mian1
Trådstartare
För att komma vidare i mitt tävlande och att komma närmare målet med ensamridningen så behöver jag lite hjälp. Hästen är nämligen helt galen!
Hon är PIGG och väglaget funkar inte riktigt för ultrapigga hästar. Vi kommer inte ut så ofta eftersom det är halt och läskigt och de dagar vi kommer ut så är hon helt tokig. Inte att vi akut behöver träna på ledarskapet, för hon lyder faktiskt, men hon är springig, VÄLDIGT springig!!!
Maken vill inte följa med och rida och nu tvekar även medryttaren. Då är det liksom inte roligt längre. Och jag vill inte öva ensamhetsridning när jag vet att det enda hästen är ute efter är att slå hastighetsrekord. Dessutom försöker hon dra iväg och jag får passa henne hela tiden.
Jag trodde att jag var smart då jag började rida henne. Jag hade nån lurig idé om att hon skulle börja spring-tränas på svårt underlag så att hon inte skulle springa ivägför fort utan ha fullt upp med vart hon satte fötterna. Alltför många hästar drar ju iväg bara de kommer ut på en öppen äng eller sticker i uppförsbackar för att ryttarna har tränat springning i backen då det är ett motstånd. Det lät som en bra idé, men nu har jag problemet jag ville undvika. Så snart vi kommer ut i skogen på ojämnt underlag så vill hon springa iväg och sicksacka mellan träden. Ängarna klarar vi däremot att skritta över
Sist vi var ute lät jag henne springa på en raksträcka hemåt. En enda gång och i dag lyfte hela hästen i protest mot att jag inte lät henne galoppera utan tvingade till mig skritt.
Så den där halvtimmens skogspromenad som jag tänkte att jag skulle klara av att rida själv innan den 10:e mars tog sist under en kvart att rusa runt och i dag gick det också undan. Leder jag henne är hon lika pigg och även om hon bara skrittar så har hon sån fart att jag har svårt att hålla jämna steg med henne.
Underlaget är inget problem för henne även om det är blankis, djupa snödrivor eller knölig snårskog.
HUR ska jag kunna klara av ensamhetsridningen på en sån galning? Longera henne innan ridturen går inte för det finns ingenstans där marken är lämplig för det. Vad gör man? Hon lugnar alltid ner sig när våren kommer, sol och gräs, men vad gör vi NU? Det kommer att dröja minst en månad innan vädret är sådant att vi kan rida mer regelbundet och längre ridturer. Innan dess vill jag inte förlora ridsällskapet för att min pålla är så vild. Hon behöver få springa av sig och jag vill inte sitta och hålla in henne hela ridturen, men när jag väl låter henne springa så är hon väldigt snabb och väldigt busig.
Hon är PIGG och väglaget funkar inte riktigt för ultrapigga hästar. Vi kommer inte ut så ofta eftersom det är halt och läskigt och de dagar vi kommer ut så är hon helt tokig. Inte att vi akut behöver träna på ledarskapet, för hon lyder faktiskt, men hon är springig, VÄLDIGT springig!!!

Maken vill inte följa med och rida och nu tvekar även medryttaren. Då är det liksom inte roligt längre. Och jag vill inte öva ensamhetsridning när jag vet att det enda hästen är ute efter är att slå hastighetsrekord. Dessutom försöker hon dra iväg och jag får passa henne hela tiden.
Jag trodde att jag var smart då jag började rida henne. Jag hade nån lurig idé om att hon skulle börja spring-tränas på svårt underlag så att hon inte skulle springa ivägför fort utan ha fullt upp med vart hon satte fötterna. Alltför många hästar drar ju iväg bara de kommer ut på en öppen äng eller sticker i uppförsbackar för att ryttarna har tränat springning i backen då det är ett motstånd. Det lät som en bra idé, men nu har jag problemet jag ville undvika. Så snart vi kommer ut i skogen på ojämnt underlag så vill hon springa iväg och sicksacka mellan träden. Ängarna klarar vi däremot att skritta över
Sist vi var ute lät jag henne springa på en raksträcka hemåt. En enda gång och i dag lyfte hela hästen i protest mot att jag inte lät henne galoppera utan tvingade till mig skritt.
Så den där halvtimmens skogspromenad som jag tänkte att jag skulle klara av att rida själv innan den 10:e mars tog sist under en kvart att rusa runt och i dag gick det också undan. Leder jag henne är hon lika pigg och även om hon bara skrittar så har hon sån fart att jag har svårt att hålla jämna steg med henne.
Underlaget är inget problem för henne även om det är blankis, djupa snödrivor eller knölig snårskog.
HUR ska jag kunna klara av ensamhetsridningen på en sån galning? Longera henne innan ridturen går inte för det finns ingenstans där marken är lämplig för det. Vad gör man? Hon lugnar alltid ner sig när våren kommer, sol och gräs, men vad gör vi NU? Det kommer att dröja minst en månad innan vädret är sådant att vi kan rida mer regelbundet och längre ridturer. Innan dess vill jag inte förlora ridsällskapet för att min pålla är så vild. Hon behöver få springa av sig och jag vill inte sitta och hålla in henne hela ridturen, men när jag väl låter henne springa så är hon väldigt snabb och väldigt busig.