Vi som tränar/tävlar bruks

[HeddaVovven]

Ja jag har jättebra träningskompisar, det är skönt

Vad säger dom då?

 

[MiniLi]

Vad säger dom då?

Jag har inte pratat med dem nu efter senaste tävlingen, men de har alla varit överens om att vi absolut är redo för en sökappell.
Men jag kommer ta lite paus nu och återhämta min motivation. Får se till hösten om vi gör ett nytt försök på tävling och om det blir sök eller spår isf. Mina tävlingsnerver förstör så mkt av det roliga med tävling, och om motivationen är på svaj redan innan så blir det inte roligt..

 

[Miao]

Mina tävlingsnerver förstör så mkt av det roliga med tävling, och om motivationen är på svaj redan innan så blir det inte roligt..

Mitt bästa tips för dåliga tävlingsnerver; tävla mer ! Ta en gren som inte spelar så stor roll för dig (jag tävlade ju lydnad med Pu bara för att känna av lite hur vi funkade ihop på tävling) och tävla där, bara för att få ihop teamkänslan och lära hunden att det inte är någon fara eller något konstigt när matte får ett svall av dåliga nerver !

Hoppas ni kommer in i en bättre feeling snart!

 

[MiniLi]

Mitt bästa tips för dåliga tävlingsnerver; tävla mer ! Ta en gren som inte spelar så stor roll för dig (jag tävlade ju lydnad med Pu bara för att känna av lite hur vi funkade ihop på tävling) och tävla där, bara för att få ihop teamkänslan och lära hunden att det inte är någon fara eller något konstigt när matte får ett svall av dåliga nerver !

Hoppas ni kommer in i en bättre feeling snart!

Ja jag tycker mina nerver blivit bättre sen jag började m elvis! Han är en mycket bättre tävlingspartner för min än Ila var, blir inte lika uppstressad

Vi har jätteroligt på träning och då känner vi oss bäst
Det räcker för mig just nu, så kör vi på när det känns kul med tävling igen!

 

[HeddaVovven]

Mitt bästa tips för dåliga tävlingsnerver; tävla mer ! Ta en gren som inte spelar så stor roll för dig (jag tävlade ju lydnad med Pu bara för att känna av lite hur vi funkade ihop på tävling) och tävla där, bara för att få ihop teamkänslan och lära hunden att det inte är någon fara eller något konstigt när matte får ett svall av dåliga nerver !

Hoppas ni kommer in i en bättre feeling snart!

Håller med!
Jag tycker du ska köra på. Anmäl till en ny tävling och kör på och träna ordentligt. Åk och träna på den klubben ett par gånger innan så hunden och du känner er bekväma på appellplanen.
Jag är övertygad om att det släpper snart. Lycka till!

 

[MiniLi]

Håller med!
Jag tycker du ska köra på. Anmäl till en ny tävling och kör på och träna ordentligt. Åk och träna på den klubben ett par gånger innan så hunden och du känner er bekväma på appellplanen.
Jag är övertygad om att det släpper snart. Lycka till!

Lydnadsdelen på plan oroar mig inte alls egentligen. Men att starta i söket har varit nervöst - har ju aldrig gjort det innan! Mycket nytt!

Men jag har haft fel känsla kring tävling det senaste. Var anmäld till en för några veckor sen men strök mig, insåg att jag inte var minsta sugen på att tävla utan bara ville åt uppflyttningen. Just nu är det där jag brottas med mig själv, av någon konstig anledning lägger jag press på mig om att vi måste få våra resultat. Jag vet att det är helt ologiskt men känslan finns ändå där, och då tycker inte jag det blir bra att köra på. Förra tävlingen vi var på (när han kraschade i staketet) åkte jag liksom hem och grät och kände mig värdelös. Just då visste jag inte om det där med staketet, det fick jag veta senare. Men jag vill inte hålla på med tävling om det slutar med att jag ligger hemma och gråter liksom. Så blev det inte nu dock, men ändå..

Tack för peppen! Uppskattar det verkligen!

 

[Dentaku]

(Varning för uppsats)

Jag har varit väldigt dålig på att skriva i tråden men i helgen var jag och Bentley ute och tävlade appellspår, för första gången sedan höstens finfina spårande utan några andra pinnar än slutet...

Vi var anmälda till olika tävlingar båda dagarna. I lördags var själva spårandet fint men(inte helt oväntat) var markeringarna dåliga fast fokus i träningen legat där. Jag missade första pinnen trots att Bentley stannade upp lite, jag försökte motivera honom med rösten att markera bättre, men han fortsatte. Domarna följde med hela vägen, så jag blev osäker på hur jag skulle agera... Vid andra pinnen stannade jag honom faktiskt med linan så att han fick markera ordentligt. Efter sista vinkeln var jag orolig att han var helt ute och cyklade, för vi var på väg ut ur skogen rakt mot en myr och gick i nästan knähög vegetation så jag var säker på att vi oavsett skulle missa slutpinnen. Men jag gjorde rätt som litade på Bentley, för plötsligt stannade han, och där var den. All osäkerhet ledde dock till att vi bara fick 6,5 på spåret, så vi behövde 9 eller 10 på budföringen för att kunna bli uppflyttade. Först var det platsliggning som gick bra(även om en brötig schäfer som var på väg upp flera gånger nog gav de flesta skrämselhicka innan ägaren helt sonika gick dit och höll fast honom resten av tiden). Vid budföringen ställde vi upp och jag, mitt nöt, märkte att Bentley fokuserade på något som hände på andra sidan planen, men fräste ändå inte till utan kommenderade - och han satte iväg i full fart ditåt i stället för till mottagaren. Det räckte med att jag röt till för att han skulle avbryta och göra en jättesnygg budföring, men det var ju så dags då. Vi gjorde lydnaden också och blev godkända och faktum är att jag var nöjd, inte minst för att Bentley skött sig så bra i största allmänhet under tävlingen.

På söndagen visste jag att han skulle vara trött men vi åkte iväg ändå för att åtminstone se hur spåret skulle gå. Den här tävlingen började med budföring och nu fick han visa vad han egentligen kan - 10-10 och en nöjd matte. Mindre press i spåret med andra ord, och det var en himla tur för min turbocollie var som bortblåst vid påsläppet. Han vimsade runt en del, verkade knappt veta vad han skulle göra och jag fick skicka iväg honom igen innan han tog spåret ordentligt. Inget ordentligt tryck men plötsligt inte plockade han upp en pinne och det var bara att tacka och ta emot. Lite snurr vid första vinkeln, men sedan fick han upp farten lite, missade andra pinnen, tog andra vinkeln superfint och fortsatte, fortsatte, fortsatte... När vi närmade oss vägen som vi utgått från kände jag bara att jag borde stannat i sängen, hellre inga pinnar alls än en pinne men inget slut! Men jag hade fel, Bentley hade rätt och plötsligt stannade han - och där låg den fördömda saken! 7-7 på spåret och vi var fortfarande med i matchen.

Nu fick jag köra lite huvudräkning. Efter gårdagens lydnad visste jag att jag inte kunde räkna med några poäng på framförgåendet men om jag fick ungefär samma på resten av momenten borde det gå vägen. Återstod svårigheten med en trött hund som är av typen som man inte kan dra upp hur mycket som helst utan att han börjar skälla. Linförigheten gick helt ok om än inte särskilt energiskt. Jag bestämde mig att köra framförgåendet eftersom han ändå har ett begrepp om det även om det inte sitter helt, och se - nu funkade det så pass att vi fick 6,5 poäng. Dags för läggandet - och Bentley gjorde ett fantastiskt snyggt ställande. Inkallning och hopp gick tack och lov som planerat, och vid platsläggningen verkade alla hundar tycka att det var riktigt skönt att få ligga och vila några minuter. Slutresultatet blev en tredjeplacering, 186 poäng och uppflytt till lägre klass!

En mycket trött hund(som ätit många köttbullar):

 

[Dentaku]

Lydnadsdelen på plan oroar mig inte alls egentligen. Men att starta i söket har varit nervöst - har ju aldrig gjort det innan! Mycket nytt!

Men jag har haft fel känsla kring tävling det senaste. Var anmäld till en för några veckor sen men strök mig, insåg att jag inte var minsta sugen på att tävla utan bara ville åt uppflyttningen. Just nu är det där jag brottas med mig själv, av någon konstig anledning lägger jag press på mig om att vi måste få våra resultat. Jag vet att det är helt ologiskt men känslan finns ändå där, och då tycker inte jag det blir bra att köra på. Förra tävlingen vi var på (när han kraschade i staketet) åkte jag liksom hem och grät och kände mig värdelös. Just då visste jag inte om det där med staketet, det fick jag veta senare. Men jag vill inte hålla på med tävling om det slutar med att jag ligger hemma och gråter liksom. Så blev det inte nu dock, men ändå..

Tack för peppen! Uppskattar det verkligen!

Jag tycker att du är jätteduktig, jag måste säga att jag tycker att sök känns svårare att tävla i än spår, åtminstone appellen. Bara att komma ut och tävla är något att vara stolt över, de flesta kommer ju aldrig så långt! Och ofta hör man bara om när folk lyckas, inte alla de gånger när det går åt skogen(bildligt eller bokstavligt. Det viktigaste är nog att du hittar rätt känsla inför tävlandet själv så att du slipper pressen och mest ser det som något roligt oavsett hur det går. Annars tror jag egentligen inte att det spelar någon roll om det går bra eller inte för risken är att man bara fokuserar på vad som kunde gå bättre om man blir för resultatfokuserad. Det finns ju folk som inte kan glädja sig åt en uppflytt eller ett förstapris eftersom poängen är för dåliga, t ex.

Har du någon att ta med dig på tävling som kan agera stöd och pepp på plats?

 

[HeddaVovven]

(Varning för uppsats)

Jag har varit väldigt dålig på att skriva i tråden men i helgen var jag och Bentley ute och tävlade appellspår, för första gången sedan höstens finfina spårande utan några andra pinnar än slutet...

Vi var anmälda till olika tävlingar båda dagarna. I lördags var själva spårandet fint men(inte helt oväntat) var markeringarna dåliga fast fokus i träningen legat där. Jag missade första pinnen trots att Bentley stannade upp lite, jag försökte motivera honom med rösten att markera bättre, men han fortsatte. Domarna följde med hela vägen, så jag blev osäker på hur jag skulle agera... Vid andra pinnen stannade jag honom faktiskt med linan så att han fick markera ordentligt. Efter sista vinkeln var jag orolig att han var helt ute och cyklade, för vi var på väg ut ur skogen rakt mot en myr och gick i nästan knähög vegetation så jag var säker på att vi oavsett skulle missa slutpinnen. Men jag gjorde rätt som litade på Bentley, för plötsligt stannade han, och där var den. All osäkerhet ledde dock till att vi bara fick 6,5 på spåret, så vi behövde 9 eller 10 på budföringen för att kunna bli uppflyttade. Först var det platsliggning som gick bra(även om en brötig schäfer som var på väg upp flera gånger nog gav de flesta skrämselhicka innan ägaren helt sonika gick dit och höll fast honom resten av tiden). Vid budföringen ställde vi upp och jag, mitt nöt, märkte att Bentley fokuserade på något som hände på andra sidan planen, men fräste ändå inte till utan kommenderade - och han satte iväg i full fart ditåt i stället för till mottagaren. Det räckte med att jag röt till för att han skulle avbryta och göra en jättesnygg budföring, men det var ju så dags då. Vi gjorde lydnaden också och blev godkända och faktum är att jag var nöjd, inte minst för att Bentley skött sig så bra i största allmänhet under tävlingen.

På söndagen visste jag att han skulle vara trött men vi åkte iväg ändå för att åtminstone se hur spåret skulle gå. Den här tävlingen började med budföring och nu fick han visa vad han egentligen kan - 10-10 och en nöjd matte. Mindre press i spåret med andra ord, och det var en himla tur för min turbocollie var som bortblåst vid påsläppet. Han vimsade runt en del, verkade knappt veta vad han skulle göra och jag fick skicka iväg honom igen innan han tog spåret ordentligt. Inget ordentligt tryck men plötsligt inte plockade han upp en pinne och det var bara att tacka och ta emot. Lite snurr vid första vinkeln, men sedan fick han upp farten lite, missade andra pinnen, tog andra vinkeln superfint och fortsatte, fortsatte, fortsatte... När vi närmade oss vägen som vi utgått från kände jag bara att jag borde stannat i sängen, hellre inga pinnar alls än en pinne men inget slut! Men jag hade fel, Bentley hade rätt och plötsligt stannade han - och där låg den fördömda saken! 7-7 på spåret och vi var fortfarande med i matchen.

Nu fick jag köra lite huvudräkning. Efter gårdagens lydnad visste jag att jag inte kunde räkna med några poäng på framförgåendet men om jag fick ungefär samma på resten av momenten borde det gå vägen. Återstod svårigheten med en trött hund som är av typen som man inte kan dra upp hur mycket som helst utan att han börjar skälla. Linförigheten gick helt ok om än inte särskilt energiskt. Jag bestämde mig att köra framförgåendet eftersom han ändå har ett begrepp om det även om det inte sitter helt, och se - nu funkade det så pass att vi fick 6,5 poäng. Dags för läggandet - och Bentley gjorde ett fantastiskt snyggt ställande. Inkallning och hopp gick tack och lov som planerat, och vid platsläggningen verkade alla hundar tycka att det var riktigt skönt att få ligga och vila några minuter. Slutresultatet blev en tredjeplacering, 186 poäng och uppflytt till lägre klass!

En mycket trött hund(som ätit många köttbullar):

Grattis!

 

[Liran]

(Varning för uppsats)

Jag har varit väldigt dålig på att skriva i tråden men i helgen var jag och Bentley ute och tävlade appellspår, för första gången sedan höstens finfina spårande utan några andra pinnar än slutet...

Vi var anmälda till olika tävlingar båda dagarna. I lördags var själva spårandet fint men(inte helt oväntat) var markeringarna dåliga fast fokus i träningen legat där. Jag missade första pinnen trots att Bentley stannade upp lite, jag försökte motivera honom med rösten att markera bättre, men han fortsatte. Domarna följde med hela vägen, så jag blev osäker på hur jag skulle agera... Vid andra pinnen stannade jag honom faktiskt med linan så att han fick markera ordentligt. Efter sista vinkeln var jag orolig att han var helt ute och cyklade, för vi var på väg ut ur skogen rakt mot en myr och gick i nästan knähög vegetation så jag var säker på att vi oavsett skulle missa slutpinnen. Men jag gjorde rätt som litade på Bentley, för plötsligt stannade han, och där var den. All osäkerhet ledde dock till att vi bara fick 6,5 på spåret, så vi behövde 9 eller 10 på budföringen för att kunna bli uppflyttade. Först var det platsliggning som gick bra(även om en brötig schäfer som var på väg upp flera gånger nog gav de flesta skrämselhicka innan ägaren helt sonika gick dit och höll fast honom resten av tiden). Vid budföringen ställde vi upp och jag, mitt nöt, märkte att Bentley fokuserade på något som hände på andra sidan planen, men fräste ändå inte till utan kommenderade - och han satte iväg i full fart ditåt i stället för till mottagaren. Det räckte med att jag röt till för att han skulle avbryta och göra en jättesnygg budföring, men det var ju så dags då. Vi gjorde lydnaden också och blev godkända och faktum är att jag var nöjd, inte minst för att Bentley skött sig så bra i största allmänhet under tävlingen.

På söndagen visste jag att han skulle vara trött men vi åkte iväg ändå för att åtminstone se hur spåret skulle gå. Den här tävlingen började med budföring och nu fick han visa vad han egentligen kan - 10-10 och en nöjd matte. Mindre press i spåret med andra ord, och det var en himla tur för min turbocollie var som bortblåst vid påsläppet. Han vimsade runt en del, verkade knappt veta vad han skulle göra och jag fick skicka iväg honom igen innan han tog spåret ordentligt. Inget ordentligt tryck men plötsligt inte plockade han upp en pinne och det var bara att tacka och ta emot. Lite snurr vid första vinkeln, men sedan fick han upp farten lite, missade andra pinnen, tog andra vinkeln superfint och fortsatte, fortsatte, fortsatte... När vi närmade oss vägen som vi utgått från kände jag bara att jag borde stannat i sängen, hellre inga pinnar alls än en pinne men inget slut! Men jag hade fel, Bentley hade rätt och plötsligt stannade han - och där låg den fördömda saken! 7-7 på spåret och vi var fortfarande med i matchen.

Nu fick jag köra lite huvudräkning. Efter gårdagens lydnad visste jag att jag inte kunde räkna med några poäng på framförgåendet men om jag fick ungefär samma på resten av momenten borde det gå vägen. Återstod svårigheten med en trött hund som är av typen som man inte kan dra upp hur mycket som helst utan att han börjar skälla. Linförigheten gick helt ok om än inte särskilt energiskt. Jag bestämde mig att köra framförgåendet eftersom han ändå har ett begrepp om det även om det inte sitter helt, och se - nu funkade det så pass att vi fick 6,5 poäng. Dags för läggandet - och Bentley gjorde ett fantastiskt snyggt ställande. Inkallning och hopp gick tack och lov som planerat, och vid platsläggningen verkade alla hundar tycka att det var riktigt skönt att få ligga och vila några minuter. Slutresultatet blev en tredjeplacering, 186 poäng och uppflytt till lägre klass!

En mycket trött hund(som ätit många köttbullar):

Grattis till uppflyttning, pallplats och pokal!

 

[Liran]

Lydnadsdelen på plan oroar mig inte alls egentligen. Men att starta i söket har varit nervöst - har ju aldrig gjort det innan! Mycket nytt!

Men jag har haft fel känsla kring tävling det senaste. Var anmäld till en för några veckor sen men strök mig, insåg att jag inte var minsta sugen på att tävla utan bara ville åt uppflyttningen. Just nu är det där jag brottas med mig själv, av någon konstig anledning lägger jag press på mig om att vi måste få våra resultat. Jag vet att det är helt ologiskt men känslan finns ändå där, och då tycker inte jag det blir bra att köra på. Förra tävlingen vi var på (när han kraschade i staketet) åkte jag liksom hem och grät och kände mig värdelös. Just då visste jag inte om det där med staketet, det fick jag veta senare. Men jag vill inte hålla på med tävling om det slutar med att jag ligger hemma och gråter liksom. Så blev det inte nu dock, men ändå..

Tack för peppen! Uppskattar det verkligen!

Kan du inte tänka på nästa sökappelltävling som ett snabbt träningspass där du slipper valla och figga? Din plan ska vara att stämma av formen och se var ni står i jämförelse med hur det gick sist. Du kan till och med planera att skita i lydnaden, och åka hem efter skogsarbetet. Om söket går bra kan du ju alltid ändra dig. Träna på att tävla med andra ord, så dyrt är det inte att starta.

Slutligen vill jag påpeka att en godkänd appell också är en merit, och i brist på godkänt resultat är faktiskt en genomförd tävling en liten prestation, som ger lärdom för framtiden.

 

[MiniLi]

Kan du inte tänka på nästa sökappelltävling som ett snabbt träningspass där du slipper valla och figga? Din plan ska vara att stämma av formen och se var ni står i jämförelse med hur det gick sist. Du kan till och med planera att skita i lydnaden, och åka hem efter skogsarbetet. Om söket går bra kan du ju alltid ändra dig. Träna på att tävla med andra ord, så dyrt är det inte att starta.

Slutligen vill jag påpeka att en godkänd appell också är en merit, och i brist på godkänt resultat är faktiskt en genomförd tävling en liten prestation, som ger lärdom för framtiden.

Vi har redan ett godkänt resultat från appellen (vår debut i spår). Om jag slutför en tävling eller ej beror på flera saker, men det har varit rätt för oss alla dessa gånger att bryta.

Finns tyvärr inte appelltävlingar på rimligt avstånd från mig förrän nästa termin..

 

[Tonto]

Vad betyder Skh-gr och Ovr-gr, och vad är skillnaden? Sitter och kikar i reglerna för bruks och försöker lista ut vad allt står för.

 

[Liran]

Vad betyder Skh-gr och Ovr-gr, och vad är skillnaden? Sitter och kikar i reglerna för bruks och försöker lista ut vad allt står för.

Gissning: Skyddshundsgruppen och övriga grupper (dvs spårhunds-, sökhunds- och rapporthundsgrupperna).

 

[Tonto]

Gissning: Skyddshundsgruppen och övriga grupper (dvs spårhunds-, sökhunds- och rapporthundsgrupperna).

Tack!

 

[movi]

Körde en Lägre Spår tävling idag, årets första varmaste dag...
Spåret gick kanon, 10a på påsläpp och 9a på spåret.
Sen kom värmen.
Där tog orken slut för dvärgschnauzern, men ett godkänt resultat.
Vi laddar om, kanske tar någon lydnadstävling klass3 men utan inkallningsdelen i gruppmomentet, och kör spår senare i höst.

 

[Dentaku]

Jag är så glad i min lilla skit! I måndags körde jag för första gången en platsliggning med skott på klubben. Jag stod rätt nära, så det var inte tävlingsmässigt alls, men hittills har jag inte lagt honom på planen alls. Det var bara jag och min träningskompis som la våra hundar, övriga skottränade på annat vis.
Bentley reagerade inte på skotten ens med en öronviftning. Visst har han fel och brister, men ljudrädsla är sannerligen inte en av dem!

 

[Tibialis]

Skulle behöva lite tips...
För att göra en lång historia kort, vår sökgrupp har splittrats så jag har inte längre nån att träna sök med, vilket är starkaste grenen för min stora, hon älskar det. Så ska det tävlas mer får det bli spår.

MEN! Hon växlar spår och jag har hittills inte kommit på nåt sätt att få henne att stanna kvar på spåret hon ska gå. Det syns inte på henne när hon växlar så vet jag inte var spåret går så finns det inget sätt för mig att hindra henne. Måste få upp motivationen att stanna på rätt spår men vet inte hur. Själva spårandet av vad som helst är mer belönande för henne än nåt...

Därför har vi lagt spårandet på hyllan, tills nu...

Blev uppflyttade till lägre för ett tag sen (körde sök i appellen) och det vore roligt att få fortsätta tävla, det enda i lydnaden som inte sitter helt är krypet men vi har ju hela sommaren på oss att träna det. (Tävlar inte på sommaren pga väldigt värmekänslig).

Men detta växlande av spår gör mig tokig. Det kvittar om det är personspår eller viltspår vi går, hon växlar så fort nåt spännande kommer, sen kan hon för all del gå tillbaka till rätt spår när det andra är avkollat men det fungerar ju inte på tävling...

Får man henne att stanna på rätt spår så är det inga problem varken med spårlängd, startrutor, hitta apporter eller tiden. Hon är duktig på att spåra, när hon vill.

Som det är nu så snitslar jag tätt och försöker belöna upp apporterna samtidigt som jag hindrar henne från att kliva av spåret, men det funkar ju inte i längden. Så nåt förslag?

 

[Malibu_Stacy]

Skulle behöva lite tips...
För att göra en lång historia kort, vår sökgrupp har splittrats så jag har inte längre nån att träna sök med, vilket är starkaste grenen för min stora, hon älskar det. Så ska det tävlas mer får det bli spår.

MEN! Hon växlar spår och jag har hittills inte kommit på nåt sätt att få henne att stanna kvar på spåret hon ska gå. Det syns inte på henne när hon växlar så vet jag inte var spåret går så finns det inget sätt för mig att hindra henne. Måste få upp motivationen att stanna på rätt spår men vet inte hur. Själva spårandet av vad som helst är mer belönande för henne än nåt...

Därför har vi lagt spårandet på hyllan, tills nu...

Blev uppflyttade till lägre för ett tag sen (körde sök i appellen) och det vore roligt att få fortsätta tävla, det enda i lydnaden som inte sitter helt är krypet men vi har ju hela sommaren på oss att träna det. (Tävlar inte på sommaren pga väldigt värmekänslig).

Men detta växlande av spår gör mig tokig. Det kvittar om det är personspår eller viltspår vi går, hon växlar så fort nåt spännande kommer, sen kan hon för all del gå tillbaka till rätt spår när det andra är avkollat men det fungerar ju inte på tävling...

Får man henne att stanna på rätt spår så är det inga problem varken med spårlängd, startrutor, hitta apporter eller tiden. Hon är duktig på att spåra, när hon vill.

Som det är nu så snitslar jag tätt och försöker belöna upp apporterna samtidigt som jag hindrar henne från att kliva av spåret, men det funkar ju inte i längden. Så nåt förslag?

Gå ett snitslat spår i vanligt koppel och stanna och håll emot så fort hon kliver av spåret. Stå kvar och vänta ut henne, när hon återgår till spåret fortsätter ni framåt. Det kan räcka med ett helt rakt spår i början och sedan kan du försvåra. Du ska inte ha apporter eller annat i spåret eftersom fokus ligger på att låta henne vara kvar i spårkärnan. Vanligt koppel just för att du ska kunna ha bättre kontakt och kontroll på henne.
Jag tycker det har fungerat bra på Dahlia, men behöver ibland göra övningen för att fräscha upp minnet.
Man kan även trixiga spår som vänder och vrider på sig, korsar sin egen väg, gå slalom mellan olika träd etc. Sen får du vara jättenoga med att hon verkligen följer ditt exakta spår när du går. Har du gått höger runt en trädstam ska hon inte gena vänster utan faktiskt gå höger. Försöker hon gena stannar du upp och håller emot med kopplet (fortfarande vanligt koppel).

Jag tycker det låter som om hon är slarvig och tänker att ja ja jag VET var spåret är och fattar vad jag ska göra men jag "måste bara" kolla in det här intressanta etc. Du måste visa henne att det inte är okej att "bara" utan hon ska faktiskt göra det du ber henne om för hon KAN.

 

[Tibialis]

Gå ett snitslat spår i vanligt koppel och stanna och håll emot så fort hon kliver av spåret. Stå kvar och vänta ut henne, när hon återgår till spåret fortsätter ni framåt. Det kan räcka med ett helt rakt spår i början och sedan kan du försvåra. Du ska inte ha apporter eller annat i spåret eftersom fokus ligger på att låta henne vara kvar i spårkärnan. Vanligt koppel just för att du ska kunna ha bättre kontakt och kontroll på henne.
Jag tycker det har fungerat bra på Dahlia, men behöver ibland göra övningen för att fräscha upp minnet.
Man kan även trixiga spår som vänder och vrider på sig, korsar sin egen väg, gå slalom mellan olika träd etc. Sen får du vara jättenoga med att hon verkligen följer ditt exakta spår när du går. Har du gått höger runt en trädstam ska hon inte gena vänster utan faktiskt gå höger. Försöker hon gena stannar du upp och håller emot med kopplet (fortfarande vanligt koppel).

Jag tycker det låter som om hon är slarvig och tänker att ja ja jag VET var spåret är och fattar vad jag ska göra men jag "måste bara" kolla in det här intressanta etc. Du måste visa henne att det inte är okej att "bara" utan hon ska faktiskt göra det du ber henne om för hon KAN.

Tack för svaret. Men det här gör jag redan som jag nämnde på slutet, och det har inte gett nånting, spår efter spår så fortsätter hon kliva av, jag håller emot, stannar och går när hon stoppar ner näsan och fortsätter spåra och det blir samma visa om och om igen.

Hon har exakt koll på var spåret går men tycker som du skriver "jag ska bara..." och att bara hålla emot (eller hålla emot och Neja/gräla på henne) hjälper inte, det är därför jag tänker att jag måste få upp motivationen till att stanna på mitt spår och inte hitta på annat. Att kliva av och snoka är så självbelönande för henne att jag inte hittills har kommit på nåt som kan tävla mot det

Jag har även testat att bryta spåret om hon kliver av så det roliga tar slut, men det bryr hon sig inte om heller utan verkar tycka "jaja, det var ju roligt så länge det varade" och sen rycka på axlarna...