Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Gick en promenad med barnvagnen, så kvavt så svetten rann i strömmar, blä! Nu håller vi oss inne och jobbar på att sova, går inte bra .... Enligt WonderWeeks är lilla F inne i fas 5 idag, tror dock hon varit det 1 vecka. Mycket gnällighet och sämre sömn.
L ska ha gått in i fas 6 senaste veckan. Också lite sisådär med sömnen just nu...
Nej det här året och föräldraledigheten har faktiskt varit en besvikelse vädermässigt. Först en vinter med så mycket snö att vi knappt kunde lämna tomten, sen en kort men förvisso härlig vår, innan sommaren tog över och blev så varm att vi återigen helst inte lämnar huset Saknar att vara ute med bebis men när det knappt är ett moln på himlen en enda dag och luften dallrar är det ju verkligen bara hemskt. Jag ser fram emot hösten istället, då kan vi förhoppningsvis göra mer saker med en bebis som dessutom kommer vara ännu lite större och uppfatta och förhoppningsvis uppskatta mer
Det översta stycket går även att applicera på föräldrar som tror sig knäckt bebiskoden; "höhöhö, det trodde du va?! Nä så gör vi inte längre!" Blir det från bebisen när man börjar bli lite nöjd med sig själv
Allt är ju relativt (förutom konstanta saker, t.ex ljusets hastighet i vakuum) så så sett är det nog ingen kris att tala om. Men jämfört med att klarat av 5 år, två skitgraviditeter (min upplevelse) och haft barn i nästan två år innan första uppförbacken kommer gör ju en lite bortskämd. Och eftersom jag är som jag är har vi naturligtvis gjort en grundorsaksanalys på det och värmen i kombination med mycket frustrerad 2.5-åring som inte får bukt på språket spelar en stor roll i sammanhanget. Sen minns jag att jag själv krisade lite med första barnet också efter 6 månader av helamning och total närhet så det känns sunt att snart lämna över föräldraledigheten. Så får vi se om M vill fortsätta delamma eller vad hon känner för. Just nu är hon extremt bröstfixerad och vill ha fri bar dygnet runt. Hon kastar sig över mig och suger tag genom kläderna jag väljer att tro att det är värmen som gör även det
Jag förstår er distansering och vi gör precis likdant! Jag sätter också mitt hopp till hösten, särskilt september när jag fortfarande är ledig. Denna sommaren har verkligen inte varit något för mig eller våra små barn
Vilket knepigt år det ändå varit, vintern var olidligt lång med hemska isiga vindar, våren var i princip obefintlig och nu har vi en tropisk sommar som snart är inne på sin fjärde(??) månad
Vågar man ens hoppas på en höst?
Jag brukar vara en positiv typ men just när det kommer till höst-frågan måste jag erkänna att jag är lite skeptiskDe är hårda chefer, de där små
Vilket track record ni har! Jag var himla arg (på sambon) ibland med första barnet, men vi lärde oss nog något på det . Både somrar och språkkämpande går ju i alla fall över... någon gång!
... säg inte sådär om hösten! Vi bara måste få en, en bra en!
Jag brukar vara en positiv typ men just när det kommer till höst-frågan måste jag erkänna att jag är lite skeptisk
Det är ju öppet för dig att vara väldigt positiv i frågan
(Ursäkta trådens mest konstruktiva inlägg )
Det är ju öppet för dig att vara väldigt positiv i frågan
Äh, det kan jag inte troJag bukar vara en negativ typ
Jag hade faktiskt tänkt på att många pratade om utvecklingssprång hit och dit, men jag fattade aldrig riktigt innebörden av det. Kanske tur som sagt, att jag inte visste!Om jag hade vetat om alla faser innan vi skaffade barn, vet jag inte om vi ens vågat försöka. Ändå tackar jag gudarna att vi har en ganska okomplicerad tjej.
Fördelen med en bebis som är mer rörlig är att han själv kan vända sig på tex sidan i sömnen och han sover generellt bättre på natten sen han började med det. Nackdelen är att han senaste två nätterna försökt krypa i sömnen och därmed väckt sig själv när han plötsligt står på alla fyra
Senaste påhittet är också att ställa sig så när han ska äta, så att han diar som en kalv från flaskan...
Jag hade faktiskt tänkt på att många pratade om utvecklingssprång hit och dit, men jag fattade aldrig riktigt innebörden av det. Kanske tur som sagt, att jag inte visste!
Egentligen är det märkligt hur lite "förväntningar" jag hade på hela bebisgrejen. Jag tror knappt jag kunde visualisera öht hur livet med en bebis skulle te sig, var så fokuserad på det här med att vara GRAVID. Och med nästan noll erfarenhet av andras barn trodde jag nog bebisar var betydligt mer joller och gullig, rofylld sömn än skrik, bajs och faser Tur ingen gav mig en spåkula, då vete tusan heller om det blivit något barn...
Senaste påhittet är också att ställa sig så när han ska äta, så att han diar som en kalv från flaskan...