Jag får väl vara med och bidra i tråden också, även om det känns lite fuskigt då Marvin kanske inte är så extremt mycket vinthund
Marvin, 2 år, är en italiensk vinthund
Han är en löjligt enkel och trevlig sällskapshund, totalt okomplicerad i alla situationer. Nyfiken och positiv, alltid nära till glädje! Följer gärna med på promenad oavsett tid på dygnet, och pinnar på med glatt humör oavsett väder (om han är påklädd när det krävs). Smått chockerande, då han som valp inte ville gå ut överhuvudtaget
Han äääälskar att gosa och ha det mysigt, det är kanske det viktigaste för honom. Han är inte skällig av sig, men han har ett speciellt skall som betyder "hjälp mig med sovplatsen!" som kan betyda lite olika:
- Solen har flyttat sig från min bädd, åtgärda!
- Öppna min sovsäck åt mig så att jag kan krypa in!
- Lyft upp täcket/filten så att jag kan sova därunder!
- Stoppa mig innanför tröjan!
- Lägg dig i sängen så att jag kan lägga mig på din mage med täcket över!
Häromdagen kom sambon hem med en filt; den visste Marvin vad det var för något. När sambon packade upp filten så kom Marvin springandes, viftandes på svansen så att hela kroppen svängde, och ställde sig på bakbenen med framtassarna sträckta mot filten: "Ja tack! Den vill jag gärna ha! Ja tack!" Han blev omsvept i filten och satt sedan så och bara njöt en liten stund
En gång hade vi en för Marvin främmande person på besök, och som vanligt med främlingar var Marvin sval i sitt intresse. Meeeen så märkte han att främlingen hade en väldigt gosig kofta på sig, och så parkerade han sig innanför den ända tills personen gick hem
Han är en så kallad högkänslig individ, vilket innebär att han tar in mer intryck än "normalkänsliga" och även bearbetar dem på ett djupare plan. I praktiken innebär det att han kan behöva lite tid på sig att ta in allt när det är mycket som sker, och han kan också behöva pausa från intrycken om det blir mycket genom att t. ex. komma upp i famnen. Han är däremot inte rädd av sig, tvärtom är han bra mycket tåligare och tuffare än han ser ut! Eftersom jag själv är känsligt lagd så fungerar vi väldigt bra ihop; vi förstår varandra och kommunicerar väldigt enkelt genom att nästan läsa varandras tankar.
Jag hade tänkt träna LC med honom men då jag inte lyckats få honom att tända på trasan hemma så vill jag inte riktigt ta upp plats på LC-träningar, då jag vet att det är svårt att få en plats och tänker att det finns många andra som har större behållning av det än vi. I stället har vi tränat lite agility, vilket han tycker är väldigt roligt. Han har också erövrat ett diplom i hundtricks
Väldigt rolig att träna med, lär sig fort och tycker att det är superkul!
Jag kan nog skriva hur mycket som helst
Nåväl. Han är helt enkelt en helfestlig kille som verkligen sätter guldkant på tillvaron! Inte helt lätt att fota små helsvarta vovvar, så det får bli ett stiligt porträtt