Vikingar arkeologi och kvinnor

[Stinaelin]

Jag är mycket historie- och arkeologintresserad på hobbynivå, och har precis läst boken Vikingatidens härskare av arkeologen Anna Lihammer.

Jag tidigare har läst det jag kommit åt om vikingar och vikingatiden under åren. Minns att jag la ifrån mig Herman Lindqvists bok Sveriges historia, just under kapitlet om vikingar, då han skrev en massa om vikingar hit och vikingar dit, vad de hade på sig, gjorde och levde. Sen kom en liten bisats, typ: "kvinnorna gjorde bla bla..". Som om det var helt skilda från Vikingarna. Jag blev redan då, på tidigt 90-tal, förbannad, trött och kände att detta KAN ju inte stämma. Varför skulle kvinnorna vara helt frånvarande i historien? Det stämmer ju inte, vare sig då eller nu.

Så det är ju lite av en upprättelse att läsa Annas Lihammers bok, samt att se dokumentärer som SVTS Den stora vikingakrigaren (https://www.svtplay.se/video/27891139/den-stora-vikingakrigaren), men jag är fortfarande beklämd. Forskare har alltså, medvetet, undvikit att beskriva och forska på de gravar som visat sig innehålla kvinnoskelett. Trots att de visar alla tecken på att vara viktiga, stora härskar och krigare är begravda i dem. Samma innehåll i mansgravar används som bevis för att detta var en stor härskare och krigare. Ett kvinnoskelett gör hela graven mer eller mindre ointressant.


Denna historieförfalskning har definierat vår syn på kvinnor genom historien, och den används fortfarande för att visa på att kvinnor minsann inte är några ledare, för så har det alltid varit.

Hur mycket av historiebeskrivningen är förvanskad eller rent av falsk? Hur lång tid ska det ta innan vi får någon sorts upprättelse, när det lyfts fram hur fel hela beskrivningen har varit om kvinnors roll i historien?

Nu kommer Anna Lihammer och Per Huhlin med en bok som heter Vikingen. En historia om 18-talets manlighet. Det ska bli intressant att läsa.

Finns det några arkeologer eller historiker här? Hur ser ni på saken? Några tips på bra dokumentärer eller böcker i ämnet?

 

[vilde]

Jag har inte sett SVT:s program eller läst boken du refererar till men jag tror jag vet vilken Birkagrav det handlar om. Jag tycker det visar på att mycket inom arkeologin faktskt bara är gissningar och spekulationer (och inte sällan felaktiga) som dessutom kan vara starkt ideologiskt färgade, det är förvisso inget nytt men det är något som ökat under senare år.

 

[Stinaelin]

Jag har inte sett SVT:s program eller läst boken du refererar till men jag tror jag vet vilken Birkagrav det handlar om. Jag tycker det visar på att mycket inom arkeologin faktskt bara är gissningar och spekulationer (och inte sällan felaktiga) som dessutom kan vara starkt ideologiskt färgade, det är förvisso inget nytt men det är något som ökat under senare år.

Har det ökat? På vilket sätt då? Jag hade väl hoppats att det minskat i ny forskning åtminstone, även om en fullständig revidering av historien inte lär bli av.

 

[Badger]

Jag är mycket historie- och arkeologintresserad på hobbynivå, och har precis läst boken Vikingatidens härskare av arkeologen Anna Lihammer.

Jag tidigare har läst det jag kommit åt om vikingar och vikingatiden under åren. Minns att jag la ifrån mig Herman Lindqvists bok Sveriges historia, just under kapitlet om vikingar, då han skrev en massa om vikingar hit och vikingar dit, vad de hade på sig, gjorde och levde. Sen kom en liten bisats, typ: "kvinnorna gjorde bla bla..". Som om det var helt skilda från Vikingarna. Jag blev redan då, på tidigt 90-tal, förbannad, trött och kände att detta KAN ju inte stämma. Varför skulle kvinnorna vara helt frånvarande i historien? Det stämmer ju inte, vare sig då eller nu.

Så det är ju lite av en upprättelse att läsa Annas Lihammers bok, samt att se dokumentärer som SVTS Den stora vikingakrigaren (https://www.svtplay.se/video/27891139/den-stora-vikingakrigaren), men jag är fortfarande beklämd. Forskare har alltså, medvetet, undvikit att beskriva och forska på de gravar som visat sig innehålla kvinnoskelett. Trots att de visar alla tecken på att vara viktiga, stora härskar och krigare är begravda i dem. Samma innehåll i mansgravar används som bevis för att detta var en stor härskare och krigare. Ett kvinnoskelett gör hela graven mer eller mindre ointressant.


Denna historieförfalskning har definierat vår syn på kvinnor genom historien, och den används fortfarande för att visa på att kvinnor minsann inte är några ledare, för så har det alltid varit.

Hur mycket av historiebeskrivningen är förvanskad eller rent av falsk? Hur lång tid ska det ta innan vi får någon sorts upprättelse, när det lyfts fram hur fel hela beskrivningen har varit om kvinnors roll i historien?

Nu kommer Anna Lihammer och Per Huhlin med en bok som heter Vikingen. En historia om 18-talets manlighet. Det ska bli intressant att läsa.

Finns det några arkeologer eller historiker här? Hur ser ni på saken? Några tips på bra dokumentärer eller böcker i ämnet?

De hade ett program på p1 historia om den boken, väldigt intressant.

Har bestämt fått för mig att på forskningsnivå är bilden av kvinnor och historia väldigt mycket förbättrad jämfört med tidigare. Men att det är jättesvårt för dem att få ut detta i läroböcker och populärkultur/litteratur. Tex ju populärare och barnkärare en vetenskapstidning/bok är, desto knasigare presentation av kvinnor är det.

Det ger också en känsla av att nyare rön inte gått ut i själva texterna vid museiföremål i många fall.

(Lustigt nog var jag på en vandring på Björkö, Birka som tonåring, jättelänge sedan, där den unga arkeologen pratade om att de hade hittat krigargravar med kvinnor i, men att de hade tolkats som dubbelgravar där mansskelettet försvunnit osv. Men den informationen lyckades jag aldrig mer få upp någonstans ifrån.)

När de skrev en lärobok i historia för skolan med den senaste bilden på samhälle och kvinna så blev tydligen rent av lärarna upprörda och ansåg att den inte var representativ med den historia de hade studerat. (var i tidningarna DN? för några år sedan).

De största förbättringarna just nu har ju 15- och 1600-talen i Sveriges historia. Där är ju kvinnor nästan återupprättade även i populärhistoria.

 

[Tonto]

Jag är mycket historie- och arkeologintresserad på hobbynivå, och har precis läst boken Vikingatidens härskare av arkeologen Anna Lihammer.

Jag tidigare har läst det jag kommit åt om vikingar och vikingatiden under åren. Minns att jag la ifrån mig Herman Lindqvists bok Sveriges historia, just under kapitlet om vikingar, då han skrev en massa om vikingar hit och vikingar dit, vad de hade på sig, gjorde och levde. Sen kom en liten bisats, typ: "kvinnorna gjorde bla bla..". Som om det var helt skilda från Vikingarna. Jag blev redan då, på tidigt 90-tal, förbannad, trött och kände att detta KAN ju inte stämma. Varför skulle kvinnorna vara helt frånvarande i historien? Det stämmer ju inte, vare sig då eller nu.

Så det är ju lite av en upprättelse att läsa Annas Lihammers bok, samt att se dokumentärer som SVTS Den stora vikingakrigaren (https://www.svtplay.se/video/27891139/den-stora-vikingakrigaren), men jag är fortfarande beklämd. Forskare har alltså, medvetet, undvikit att beskriva och forska på de gravar som visat sig innehålla kvinnoskelett. Trots att de visar alla tecken på att vara viktiga, stora härskar och krigare är begravda i dem. Samma innehåll i mansgravar används som bevis för att detta var en stor härskare och krigare. Ett kvinnoskelett gör hela graven mer eller mindre ointressant.


Denna historieförfalskning har definierat vår syn på kvinnor genom historien, och den används fortfarande för att visa på att kvinnor minsann inte är några ledare, för så har det alltid varit.

Hur mycket av historiebeskrivningen är förvanskad eller rent av falsk? Hur lång tid ska det ta innan vi får någon sorts upprättelse, när det lyfts fram hur fel hela beskrivningen har varit om kvinnors roll i historien?

Nu kommer Anna Lihammer och Per Huhlin med en bok som heter Vikingen. En historia om 18-talets manlighet. Det ska bli intressant att läsa.

Finns det några arkeologer eller historiker här? Hur ser ni på saken? Några tips på bra dokumentärer eller böcker i ämnet?

Räcker med att kolla på folks syn på kvinnor bara några hundra år tillbaka för att inse att det är helt uppåt väggarna galet.

 

[Nahar]

Historiker här

Jag skulle säga att vi inom yrket är väldigt medvetna om problemet. Stora delar av vår utbildning på högre nivå handlar om hur vi använder och tolkar historia, och stora delar handlar just också om underrepresenterade grupper och hur felaktigt fokus kan förvanska bilden av historien och därmed också nutid. Detta är något vi jobbar med aktivt och diskussionerna går heta, MEN (och det är ett mycket stort men) det är extremt sällan den forskningen, diskursen, bilden, som når ut till allmänheten.

Lite bättre har det blivit. Utställningar om kvinnor görs, böcker skrivs, tidningar ges ut: intresse finns från en stor del av allmänheten, men vetenskapsjournalistiken är SÅ mansdominerad. Jag som själv skriver många populärvetenskapliga artiklar har ALDRIG kommit med i t.ex. Allt om Historia eller blivit plockad av ett stort förlag, utan för dem är det WWII och kalla kriget och Manliga Krigare som gäller. För att hitta kvinnohistorien i populärvetenskaplig tappning är det mer nischat, och därmed blir det endast en liten del av befolkningen i stort som faktiskt får en uppdaterad bild av det verkliga vetenskapliga läget. Historiskan (kvinnohistorisk tidning) gjorde endast ett nummer vid stor utgivare, sålde bra, men fick sedan ändå inte fortsätta utan fick starta upp en helt egen tidning. Det är typ så som vetenskapsjournalistisken ser ut idag.

Nu är jag inte arkeolog, men har gått en del arkeologiska sidokurser och känner en del arkeologer och så vidare, vi samarbetar ofta. Problemet med arkeologi är att det är dyrt. Vi historiker behöver tillgång till ett arkiv, och kan sedan sitta lugnt och bläddra, det kostar inte alls lika mycket som att organisera och genomföra en utgrävning. Pengarna kommer inte sällan från gamla fonder med specifik inriktning, och utgrävningar är (vad jag fått höra) extremt hierarkiska och inte sällan så att de äldre 'ledarna' väljer ut vad de vill fokusera på utifrån pengar och personligt intresse, oavsett vad som finnes.

Vad vi historiker och arkeologer delar är att det historiskt sett inte sparats lika mycket material om kvinnor. Det har inte ansetts viktigt, och nu när vi faktiskt tycker att det är viktigt blir forskningen ofta kritiserad för bristande källmaterial; allt som oftast för att någon gubbe för 200 år sen ryckte på axlarna och slängde ut t.ex. brevkorrespondens mellan kvinnor medan annat fanns kvar. MEN det finns källor, och de används, och forskning pågår med goda underlag ändå. Bara den allmänna inställningen; det är svårare, dyrare, osäkrare (fastän det inte nödvändigtvis måste vara så).

Angående förvanskad och falsk historieskrivning mer specifikt: Myterna lever bäst i det allmänna. Precis som med alla andra vetenskaper. Folk som endast läst historia i grundskola och gymnasium är mycket glada i att hävda expertis och avvisa ny forskning för att de tycker att den inte stämmer med vad de lärde sig i skolan för 20, 30, 40+ år sedan. Likadant ser det dock ut i många andra vetenskaper. Jag menar kolla bara på hela "det finns bara två kön, det är BIOLOGI"-grejen. Biologerna vet att det finns variationer, men det accepteras inte för att det är för laddat för allmänheten. Likadant med kvinnohistoria, kvinnliga vikingar etc. All vetenskap som tvingar människor (eller ja, män) att ifrågasätta status quo i samhället blir obekväm och hävdas då vara oviktig eller rent av felaktig. När det egentligen är de gamla idéerna som är felaktiga.

Vad behövs för att ändra på detta? En kort (men inte nödvändigtvis komplett) lista:

1: Kritik mot vetenskapsjournalistiken. Skriv in och ifrågasätt de manliga perspektiven, gärna med källor, idéer, vad ni hade velat se istället.
2: Pengar. Forskning får inte sällan sina pengar från gamla fonder med mycket specifik vinkling. Har ni pengar så starta en fond för t.ex. genushistorisk forskning.
3: Kunskap. Det finns en massa intressant forskning och kunskap. Ju mer ni lär er ju mer kan ni ifrågasätta. Gå kvällskurser. Läs vetenskapliga böcker (det finns massor med intressant men den ligger som facklitteratur då den inte är "värd" pengarna enligt de stora förlagen). Prenumerera på Historiskan
4: Var kritisk, särskilt till skönlitterära skildringar av historia. SÅ MYCKET felaktigheter kommer från folk som sett Vikings eller läst Tre Musketörerna eller bara matats med skönlitterära bilder av historien (ofta tolkade genom 1800-talets samhälle) som bara fastnat som någon slags allmän uppfattning om att "så var det". Tänk ett extra varv innan ni reproducerar dessa bilder (t.ex. genom att fråga "huuuur kunde de andas i den där?" om en korsett. Tänk efter då, var fick ni bilden av att de inte går att andas i dem? Att kvinnor var fångna i dem och inte kunde röra sig? Jo, från skönlitterära historietolkningar 99% skrivna och producerade av män.)

Ber om ursäkt för rörigt inlägg. Det är ett ämne som ligger mig mycket nära hjärtat.

 

[Nahar]

Ett litet tillägg: Vad gäller just vikingar är det ett ämne som till stor del 'hijackats' av högerextrema, allt sedan 1800-talet. Det präglar allmänhetens uppfattning väldigt mycket än idag, och påverkar definitivt vilken forskning som 'går hem' (det vill säga skrivs om, får pengar). Det är ett stort problem.

 

[Snurrfian]

Som blivande historielärare på gymnasiet så trycker jag mycket på i min undervisning att forskning, speciellt äldre behövs ifrågasättas. Det kommer allt mer forskning på kvinnor under historien även om det fortfarande är en bråkdel och ofta ses som "kvinnoforskning" istället för historieforskning.
Men ja man är medveten om snebalansen men det är svårt att komma åt.

 

[Sleepy]

Jag är mycket historie- och arkeologintresserad på hobbynivå, och har precis läst boken Vikingatidens härskare av arkeologen Anna Lihammer.

Jag tidigare har läst det jag kommit åt om vikingar och vikingatiden under åren. Minns att jag la ifrån mig Herman Lindqvists bok Sveriges historia, just under kapitlet om vikingar, då han skrev en massa om vikingar hit och vikingar dit, vad de hade på sig, gjorde och levde. Sen kom en liten bisats, typ: "kvinnorna gjorde bla bla..". Som om det var helt skilda från Vikingarna. Jag blev redan då, på tidigt 90-tal, förbannad, trött och kände att detta KAN ju inte stämma. Varför skulle kvinnorna vara helt frånvarande i historien? Det stämmer ju inte, vare sig då eller nu.

Så det är ju lite av en upprättelse att läsa Annas Lihammers bok, samt att se dokumentärer som SVTS Den stora vikingakrigaren (https://www.svtplay.se/video/27891139/den-stora-vikingakrigaren), men jag är fortfarande beklämd. Forskare har alltså, medvetet, undvikit att beskriva och forska på de gravar som visat sig innehålla kvinnoskelett. Trots att de visar alla tecken på att vara viktiga, stora härskar och krigare är begravda i dem. Samma innehåll i mansgravar används som bevis för att detta var en stor härskare och krigare. Ett kvinnoskelett gör hela graven mer eller mindre ointressant.


Denna historieförfalskning har definierat vår syn på kvinnor genom historien, och den används fortfarande för att visa på att kvinnor minsann inte är några ledare, för så har det alltid varit.

Hur mycket av historiebeskrivningen är förvanskad eller rent av falsk? Hur lång tid ska det ta innan vi får någon sorts upprättelse, när det lyfts fram hur fel hela beskrivningen har varit om kvinnors roll i historien?

Nu kommer Anna Lihammer och Per Huhlin med en bok som heter Vikingen. En historia om 18-talets manlighet. Det ska bli intressant att läsa.

Finns det några arkeologer eller historiker här? Hur ser ni på saken? Några tips på bra dokumentärer eller böcker i ämnet?

Här finns mycket intressant att hitta:

https://www.kvinnohistoriska.se/

 

[Badger]

4: Var kritisk, särskilt till skönlitterära skildringar av historia. SÅ MYCKET felaktigheter kommer från folk som sett Vikings eller läst Tre Musketörerna eller bara matats med skönlitterära bilder av historien (ofta tolkade genom 1800-talets samhälle) som bara fastnat som någon slags allmän uppfattning om att "så var det". Tänk ett extra varv innan ni reproducerar dessa bilder (t.ex. genom att fråga "huuuur kunde de andas i den där?" om en korsett. Tänk efter då, var fick ni bilden av att de inte går att andas i dem? Att kvinnor var fångna i dem och inte kunde röra sig? Jo, från skönlitterära historietolkningar 99% skrivna och producerade av män.)

@Nahar

Bara det här liksom. Varteviga gång man läser en "historisk" bok så klagar tjejen över kjolarna, och inte alltid rationellt heller. Precis nu en fantasy där huvudpersonen hävdar att långa yllekjolar är kallt på vintern och varmt på sommaren och åbäkigt. När det är helt precis tvärtom, det är varmt på vintern och svalt på sommaren och inte alls åbäkigt så länge man inte tar sig snabbare än jogging och så länge man inte klättrar upp i ett träd. (ridning har jag inte kollat, men alla bilder från "medeltida nutid" så ligger klänningen över hästens rumpa, bilder från "illustrerat på medeltiden", tenderar de sitta på klänningen som är väldigt vid. (från någon som levt veckor i vid fotlång ylleklänning då och då och haft historisk korsett någon gång och man behöver ju inte dra åt det så att det mer än håller bysten uppe.).

Det ovanstående är subjektivt såklart, någon annan kanske tycker lång ylleklänning är horribelt. Men det måste ju inte vara så helt enkelt.

 

[Nahar]

@Nahar

Bara det här liksom. Varteviga gång man läser en "historisk" bok så klagar tjejen över kjolarna, och inte alltid rationellt heller. Precis nu en fantasy där huvudpersonen hävdar att långa yllekjolar är kallt på vintern och varmt på sommaren och åbäkigt. När det är helt precis tvärtom, det är varmt på vintern och svalt på sommaren och inte alls åbäkigt så länge man inte tar sig snabbare än jogging och så länge man inte klättrar upp i ett träd. (ridning har jag inte kollat, men alla bilder från "medeltida nutid" så ligger klänningen över hästens rumpa, bilder från "illustrerat på medeltiden", tenderar de sitta på klänningen som är väldigt vid. (från någon som levt veckor i vid fotlång ylleklänning då och då och haft historisk korsett någon gång och man behöver ju inte dra åt det så att det mer än håller bysten uppe.).

Det ovanstående är subjektivt såklart, någon annan kanske tycker lång ylleklänning är horribelt. Men det måste ju inte vara så helt enkelt.

Ja, jag är helt med dig. Det är så himla gjort det där med att "uuugh historiska kläder var obekväma och jobbiga!". Tro fan att folk som jobbade fysiskt krävande jobb som jordbruk, kanonmatning, ridning, tanning (skinnfärgning?) etc inte skulle haft korsett och yllekjolar om det var jobbigt eller obekvämt.

Jag har själv testat både korsett och kjol med pannier. Det känns annorlunda, men inte obekvämt. Och det går absolut att andas.

 

[Myrten]

[...]Nu är jag inte arkeolog, men har gått en del arkeologiska sidokurser och känner en del arkeologer och så vidare, vi samarbetar ofta. Problemet med arkeologi är att det är dyrt. Vi historiker behöver tillgång till ett arkiv, och kan sedan sitta lugnt och bläddra, det kostar inte alls lika mycket som att organisera och genomföra en utgrävning. Pengarna kommer inte sällan från gamla fonder med specifik inriktning, och utgrävningar är (vad jag fått höra) extremt hierarkiska och inte sällan så att de äldre 'ledarna' väljer ut vad de vill fokusera på utifrån pengar och personligt intresse, oavsett vad som finnes.[...]

Den typ av utgrävning du syftar på här måste vara forskningsundersökningar, vilket är en ytterst liten del av den fältarkeologi som utförs i Sverige idag. Det mesta sker inom den s k uppdragsarkeologin. Enligt Kulturmiljölag (KML) måste den som ska ta bort en fornlämning bekosta den arkeologiska undersökningen av lämningen (och stegen som föregår undersökningen). Arkeologin utförs sedan av en uppdragsarkeologisk firma eller myndighet efter beslut av berörd länsstyrelse. Budgeten är nästan alltid tight. Vi måste alltid prioritera, men det ska göras enligt undersökningsplanen som godkänns av länsstyrelsen. Det finns krav på grunddokumentation så det går inte att bara lämna saker för att någon inte tycker de är intressanta. Gör man det kan man nog räkna med att inte få fler jobb/tillstånd till undersökningar.

För att bedriva forskning behöver man inte göra en utgrävning. Jag skulle säga att en mycket hög andel arkeologisk forskning görs på redan framtaget material. Ibland kan en del naturvetenskapliga analyser behövas och de drar naturligtvis upp priset. Annars kostar en forskare i arkeologi inte mer än en forskare i historia. Våra arkiv består av arkeologiska fynd bara..

[...]

Så det är ju lite av en upprättelse att läsa Annas Lihammers bok, samt att se dokumentärer som SVTS Den stora vikingakrigaren (https://www.svtplay.se/video/27891139/den-stora-vikingakrigaren), men jag är fortfarande beklämd. Forskare har alltså, medvetet, undvikit att beskriva och forska på de gravar som visat sig innehålla kvinnoskelett. Trots att de visar alla tecken på att vara viktiga, stora härskar och krigare är begravda i dem. Samma innehåll i mansgravar används som bevis för att detta var en stor härskare och krigare. Ett kvinnoskelett gör hela graven mer eller mindre ointressant.


Denna historieförfalskning har definierat vår syn på kvinnor genom historien, och den används fortfarande för att visa på att kvinnor minsann inte är några ledare, för så har det alltid varit.

Hur mycket av historiebeskrivningen är förvanskad eller rent av falsk? Hur lång tid ska det ta innan vi får någon sorts upprättelse, när det lyfts fram hur fel hela beskrivningen har varit om kvinnors roll i historien?

[...]

Vad menar du med det fetstilta? Jag förstår inte riktigt?

Inom arkeologin har forskning om kvinnor bedrivits länge. Men den har helt korrekt inte alls varit lika omfångsrik som den om män. Fortfarande tenderar mycket av den forskning som handlar om aristokratin och eliten att missa kvinnorna. Under lång tid har också synen på könsrollerna varit mycket färgade av 1800-talets, då den arkeologiska vetenskapen föddes. Anledning till att detta är delvis att det inte funnits metoder att bedöma/bestämma kön vid sidan av de arkeologiska, där exempelvis vissa typer av smycken anses indikera att den gravlagda är en kvinna och vapen att det är en man. Osteologin, alltså kunskapen om ben, är en specialistkompetens som inte vanliga arkeologer besitter. Osteologisk bedömning är inte heller hundraprocentig. DNA har använts inom arkeologin sedan 90-talet men har ännu inte blivit standard vid alla undersökningar. Att i efterhand analysera allt material som tagits fram är inte görligt.

Två svenska arkeologer som har arbetat länge med kvinnor under vikingatid är Elisabeth Arwill-Nordbladh och Anne-Sofie Gräslund. Jag tror dock inte någon av dem har gjort någon populär bok. Om du kan tänka dig att läsa akademiska arkeologiska böcker kan jag komma med en del förslag.

 

[Stinaelin]

Den typ av utgrävning du syftar på här måste vara forskningsundersökningar, vilket är en ytterst liten del av den fältarkeologi som utförs i Sverige idag. Det mesta sker inom den s k uppdragsarkeologin. Enligt Kulturmiljölag (KML) måste den som ska ta bort en fornlämning bekosta den arkeologiska undersökningen av lämningen (och stegen som föregår undersökningen). Arkeologin utförs sedan av en uppdragsarkeologisk firma eller myndighet efter beslut av berörd länsstyrelse. Budgeten är nästan alltid tight. Vi måste alltid prioritera, men det ska göras enligt undersökningsplanen som godkänns av länsstyrelsen. Det finns krav på grunddokumentation så det går inte att bara lämna saker för att någon inte tycker de är intressanta. Gör man det kan man nog räkna med att inte få fler jobb/tillstånd till undersökningar.

För att bedriva forskning behöver man inte göra en utgrävning. Jag skulle säga att en mycket hög andel arkeologisk forskning görs på redan framtaget material. Ibland kan en del naturvetenskapliga analyser behövas och de drar naturligtvis upp priset. Annars kostar en forskare i arkeologi inte mer än en forskare i historia. Våra arkiv består av arkeologiska fynd bara..


Vad menar du med det fetstilta? Jag förstår inte riktigt?

Inom arkeologin har forskning om kvinnor bedrivits länge. Men den har helt korrekt inte alls varit lika omfångsrik som den om män. Fortfarande tenderar mycket av den forskning som handlar om aristokratin och eliten att missa kvinnorna. Under lång tid har också synen på könsrollerna varit mycket färgade av 1800-talets, då den arkeologiska vetenskapen föddes. Anledning till att detta är delvis att det inte funnits metoder att bedöma/bestämma kön vid sidan av de arkeologiska, där exempelvis vissa typer av smycken anses indikera att den gravlagda är en kvinna och vapen att det är en man. Osteologin, alltså kunskapen om ben, är en specialistkompetens som inte vanliga arkeologer besitter. Osteologisk bedömning är inte heller hundraprocentig. DNA har använts inom arkeologin sedan 90-talet men har ännu inte blivit standard vid alla undersökningar. Att i efterhand analysera allt material som tagits fram är inte görligt.

Två svenska arkeologer som har arbetat länge med kvinnor under vikingatid är Elisabeth Arwill-Nordbladh och Anne-Sofie Gräslund. Jag tror dock inte någon av dem har gjort någon populär bok. Om du kan tänka dig att läsa akademiska arkeologiska böcker kan jag komma med en del förslag.

Det fetstilta kommer från Anna Lihammers bok. Hon påstår att det finns fantastiska gravar (tror det var i Gamla Uppsala) som inte utgrävts och forskats på ordentligt för det visat sig vara en kvinna som ligger där, och alltså är inte graven så intressant.

 

[Stinaelin]

Den typ av utgrävning du syftar på här måste vara forskningsundersökningar, vilket är en ytterst liten del av den fältarkeologi som utförs i Sverige idag. Det mesta sker inom den s k uppdragsarkeologin. Enligt Kulturmiljölag (KML) måste den som ska ta bort en fornlämning bekosta den arkeologiska undersökningen av lämningen (och stegen som föregår undersökningen). Arkeologin utförs sedan av en uppdragsarkeologisk firma eller myndighet efter beslut av berörd länsstyrelse. Budgeten är nästan alltid tight. Vi måste alltid prioritera, men det ska göras enligt undersökningsplanen som godkänns av länsstyrelsen. Det finns krav på grunddokumentation så det går inte att bara lämna saker för att någon inte tycker de är intressanta. Gör man det kan man nog räkna med att inte få fler jobb/tillstånd till undersökningar.

För att bedriva forskning behöver man inte göra en utgrävning. Jag skulle säga att en mycket hög andel arkeologisk forskning görs på redan framtaget material. Ibland kan en del naturvetenskapliga analyser behövas och de drar naturligtvis upp priset. Annars kostar en forskare i arkeologi inte mer än en forskare i historia. Våra arkiv består av arkeologiska fynd bara..


Vad menar du med det fetstilta? Jag förstår inte riktigt?

Inom arkeologin har forskning om kvinnor bedrivits länge. Men den har helt korrekt inte alls varit lika omfångsrik som den om män. Fortfarande tenderar mycket av den forskning som handlar om aristokratin och eliten att missa kvinnorna. Under lång tid har också synen på könsrollerna varit mycket färgade av 1800-talets, då den arkeologiska vetenskapen föddes. Anledning till att detta är delvis att det inte funnits metoder att bedöma/bestämma kön vid sidan av de arkeologiska, där exempelvis vissa typer av smycken anses indikera att den gravlagda är en kvinna och vapen att det är en man. Osteologin, alltså kunskapen om ben, är en specialistkompetens som inte vanliga arkeologer besitter. Osteologisk bedömning är inte heller hundraprocentig. DNA har använts inom arkeologin sedan 90-talet men har ännu inte blivit standard vid alla undersökningar. Att i efterhand analysera allt material som tagits fram är inte görligt.

Två svenska arkeologer som har arbetat länge med kvinnor under vikingatid är Elisabeth Arwill-Nordbladh och Anne-Sofie Gräslund. Jag tror dock inte någon av dem har gjort någon populär bok. Om du kan tänka dig att läsa akademiska arkeologiska böcker kan jag komma med en del förslag.

Jag kan absolut tänka mig att läsa akademiska arkeologi, eller åtminstone göra ett försök. Får se om jag hänger med.

 

[Nahar]

Den typ av utgrävning du syftar på här måste vara forskningsundersökningar, vilket är en ytterst liten del av den fältarkeologi som utförs i Sverige idag. Det mesta sker inom den s k uppdragsarkeologin. Enligt Kulturmiljölag (KML) måste den som ska ta bort en fornlämning bekosta den arkeologiska undersökningen av lämningen (och stegen som föregår undersökningen). Arkeologin utförs sedan av en uppdragsarkeologisk firma eller myndighet efter beslut av berörd länsstyrelse. Budgeten är nästan alltid tight. Vi måste alltid prioritera, men det ska göras enligt undersökningsplanen som godkänns av länsstyrelsen. Det finns krav på grunddokumentation så det går inte att bara lämna saker för att någon inte tycker de är intressanta. Gör man det kan man nog räkna med att inte få fler jobb/tillstånd till undersökningar.

För att bedriva forskning behöver man inte göra en utgrävning. Jag skulle säga att en mycket hög andel arkeologisk forskning görs på redan framtaget material. Ibland kan en del naturvetenskapliga analyser behövas och de drar naturligtvis upp priset. Annars kostar en forskare i arkeologi inte mer än en forskare i historia. Våra arkiv består av arkeologiska fynd bara.

Ah, ja, det där med utgrävningar i enligt KML vet jag ju egentligen. Det med budgeten från stiftelse/forskning vid utgrävning är mest något jag hört från mina vänner, så jag har ju såklart sämre koll än dig, och viker mig! De jag pratat med har nog tänkt mer på det som faktiskt finansieras via universitetet på olika sätt, och om den hierarki som funnits på just de utgrävningar där de har jobbat.

Ja, arkeologiska arkiv vet jag om också. Däremot är det väl som jag skrev att ni har samma problem som vi har, det vill säga att de som kommit före har rensat ut material som vi egentligen hade velat ha kvar, har felmärkt saker m.m.?

 

[anonymys22]

Det finns en del forskning men jag har inte hängt med riktigt de senaste 15 åren. Vet att det finns en väldigt bra bok där författaren heter Merlin Stone When god was a women som handlar om äldre historia/arkeologi. Vi har även Birgitta Onsell men hon ses som väldigt kontroversiell av andra historiker.

 

[Stinaelin]

Historiker här

Jag skulle säga att vi inom yrket är väldigt medvetna om problemet. Stora delar av vår utbildning på högre nivå handlar om hur vi använder och tolkar historia, och stora delar handlar just också om underrepresenterade grupper och hur felaktigt fokus kan förvanska bilden av historien och därmed också nutid. Detta är något vi jobbar med aktivt och diskussionerna går heta, MEN (och det är ett mycket stort men) det är extremt sällan den forskningen, diskursen, bilden, som når ut till allmänheten.

Lite bättre har det blivit. Utställningar om kvinnor görs, böcker skrivs, tidningar ges ut: intresse finns från en stor del av allmänheten, men vetenskapsjournalistiken är SÅ mansdominerad. Jag som själv skriver många populärvetenskapliga artiklar har ALDRIG kommit med i t.ex. Allt om Historia eller blivit plockad av ett stort förlag, utan för dem är det WWII och kalla kriget och Manliga Krigare som gäller. För att hitta kvinnohistorien i populärvetenskaplig tappning är det mer nischat, och därmed blir det endast en liten del av befolkningen i stort som faktiskt får en uppdaterad bild av det verkliga vetenskapliga läget. Historiskan (kvinnohistorisk tidning) gjorde endast ett nummer vid stor utgivare, sålde bra, men fick sedan ändå inte fortsätta utan fick starta upp en helt egen tidning. Det är typ så som vetenskapsjournalistisken ser ut idag.

Nu är jag inte arkeolog, men har gått en del arkeologiska sidokurser och känner en del arkeologer och så vidare, vi samarbetar ofta. Problemet med arkeologi är att det är dyrt. Vi historiker behöver tillgång till ett arkiv, och kan sedan sitta lugnt och bläddra, det kostar inte alls lika mycket som att organisera och genomföra en utgrävning. Pengarna kommer inte sällan från gamla fonder med specifik inriktning, och utgrävningar är (vad jag fått höra) extremt hierarkiska och inte sällan så att de äldre 'ledarna' väljer ut vad de vill fokusera på utifrån pengar och personligt intresse, oavsett vad som finnes.

Vad vi historiker och arkeologer delar är att det historiskt sett inte sparats lika mycket material om kvinnor. Det har inte ansetts viktigt, och nu när vi faktiskt tycker att det är viktigt blir forskningen ofta kritiserad för bristande källmaterial; allt som oftast för att någon gubbe för 200 år sen ryckte på axlarna och slängde ut t.ex. brevkorrespondens mellan kvinnor medan annat fanns kvar. MEN det finns källor, och de används, och forskning pågår med goda underlag ändå. Bara den allmänna inställningen; det är svårare, dyrare, osäkrare (fastän det inte nödvändigtvis måste vara så).

Angående förvanskad och falsk historieskrivning mer specifikt: Myterna lever bäst i det allmänna. Precis som med alla andra vetenskaper. Folk som endast läst historia i grundskola och gymnasium är mycket glada i att hävda expertis och avvisa ny forskning för att de tycker att den inte stämmer med vad de lärde sig i skolan för 20, 30, 40+ år sedan. Likadant ser det dock ut i många andra vetenskaper. Jag menar kolla bara på hela "det finns bara två kön, det är BIOLOGI"-grejen. Biologerna vet att det finns variationer, men det accepteras inte för att det är för laddat för allmänheten. Likadant med kvinnohistoria, kvinnliga vikingar etc. All vetenskap som tvingar människor (eller ja, män) att ifrågasätta status quo i samhället blir obekväm och hävdas då vara oviktig eller rent av felaktig. När det egentligen är de gamla idéerna som är felaktiga.

Vad behövs för att ändra på detta? En kort (men inte nödvändigtvis komplett) lista:

1: Kritik mot vetenskapsjournalistiken. Skriv in och ifrågasätt de manliga perspektiven, gärna med källor, idéer, vad ni hade velat se istället.
2: Pengar. Forskning får inte sällan sina pengar från gamla fonder med mycket specifik vinkling. Har ni pengar så starta en fond för t.ex. genushistorisk forskning.
3: Kunskap. Det finns en massa intressant forskning och kunskap. Ju mer ni lär er ju mer kan ni ifrågasätta. Gå kvällskurser. Läs vetenskapliga böcker (det finns massor med intressant men den ligger som facklitteratur då den inte är "värd" pengarna enligt de stora förlagen). Prenumerera på Historiskan
4: Var kritisk, särskilt till skönlitterära skildringar av historia. SÅ MYCKET felaktigheter kommer från folk som sett Vikings eller läst Tre Musketörerna eller bara matats med skönlitterära bilder av historien (ofta tolkade genom 1800-talets samhälle) som bara fastnat som någon slags allmän uppfattning om att "så var det". Tänk ett extra varv innan ni reproducerar dessa bilder (t.ex. genom att fråga "huuuur kunde de andas i den där?" om en korsett. Tänk efter då, var fick ni bilden av att de inte går att andas i dem? Att kvinnor var fångna i dem och inte kunde röra sig? Jo, från skönlitterära historietolkningar 99% skrivna och producerade av män.)

Ber om ursäkt för rörigt inlägg. Det är ett ämne som ligger mig mycket nära hjärtat.

Tack för ditt långa och välformulerade svar!

Jag är en sucker för populärvetenskap, men stör mig OFTA på att programmen blir allt mer förenklade och infantiliserade (i brist på bättre ord). De riktar sig åt människor med extremt lite kunskap känns det som. Vetenskapens värld och sådana program tänker jag då på.
Program som Vikings och liknande klarar jag öht inte av att se. Skämskudden är för liten!

Ge mig gärna tips på dokumentärer och böcker som är strået vassare, som kräver lite förförståelse (utan att ha en direkt akedemisk utbildning i ämnet) och som är uppdaterad. Jag har tömt SVTs och Storytels resurser...

 

[Snurrfian]

Vill man veta mer om korsetter så kan man söka på Henric Bagerius och korsettkriget. En av de bästa lärare jag har haft!

 

[Nahar]

Tack för ditt långa och välformulerade svar!

Jag är en sucker för populärvetenskap, men stör mig OFTA på att programmen blir allt mer förenklade och infantiliserade (i brist på bättre ord). De riktar sig åt människor med extremt lite kunskap känns det som. Vetenskapens värld och sådana program tänker jag då på.
Program som Vikings och liknande klarar jag öht inte av att se. Skämskudden är för liten!

Ge mig gärna tips på dokumentärer och böcker som är strået vassare, som kräver lite förförståelse (utan att ha en direkt akedemisk utbildning i ämnet) och som är uppdaterad. Jag har tömt SVTs och Storytels resurser...

På svenska har jag inte några tips på dokumentärer tyvärr, men desto mer böcker. Eva-Helen Ulvros har skrivit många böcker om kvinnor i Sverige runt 1600-1900, med lite olika teman och inriktning, min favorit är Dansens och tidens virvlar som i och för sig inte är strikt kvinnohistoria men definitivt tar upp 'mjukare' teman (det vill säga varför lek och dans helt plötsligt inte var något som vuxna skulle ägna sig åt). Fruar och mamseller är också en bra bok, med fokus på borgerliga kvinnor under 1800-talet. Hon skriver generellt mycket kring kvinnors makt och livsförhållanden, har läst i princip alla hennes böcker och imponeras varje gång.

Christine Bards Kjolen: Frihet eller fängelse? är en intressant inblick i kjolens historia, kort och lättsmält.

Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson är på lite samma tema som Ulvros böcker; en biografi av en adelsdam med bas i hennes dagböcker. Väldigt intressant inblick i livet kring skiftet 1700-1800.

Den mörka kontinenten av Karin Johannisson är en superintressant bok om hur medicinvetenskapens framväxt har interagerat med kvinnligheten på olika sätt, och hur det påverkar oss än idag. Verkligen ett perspektiv jag önskar fler hade kunskap om, särskilt kvinnor som ju påverkas av detta i sin vardag på så många sätt.

Kan återkomma med fler tips om du önskar, särskilt om du kan tänka dig på engelska. Tyvärr är mycket av böckerna med bredare perspektiv inte på svenska, och bra dokumentärer extremt sällan. Finns en del specialiserade skapare på YouTube, men det är ju mer enstaka eldsjälar med lite kortare videor, kan tipsa om du är intresserad.

Ett annat tips om du är i närheten av Eslöv någon gång är Skarhults slott, med utställningar om kvinnohistoria. Jättefint och mycket intressant!

Och såklart, det finns massor med bra som inte nödvändigtvis är kvinno- eller genushistoria. Men kände väl att det inte var precis rätt att radda upp allt det i den här tråden

 

[Tonto]

Vill man veta mer om korsetter så kan man söka på Henric Bagerius och korsettkriget. En av de bästa lärare jag har haft!

Känns som en otroligt enformig/gammalmodig syn på korsetten och myter som sprids om det plagget när man direkt läser den här meningen "In the middle of all this we find the corset. It was a way of enhancing the female form, to clearly show that the wearer was a woman and nothing else." När korsetten absolut inte enbart var att visa att bäraren var kvinna och ingenting annat.