Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

[Cornelia]

Vet inte om det finns någon sådan här tråd tidigare?

Ibland känns det motigt när man kämpar sig igenom långa vintrar med värkande rygg, och då hade det känts skönt att få höra likasinnade berätta om hur de har det, dela erfarenheter, kanske tipsa varandra om hur man kan underlätta vardagen och också uppmuntra varandra att fortsätta.

Får väl se om det blir någon respons på detta ....

Hästarna är mitt största intresse, och också det som håller mig igång, både fysiskt och psykiskt.

Visst är det motigt ibland, och visst säger folk åt en att pyssla med något annat istället, men många förstår och uppmuntrar också.

Hur har ni det? Funkar vardagen med hästar, trots smärtor och fysiska hinder?

 

[Boj]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag har hästar, jag har också en hel del skador i kroppen som gör sig mycket påminda och då främst vintertid men även under sommaren. Det här är min nerv sas, utan hästar hade jag nog gått under. Nu har jag en underbar man som ställer upp i ur och skur, så det löser sig alltid för mig även om jag själv har mycket problem många dagar. Men dessvärre tror jag inte att det varit möjligt utan maken, jo möjligen i ett stall med hel inackordering så hade det kanske funkat men inte som vi har det idag då är mannen värd sin vikt i guld.

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Ja, också för mig är maken livsnödvändig när det gäller hästhållningen! Så det gäller att hålla sig väl med honom ...
Det finns en hel del jag inte klarar, som att köra skottkärran upp på gödselstan, släpa ut tunga säckar med hö, en sån enkel sak som att rulla ihop en lång vattenslang (har diskbråck, det senaste mellan skulderbladen). Detta gör han alltid åt mig. Å andra sidan är det mycket jag KAN göra; mocka (oftast), utfodra i stallet, vattna, sopa, sköta ut- och insläpp av hästarna.
Och när det gäller träning av hästarna är det jag som sköter det, oftast från marken numera, men målet är att jag ska ta upp ridningen igen.

Men ostyriga, skuttiga föl får jag överlämna åt honom och sonen, ryggen pallar inte sådana ryck!

 

[Domino_s]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag håller med övriga, utan underbara sambon hade det inte gått..

Min sjukdom gör att jag har vissa bra dagar där kroppen mår ganska bra och jag känner mej stark, sen kan jag ha dagar där musklerna krampar, lederna låser sej, ryggen känns som om den är av, huvudet är inte med och man vill helst bara gå in, dra täcket över huvudet och gråta..
Och det hade jag nog också gjort om jag inte hade haft mina hästar och hundar, de håller mej igång. Att veta att de är beroende av mej är den bästa motivationen som finns..

Det är många som inte tycker att jag ska ha hästar, då jag inte fixar att göra allt själv ibland och en del är kanske oroliga och tycker att jag tar ut mej. Men utan hästarna hade jag inte varit så stark i kroppen som jag ändå är och jag hade inte mått så bra psykiskt som jag gör..

Mvh Domino_s

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Precis. Det är värt så otroligt mycket, detta att man faktiskt är hyfsat stark i kroppen på grund av allt fysiskt jobb, och att det är ren terapi att hålla på i stallet och dona med hästarna.

 

[Maqurell]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag har gått igenom en rejäl cellgiftsbehandling och är nu i återhämtningsstadiet. Under behandlingen hade jag min häst helinackoderad hos min underbara vännina i ett halvårstid och hämtade hem den fyra dagar efter beskedet att jag var cancerfri.

Jag är numera en fena på att göra det mesta stalljobbet sittandes på en pall (då jag inte orkar stå längre stunder) mocka, linda ben, packa höpåsar you name it. Har även lärt mig att köra vattenhinkar i skottkärra utan att spilla. Mina härliga stallkompisar är till superhjälp och hjälper även till att bromsa mig när jag glömmer bort att rätt som det är så kan jag tappa all ork.

Har även börjat rida igen, förvisso orkar jag bara max 10 minuter och på graman och under sträng övervakning men ändå!

Jag är så sjuk imponerad av alla er med kroniska sjukdomar och häst. Ni är jordens tuffingar som orkar!

 

[Cydonia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag var med i en ridolycka för några år sedan vilket resulterade i frakturer på flera ryggkotor och krossade diskar.
Det har bidragit till flera dumheter som följd, t.ex ständig värk och stelhet i rygg och nacke, sämre balans (troligtvis skadades ryggmärgen, detta utreddes dock aldrig ordentligt..) och snedhet i kroppen.

Rebell som man är så har jag bara haft fysiskt påfrestande jobb..
Dels som bartender och nu som hästskötare/beridare.
Kroppen tar en jävla massa stryk, självklart.. men jag skulle aldrig kunna ha ett stillasittande jobb.
Får dock se hur länge jag orkar med nuvarande jobbet då det börjar läggas lite väl mycket ansvar på mig, både fysiskt och psykiskt, men hästar kommer jag alltid ha i mitt liv, på ett eller annat sätt!

 

[Gesska]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Hur har ni det? Funkar vardagen med hästar, trots smärtor och fysiska hinder?

Jag har stor hjälp av mina föräldrar och utan dom så hade jag inte kunnat ha mina prinsar.
Mina föräldrar har ridskola och jag har hästarna gratis helinackorderade hos dom mot att jag hjälper till med det jag kan och orkar och vad jag orkar varierar från dag till dag.. Men stallarbeter gör att man får muskler och håller kroppen smidig och igång!

Sjukdomsdelen består av Fibromyalgi + Reumatism. Sen är jag duktig på att skada mej oxå.. just nu är det spricka i foten och skadad inner menisk i v knä.

Har fått höra att jag inte borde ha djur (eller jobb) överhuvudtaget när jag har så mycket ont som jag har.
Men utan hästarna så hade jag inte haft tillräckligt med positiv energi för att klara av att ha ont...
Hästarna och min underbara familj är vad som håller mej över ytan

 

[Tajger]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Det finns en hel del jag inte klarar, som att köra skottkärran upp på gödselstan, släpa ut tunga säckar med hö, en sån enkel sak som att rulla ihop en lång vattenslang (har diskbråck, det senaste mellan skulderbladen).

Vet ju att du har ganska kuperat, går det inte att lägga gödselstan i "nerförs" så du bara tippar ut. Jag har ju container som är i markhöjd på ena sidan t ex, så jag tippar bara över kanten.

Slangkärror med vev finns ju att rulla in slangen på.

 

[Angelina]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag har varit utbränd och är allmänt trött och snurrig. Har dessutom städat sönder axlar och nacke= kronisk värk.

Tidigare hade jag en häst och de två döttrarna varsin shettis. Hästen orkade jag inte ha kvar...Shettisarna är kvar men vi har inte kunnat byta upp oss till större. Utan döttrar, sambo och pappa hade det aldrig funkat. De gör det mesta och jag gör det jag kan. Ibland sitter jag bara och tittar på (det är som meditation).

Har så svårt att tänka mig ett liv utan hästar så jag får vara nöjd att ha dessa små älsklingar!

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Bra tankar, men att tippa skottkärror är bland det svåraste för mig. Det tar ett tag att lära sig vad ens diskbråck gillar och inte gillar, och det är en av grejerna. Det händer att jag gör det, men då bara på helt plan yta och alltid med en viss självövervinnelse.

Slangen, som är väldigt lång och ska nå ut till tre hagar, måste rullas ihop och bäras in i pannrummet vintertid för att inte frysa. Är det plusgrader är det inga problem, då rullar jag in den i ett skåp i stallet. Men vi har ju kallstall så allt fryser vid minusgrader.

Detta är dock något vi har planerat att åtgärda med tiden! Men resten av vintern får vi köra på som hittills.

Jag känner mig ändå rätt nöjd, och stolt över att jag kan göra så pass mycket som jag kan. Och att jag vågar ta ut svängarna liiiiite ibland. Jag har ett program som jag fick på rygginstitutet i höstas som jag kör flera gånger i veckan, och jag är noga med att röra på mig mycket, arbeta ergonomiskt och försöka ligga steget före i rörelserna.
Men det behövs bara att jag glömmer mig en sekund, vrider mig lite för mycket åt något håll med grepen t ex, så får jag ett nytt ryggskott. Hände mig i förrgår, och nu går jag här igen utan att kunna räta på mig, och bilresan till jobbet de två senaste dagarna har inte varit rolig.

Skönt att få klaga lite här! Det behöver man ibland, och jag tror nog att min familj är rätt trött på att höra mig prata om ryggen. Så det gör jag sällan.

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Måste också säga att det är uppmuntrande att höra hur ni alla här kämpar på trots stora problem, och att ni känner som jag, att hästarna är så viktiga att man står ut med väldigt mycket för att kunna ha dem kvar!

 

[Tajger]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Skönt att få klaga lite här! Det behöver man ibland, och jag tror nog att min familj är rätt trött på att höra mig prata om ryggen. Så det gör jag sällan.

Vet att du kämpar på

Vad har du för skottkärra? Jag har en tvåhjulig, och den är mycket lättare att hantera än klassika enhjuliga...

Ja, kan tänka mig att det blir en lång slang. men det finns hjälpmedel, problemet är väl ofta att det kostar...

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Det ska jag tänka på, det där med skottkärran! Bra tips! Jag har en stor, lätt i plast som jag tycker funkar bra, men jag har aldrig provat med två hjul och det kanske skulle göra stor skillnad ...

 

[Tajger]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Mycket enklare att slippa balansera den

 

[lbb]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Vet inte om det finns någon sådan här tråd tidigare?

Ibland känns det motigt när man kämpar sig igenom långa vintrar med värkande rygg, och då hade det känts skönt att få höra likasinnade berätta om hur de har det, dela erfarenheter, kanske tipsa varandra om hur man kan underlätta vardagen och också uppmuntra varandra att fortsätta.

Får väl se om det blir någon respons på detta ....

Hästarna är mitt största intresse, och också det som håller mig igång, både fysiskt och psykiskt.

Visst är det motigt ibland, och visst säger folk åt en att pyssla med något annat istället, men många förstår och uppmuntrar också.

Hur har ni det? Funkar vardagen med hästar, trots smärtor och fysiska hinder?

Det är väl därför vi har husdjur, för att vi mår bra av det. Det gäller såväl friska som sjuka människor.

Den enda förbehållet som ska finnas är väl att djuren inte blir lidande.

Men ofta blir det ju så att djurhållningen för en människa med hälsoproblem blir ngt av det viktigaste i den människans liv så dessa djur brukar ha det bättre än vad somär normalt.

Så fortsätt du med din hobby, fast det är motigt ibland, för jag har en känsla av att det ger dig mer än vad mediciner och läkarsnack gör.

 

[Similitude]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Vilka fantastiska människor ni alla är! Och vad skulle vi alla vara utan våra underbara hästar? ;-)

Själv dras jag med ett kraschat knä efter en hästspark för många år sedan. Det har gjorts mängder med operationer men det vill inte bli bättre. Som om det inte räckte så bröt jag nyckelbenet för 1,5 år sedan som inte vill läka riktigt som det ska. Båda sakerna på vänster sida. Jag brukar skoja och säga att åtminstone halva jag är helt frisk!

Jag har sådan oerhörd tur att jag delar häst med min syster. Det avlastar enormt och jag hinner "rätta till mig" under veckan jag inte har hästen. Jag rider western så sadeln är ett av mina största problem. Den väger en hel del så den är lite svår att få upp, men jag har lärt mig att lägga den mot höger knä och liksom skicka upp den. Man får hitta dom där små knepen som hjälper i vardagen.
Min sambo är en annan pärla som hjälper mig om jag ber honom. Spånbalar, bära vatten och kraftsäckar...
Jag är ju lite dum som tycker att jag ska fixa allt själv, men ibland kommer verkligheten ikapp.

 

[linsanity]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Kändes som en sten lättade från mitt hjärta att få se svart på vitt att det finns folk som mig - hur hemskt det än låter. Jag önskar ingen sina krämpor eller sjukdomar men att veta att man inte är den enda som kämpar trots smärta i ur och skur känns på något sätt lite peppande.. Klart vi klarar det!

Mitt problem är diffust, har olika diagnoser från läkare och sjukgymnaster men har iallafall en förstörd fot. Jag har konstant smärta och kan varken gå eller stå utan att ha ont - har jag tur klarar jag mig fram till lunch på jobbet utan morfintabletter och då har jag ändå ett stillasittande jobb. Det värsta är att inte veta vad det är utan att känna att man går sönder - är under utredning sedan 6 månader tillbaka så håller tummarna! Ridningen är väl typ det enda som går "bra" i stallet då jag slipper den rena belastningen på hälen som triggar smärtan från molande till katastrofalt - men allt annat är jobbigt. Tänker mer nu än för ett år sedan då jag var "smärtfri" på hur mycket man egentligen går - till och från boxen, hölada, skottkärrekörning, sopning osv.. Men tur att man har en häst som är snäll de flesta dagar så att man orkar med

 

[linsanity]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

..får väl tillägga att det egentligen inte funkar, har en syster som jag delar häst med och vi delar också på alla sysslor men det "måste" liksom funka tills dess att jag har fått diagnos. Så är det med det!

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Ja, alla dessa små knep man lär sig ta till när det inte funkar som förr! Men tror knappt jag hade fixat en westernsadel nu ... Fast finns det inte lättviktsvarianter?

Man har ju sina avlastande vänner och sambos och äkta hälfter och allt vad det är, men vissa saker måste/vill man klara själv ju ....

Själv har jag stora hönät som jag släpar efter mig ut till hästhagarna för middagsfodringen. Maken fyller dem (det kan jag inte, har provat!) men släpa dem kan jag. Ett stort välfyllt räcker till en hungrig hingst och fyra lika hungriga damer! Lösdriftarna kommer in i stallet för sin lunch, och då har jag direktinsläpp så jag slipper springa fram och tillbaka.

En annan sak; när jag tömkör funkar det inte att bära med sig en longerpisk, den är för tung. Men ett dressyrspö eller en körpisk funkar faktiskt utmärkt, så det använder jag. Och oftast långtyglar jag numera, det är skonsammare för skulderbladsbråcket. Och roligare!