Ja men vad är det för väst då
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Diskuterade säkerhetsvästar häromdagen och det där med att i princip alla (hopp-)ungdomar slänger västen längst in i garderoben och aldrig plockar fram den igen 1 januari det år de fyller 19 (dvs då de är gamla nog att komma ifrån västkravet). Ju äldre och duktigare man blir, desto mindre använder man västen. Tyå att små nybörjarbarn har alltid väst, 12-åringar som får egen ponny har väst vid hoppning och uteritt men inte dressyr, 16-åringar som tävlat några år har bara väst på tävling, aldrig annars. Trenden är tydlig, iallafall häromkring.
Funderar vidare på det här och undrar, VARFÖR är det så? Många känner sig smidigare utan väst, men om man ridit med väst sedan man började, är man då inte van? Liksom, lyckas man rida stora klasser på ponny (i säkerhetsväst) med bra resultat borde man ju kunna göra det som 19-åring också?
Och varför rider så få vuxna med säkerhetsväst? Tittar man på lite större klasser förekommer det så gott som aldrig, lokalt är det nån enstaka vuxen ryttare som har väst.
Nyfiken på vad det är som gör säkerhetsvästen så mycket mindre självklar än hjälmen? Och på hur det ser ut hos alla andra, upplever ni det lika som mig eller är det fler vuxna som rider och tävlar med väst hos er? (Alltså i ffa hoppning, i dressyr gör väl just ingen det och i fälttävlan måste ju alla)
Av flera skäl, men jag vill att han lär sig att använda sin kropp.Varför vill du inte att ditt barn har väst?
Av flera skäl, men jag vill att han lär sig att använda sin kropp.
Ja men vad är det för väst då
Nej tyvärr kan jag inte det. Förstår att det låter konstigt men så är det. Skulle vara jätteintressant om det kom studier på ämnet, att det minskar risken för allvarliga skador!Förstår inte alls detta, kan du utveckla?
Använde i princip bara väst på ridskolans hopplektioner och blåbärshoppningar. Annars har jag aldrig använt det.
Vid minst 2 tillfällen när jag haft väst vid avramling, har också skadorna blivit allvarligare än om jag inte hade haft väst. (Not: Detta var alltså 00-talets klumpiga hårda västar, före Racesafe:s tid!)
Med tanke på att jag sedan många år nu, bara rider ut i skritt och trav, hoppar max 50 cm och ofta då bara enstaka cavaletter samt resten av tiden rider dressyr inom 4 staket/väggar eller tömkör, ser jag faktiskt inget behov av att använda väst.
Jag har en outlyne. Lika obekväm som alla andra direkt när man tar på. Värms sedan mjuk av kroppsvärmen
Jag är jättenyfiken!
Vad är skälet till att uteritter endast sker i skritt och trav?
att du inte hoppar högt har jag väldigt stor förståelse för även om jag lägger upp bommarna aningen mer än det du beskriver.
De där små fattningarna med 1-5 galoppsteg låter för mig som ett sätt att bygga upp explosivitet i honom. Bättre att låta honom springa sig lite trött, vilket han förmodligen skulle göra rätt snart om ni bara rider på bana annars. (Sagt med reservation för om han tokbockar i galopp under ryttare, då skulle inte jag heller våga)Alltså visst, det händer väl att jag tar 1-5 språng galopp ute, men det räknar jag knappt som galopp
H.H är i grunden ett väldigt pigg häst, oavsett situation etc. Därtill är han gammal FT-häst. Om han är väldigt pigg i vanliga fall på typ banan, blir han väldigt pigg ute, för att uttrycka det milt. Väldigt pigg och väldigt stark. Därtill är han såpass känslig i munnen att skarpare bett inte funkar (t.om. kimblewick fäst i övre små hålen blir på tok för skarpt!). Jag vågar helt enkelt inte mer än enstaka små fattningar på sin höjd, av risk för att helt enkelt inte få stopp på honom. Det här "galoppera på fältet", "galoppera 100-1000 m på bredare skogsväg" finns liksom inte ens i mitt huvudet. Det skulle vara totalt vansinne.
Att jag sedan inte hoppar beror delvis på samma sak, framförallt varför jag inte hoppar banor. Han blir tok-stark då med, samtidigt som han är känslig i munnen och inte speciellt ärlig på hinder.... Delvis är det också för att han faktiskt har konstaterad artros i ena bakkotan, och då förvisso får hoppa upp t.om. LD (ca. 90 cm?) enligt veterinär, men ändå inte ska hoppas regelbundet. Sen är jag ju trots allt inte särskilt intresserad av hoppning helt enkelt.
Gah, min är så stel att den inte går att knäppa förrän efter 15 minuter sådär. Om jag inte lägger den i bastun först (eller på tävling i somras, det var ungefär som bastun).
De där små fattningarna med 1-5 galoppsteg låter för mig som ett sätt att bygga upp explosivitet i honom. Bättre att låta honom springa sig lite trött, vilket han förmodligen skulle göra rätt snart om ni bara rider på bana annars. (Sagt med reservation för om han tokbockar i galopp under ryttare, då skulle inte jag heller våga)
Det blir ju lite OT, men du har inte möjlighet att låta någon annan galoppera av honom ute i skogen emellanåt? Jag är också en fegis och tycker att sånt kan vara guld värt.Nja. Alltså det han gör "när det spårar ur fullständigt" är att första slänga/kasta nedåt med huvudet i galopp så att man tappar tyglarna. Sedan drar han på ännu mer, när man inte håller i tyglarna. I 80-90% av fallen stannar det där, men det har faktiskt i ett antal fall hänt att han börjat bocka, och då rejält med serier på 10-15 bocksprång på raken, för att sedan skena några meter helt okontrollerat, för att göra dessa bockserier igen osv. osv. Och detta alltså på banor/i ridhus, när han blivit för laddad och pigg. Dessa "totala urspårningarna" med bockningar har trots allt bara hänt en 7-8 gånger under de snart 4 år jag ridit honom, men det, i kombination med att bocka och kasta tyglarna ur händerna ändå händer minst 1-3 gånger/månad, gör att jag inte vågar "släppa iväg" honom ute. Visst, det är väl mycket feghet från min sida, men med tanke på att han blir väldigt pigg och urstark ute, i kombination med hans känsliga mun, tycker jag ändå någonstans att det är lite dumt att chansa. :/
Det blir ju lite OT, men du har inte möjlighet att låta någon annan galoppera av honom ute i skogen emellanåt? Jag är också en fegis och tycker att sånt kan vara guld värt.
Usch, det låter jättejobbigt! Har du suttit kvar 10-15 bocksprång på raken?Nja. Alltså det han gör "när det spårar ur fullständigt" är att första slänga/kasta nedåt med huvudet i galopp så att man tappar tyglarna. Sedan drar han på ännu mer, när man inte håller i tyglarna. I 80-90% av fallen stannar det där, men det har faktiskt i ett antal fall hänt att han börjat bocka, och då rejält med serier på 10-15 bocksprång på raken, för att sedan skena några meter helt okontrollerat, för att göra dessa bockserier igen osv. osv. Och detta alltså på banor/i ridhus, när han blivit för laddad och pigg. Dessa "totala urspårningarna" med bockningar har trots allt bara hänt en 7-8 gånger under de snart 4 år jag ridit honom, men det, i kombination med att bocka och kasta tyglarna ur händerna ändå händer minst 1-3 gånger/månad, gör att jag inte vågar "släppa iväg" honom ute. Visst, det är väl mycket feghet från min sida, men med tanke på att han blir väldigt pigg och urstark ute, i kombination med hans känsliga mun, tycker jag ändå någonstans att det är lite dumt att chansa. :/
Ja, de gångerna var jag väl inte som allra stoltast över honom kan vi väl säga...Usch, det låter jättejobbigt! Har du suttit kvar 10-15 bocksprång på raken?