makarontanten
Trådstartare
Känner mig alltid som en dålig hundägare, trots att jag försöker göra det bästa. Det finns alltid sämre och bättre hundägare, mitt mål är att iallafall vara tillräckligt bra. Jag är ingen tävlingsmänniska, jag är ingen hundägare som engagerar mig i träning, går kurser stup i kvarten.
Men, jag motionerar min hund ( promenader) med ca 1,5 mil varje dag, utslaget på kanske 3-4 rundor. Vi kör lite agillity på hobbynivå, med hinder i skogen, i rastgårdar mm, parkour på det vi hittar i stan, och lydnad på våra promenader, vi åker till skogen, där hon är lös och ledig minst 3-4 gånger i veckan med minst en timmes promenad. Vi träffar andra hundar för lek kanske någon gång i veckan, ibland mer när vi träffar på folk vi känner ute. Vi kör lite enkla spår och sökövningar mellan varven. Hon är ute ungefär var fjärde timme, är sällan själv hemma, då jag jobbar natt, har med henne till jobbet ungefär hälften av passen, annars nattmatte med en hund till i hemmet som är lugn, men de tuggar ben och umgås lite lugnt iallafall. Hon är sällan ensam, det handlar om när jag åker och handlar, klipper mig, går på bio mm, och det kanske handlar om 4-6 timmar i veckan, med 2-3 timmar per gång..Hon är lös varje dag för att springa av sig, hon får även mental stimulans i form av träning, dogparkour, godisbollar, enklare spår/sök. Jag anser jag är en BRA hundägare, men får ändå så dåligt samvete när hon inte verkar nöjd.
Min hund är nervös, hon är vaktig och osäker, trots att jag försöker stärka henne och berömmer mycket. Jag kör med "snälla" metoder, alltid beröm vid rätt, noschalerar vid fel, aldrig våld/hårdhänt. Hon är "nafsig" om folk sticker ner händerna = osäker, och jag litar inte på henne med barn och folk i övrigt. Hon vaktar och skäller, och blir helt "nojjig" om jag inte aktiverar henne mer än det jag skrivit att jag gör.
Idag gick vi en långpromenad på morgonen ( ca 1 timme, 5 km) där hon var lös ca hälften av tiden, var hemma en timme, innan hon var själv ca 3 tim när jag for iväg ensam till en kompis. Inga problem där, men när jag kom hem, gick vi ut en halvtimme, körde lite "dogparkour" på vägen, lite godislet i träd. Hemma igen är hunden sååå rastlös, gnäller och springer efter mig, kommer med leksaker och är allmänt på mig.. Känns som att hon aldrig blir nöjd...
Behöver jag passivitetsträna henne, behöver hon mer än vad jag ger i motion och mentalitet?
Behöver hon passivitetsträna, mer hjärngympa, mer vila, mer aktivitet? Blir galen på att inte veta och bara sällan se henne nöjd... Hunden är en ( mellan) Schnauzer på 2,5 år som alltid vart väldig pigg, glad, aktiv.
Men, jag motionerar min hund ( promenader) med ca 1,5 mil varje dag, utslaget på kanske 3-4 rundor. Vi kör lite agillity på hobbynivå, med hinder i skogen, i rastgårdar mm, parkour på det vi hittar i stan, och lydnad på våra promenader, vi åker till skogen, där hon är lös och ledig minst 3-4 gånger i veckan med minst en timmes promenad. Vi träffar andra hundar för lek kanske någon gång i veckan, ibland mer när vi träffar på folk vi känner ute. Vi kör lite enkla spår och sökövningar mellan varven. Hon är ute ungefär var fjärde timme, är sällan själv hemma, då jag jobbar natt, har med henne till jobbet ungefär hälften av passen, annars nattmatte med en hund till i hemmet som är lugn, men de tuggar ben och umgås lite lugnt iallafall. Hon är sällan ensam, det handlar om när jag åker och handlar, klipper mig, går på bio mm, och det kanske handlar om 4-6 timmar i veckan, med 2-3 timmar per gång..Hon är lös varje dag för att springa av sig, hon får även mental stimulans i form av träning, dogparkour, godisbollar, enklare spår/sök. Jag anser jag är en BRA hundägare, men får ändå så dåligt samvete när hon inte verkar nöjd.
Min hund är nervös, hon är vaktig och osäker, trots att jag försöker stärka henne och berömmer mycket. Jag kör med "snälla" metoder, alltid beröm vid rätt, noschalerar vid fel, aldrig våld/hårdhänt. Hon är "nafsig" om folk sticker ner händerna = osäker, och jag litar inte på henne med barn och folk i övrigt. Hon vaktar och skäller, och blir helt "nojjig" om jag inte aktiverar henne mer än det jag skrivit att jag gör.
Idag gick vi en långpromenad på morgonen ( ca 1 timme, 5 km) där hon var lös ca hälften av tiden, var hemma en timme, innan hon var själv ca 3 tim när jag for iväg ensam till en kompis. Inga problem där, men när jag kom hem, gick vi ut en halvtimme, körde lite "dogparkour" på vägen, lite godislet i träd. Hemma igen är hunden sååå rastlös, gnäller och springer efter mig, kommer med leksaker och är allmänt på mig.. Känns som att hon aldrig blir nöjd...
Behöver jag passivitetsträna henne, behöver hon mer än vad jag ger i motion och mentalitet?
Behöver hon passivitetsträna, mer hjärngympa, mer vila, mer aktivitet? Blir galen på att inte veta och bara sällan se henne nöjd... Hunden är en ( mellan) Schnauzer på 2,5 år som alltid vart väldig pigg, glad, aktiv.