- Svar: 17
- Visningar: 2 072
Jag ska snart åka en sväng till Stockholm igen, så då blir det några dagar utan häst. Att åka till Stockholm ger ju lite variation i tillvaron men mest är det ändå bara ett jobb som ska göras. För några dagar sedan fick jag schemat för den årliga resan till Spanien med jobbet och jag kände mest suck och stön när det stod att vi skulle yoga 2½ timme mellan 6.00-8.30. En timme räcker absolut för mig. Två timmar som det har varit tidigare år, har jag tyckt har varit jättemycket, så jag är f-n inte överlycklig över att det nu ska vara ännu mer. Och om yogapasset innehåller övningar som jag inte klarar så blir jag bara arg. Förra året när det var ett sådant pass med mycket som var svårt för mig, så smet jag helt enkelt därifrån efter en timme. Lämpligt nog låg jag närmast trappen och jag tror ingen märkte när jag rullade upp och tassade iväg på bara fötter nerför marmortrappan. Jag funderar ibland på vad jag skulle kunna jobba med i stället för det jag gör, men kan inte komma på något vettigt eller realistiskt.
Sist jag var och red vita ponnyn så passade jag på att hälsa lite extra på den lilla D-ponnyn. Hon har utvecklats fint sen jag såg henne första gången och det är glädjande att se. Jag tycker hon fortfarande är en liten gnutta i underhull (med betoning på "lite"), men hon har börjat sätta muskler över rygg och rumpa, så hon har blivit rundare och finare. Ryggraden sticker inte upp längre. Det är ju väldigt positivt. Jag börjar fundera på om jag kanske kan rida henne någon gång inom kort. Dessvärre är jag fortfarande tjock. Även om hon är D-ponny, precis som den vita ponnyn, så känns hon ändå betydligt mindre. Hur sjutton vet man om man kan rida en häst eller om man är för stor? Den vita har i alla fall inga problem med min vikt.
Jag kan ibland tänka att det vore roligt att få hålla på med utbildning av hästar/ponnys, men hur sjutton ska jag själv bli tillräckligt bra för kunna göra det? Att jag själv kan rida bra känns som en förutsättning liksom. Men om jag kunde rida så skulle det nog vara givande. Som det är nu så är ju ridning det enda jag finner något nöje med, medan resten av livet suger. Jag kan ju i alla fall ägna tid åt att förkovra mig i ridteori de dagar jag inte rider, även om polletterna inte alltid trillar ner förrän man har den praktiska erfarenheten i sadeln.
Jag funderar på när jag ska boka in nästa lektion på ridskolan, men onsdag mitt på dagen, då de har drop-in-ridning, är ingen optimal tid. Det innebär att jag måste flytta på ridningen med den vita ponnyn till en annan dag, plus att det är lite tajt med tid att hinna med både jobb och ridning på lunchen. Så jag kommer inte riktigt till skott. Den här veckan hade jag ju dessutom psykologbesök idag (onsdag) så jag red den vita i måndags i stället. Nästa vecka funkar inte heller.
I helgen skulle jag ha provridit hästen som L frågade mig om för några veckor sedan, men det blev inte av. Hur som helst är det fortfarande aktuellt och hon sa hon skulle höra av sig när det tajmade bättre.
Sist jag var och red vita ponnyn så passade jag på att hälsa lite extra på den lilla D-ponnyn. Hon har utvecklats fint sen jag såg henne första gången och det är glädjande att se. Jag tycker hon fortfarande är en liten gnutta i underhull (med betoning på "lite"), men hon har börjat sätta muskler över rygg och rumpa, så hon har blivit rundare och finare. Ryggraden sticker inte upp längre. Det är ju väldigt positivt. Jag börjar fundera på om jag kanske kan rida henne någon gång inom kort. Dessvärre är jag fortfarande tjock. Även om hon är D-ponny, precis som den vita ponnyn, så känns hon ändå betydligt mindre. Hur sjutton vet man om man kan rida en häst eller om man är för stor? Den vita har i alla fall inga problem med min vikt.
Jag kan ibland tänka att det vore roligt att få hålla på med utbildning av hästar/ponnys, men hur sjutton ska jag själv bli tillräckligt bra för kunna göra det? Att jag själv kan rida bra känns som en förutsättning liksom. Men om jag kunde rida så skulle det nog vara givande. Som det är nu så är ju ridning det enda jag finner något nöje med, medan resten av livet suger. Jag kan ju i alla fall ägna tid åt att förkovra mig i ridteori de dagar jag inte rider, även om polletterna inte alltid trillar ner förrän man har den praktiska erfarenheten i sadeln.
Jag funderar på när jag ska boka in nästa lektion på ridskolan, men onsdag mitt på dagen, då de har drop-in-ridning, är ingen optimal tid. Det innebär att jag måste flytta på ridningen med den vita ponnyn till en annan dag, plus att det är lite tajt med tid att hinna med både jobb och ridning på lunchen. Så jag kommer inte riktigt till skott. Den här veckan hade jag ju dessutom psykologbesök idag (onsdag) så jag red den vita i måndags i stället. Nästa vecka funkar inte heller.
I helgen skulle jag ha provridit hästen som L frågade mig om för några veckor sedan, men det blev inte av. Hur som helst är det fortfarande aktuellt och hon sa hon skulle höra av sig när det tajmade bättre.