Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

[pulkaskurk]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag har problem med både sjukdomar och skador som jävlas med mig.

Men jag har en sån himla tur att jag har världens bästa fästman som alltid hjälper mig och dessutom jättebra stallkompisar och andra hästkompisar som rycker in och hjälper mig med hästen när jag är inlagd i tid och otid eller att kroppen bara inte vill och sambon behövs hemma för att ta hand om mig.

Har en medryttare som också är underbar så hon tar stallet och ridningen lite extra när jag har mina dåliga perioder och lite mindre när jag har mina bra perioder så på så sätt får hästen motionera ordentligt iaf
Tyvärr har jag fått lov att låna ut en av mina två hästar på foder då det inte finns en chans att jag orkar med två som det är nu.
Tur att det finns jättebra fodervärdar

I stallet försöker vi förenkla allt som går att förenkla även om det kostar lite pengar ibland.
Vi tycker att det är värt det istället för att slita sig sönder och samman.

Är så glad för mina djur, utan dem skulle jag lika gärna kunna dränka mig i sjön typ.

 

[Squie]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

En annan sak; när jag tömkör funkar det inte att bära med sig en longerpisk, den är för tung. Men ett dressyrspö eller en körpisk funkar faktiskt utmärkt, så det använder jag.

Jag använder körpisk. Så jag håller med dig, det funkar hur bra som helst!

 

[Domino_s]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

En annan sak; när jag tömkör funkar det inte att bära med sig en longerpisk, den är för tung. Men ett dressyrspö eller en körpisk funkar faktiskt utmärkt, så det använder jag.

Även jag kör på körpisk eller lååångt dressyrspö när jag behöver använda det.
Mina handleder skulle ta livet av mej om jag försökte stå med en longerpisk.

Turligt nog är mina hästar väldigt känsliga, så oftast behöver jag bara visa spöt så det de vad som gäller. Hade aldrig fixat att stå och smälla med longerpisken som en del verkar behöva göra..

Kan också slänga in ett ord ang skottkärra med två hjul som några hade nämnt. Det är super, slipper man balansera..

Mvh Domino_s

 

[Domino_s]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Passar på att slänga in ett litet tips till.. När ni ska köra ut saker till hagen (vatten, foder m.m) eller släpa på spånbalar eller vad som helst använd pulka nu på vintern och en skrinda på sommaren.
Dra saker är alltid mycket lättare än att bära..
Och har man en stor, stark hund som jag så får den dra..

Mvh Domino_s

 

[Maqurell]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Pulka och skrinda! Att jag inte har tänkt på det!

Skitbra tips! Tack Domino_s!

 

[bejkonfis]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag ramlade av och bröt halsryggen för några år sen, vilket dessutom resulterade i blödningar i muskulaturen och klämda nerver.
Har dagligen mer eller mindre fruktansvärt ont, tappar känsel i både ansikte, armar och ben och får dagligen käka morfintabletter för att få allt att gå ihop.
Får ingen hjälp utifrån och får klara mitt hästeri helt på egen hand men trots det så skulle jag inte ens kunna tänka tanken på att byta bort min fantastiska häst för allt i världen

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag tycker ni är helt fantastiska alla som skriver här!! Hästfolk är ett segt släkte som aldrig ger upp och som kämpar mot alla odds!

 

[ameo]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

jag har en reumatisk diagnos som jag vissa dagar nästan helt kan förtränga och andra dagar (tackochlov lätträknade, än så länge) är jag väldigt funktions-oduglig. Jag har en hel drös med hästar som jag gör det mesta själv med. Maken brukar hjälpa mig med tyngre saker, som t.ex att bära varmvattendunkar på vintern.
Jag testar mig fram för att hitta en så förenklad (för mig) hästhållning som möjligt, utan att det för den skull blir sämre för hästarna. Till nästa vinter kommer jag ha fått upp två nya ligghallar, så att jag kan ha de flesta hästarna på lösdrift.

Rider gör jag för närvarande nästan bara för sjukgymnastikens skull.

En annan sak; när jag tömkör funkar det inte att bära med sig en longerpisk, den är för tung. Men ett dressyrspö eller en körpisk funkar faktiskt utmärkt, så det använder jag. Och oftast långtyglar jag numera, det är skonsammare för skulderbladsbråcket. Och roligare!

Jag fick med en "kort långpisk" när jag fick hit min "promenadkamel, som jag fick via ett muntligt testamente. Den korta långpisken är bannemig den allra bästa jag någonsin haft! lätt att bära, fasta delen 120 cm lång och snärten lika lång. Oerhört lätthanterad och dög precis exakt perfekt till det jag hade den till.
Tyvärr kom den i kläm i en bildörr och gick av Den är tillverkad i USA och jag har inte lyckats hitta något liknande här i Sverige.

 

[lewellyn]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Det ska jag tänka på, det där med skottkärran! Bra tips! Jag har en stor, lätt i plast som jag tycker funkar bra, men jag har aldrig provat med två hjul och det kanske skulle göra stor skillnad ...

Måste bara instämma i det tipset, trots att jag inte har orkat presentera mig i tråden än... sedan jag fick min underbara två-hjuliga skottkärra med aluminium-balja har jag kunnat mocka alldeles själv på sommarhalvåret

Jag långtyglar för övrigt också helst, och bara med dressyrspö - longerpisk gav jag upp för länge sen...

 

[lewellyn]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag har Ehlers Danos Syndrom, en bindvävssjukdom som yttrar sig främst som överrörlighet, kronisk värk i hela kroppen samt att jag lätt får blåmärken och att diverse leder lätt hoppar ur. Jag är sjukskriven på heltid sedan 10-12 år tillbaka och har även en depression i botten samt Aspergers syndrom.

Som för de flesta andra här i tråden så är jag beroende av min sambo för att kunna ha hästarna, även om han inte är så intresserad så hjälper han till med det tunga som jag inte klarar själv och nu när jag är gravid så tar han ännu större del av det hela, vissa dagar har han hand om hästarna helt på egen hand då jag inte tar mig ur soffan... tycker väldigt synd om honom då han dessutom har ett ganska krävande jobb på lite mer än heltid.

Jag använder en liten "släde" på vintern och skottkärra eller cykelkärra på sommaren. Mer eller mindre allt skjutsas runt i IKEA-kassar på dessa doningar... från foder till borstar, träns och sadel till sårtvätterier eller annat

Till vatten när det inte går att använda slang (tex på vintern eller om man ska åt ett annat håll än vanligtvis) rekommenderar jag en H20-bag, en blå "plastpåse" som man kan lägga i kärran och sedan köra ut vattnet i. Fungerar utmärkt för mig som har svårt med styrsel och styrka i handlederna.

Slanguppullare är suveränt, även den billiga varianten är helt klart värt att skaffa sig för att få i alla fall lite hjälp.

En annan bra grej jag har stor nytta av är att ha en stol eller pall ute i hagen (precis på utsidan) så jag kan sätta mig ner när det behövs. Mina hästar går på lösdrift här hemma på gården och det är rätt skönt att bara kunna sätta sig med dem en stund ibland om inte annat, och absolut att kunna sätta sig ner när man har borstat ena sidan på hästen - utan att behöva gå iväg eller sätta sig på marken och inte komma upp sen

 

[ankikarlsson]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Hej! blev jätte glad när jag fick se denna tråd , då många reagerar om man säger man är sjuk på ett eller annat vis och äger häst men känner att man inte orkar med pga sjukdom. Nu har jag haft turen att ha bra vänner runt mig under tiden och som förstått att allt inte varit okej. Jag fick konstaterad gift struma före jul 2012 , men vägen dit har varit lång. Jag har ägt mitt varmblod i ett och ett halvt år men pga mitt sjukdoms tillstånd varit tvungen att hitta nytt hem till han och hade turen att hitta ett nytt hem till han som ha trivs i. det börja bli riktigt illa i höstas när jag flytta till ett kollektivt stall, jag red för instruktör och märkte att det tog två dagar att åter hämta mig efter lektion. Iom alla stallpass så blev det det enda ja till slut orka med, att sköta min häst blev svårt , jag borsta när jag kände att jag hade ork men ridningen va ja tvungen att ge upp för jag var så sliten . det har varit en tuff kamp och det har varit så illa så jag har fått direktiv att läkare att ta det lungt med för hård fysisk aktivitet. Jag kan känna mig oerhört deprimerad och saknar min häst , men gjorde det som va bäst för han så han kan få den omvårdnad och omsorg han behöver . Jag har planer att i framtiden skaffa en ny häst . har fått medeciner som gör mig starkare men än är vägen lång . gött å ha en tråd där man ser att man inte är ensam att det finns flera som är i något så när samma situationer . tack för en bra tråd =)

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Lycka till med dina planer på att skaffa ny häst så småningom!

Det är en sådan glädje i att ha dem, bara att gå ut i stallet och "nosa" på dem ger ny kraft. De gånger jag har fått riktigt rejäla diskbråck, så att jag inte har tagit mig ur sängen på flera dagar, har första målet alltid varit stallet. På kryckor, med hjälp, men ut i stallet!

Jag har planer på att komma igång med ridningen igen. Var hyfsat igång i somras, men så kom ett nytt diskbråck i augusti, och sen var hösten och vintern kantade av problem med det. Ett par gånger har jag varit uppe på Yazz, mitt gamla arabsto, men hon blev också risig under hösten, och de andra damerna har varit mammalediga! Men nu har jag börjat promenera och longera igång två av stona, så jag hoppas kunna sätta igång så smått framåt våren. Med gelsits på sadeln och pall vid uppsittningen går det nog. Men det är TRÅKIGT att känna sig så klumpig och stel, något jag aldrig gjort tidigare!

 

[Korven]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Det ska jag tänka på, det där med skottkärran! Bra tips! Jag har en stor, lätt i plast som jag tycker funkar bra, men jag har aldrig provat med två hjul och det kanske skulle göra stor skillnad ...

Det gör stoor skillnad, jag önskade mig en sån av bonden. Då köpte han två . Och dom är väldigt populära även av andra.

Ser nu att jag ska be om en H2O bag, tack lewellyn!

 

[SusieQ]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Är pga olycka delvis förlamad i vänster sida sedan 2000. Har tävlat handikappridning upp till SM ovh köpte 2010 en fyraåring från Tyskland som jag tänkt ha ett bra tag framåt.

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Känner mig inspirerad av den här tråden, nu har maken och jag pratat om en automatisk slangvinda placerad i ett uppvärmt skåp, så jag slipper be honom rulla ihop slangen och bära in den i pannrummet varje gång jag har använt den när det är minusgrader.

 

[tuaphua]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Jag har en whiplash med nervskador och ligament/ledband som är rejält sönderslitna. Det ger att jag får spänningar och smärtor och låsningar i resten av kroppen med. Jag har alltid ont i nacken och ofta även huvudet.
Jag har också Fibromyalgi till följd av detta.
Jag har överrörlighetsproblematik i många leder i kroppen. Och det kan leda till värk, stukningar etc.
Jag har Hortons. Har tack och lov sluppit anfall sen jag började med en viss antidepp med goda resultat mot nervsmärtor.
utöver detta har jag just fått reda på att jag har ADHD och fått börja medicinera mot det. Innan det har jag bränt ut mig många gånger och haft problem med ätstörningar, social fobi, tvångstankar etc. Förodligen pga den omedicinerade ADHDn i komb med märkligt liv.
Jag har av allt detta också kroniska sömnproblem.
Jag har varit sängliggande i månadslånga perioder i sträck pga värken. Jag ansågs också aldrig kunna få normalt förmåga till rörelse och känsel efter min whiplash.

Jag har idag två hästar. Jag kan igen rida halvblod.
Jag orkar dessutom rida ett gäng andra hästar per dag, kan mocka själv, väga upp hö etc.

Varje gång jag blir sängliggande(ibland blir man ju sjuk i feber etc) blir jag katstrofdålig och får fruktansvärt ont. Då behöver jag en igångsättningsperiod där jag tvingar mig själv till mycket rörelse trots att jag ibland både grinar och spyr av smärta.
Men när den perioden är över mår jag enbart bättre av rörelse. Ju mer desto bättre! Om det är av rätt sort.

Jag undviker rörelser med armarna i axelhöjd eller över och rörelser med armarna lånt från kroppen. Jag bär helst inte saker heller. Eller lutar huvudet bakåt. Alt lyfter det då jag ligger ned.
Men att dynamiskt röra mig är det som funkar bäst för mig.
Jag måste också hålla mig varm och en gång i veckan gå till min behandlare, som är sjukgymnast och kiropraktor.

För mig hade livet inte funkat utan djuren. Det är de som ger mig lugn och de som får mig att orka. När jag har som ondast kan djuren ofta mildra på något vis. Man tänker på annat och kan då inte lika mkt fokusera på värken. Om inte annat ger de en en massa goda skratt. Och då orkar man med det jobbiga lättare.

Jag har sett till att träna mina hästar att svara för lätta hjälper. Och jag tränar in det i alla hästar jag tränar.

Jag fick nyligen höra att jag var lika stark som en elitidrottare av en behandlare som arbetar med många såna och vi gjorde lite övningar.
Det tycker jag är för jäkla kul när läkare sagt att "du kommer aldrig kunna springa igen" tex.
Och att jag anses ha ganska god koordination när mina nervbanor inte fungerade/slets sönder och blockeras av ärrvävnad inne i ryggmärgen. Nervsignalerna går ju fram på nya vägar nu uppenbarligen.

Så om ni råkar ut för en skada: ge inte upp!
Visst vore det skönt att vara smärfri någon gång! Och visst bryter även jag ihop. Men jag tror man formas till en mer empatisk och stark person av sånt här. Så oftast vill jag faktiskt inte byta bort det.

Jag har dock god uppbackning då jag krashar. För det gör jag då och då.
Jag har härliga stallkompisar och elever som då kan ta hand om mina hästar.

 

[Korven]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Känner mig inspirerad av den här tråden, nu har maken och jag pratat om en automatisk slangvinda placerad i ett uppvärmt skåp, så jag slipper be honom rulla ihop slangen och bära in den i pannrummet varje gång jag har använt den när det är minusgrader.

En fantastiskt bra och praktisk sak.

 

[lewellyn]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

å det lät verkligen som en bra att ha grej! Fast jag vet inte om det skulle löna sig här uppe hos mig... jag packar ihop och tar undan slangen i sept/oktober och den kommer fram nån gång i slutet av maj igen...

 

[Tajger]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

Heja Cornelia och ni andra! Det finns ganska mycket som kan underlätta det dagliga arbetet

Jag är inte sjuk/begränsad på nåt sätt, förutom lite värk i axlar, nacke och rygg emellanåt, sånt där som kommer när man blir lite äldre...men jag tycker ändå om att underlätta arbetet.

T ex har jag (maken) gjort om ett sopställ så jag kan hänga hönätet där när jag fyller, det blir som att lägga i en säck, istället för att hålla nätet med ena handen och försöka knöla in med andra handen.

Nedgrävd container har jag redan nämnt, för att slippa balansera upp på hala plankor med full gödselkärra.

Tvåhjulig skottkärra är guld Tyvärr måste jag köpa en ny, min har snart gett upp, efter 10 års tjänst... Men det blir en ny!

 

[Cornelia]

Sv: Vi som har hästar trots att vi är sjuka/skadade/fysiskt begränsade på något sätt

En ställning för att packa hönät har maken konstruerat, enkelt och fiffigt, en träram som fälls ut från väggen med krokar i som man hänger nätet i.
Tyvärr klarar jag inte av rörelserna man gör när man fyller näten så heller, men jag kan ju säga att det har underlättat för den stackars maken!

När det gäller arbetsställning och hur man rör sig i stallet försöker jag ligga steget före i tanken hela tiden.

Inga plötsliga lyft eller vridningar. Armarna nära kroppen, böjda knän vid alla lyft, ett fotarbete värdigt en fotbollsspelare när jag mockar och sopar.

Och trots det missar jag ibland, som tidigare i veckan, och gör en vridning så att ett nytt ryggskott slår till. Skit. Men det är lite bättre redan.