Jag har en ponny som saknar framåtbjudning. Han är lat, och otroligt trög. Jag måste kämpa sk*ten ur mig för att få igång han när vi rider i ridhus/ridbana. Svettas som en gris ibland.
Han har varit ridskolehäst för många år sedan, och tävlat/tränat en hel del privat också. Sedan gick han i hage och mest tömkördes, reds lugnt ett par år och därefter började han tränas och ridas ut mycket mer. Han såldes för att han inte tyckte om att träna/tävla (seg) och ryttaren ville ha en mer kvick/het hopphäst. Jag var alltså medveten om detta vid köp. Men han fungerade bra utomhus, tyckte han var ganska lagom framåt i skogen, även om det inte hade gjort något om han var lite piggare. Men ibland kunde han bli riktigt pigg och visste inte vad skritt var (kortare stunder). Dock hade han mkt päls och blev snabbt svettig, jag fick upp konditionen på i han i takt med att pälsen försvann och han orkade mer i galoppen. Var ganska nöjd med han då (eftersom jag aldrig red i paddocken).
Sedan kom gruset fram när snön försvann. Sulöm. Väldigt sulöm. Blev otroligt seg med korta små steg, han är dessutom väldigt markbunden i sitt steg. Han spände sig lite direkt det blev grus. Ja inte klandra jag han för det, vi red i diken och på kanterna. Skrittade bara då det var grus. Nu har han flytsulor. Han går på väldigt bra nu, lika steg/samma tempo på gräs/asfalt som på grus, spänner sig inte. Men vill fortfarande gå lite mot kanten (det är ju alltid skönare, och jag tillåter han). När det inte längre var is i paddocken så red jag han där ett par gånger, då hade han alltså inte varit inne på en bana på minst 3 månader. Han var tvärslö. Lyssnar inte på skänkeln, känns smått stum i munnen när jag styr (aldrig några problem med bromsen), trycker sig inåt mot mitten jämt. Håller sig inte på spåret. Otroligt jobbigt för det enda jag fokuserar på är driva, driva och hålla han på spåret. Provade hoppa en gång, han tänder inte till någonting. Driver jag inte till ordentligt så vägrar han eller så hoppar han "klumpigt" (känns inte som att vi "studsar" eller "flyger" över med bra fart, en gång fick vi till det och det var ju betydligt roligare) och det jobbigaste... DIREKT efter att vi hoppat ett hinder bryter han av till trav och går in mot mitten istället för att jobba på och fortsätta runt banan. Han bryter av minst en gång per varv runt ridbanan när vi galopperar. Gör jag en volt i galoppen så bryter han av. Han är inte särskilt vändbar eller smidig, han klarar inte av att göra små volter i trav utan att bryta av. Jag slutade iaf. att rida han på banan, tror jag ridit han på banan ca 5 gånger på ett halvår, och en vän till mig har "trimmat" han lite ca 4 gånger. Jag vill alltså inte rida i paddocken särskilt ofta alls. När det är mörkt och jag ska rida ensam eller bara någon dag när jag känner mig sugen på att hoppa lite eller rida dressyr för instruktör. Jag sitter och funderar på vad han egentligen tycker är kul?? Inte ens när jag ger fria tyglar och rejsar med kompisarna taggar han till. Haha.
Jag tycker han helt klart ser bättre ut när min vän rider han, men hon är betydligt mkt duktigare också (FEI på storhäst), men han är ändå "seg" och hon måste driva hela tiden. Önska han kunde behålla det tempo jag väljer, än att jämt behöva "gasa" för att hålla farten så att säga. Vill ha han mer SJÄLVGÅENDE.
Nu har han vilat 2 månader, jag har börjat skritta han både för hand och uppsutten ute i skogen. Han går på med ett bra tempo när han kommit igång lite (han är alltid segstartad), försöker trava ibland. Jag rider väldigt kravlöst. Visst lite uttråkande/för lite aktivitet. Men nu var det otroligt länge sedan jag red för instruktör också och jag har tappat allt. Jag vill nu prova ta han till ridskolan och rida han i ridhuset, först på egen hand för att känna på, sen för instruktör (i dressyr). Men han är ännu värre i ridhus än i paddock. Vill att både jag och hästen ska känna att det är kul att åka på ev. träning?? Jag nöter ju liksom inte! Jag tävlar inte heller.
Vad gör man åt en häst som i princip nästan blir skänkeldöv och lite stum i paddock? När han annars (ute) är väldigt lyhörd och vet vad man vill, om än segstartad. Ibland räcker det med att jag snuddar med hälen och så travar han (eller sätter fart i skritt om han stannat upp). Så han kan och vet. I början är han alltid extra trög, då får jag ta i så att han förstår att det är ok att börja trava (inte bara öka skritten som han verkar tro). Men har vi jobbat på lite i trav och galopp blir han mer "känslig" och samarbetsvillig.
Jag önskar att han kunde vara mer självgående med lite mer power. Det känns jämt som att han när som helst ska bryta av. Kan tillägga att han bryter av i galoppen även vid uteritt, då får jag samla upp han på nytt och ta ny fattning, men inte lika ofta givetvis.
Han har varit ridskolehäst för många år sedan, och tävlat/tränat en hel del privat också. Sedan gick han i hage och mest tömkördes, reds lugnt ett par år och därefter började han tränas och ridas ut mycket mer. Han såldes för att han inte tyckte om att träna/tävla (seg) och ryttaren ville ha en mer kvick/het hopphäst. Jag var alltså medveten om detta vid köp. Men han fungerade bra utomhus, tyckte han var ganska lagom framåt i skogen, även om det inte hade gjort något om han var lite piggare. Men ibland kunde han bli riktigt pigg och visste inte vad skritt var (kortare stunder). Dock hade han mkt päls och blev snabbt svettig, jag fick upp konditionen på i han i takt med att pälsen försvann och han orkade mer i galoppen. Var ganska nöjd med han då (eftersom jag aldrig red i paddocken).
Sedan kom gruset fram när snön försvann. Sulöm. Väldigt sulöm. Blev otroligt seg med korta små steg, han är dessutom väldigt markbunden i sitt steg. Han spände sig lite direkt det blev grus. Ja inte klandra jag han för det, vi red i diken och på kanterna. Skrittade bara då det var grus. Nu har han flytsulor. Han går på väldigt bra nu, lika steg/samma tempo på gräs/asfalt som på grus, spänner sig inte. Men vill fortfarande gå lite mot kanten (det är ju alltid skönare, och jag tillåter han). När det inte längre var is i paddocken så red jag han där ett par gånger, då hade han alltså inte varit inne på en bana på minst 3 månader. Han var tvärslö. Lyssnar inte på skänkeln, känns smått stum i munnen när jag styr (aldrig några problem med bromsen), trycker sig inåt mot mitten jämt. Håller sig inte på spåret. Otroligt jobbigt för det enda jag fokuserar på är driva, driva och hålla han på spåret. Provade hoppa en gång, han tänder inte till någonting. Driver jag inte till ordentligt så vägrar han eller så hoppar han "klumpigt" (känns inte som att vi "studsar" eller "flyger" över med bra fart, en gång fick vi till det och det var ju betydligt roligare) och det jobbigaste... DIREKT efter att vi hoppat ett hinder bryter han av till trav och går in mot mitten istället för att jobba på och fortsätta runt banan. Han bryter av minst en gång per varv runt ridbanan när vi galopperar. Gör jag en volt i galoppen så bryter han av. Han är inte särskilt vändbar eller smidig, han klarar inte av att göra små volter i trav utan att bryta av. Jag slutade iaf. att rida han på banan, tror jag ridit han på banan ca 5 gånger på ett halvår, och en vän till mig har "trimmat" han lite ca 4 gånger. Jag vill alltså inte rida i paddocken särskilt ofta alls. När det är mörkt och jag ska rida ensam eller bara någon dag när jag känner mig sugen på att hoppa lite eller rida dressyr för instruktör. Jag sitter och funderar på vad han egentligen tycker är kul?? Inte ens när jag ger fria tyglar och rejsar med kompisarna taggar han till. Haha.
Jag tycker han helt klart ser bättre ut när min vän rider han, men hon är betydligt mkt duktigare också (FEI på storhäst), men han är ändå "seg" och hon måste driva hela tiden. Önska han kunde behålla det tempo jag väljer, än att jämt behöva "gasa" för att hålla farten så att säga. Vill ha han mer SJÄLVGÅENDE.
Nu har han vilat 2 månader, jag har börjat skritta han både för hand och uppsutten ute i skogen. Han går på med ett bra tempo när han kommit igång lite (han är alltid segstartad), försöker trava ibland. Jag rider väldigt kravlöst. Visst lite uttråkande/för lite aktivitet. Men nu var det otroligt länge sedan jag red för instruktör också och jag har tappat allt. Jag vill nu prova ta han till ridskolan och rida han i ridhuset, först på egen hand för att känna på, sen för instruktör (i dressyr). Men han är ännu värre i ridhus än i paddock. Vill att både jag och hästen ska känna att det är kul att åka på ev. träning?? Jag nöter ju liksom inte! Jag tävlar inte heller.
Vad gör man åt en häst som i princip nästan blir skänkeldöv och lite stum i paddock? När han annars (ute) är väldigt lyhörd och vet vad man vill, om än segstartad. Ibland räcker det med att jag snuddar med hälen och så travar han (eller sätter fart i skritt om han stannat upp). Så han kan och vet. I början är han alltid extra trög, då får jag ta i så att han förstår att det är ok att börja trava (inte bara öka skritten som han verkar tro). Men har vi jobbat på lite i trav och galopp blir han mer "känslig" och samarbetsvillig.
Jag önskar att han kunde vara mer självgående med lite mer power. Det känns jämt som att han när som helst ska bryta av. Kan tillägga att han bryter av i galoppen även vid uteritt, då får jag samla upp han på nytt och ta ny fattning, men inte lika ofta givetvis.
Senast ändrad:
