Voffar när det är mörkt

[Ainon]

Uno har börjat voffa på människor och andra grejer som rör sig när det är mörkt (ibland när det är ljust också men det är sällan). Det är lite pinsamt, hur ska jag reagera för att få honom att sluta med det?

Han är nästan 4 månader gammal

(kan tillägga att han kan ha lärt sig det från en vuxen hund vi gått ut med mycket, då vi hjälps åt att passa varandras hundar, som har samma beteende fast MKT värre)

 

[Bewildered]

Sv: Voffar när det är mörkt

Min kille är lite äldre än din men skäller han med, lite olika huruvida han voffar eller skäller. Verkar bero på personen vi möters kroppsspråk. Jag tar det bara lungt och pratar lungt och fint om jag med honom. Nu "brukar" det räcka med ett "duktig grabb, nu räcker det" så tystnar han. Inte alltid, men...

Det är, så vitt jag vet, en del av deras utveckling när dom "upptäcker" världen. Lägg ett kommando på det ist för att oroa dig så får du gratis "skall" träning

 

[Saybia]

Sv: Voffar när det är mörkt

Så gör Hilda med och hon är ett år... Ibland kan hon sätta sig och kissa, titta sig omkring och så *boff*, då boffar hon alltså åt nåt oynligt ...hon boffar även åt människor och annat som rör sig i mörkret, inte jämt men ibland.
När hon började med det där så sa jag "nej!" och kollade argt på henne, men då tror jag det istället blev så att hon boffade ännu mer bara för att få uppmärksamhet :smirk: Nu har jag börjat ignorera henne istället och det syns på henne att hon väntar sig en reaktion från mig för så fort hon säger *boff* så kollar hon upp på mig.
Ska se om det ger med sig med "igonera-metoden"...just nu tänker jag bara positivt; att det är skönt att det bara är just ett *boff* och inte hysteriskt skällande som jag sett andra hundar av samma ras frambringa när de möter/ser folk och annat som rör sig både dagtid och kvälls/nattetid.

 

[AnnikaS]

Sv: Voffar när det är mörkt

Ojojoj.... gott folk!!! Era hundar är inne i spökåldern!!!

Ni får absolut inte skälla på dem, då finns risk att de blir ännu mer osäkra.

Om din hund skäller på något osynligt, eller någon pappareskorg ni har passerat hundra gånger, gå då fram till papperskorgen, stenen, pinnen, kassen eller vad det nu kan vara och klappa på den, prata lugnt och mjukt och säg "titta vilken fin sten, kom och titta". Dra inte i kopplet, låt hunden i sin takt gå fram och nosa och så fort den gör det ge massor av beröm!! Då lär sig hunden är det inte är några farliga grejer ute i världen, den får tillit till dig och den blir jättestolt när den vågar gå fram!

Det kanske känns lite jobbigt att gå fram och klappa på en okänd människa och börja prata bebisspråk "titta vad fin han är, med skägg och allt, kom och titta" Men ställ dig då så hunden får en chans att se vad det är som kommer. Säg att det inte är ngn fara och pocka lita på hunden uppmärksamhet.

Det gäller att lirka lite, att vara smart och se på saker ur hundens ögon, detta kan hända på ljusa dagen, på natten, hemma, i skogen, från och till i flera månader och ibland också när de är "vuxna".

Viktigt är bara om hunden skäller på människor att man är uppmärksamm så att man inte uppmuntrara ett dåligt vaktbeteende, men oftast i unghundsålder, vid ex. kvällstid, beror det mer på osäkerhet och börjar man då skälla och dra i hunden är risken att man bygger upp något negativt.

Min ena hund började bland annat skälla mot en reklambild med man på, på en skåpbil. När jag stog som mest och klappade gubben på bilden kom bilägarn ut och frågade om jag hade hittat min drömman!! :smirk:

Lycka till!

 

[Bewildered]

Sv: Voffar när det är mörkt

Haha, ja nog är det spökålder alltid... Fast ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta..Hittills har jag valt det första

Det är sjukt förvånande hur samma soptunna kan vara en livsfarlig mördare ena dagen för att vara tilltänkt lekkompis nästa.. det samma gäller andra hundar, cyklister, katter och tja.. det mesta ^^ Fast överlag "uppför" han sig som han ska, säger oftast bara till på sånt han ska fundera lite på även som stor, folk med konstigt kroppsspåk (onyktert/spänt) konstiga ljud i lägenheten eller trappuppgången.. bara lite för starka reaktioner, men så är han ju bara bebis än så länge

Visst känner man sig fånig när man försöker förklara att; Nejdå, han ÄR inte farlig, men han är en spökrädd bebis just nu.... folk tittar ju på en som om man var dum i huvudet - även andra hundägare... Är det som med barn? Man glömmer bort att ens egna ungar skrek och grät i affären som små och glömmer att ens egen hund en gång i tiden också hade spökåldern inne?