Vilken är den sämsta bok du läst?

[BornAgain]

Hundraåringen... för jag uppfattar den som en oärlig, lugnande och bekräftande saga för Brommafolket. Ungefär som om man kunde välja att bli gammal och hjälpbehövande. Det är inte många hundraåringar som kan ta sig ut ur ett fönster, som har plats på boende i det här landet. (Jag träffar för många som tror att det är så det funkar att bli gammal och att vården är sådan - för att avfärda det som hitte-på. Dessutom bygger mycket av min världsbild på ordets makt och kraften i de sagor vi väljer att berätta för varandra och oss själva)

 

[Hoarfrost]

Får man välja flera?
Ett öga rött - fråga inte varför men jag kan inte med den. Har extremt svårt att sätta fingret på vad jag inte tål med boken, det går bara inte.
Sagan om ringen trilogin - fast jag älskar allt som hör till sagan om ringen, jag lärde mig alviska och all lore kring, jag kunde till och med rabbla släktträd. Men kunde inte med böckerna. Jag tror att det har att göra med att jag förväntade mig att allting skulle vara så fantastiskt i boken som det var i mitt huvud.
Stolthet och fördom - Tråååkig. Gäsp.

 

[Arisj]

Jag har två som sticker ut för mig, av helt olika anledningar.
Lilla smycket av Patrick Modiano. Jag blev så fruktansvärt uttråkad av att läsa, han fick 127 sidor att kännas som en tegelsten på 600 sidor. Sen vann han Nobelpriset året efter och det var där jag slutade läsa nobelpris-tagare.

Sen Egenmäktigt Förfarande. Det enda jag gillade var delar av språket, men mycket av språket stod jag inte heller ut med någonstans. En passage som fastnat i hjärnan var om en rock där tyget föll dyrt, men den hade inte varit dyr utan var köpt på rea. Sen relaterade jag inte alls till karaktärerna eller storyn. Gav boken till min mor istället och hon älskade den just för att hon kunde relatera. Så kan det gå.

 

[Calyptra]

Edit. Näst starkaste minnet är hur jag sitter gömd bakom en plint i redskapsrummet i gymnastiksalen i högstadiet, för att läsa istället för att delta på lektionen. Och grinar högt när väpnaren dör...(vad hette han?)

Kurik!

Kanske skulle leta reda på Elenien och Tamuli-böckerna och läsa om dem, blir lätt nostalgisk

 

[megasus]

Jag lyssnar mycket på ljudböcker och har inte överdrivet höga krav på det jag lyssnar på; mycket lättsmälta deckare som främst ska fungera som godnattsagor eller tidsfördriv på tåget.

En gång var det dock riktigt plågsamt att lyssna, och det var Samuel Björks "Ugglan dödar bara om natten" och vad den andra nu hette. Alltså, jag har för mig att själva storyn var helt OK och rätt spännande (varför jag lyssnade på båda böckerna).

Men dialogen!!!! Har aldrig varit med om något liknande. Om syftet var att få samtliga poliser som totalt sinnesslöa, ouppmärksamma och korkade idioter så lyckades författaren verkligen. Men då huvudpersonen samtidigt beskrevs som "top of the line" så gick det verkligen inte ihop. Sida upp och sida ner med dialoger i stil med:

A: "Jag har pratat med vittnet nu"
Puckad polis: "Va??"
A: "Jag har pratat med vittnet"
Puckad polis: "Vem??"
A: "Vittnet. Han som såg mördaren"
Puckad polis: "Vad menar du??"
A: "Jag pratade med vittnet som såg mördaren"
Puckad polis: "Jag förstår inte??"

Jag lovar, VARENDA svarande mening i en dialog börjar med "Va??", "Vem??" eller "Vadå??". Ett tag var jag inne på att köra drinking game för varje gång dessa ord uttalades, men insåg att jag inte skulle komma levande ur det.

 

[Görel]

Vissa böcker kan bli helt annorlunda som ljudbok. När man läser själv kan man ju skumma det som är ointressant men i ljudböcker tvingas man höra allt. Jag gillade att läsa Karin Wahlbergs deckare, men så hörde jag en som ljudbok och då försvann den intressanta grundstoryn bakom en massa ointressant pladder.

 

[Hyacinth]

Vissa böcker kan bli helt annorlunda som ljudbok. När man läser själv kan man ju skumma det som är ointressant men i ljudböcker tvingas man höra allt. Jag gillade att läsa Karin Wahlbergs deckare, men så hörde jag en som ljudbok och då försvann den intressanta grundstoryn bakom en massa ointressant pladder.

Jag väljer bort en stor del ljudböcker på grund av en specifik inläsare. Jag klarar inte när de ska dramatisera det de läser.

 

[mandalaki]

Jag fick en gång i tiden för mig att jag minsann skulle läsa mig igenom alla Nobelpris-författare. Jag läste ett kapitel i Coetzee’s Onåd innan jag fick se mig besegrad. Jag hängde inte med överhuvudtaget

Jag får helt enkelt leva med att fortsätta vara en obildad typ

Åh fy katten. Jag läste hela men tyckte han var gubbsjuk. Hellre obildad än förbannad.

 

[mandalaki]

Ja, du och alla andra. Jag kände mig stendum som inte fattade storheten.

Jag kanske inte alls skulle gilla den i dag, men på den tiden blev jag helt mjuk i knäna av den.

 

[mandalaki]

Jag hade en storslagen plan att bli litteraturvetare. Redan någon vecka in på grundkursen var det dags för Röda rummet. Så gick det med den planen.

Jag fick den i present av en manlig vän som citerat författaren på försättsbladet, någonting om att kvinnofrågan var överskattad.
Jag kom aldrig längre än till försättsbladet.

 

[BornAgain]

Jag väljer bort en stor del ljudböcker på grund av en specifik inläsare. Jag klarar inte när de ska dramatisera det de läser.

Själv får jag "automatisk ljudbok" av vissa författare. Jag hör deras röster när jag läser. Därför kan jag inte med Guillou.

 

[mandalaki]

Sämsta bok någonsin läst är nog Sprängaren - Liza Marklund, Hypnotisören - Keppler de har jag inte ens läst färdigt.

Sprängaren tyckte jag var skitbra, däremot sög de flesta av de som kom efter.

 

[mandalaki]

En av de bästa böckerna jag läst är Profeterna vid evighetsfjorden av Kim Leine, och jag har aldrig träffat någon annan som ens hört talas om den, inte ens storläsande vänner och bekanta, förutom de som jag tipsat då. Det är himla synd.

Misär!

 

[Görel]

Jag väljer bort en stor del ljudböcker på grund av en specifik inläsare. Jag klarar inte när de ska dramatisera det de läser.

För mig handlar det helt om hur de läser. T ex har jag njutit av böcker som Johan Rabeaus har läst in trots att det inte är sådant jag uppskattar i vanliga fall. Tänker speciellt på en av Dan Brown som jag inte minns namnet på.
Vissa andra har ett tråkigt sätt att läsa på så att allt blir ointressant. Nu lyssnar jag på en där killen som läser har ett konstigt sätt att uttala namn på. Har tidigare hört annat han läst in där han uttalar saker på ett så lustigt sätt, som någon medelhavsö och en plats i Fredhäll där man fick tänka till för att förstå vad som menades, det ska vara en riktigt bra story för att jag ska kunna stå ut med honom.

 

[mandalaki]

Sen Egenmäktigt Förfarande. Det enda jag gillade var delar av språket, men mycket av språket stod jag inte heller ut med någonstans. En passage som fastnat i hjärnan var om en rock där tyget föll dyrt, men den hade inte varit dyr utan var köpt på rea. Sen relaterade jag inte alls till karaktärerna eller storyn. Gav boken till min mor istället och hon älskade den just för att hon kunde relatera. Så kan det gå.

Nu börjar det bli dags att låsa tråden!

 

[blizz]

Spinoff på läs-tråden eftersom jag blev inspirerad.


Vilken är den sämsta bok du läst, och varför? Själv gav jag mig på en Camilla Läckberg (stenhuggaren?) och fick frispel av monumentala mått. Hur kan hon vara så poppis? Jag tyckte allt var dåligt, språket, storyn, rubbet. Inget flyt i texten och så banal! Men imponerande att hon lyckats kränga så mycket böcker, men jag FATTAR INTE.

Jag började av någon outgrundlig anledning med "Hundraåringen som..." Den var vansinnigt dålig. Läste även några sidor i Fyfty shades of Grey i rent undersökningssyfte. Ville kunna säga att det var en skitbok eftersom jag tyckte den verkade hemsk, men ville inte säga det utan att ha läst lite.. Den var hemsk.

 

[Seabaz]

Zlatan-boken. Jag pallade inte språket/sättet den är skriven på. La ner efter 4 sidor. Tyvärr...

Kan ju inte uttala mig om dock om den var bra eller dålig pga att jag aldrig läste den

 

[Migo]

Kom på en till. The Long Earth av Pratchett/Baxter. Så långsamt ordbajseri så jag kände en våg av lycka när första boken var slut.

 

[Luff]

Alltså. Jag kan nog utnämna Fifty shades till den sämsta bok jag INTE läst. Jag vill verkligen vare sig se filmen eller läsa boken.

 

[mandalaki]

Alltså. Jag kan nog utnämna Fifty shades till den sämsta bok jag INTE läst. Jag vill verkligen vare sig se filmen eller läsa boken.