Vila, aktivitet, passivitet, motion, vad är rätt....

[makarontanten]

Huvudet på spiken, hon är nr 1 hela tiden, så det är mer jag som behöver träna, inte hunden. Har ju rannsakat mig själv hela dagen idag, och ja, när jag är i soffan så sitter hon brevid och "tvingar" mig att klappa henne ( hon puffar med huvudet eller slår med tassen på mig om jag slutar). Sitter jag vid datorn ( som jag har i köket) ligger hon oftast och vilar, men så fort jag reser mig, gör hon det också. Lagar jag mat, diskar, städar etc så kommer hon med sina leksaker. Jag behöver alltså träna på att jag kommer först, hon sen. Jag bestämmer när det ska klappas, när vi får leka mm. Jag ser det nu, jag har vart ganska blind på dessa signaler, har vant mig vid att hon är "såhär" och inte sett det som något stort problem. Hon har fostrat mig väl kan man väl säga med lite skämtsam ton.

 

[linnsan]

aldrig uppmuntra henne när hon plockar på uppmärksamhet inne.

Jag tycker dock inte det gör något om de pockar på uppmärksamhet ibland. Mina som är lugna och stressfria inomhus kan visst komma fram och prata, tigga lite kel eller busa till det ibland. Men om din ber om lek nu kanske det är bättre att ta henne intill dig och smeka lite lugnt så hon slappnar av. Då blir det liksom uppmärksamhet men inget bus. För det är ju inte heller meningen att hon ska bli en död påse inne

Och som sagt. Jag tror inte aktivering ute och långpromenader är fel alls. Inte ens nu direkt. Men istället för att leka en massa så lek 1 av 10 ggr som du belönar. Om ens det. Att balansera på saker kan jag annars tycka är en lugn koncentrerad övning. Men då kan man ju träna på att hunden ska göra det låååångsaaamt istället för upp-ner-hit-dit! i en väldans fart. Man kan liksom göra liknande övningar men på så olika sätt

Jag tror som sagt på en balans av att blåsa ur sig i fullt ös medvetslös, lugna koncentrerade uppgifter, lugna promenader och sen koppla av och kunna ta det lugnt och inte leta efter aktiviteter. Och jag tror att du ska göra väldigt lite av det förstnämnda en period, och framförallt vara noggrann med att det är du som både sätter igång och stänger av just den knappen. Sen kanske hon mår bäst av att du tar bort "allt" i några dagar och bara tränar passivitet, men det avgör du nog bäst själv

 

[linnsan]

när jag är i soffan så sitter hon brevid och "tvingar" mig att klappa henne ( hon puffar med huvudet eller slår med tassen på mig om jag slutar).

Sådär gör min hane också dock lyssnar han 9 av 10 gånger på. "Gå väck". Vilket betyder att nu vill vi inte klappa mer. Annars kan han vara ganska tjatig om kel. Jag tror det är den där av-knappen som behöver tränas mer på rent generellt låter det som

 

[makarontanten]

Tack för respons :-) Måste bara säga att hon svarade väldigt bra precis nu. Jag är rökare, och röker på balkongen. I vanliga fall följer hon med mig ut varje gång, men nu har jag sagt till henne hela dagen att hon får stanna på filten hon ligger på under datorn. Första gångerna gnällde hon lite, sen satt hon kvar och nu sista gången LÅG hon kvar. Kul att se och att jag bara ville dela med mig :-)

 

[makarontanten]

Sådär gör min hane också dock lyssnar han 9 av 10 gånger på. "Gå väck". Vilket betyder att nu vill vi inte klappa mer. Annars kan han vara ganska tjatig om kel. Jag tror det är den där av-knappen som behöver tränas mer på rent generellt låter det som

Jag inser även här att hon fostrat mig, jag har inte ens reflekterat över det, jag har bara snällt klappat på ;-)

 

[linnsan]

Jag inser även här att hon fostrat mig, jag har inte ens reflekterat över det, jag har bara snällt klappat på ;-)

Dom är inte så dumma dom där fyrbeningarna
Kul att du tar till dig och inser dina misstag, tummen upp för det

 

[makarontanten]

Tack. Som sagt, man går i sina egna hjulspår och tror man gör rätt, fast det blir fel.. Vill tacka alla som engagerat sig i tråden och gett mig många tankeställare idag :-)

 

[prinsessfeminist]

Leksakerna är borta nu :-). För att minska att hon följer mig, har jag börjat stänga dörrarna om mig ( eftersom jag bor själv, så stänger jag sällan toadörren och liknande om mig), men det kanske inte är ett bra sätt? Tycker hon blir mer uppvarvad av att stå och gnälla utanför istället, eller är det en träningssak att hon vänjer sig? Bättre med kompostgaller där hon ser mig, men ändå inte kan följa med?

Fast jag skulle inte stoppa henne från det. Mina hundar följer med mig vart jag går i hemmet, men de slappnar av bredvid mig.

Vad jag menar med vila varje dag, är att hunden måste koppla av ett par timmar varje dag. Det bör inte vara aktivitet hela tiden. Någon promenad kan vara "bara koppelpromenad" och aktiviteterna kan vara kortare och färre.

Det låter som om hennes förväntningar är uppskruvade och för att dämpa dem behöver du kanske under en period vara "tråkig".

Först när du anser att hon är lugn nog så kan du öka aktiviteten igen. På så sätt backar du bandet, gör om, gör rätt och hon får möjlighet att lära sig att koppla av. Hon har lärt sig att stressa upp sig, så lär henne nu att slappna av. Lugna rörelser, lugn och fast röst, stadigt handhavande och lägg henne i bur/koppla henne om hon inte lugnar sig.

Det är mitt tips.

 

[prinsessfeminist]

Ja, vi är nog mycket skoj och skoj och jag har trott att det vart bra. Jag har ju läst mycket ( för mycket kanske) om att man ska vara en rolig matte till sin hund, hellre leka än traggla in rätt beteende mm. Jag har alltså mer eller mindre stressat henne med att jag gjort för mycket roligt ser jag nu.

När vi är i skogen och tex grillar eller bara promenerar är hon ganska lugn, eller ja hon springer ju, men inte uppstressat eller hysteriskt på något sätt. Hon är noga med kontakten till mig och travar runt och nosar och sådär ( jag vill kalla det normalt beteende) och sitter vi stilla och tex grillar, så sitter hon lugnt brevid. Däremot om det är någon mer hund med, så är det på en helt annan nivå, och nu när jag analyserar och tänker tillbaka, mer stressigt och uppvarvat. Jag förstår att jag behöver minska alla aktiviteter som kan stressa nu, men ska jag aldrig låta henne leka med någon hund för all framtid? Har en kompis med hund, och min älskar denna hund. Ska vi aldrig kunna gå tillsammans i skogen mer med dessa? Detta kanske vi gör ungefär varannan vecka i dagsläget, och även det har jag sett som bra, då hon har fått springa av sig och göra åt med mer energi än vad hon gör med bara mig. I övrigt leker hon sällan med andra hundar. Det finns ett fåtal som vi känner från promenader och som vi möter någon gång då och då ute. Då har de fått leka en stund, men det kanske har handlat om 5-10 min på en begränsad yta.

Men du kan promenera bredvid hunden i koppel. Det är utmärkt träning i att "veta sin plats" och att slappna av i lekkamrats sällskap. På så sätt är det du som kontrollerar situationen och inte hon. Det kommer göra att hon slappnar av mer, för hon vet att du bestämmer och det är ganska skönt när matte gör det.

 

[makarontanten]

Ja alltså, det är klart hon får följa med mig in i soffan om jag ska vara där och titta på tv, eller till sängen om vi ska sova, att hon är i köket om jag är där. Men samtidigt behöver hon ju inte följa med in på toaletten eller gå i hasorna på mig när jag tex vattnar blommorna när hon ligger och vilar. Det blir ju inte avslappnande om hon hela tiden ska följa efter mig?

Nu lät det lite på ditt inlägg som att hon aldrig får vila, men jag kanske missuppfattar. Jag gör sällan något aktivt med henne inne och vi är ju inte direkt ute hela dagarna. Hon vilar mycket inne, men hon upplevs inte avslappnad. Har ett halvt öga öppet, reser sig vid ljud eller om jag reser mig och gör något. Vi har ju även vilodagar inlagt just för att hon inte ska aktiveras så mycket ute, och för mig har det vart att tex bara gå koppelpromenader, kanske hoppa över långpromenaden och inte göra mycket mer än så :-)

 

[Och_Aye]

Ja alltså, det är klart hon får följa med mig in i soffan om jag ska vara där och titta på tv, eller till sängen om vi ska sova, att hon är i köket om jag är där. Men samtidigt behöver hon ju inte följa med in på toaletten eller gå i hasorna på mig när jag tex vattnar blommorna när hon ligger och vilar. Det blir ju inte avslappnande om hon hela tiden ska följa efter mig?

Det tycker jag du har rätt i!
Mina hundar (Bc:s + prazsky) ligger oftast som trasor här hemma, med eller utan aktivering. Om jag går runt och städar, vattnar blommor, flyttar tvätt mellan sovrum/badrum etc så ligger de och vilar. Däremot brukar de absolut komma tassandet om jag byter "base camp" så att säga. Sätter jag mig i vardagsrummet så lägger sig alla runt omkring och i närheten - lägger jag mig stället i sängen tar det några minuter innan alla 3 kommer tassandet och lägger sig någonstans i det rummet istället. Att de förflyttar sig när jag byter ställe ser jag verkligen inte som några problem - klart att vi vill vara nära varandra hela gänget!

Att däremot irra runt efter på toa eller gå i hasorna på en hela tiden, det är en annan sak. Nu när jag tänker på det hade min mammas New foundland en betydligt sämre avknapp än någon av mina border collies + belgare haft. Och det berodde verkligen inte på att han aktiverades för lite - utan mer som du är inne på, "felaktiga" förväntningar och extremt god lydnad på matte.

 

[prinsessfeminist]

Ja alltså, det är klart hon får följa med mig in i soffan om jag ska vara där och titta på tv, eller till sängen om vi ska sova, att hon är i köket om jag är där. Men samtidigt behöver hon ju inte följa med in på toaletten eller gå i hasorna på mig när jag tex vattnar blommorna när hon ligger och vilar. Det blir ju inte avslappnande om hon hela tiden ska följa efter mig?

Nu lät det lite på ditt inlägg som att hon aldrig får vila, men jag kanske missuppfattar. Jag gör sällan något aktivt med henne inne och vi är ju inte direkt ute hela dagarna. Hon vilar mycket inne, men hon upplevs inte avslappnad. Har ett halvt öga öppet, reser sig vid ljud eller om jag reser mig och gör något. Vi har ju även vilodagar inlagt just för att hon inte ska aktiveras så mycket ute, och för mig har det vart att tex bara gå koppelpromenader, kanske hoppa över långpromenaden och inte göra mycket mer än så :-)

Men hon följer efter dig eftersom hon kanske kan få igång dig. Gör ingenting och var urtråkig så kommer hon fatta att det inte lönar sig.

Jag håller inte med om vilodagar, utan vill understryka vikten av en lugn vardag (varje dag!). Hon är för stressad och uppe i varv och utifrån det du beskriver, så mår hon inte bra. Att ständigt sova räv och vara på sin vakt kostar massor av energi och hennes binjurar producerar stresshormoner som på sikt är ohälsosamt även fysiskt.

Så ta det lugnt, "väx upp" - förvänta dig en vuxen hund och inte en busig, skojig valp/unghund. Lugn och stadighet från din sida, små enkla nosövningar eller balansövningar, lugnt beröm och kanske viss nonchalans.

Hunden är en hund som du styr med som du önskar och inte den uppfodrande boss hon varit gentemot dig. Hundar mår bra av att kunna lita på sin matte/husse, att han/hon sköter jobbet med att vara ledare och att hunden får vara följare.

Så - för att du inte skall missförstå mig, gör hellre lite för lite och ha dåligt samvete för det, än att bidra till någon stress för henne.

Enligt @Grana så har hon goda gener för att det skall fungera - så du får jobba med dig själv i denna fas av er relation.

 

[Grana]

Måste ju inte vara *Allt eller Inget*, utan lagom, det man ser hunden fixar, sunt förnuft helt enkelt.
Jag har aldrig förståt detta att hundar ska hälsa, leka med andra man möter osv. Redan där ger man en förhoppning, att möter man någon så hälsar man, leker man osv..
Jag har gjort tvärtom, jag låtsas jag inte ser den jag möter, jag bara går. Jag tror aldrig någon av mina hundar har fått leka med en hund vi möter tex..

Jag har försökt tänka lite. Jag har själv en förmåga att inte fixa stress, så jag vill absolut inte ha stress omkring mig heller. Jag är nog ganska så snabb på att se när en hund börjar gå upp i stress, då bryter jag direkt. Inget jag tänker på egentligen, utan jag bara gör. De blir gosade med här hemma, en del vill ha mer gos än andra, men jag bryter direkt om någon *tjatar*, de får gå runt i huset, de får följa med mig osv, men ser jag det liksom blir ett *tvång* hos hunden, då stoppar jag.
För jag ser det också så att en hund som alltid ligger i korgen, aldrig vill kolla vad matte/husse gör, den vet också att här händer ändå aldrig något så är ingen idé jag följer med. Detta ska inte misstagas för att jag menar de hundarna som har en innehållsrikt liv, för de kanske ligger i korgen efter en aktiv dag (trötta), utan tänker mer på de hundarna som alltid har tråkigt. Och är ju inte så man vill ha det. Någon skrev att hundarna låg stilla hemma, men bytte hon tex rum mm så kom de dit efter ett tag, så låter sunt för mig.
Medans TS hund inte kan koppla av för matte går runt i hemmet, även om det varit aktivitet och den kanske är trött. Där ser jag redan en slags stress som måste brytas (vilket jag nu läser har börjats med).

 

[Grana]

Vet du, man kan få ågren från andra hållet också För ibland kan jag putta bort en hund som tjatar och då kan jag tänka att här puttar jag bort en hund bara för den vill ha närhet. Men jag fixar inte hundar som puttar på mig, slår med tassen för den ska bli klappad. Jo, visst kan jag gilla det, 1 minut Men fortsätter dom så säger jag sluta/nej och de får antingen lägga sig hos mig eller gå undan, de väljer, men jag bestämmer att nu får det slutas med puffar/tassputtar.
Det man inte tänker på kanske, att bara att bryta en sån här simpel sak, så visar man ändå hunden att *jag bestämmer*
Egentligen tycker jag det låter illa med *jag bestämmer*, men är ju så.
Men ärligt, jag har aldrig sett detta som en uppfostringssak, utan är min vardag med hundarna. Ibland kanske jag börjar klappa, och när jag slutar vill hunden mer. Men då blir det *sluta*, jag kanske håller på med något, eller bara vill sitta ifred. Ja då kan hunden ligga hos mig, närhet ändå, men utan klapp osv.. Så där fostrar man ju, fast man kanske inte tänker på det. Men det viktiga är ju att även om jag inte tänker på det, så tar hunden till sig.

Ja bara lite saker som händer automatiskt i vardagen. Man kanske inte alltid måste tänka så mycket, utan vissa saker sker ändå

Försökte citera, men funkar aldrig för mig. Detta var lite svar på där ts skrev om när hunden ska ha uppmärksamhet vid soffan, vid datorn mm. Inlägg 41 tror jag det var.

 

[Monstermom]

Måste ju inte vara *Allt eller Inget*, utan lagom, det man ser hunden fixar, sunt förnuft helt enkelt.

Jag skulle dock tro att "allt eller inget" gör det lättare för människan att ställa om i en övergångsfas. Det är lättare att dra snäva, tydliga gränser, och sedan lägga till saker efter det som man kommer fram till är OK ändå.

Vet du, man kan få ågren från andra hållet också För ibland kan jag putta bort en hund som tjatar och då kan jag tänka att här puttar jag bort en hund bara för den vill ha närhet. Men jag fixar inte hundar som puttar på mig, slår med tassen för den ska bli klappad. Jo, visst kan jag gilla det, 1 minut Men fortsätter dom så säger jag sluta/nej och de får antingen lägga sig hos mig eller gå undan, de väljer, men jag bestämmer att nu får det slutas med puffar/tassputtar.
Det man inte tänker på kanske, att bara att bryta en sån här simpel sak, så visar man ändå hunden att *jag bestämmer*
Egentligen tycker jag det låter illa med *jag bestämmer*, men är ju så.
Men ärligt, jag har aldrig sett detta som en uppfostringssak, utan är min vardag med hundarna. Ibland kanske jag börjar klappa, och när jag slutar vill hunden mer. Men då blir det *sluta*, jag kanske håller på med något, eller bara vill sitta ifred. Ja då kan hunden ligga hos mig, närhet ändå, men utan klapp osv.. Så där fostrar man ju, fast man kanske inte tänker på det. Men det viktiga är ju att även om jag inte tänker på det, så tar hunden till sig.

Ja bara lite saker som händer automatiskt i vardagen. Man kanske inte alltid måste tänka så mycket, utan vissa saker sker ändå

Försökte citera, men funkar aldrig för mig. Detta var lite svar på där ts skrev om när hunden ska ha uppmärksamhet vid soffan, vid datorn mm. Inlägg 41 tror jag det var.

Jag tror egentligen @makarontanten har gjort samma sak, fast hon nog inte är medveten om det. Hon skriver att hunden pockar på uppmärksamhet när hon tex diskar (tråkiga saker man inte vill göra och därför är lättdistraherad ifrån) men går och lägger sig när hon sätter sig vid datorn (där hon förmodligen håller både händer och tankar upptagna och därför inte gett efter för uppmärksamhetspock), så grunden finns nog där egentligen och det är medvetenheten om valen som saknas.

 

[Grana]

@makarontanten[/USER] har gjort samma sak, fast hon nog inte är medveten om det. Hon skriver att hunden pockar på uppmärksamhet när hon tex diskar (tråkiga saker man inte vill göra och därför är lättdistraherad ifrån) men går och lägger sig när hon sätter sig vid datorn (där hon förmodligen håller både händer och tankar upptagna och därför inte gett efter för uppmärksamhetspock), så grunden finns nog där egentligen och det är medvetenheten om valen som saknas.

Ok, så tolkade jag det inte, utan snarare mer att hunden har pockat på uppmärksamheten och också fått den.

 

[Monstermom]

Ok, så tolkade jag det inte, utan snarare mer att hunden har pockat på uppmärksamheten och också fått den.

Det är det här jag tänker på:

Har ju rannsakat mig själv hela dagen idag, och ja, när jag är i soffan så sitter hon brevid och "tvingar" mig att klappa henne ( hon puffar med huvudet eller slår med tassen på mig om jag slutar). Sitter jag vid datorn ( som jag har i köket) ligger hon oftast och vilar, men så fort jag reser mig, gör hon det också. Lagar jag mat, diskar, städar etc så kommer hon med sina leksaker.

Alltså att hunden ändå har olika förväntningar vid olika aktiviteter, om TS sitter i soffan kan hon klappa fast hon gör annat (ser på TV?), gör hon hushållssysslor går det att avbryta henne, men sitter hon vid datorn så går hunden och lägger sig. För mig verkar det som att hon ändå har lärt sig att det finns olika möjligheter att avbryta och accepterar det, även om hon ändå ligger på en för hög stressnivå i grunden.

 

[makarontanten]

Jag är inte heller duktig på att citera, så jag svarar lite allmänt på era inlägg. Som jag ser det, och jag kan mycket väl ha fel, så är hunden absolut stressad, precis det vi skriver om. Däremot kanske det har blivit lite uppstressat även i tråden, att problemet har blivit större än var det är. Hon är ju ingen kanonkula som håller på att skjutas ut och aldrig kan koppla av. Efter att jag startade tråden, så har jag analyserat både mig själv och hunden i nästan vartenda steg vi tagit sedan dess.

Idag på morgonen tog vi en kort ( 20 min) koppelpromenad efter jobbet och gick sedan hem och sov. I sängen ligger hon stilla, drömmer och reagerar inte på ljud om det inte är väldigt höga eller ovanliga. Hon gick och la sig i sängen innan mig när jag borstade tänderna. Vi sov ungefär i 5 timmar innan vi gick en långpromenad på 5 km. I lugn takt, mestadels i koppel. Ingen annan aktivitet, det är fint väder och strosade bara på lite lugnt, stannade och borstade ur pälsen på en parkbänk, gick vidare. Jag upplevde ingen stress från hennes sida, men däremot stoppade jag henne från att hoppa upp på massa saker som vi annars brukar göra. Hemma åkte jag sen iväg på ett ärende ca 40 min och nu är jag då hemma igen och satte mig. Hunden börjar med att hoppa upp på bakbenen för att blir klappad. Jag sitter vid datorn, ger henne en klapp och sen "nu räcker det". Ett försök till från hunden, jag tittar inte på henne och hon går och lägger sig här under stolen som vanligt. Ingen stress i det alls. Däremot antar jag att hon skulle resa sig om jag gör det, och det är väl där jag behöver träna mig och henne på att hon kan ligga kvar och koppla av även om jag ställer mig och tex diskar 2 meter ifrån. Det är vid sådana tillfällen hon kommer med leksaker och vill ha uppmärksamhet. Står jag och diskar, lagar mat eller håller på med något får hon inte min uppmärksamhet med varken leksaker eller klappar. Dock leker hon själv med leksakerna då istället ( men de är borta nu, som jag skrev tidigare).

Däremot vid tvn, där har det kanske bara blivit helt naturligt att jag klappar så länge hon vill, har inte tyckt att det har vart jobbigt, utan av vana klappar jag bara på. Eftersom hon är ganska varm av sig, brukar hon ändå hoppa ner på golvet efter en stund, och då är det ju också färdigklappat. Även vid tvn ligger hon och vilar och sover,oftast på mattan under bordet, men även där, så räcker det att jag rör mig från soffan så är hon direkt tre steg före mig och ska följa med. Det är vid sådana tillfällen jag anser jag att hon har väldigt svårt att just koppla av/känns stressad.

Andra tillfällen kan vara när jag ska till jobbet. Då vet hon ju att något ska hända. Antingen ska hon ju följa med mig, eller ska vi gå till nattmatten. Då går hon upp i stress och blir pipig. Det handlar om saker och rutiner jag gör vid just jobb. Göra jobbarmackor, att jag kanske fixar till frisyren efter att ha haft mössa på mig under dagen eller liknande, hon vet precis när det börjar bli dags.

Angående att träffa hundar, så är det nästintill omöjligt att undvika här. Varenda promenad vi är ute på så ser jag runt 5-10 hundar. En del av dessa hundägare släpper fram sina hundar utan att fråga, en del har dem lösa och de kommer fram fast man inte vill, en del förstår inte ett nej mm. Jag hade kunnat räkna upp hur många exempel som helst.

Jag har bott här ganska länge, har lärt känna folk, och ja, det blir att stanna och prata när man ses ute, man går inte bara förbi och låtsas som att man aldrig sett dom innan. Jag har även försökt ett antal gånger tala om för folk att jag tränar på att inte hälsa, så är det alltid någon som släpper fram sin hund med orden det är klart de ska få hälsa och så är det försent. Jag låter inte henne leka och hälsa på allt och alla, men däremot finns det ett fåtal jag pratar med och känner och då får även hundarna hälsa och eventuellt leka en liten stund om det passar. Det kanske handlar om 5-10 min någon gång då och då. Alla andra, som jag kallar olyckor ( när de kommer fram ändå) är något jag avskyr, men det går inte undvika dem om man inte tar bilen till skogen varenda runda, och det funkar inte i praktiken. Vi har tex en dam här med någon ilsken liten hanhund. Hon har blivit både polisanmäld ett par gånger och utskälld av flera för att hennes hund både hoppat på andra hundar och alltid är lös och kommer fram till allt och alla. Det spelar ingen roll vad man gör, ett par gånger i veckan har man hennes hund runt benen, och det går bara inte undvika, hon själv kan vara 100 m bort men dyker så småningom upp. Jag vet att folk sparkat mot hunden, men hon fortsätter som vanligt med att ha honom lös. Och hon är bara ett fall av flera som är "omöjliga" att ha att göra med. Det är alltså väldigt svårt att undvika hundar och träna på detta med att inte hälsa tex, då allt blir förstört gång på gång av hundar som kommer fram oinbjudna.

Nu kom jag visst bort från ämnet lite... Jag ska träna på med de verktyg jag fått av er, och hoppas vi ska kunna lösa det på lite sikt, då allt inte går i en handvändning. Vi ska ta det lite extra lugnt denna vecka så hon får ner förväntningarna på allt till att börja med.

Som en liten uppdatering lämnade just nu hunden mig ensam i köket och la sig i sängen istället :-) Det måste väl vara ett gott tecken på att hon inte är superstressad och på mig hela tiden ? :-)