Sv: Vuxen hund som plötligt "pinkar på sig"
*KL*
Min var sådär förut. Han var iofs yngre än er då, men var rumsren etc så han 'borde inte'. Precis som du säger så det 'bara kom', stod och kissade och verkade inte kunna hålla sig. Kissade länge, länge ute. Och drack även mer. Inte hysteriska mängder men mer än normalt. Har du mätt hur mycket vatten han dricker/dygn? Det brukar vara det första veterinären frågar.
Hursom, ang min, så vi tog blodprov (ua) urinprov (spontankastad urin, inte med nål), hittade bakterier och han sattes på antibiotika. Bättre en stund men kom tillbaka. Han undersöktes igen och nu hittades inga bakterier. För att göra en lång historia kort så både ultraljudade vi njurar och urinblåsa, tog sterilt prov från urinblåsan, mätte densiteten på urinen osv osv. Men fick inget riktigt svar och inget hjälpte riktigt. Han kunde ha polydipsi och lägre densitet än normalt men inte 'kissa på sig', och han kunde dricka normalt och ha finfin densitet men kissa på sig. Kunde ha bakterier i urinen men inga symptom, och bakteriefri urin och kissa på sig.
Han utreddes några månader in i 'kisseriet' parallellt för foderallergi. Jag funderade ganska tidigt om det kunde hänga ihop, veterinärerna med, men det fanns liksom ingen förklaring varken hur det skulle hänga ihop, eller varför han hade PD/PU. Det diskuterades om det kunde vara psykogent, men det stämde inte riktigt heller. Även vattenbegränsning (under överinsyn av veterinär) provades, men det gav bara att njurarna hade utmärkt kapacitet för att koncentrera urinen då.
Sen fick han en LÅNG kur antibiotika, bredspektrumantibiotika om jag inte minns fel, för sekundära hudinfektioner/inflammationer av allergin. Vid det här laget hade vi i princip 'gett upp' ang PU/PDn och var inne på att det var psykogent och berodde på någon faktor som kom och gick vi inte kunde lista ut, det som var kvar att göra som också var inplanerat var att de fick lägga in honom på djursjukhuset och dels utreda och undersöka ännu en gång, men också få möjligheten att direkt när det hände undersöka honom och urinen. Dvs helt enkelt lägga in honom 4-5 dagar och mäta alla parametrar som gick kontinuerligt och se om de kunde lista ut varför han fick de där episoderna.
Sen två veckor in i den långa antibiotikakuren har symptomet aldrig kommit tillbaka, han fyller 3 år i sommar och kisserieproblemet började när han var 8 månader och höll på över ettårsdagen i perioder.
Nu menar jag INTE med mitt inlägg att 'ge hunden en monsterkurs bredspektrumantibiotika', utan att det kan vara knepigt att hitta anledningen och att om inte första veterinärbesöket ger svar så kan man få leka detetktiv och söka nålen i höstacken länge.
Sen, jag skulle hellre stänga av hunden från sängen än ha blöja etc. Det är ju inte hundens fel den kissar inne. Och försök att inte se det som så 'förskräckligt' (tänker på att du skrev 'idag har han TVÅ gånger kissat inne!') - hunden rår inte för det.
Och som sagt, jag skulle inte 'nöja mig' med ett 'vi var hos vet, de hittade inget, hunden är sån'. Utan utred hunden ordentligt. Togs blodprov? Har det tagits urinprov med nål direkt från urinblåsan eller bara ett spontankastat? Varför har inte urinen odlats? (Det svaret kan nämligen inte ha kommit samma dag, så kollades det bara på urinsticka?) Hade urinen normal densitet? Dricker hunden normalt? Ultraljudades urinblåsa och njurar? Hur var densiteten på urinen, hur mycket dricker hunden, diskuterades vattenbegränsning diagnostiskt? Vad är veterinärens fortsatta plan och 'idé'?
Det finns mycket mer att göra för att försöka hitta anledningen än vad som görs på ett första, snabbt besök hos vet. Och om man uteslutit allt annat än psykogen törst finns det en del mer att göra - än blöja.
Dyrt blir det - javisst (vet inte om du har den försäkrad?), men det är ju inget liv för en hund att 'resten av livet' vara såpass påverkad.
