Rätt utifrån de förkunskaper jag har.
Även rätt utifrån den nivå du rider på just nu? Om du tänker bort dina gamla meriter.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Rätt utifrån de förkunskaper jag har.
Fast om du de andra har ridit längre och kommit längre än du, så är den ju kanske inte det? Det viktiga är ju inte hur gruppen är "på papper" utan i praktiken.nej, alltså gruppen är på min nivå men de jag rider med har ridit längre.
ja, det är "rätt" nivå utifrån hur jag rider nu.Även rätt utifrån den nivå du rider på just nu? Om du tänker bort dina gamla meriter.
Klippte mitt i ett inlägg men det där är jag nog inte så säker på. Däremot hanterar man motgångar olika. En utveckling är inte spikrak och jag brukar tänka att när allt känns lätt och enkelt så har jag egentligen mest tränat på saker jag redan kan. Jag kan absolut vara glad och nöjd efter ridlektioner, inte alltid dock, och samtidigt känna att jag inte nådde mitt mål.jag tror nog att många av de här som är så nöjda och glada efter ett ridpass inte har de här kraven som jag har (som det är jag som ställt upp, det är ju ingen annan som gjort det egentligen) och det är nog därför jag blir så här deppig, jag vill för mycket.
Tänker nog att det kanske är lite av en fördom, som rent av många ridlärare också har, att jättemånga rider en gång i veckan i 20 år och inte bryr sig så mycket om hur det går eller om de blir bättre eller inte. (tycker jag märker skillnad på ridlärare som tror att gruppen kommer bli bättre under terminen, eller inte.)Alltså problemet ligger nog väldigt mkt hos mig, jag vill så mycket (utvecklas). Det hade nog varit lättare om jag var en person som red en gång i veckan för att det är kul och sen inte tänker så mkt på det. Jag säger absolut inte att det är fel, all ridning är bra, men jag har nog eller inte nog, jag har höga kav på mig själv men det är ju egentligen bara jag som sätter kraven. Jag rider för att jag älskar hästar men jag vill också lära mig rida, alltså jag rider inte bara för att jag vill rida utan för att jag vill lära mig att rida, och utvecklas men det är ju inte rimligt att jag ska rida "perfekt" och vad är perfekt egentligen? Jag sätter upp mina mål och när jag uppnår dem så blir jag jätteglad men det är ju bara jag om vet om dem t.ex jag har ju haft mina små saker som jag vill bli bättre på och jag tror nog att många av de här som är så nöjda och glada efter ett ridpass inte har de här kraven som jag har (som det är jag som ställt upp, det är ju ingen annan som gjort det egentligen) och det är nog därför jag blir så här deppig, jag vill för mycket. Innerst inne vet jag: det tar tid, jag ska inte jämföra mig osv osv. men ändå hamnar jag där och jag tycker det är roligt att folk frågar hur det går och så, men ibland vill jag inte prata om det bara, och då får jag stanna kvar hos hästen t.ex så undviker jag de situationerna.