Sv: Vi som tränar för tävling i agility!
Tre lopp till! Två nollor, en SM-pinne i hopp. Saxar mitt blogginlägg för orkar inte skriva igen...
http://www.youtube.com/watch?v=l2J3DHp0J9A&feature=relmfu
Idag var det dags att köra tre lopp. Började med Hopp B. Det är lite frågetecken här och där och det kändes mycket långsammare än vad det faktiskt ser ut på filmen. Vi körde inte riktigt tillsammans liksom... Trots det nollade vi och jag är jätteglad över att det supertighta blindbytet efter slalom fungerade så fint! I princip alla jag såg gick på ovansidan av slalomet och fick då fel eftersom det blev så trångt i passagen slalom/tunnel. Två klasser alltså där jag var den enda (?) som körde en egen variant. Om det beror på att jag är smart eller på att min hund är sämst på slalomingångar låter jag dock vara osagt..!
Sanningen är faktiskt den att Lovis lätt känner sig trängd om jag är för nära och då inte söker ingången som hon ska. Då gäller det att hitta andra lösningar... Nå, det räckte i alla fall till en 7e plac och säsongens första SM-pinne, till min förvåning!
http://www.youtube.com/watch?v=Hg7nj49uSws&feature=relmfu
Efter Hopp B körde vi Hopp A (logik?). Trots att det resulterade i en disk så är det nog det loppet jag är mest nöjd med. Bra tryck, hon räddar mig genom att ta bakombyte till u-tunneln eftersom jag inte hann med min planerade tysk och hon driver runt mig jättefint innan slalomet! Att vi får en vägran på tredje hindret är ett riktigt surt missförstånd från hennes sida bara, disken ptja... Vad hände där? Jag glömmer lite vart jag ska, hamnar efter och hon får för sig att hopphindret är det hon ska ta. Nöjd tjej!
http://www.youtube.com/watch?v=WB0KpxNYpU0&feature=relmfu
När det hade blivit dags för agilityloppet var jag såå seg... Benen var halvt bortdomnade och jag hade svårt att tagga till. Hade dock bestämt mig för att nolla och att kämpa och hålla i för varje jäkla hinder, efter att ha gjort sådana slarviga missar i loppet innan. Nollade gjorde vi också, men efter det skakade mina ben kan jag lova, och det gjorde nog Lovis ben också... Har sällan fått kämpa så på en bana men är såå nöjd över att jag faktiskt höll huvudet kallt och var noga! Tappar henne före gungan och hon frågar väldigt mycket på både a-hindret, innan långa tunneln osv... Men det är okej. Hon är långt, långt ifrån toppform och 3 lopp på en dag med allt vad det innebär är tufft. Därför kan jag inte vara besviken på att det endast räckte till en 9e plac (och av typ 50-55 hundar är det ju inte såå dåligt).
Är nöjd med helgens lopp och det kändes grymt bra att nolla två lopp inför nästa helg. Vi börjar hitta tillbaka till våra uppladdningsrutiner, samspel, tajming osv, även om det är långt kvar. Som alltid efter en tävlingshelg funderar jag mycket, analyserar, granskar, planerar... En tanke som växt sig starkare under denna helg är dock om jag kanske är alltför självkritisk? Alltför petig? Flera har gratulerat mig till fina nollor och jag blir direkt sådär "Jaa fast det där var ju inte så bra och där blev det fel och där och där...". Visst är det bra att vilja utvecklas och att kunna analysera sin handling och sina val, men det börjar nästan gå till överdrift. Jag tappar en del av den där underbara känslan när man går i mål efter ett bra lopp. Jag var så arg, så besviken på mig själv efter båda första loppen. Besviken, för att jag slarvade och inte var där 100 % hela tiden och stöttade, att jag inte hann med det jag tänkt. Vilket är en smula lustigt med tanke på att jag aldrig blir arg eller besviken på Lovis (frustrerad när hon vägrar för att jag sticker en nanosekund för tidigt trots att vi tränat på detta en miljard gånger - JO, men inte arg). Jag vet "hur hon är" och därför är det min uppgift att handla henne på det sätt hon fungerar bäst på, även om det kanske inte är det sättet jag "vill" köra på.
Detta för oss så sakteliga in på min andra stora reflektion. Över att jag idag sett, inte bara en utan flera personer, bete sig riktigt fult, tarvligt och oschysst mot sina hundar. Jag har sett hundar bli upplyfta, nedtrycka, få gå av banan, inte fått sin belöning, fått arga ord och blickar och så vidare. Tack och lov handlar det bara om ett fåtal personer, men en grej gjorde mig fruktansvärt upprörd. Så till den milda grad att jag till och med på väg hem övervägde att rapportera det... Är fortfarande osäker. Var går gränsen? Hur illa får man egentligen bete sig på banan mot sin hund?
Jag tycker inte om när man skyller sina egna misstag, tillkortakommanden och otydliga handling på sin hund. Jag tycker inte om när man ser hundarna som tävlingsmaskiner, värdiga eller ovärdiga sin belöning. Jag tycker inte om att man talar nedsättande och elakt om eller till sin hund. Som sagt så gäller INTE detta de allra, allra flesta som tävlar agility, men det är tråkigt att ett par enstaka personer ska dra ner stämningen så! Inte minst för deras hundar...
