Aningsfull
Trådstartare
När jag vaknade imorse upptäckte jag att jag hade en mindre blödning. Har hört att det är normalt så jag gjorde mig klar och åkte till jobbet.
När jag jobbat 2,5 timme började jag dock känna att det krampade i magen. Sen kände jag mig helt normal ett tag, men så krampade det igen och jag började känna mig illamående för att kramperna gjorde så ont. Så jag bad butikschefen om en tidigare lunch, tänkte att jag bara behövde äta lite och sätta mig ner och vila. Gick ner på närmsta matställe och köpte mig en baguette och satte mig ner. Magen krampade igen, ännu mer den här gången. Fick lämna alla mina saker och springa in på toaletten för den här gången var jag helt säker på att jag skulle kräkas för att det gjorde så ont.
Men sen efter bara någon minut så släppte det, och jag hann tänka att det nog inte skulle vara några problem att gå tillbaka till jobbet så fort jag fått i mig min macka.
Men jag hann bara sätta mig ner igen, dricka lite, äta några tuggor så började det krampa igen.
Då gjorde det så pass ont att jag bestämde mig för att åka hem. Tog mig hela vägen till bilen innan nästa kramp kom. Dessvärre medan jag backade, så jag backade in bilen i en betongpelare.
Lyckades på nåt vis köra hela vägen hem och ramlade ihop på sängen och hade så ont att jag bara låg och grät. Och sedan emellanåt kändes det inget alls och det gjorde inte ont.
Räknade ut att det gick ungefär 10 minuter mellan varje krampanfall så jag ringde barnmorskan bara för att kolla. Ifall att. Slutade med att jag fick sätta mig i bilen (inte som chaufför denna gången) och åka till förlossningen 5 mil bort.
Dom har gjort gynundersökning, ultraljudat. Dom hittar inte anledningen till min blödning. Men det läkaren misstänkte att en mindre del av moderkakan kanske släppt, och att det var det som dragit igång värkarna. Och att det var därför jag blödde också. Hon hittade dock inget blod i magen och bebis mådde prima. Så nu har jag fått komma hem igen med order om att ta det lugnt i några dagar. Ska träffa BM igen imorgon på morgonen.
Själv är jag bara så lättad att bebis mår bra och att mina kramper gått över. Man hinner ju tänka en miljon tankar om att nåt gått galet när man har så ont.
Men, tack och lov mår min prinsessa bra.
Jag hoppas dock att jag slipper uppleva fler såna här dagar. Och sen kan jag inte låta bli att tänka fan också. När man gör allt man kan för att övertyga dom på jobbet att dom inte gjort fel som anställt mig trots att jag är gravid, och så händer det här tredje arbetsdagen. Bara dom inte blir rädda för att låta mig jobba nu. Jag som äntligen hittat ett jobb som jag verkligen älskar varje minut av och har så gulliga kollegor. Nåväl.. Huvudsaken är att barnet mår bra, finns inget viktigare. Pengafrågan löser sig alltid.
När jag jobbat 2,5 timme började jag dock känna att det krampade i magen. Sen kände jag mig helt normal ett tag, men så krampade det igen och jag började känna mig illamående för att kramperna gjorde så ont. Så jag bad butikschefen om en tidigare lunch, tänkte att jag bara behövde äta lite och sätta mig ner och vila. Gick ner på närmsta matställe och köpte mig en baguette och satte mig ner. Magen krampade igen, ännu mer den här gången. Fick lämna alla mina saker och springa in på toaletten för den här gången var jag helt säker på att jag skulle kräkas för att det gjorde så ont.
Men sen efter bara någon minut så släppte det, och jag hann tänka att det nog inte skulle vara några problem att gå tillbaka till jobbet så fort jag fått i mig min macka.
Men jag hann bara sätta mig ner igen, dricka lite, äta några tuggor så började det krampa igen.
Då gjorde det så pass ont att jag bestämde mig för att åka hem. Tog mig hela vägen till bilen innan nästa kramp kom. Dessvärre medan jag backade, så jag backade in bilen i en betongpelare.
Lyckades på nåt vis köra hela vägen hem och ramlade ihop på sängen och hade så ont att jag bara låg och grät. Och sedan emellanåt kändes det inget alls och det gjorde inte ont. Räknade ut att det gick ungefär 10 minuter mellan varje krampanfall så jag ringde barnmorskan bara för att kolla. Ifall att. Slutade med att jag fick sätta mig i bilen (inte som chaufför denna gången) och åka till förlossningen 5 mil bort.
Dom har gjort gynundersökning, ultraljudat. Dom hittar inte anledningen till min blödning. Men det läkaren misstänkte att en mindre del av moderkakan kanske släppt, och att det var det som dragit igång värkarna. Och att det var därför jag blödde också. Hon hittade dock inget blod i magen och bebis mådde prima. Så nu har jag fått komma hem igen med order om att ta det lugnt i några dagar. Ska träffa BM igen imorgon på morgonen.
Själv är jag bara så lättad att bebis mår bra och att mina kramper gått över. Man hinner ju tänka en miljon tankar om att nåt gått galet när man har så ont.
Men, tack och lov mår min prinsessa bra.
Jag hoppas dock att jag slipper uppleva fler såna här dagar. Och sen kan jag inte låta bli att tänka fan också. När man gör allt man kan för att övertyga dom på jobbet att dom inte gjort fel som anställt mig trots att jag är gravid, och så händer det här tredje arbetsdagen.
Bara dom inte blir rädda för att låta mig jobba nu. Jag som äntligen hittat ett jobb som jag verkligen älskar varje minut av och har så gulliga kollegor. Nåväl.. Huvudsaken är att barnet mår bra, finns inget viktigare. Pengafrågan löser sig alltid.
