zabby
Trådstartare
Tusan vilken tur man har haft med sin häst!
Här får man läsa en hel massa trådar om olika problem folk har; kan inte rida ut för att hästen är istadig/inte vågar gå, kan inte stanna hästen, hästen skenar hemåt och tja.. en himla massa sådana problem. Jag skulle aldrig våga sätta mig på en häst med de problemen!
Det är väl i och för sig ganska förståligt att mycket sådant kommer upp, vem frågar efter råd när allt går som det ska liksom? Tycker att det är modigt och bra av er att fortsätta och att försöka lösa problemen ordentligt!
Jag mötte för ett tag sedan en ny bekantskap med travare och fick så småningom reda på (ganska snabbt eftersom vi red ut ihop) att h*s häst bara kunde skritta eller galloppera i full fart. Vart lite shockad, frågade om vi skulle trava/tölta lite, fick ett svar jag inte riktigt kunde tyda men gissade att det var ett ja.. det visade sig betyda full galopp framåt någon kilometer. Det var jag inte riktigt beredd på... till min förvåning och glädje höll sig in pålle lugn och vi galopperade efter i vårt lite mer kontrollerade tempo. Vi är inte vana vid sällskap så jag var inte helt säker på att han hellre stannade med mig än följde efter sin nya flickvän
Hur som helst har denna ryttaren börjat få mer kontroll på sin häst efter lite råd (och troligtvis med hjälp av mitt nervvrak som är lugnt när det behövs) och på ett par ridturer har detta problem helt försvunnit. Nu återstår bara att få alltihop bekvämt, men det är ju ett stort framsteg, och det var himla roligt att få vara till nytta. Dessutom kan jag och pålle (mest jag) behöva våga släppa lite på kontrollbehovet ibland, så den nya bekanta och jag kan nog lära oss av varandra.
Åter till ämnet.. Tack för att ni delar med er av era problem, mina egna krymper avsevärt nu Och kämpa på!
Jag funderar lite på varför min häst är så pass trygg som han är.. beror det på att jag inte vågade rida efter olyckan och promenerade och arbetade från marken ett helt år? Är det att vi inte har någon paddock utan fått klara det mesta ute på vägarna i skogen och lärt känna varandra där? Mycket beror säkert på att jag tog hjälp av en duktig instruktör som hjälpte mig att hitta min och hästens kropp
Tack för att ni hjälper mig uppskatta min häst ännu mer och lycka till med era små eller stora problem (eller inga alls till de som inte har några)!
Här får man läsa en hel massa trådar om olika problem folk har; kan inte rida ut för att hästen är istadig/inte vågar gå, kan inte stanna hästen, hästen skenar hemåt och tja.. en himla massa sådana problem. Jag skulle aldrig våga sätta mig på en häst med de problemen!
Det är väl i och för sig ganska förståligt att mycket sådant kommer upp, vem frågar efter råd när allt går som det ska liksom?
Tycker att det är modigt och bra av er att fortsätta och att försöka lösa problemen ordentligt!Jag mötte för ett tag sedan en ny bekantskap med travare och fick så småningom reda på (ganska snabbt eftersom vi red ut ihop) att h*s häst bara kunde skritta eller galloppera i full fart. Vart lite shockad, frågade om vi skulle trava/tölta lite, fick ett svar jag inte riktigt kunde tyda men gissade att det var ett ja.. det visade sig betyda full galopp framåt någon kilometer. Det var jag inte riktigt beredd på... till min förvåning och glädje höll sig in pålle lugn och vi galopperade efter i vårt lite mer kontrollerade tempo. Vi är inte vana vid sällskap så jag var inte helt säker på att han hellre stannade med mig än följde efter sin nya flickvän
Hur som helst har denna ryttaren börjat få mer kontroll på sin häst efter lite råd (och troligtvis med hjälp av mitt nervvrak som är lugnt när det behövs) och på ett par ridturer har detta problem helt försvunnit. Nu återstår bara att få alltihop bekvämt, men det är ju ett stort framsteg, och det var himla roligt att få vara till nytta. Dessutom kan jag och pålle (mest jag) behöva våga släppa lite på kontrollbehovet ibland, så den nya bekanta och jag kan nog lära oss av varandra.
Åter till ämnet.. Tack för att ni delar med er av era problem, mina egna krymper avsevärt nu
Och kämpa på!Jag funderar lite på varför min häst är så pass trygg som han är.. beror det på att jag inte vågade rida efter olyckan och promenerade och arbetade från marken ett helt år? Är det att vi inte har någon paddock utan fått klara det mesta ute på vägarna i skogen och lärt känna varandra där? Mycket beror säkert på att jag tog hjälp av en duktig instruktör som hjälpte mig att hitta min och hästens kropp
Tack för att ni hjälper mig uppskatta min häst ännu mer och lycka till med era små eller stora problem (eller inga alls till de som inte har några)!
