Celija
Trådstartare
Kommer hem idag från jobbet och ingen Aslan hälsar mig välkommen hem som han alltid, alltid gör. Blir lite fundersam men tänker att han kanske sover jättedjupt. Tittar in i lägenheten och ser ingen katt, börjar bli orolig. Ser att ett fönster står på vid gavel. Ett fönster som varit stängt (inte nertryckt handtag dock) och spärrat med sån där pinne.
Jag förstår fortfarande inte hur han lyckats fått upp det jäkla fönstret för det är rejält tröga fönster och spärrarna sitter HÅRT.
Fullkomlig panik, vräker mig ner för trappor och ropar på honom och så sitter stackarn, blöt och tufsig och ynklig och rädd och krafsar på fönstret vid porten. Jag plockar upp honom och han klamrar sig fast för glatta livet och jag står och bölar som en idiot i flera minuter innan vi går in. Kollar igenom honom och han har lite löv i pälsen men har inte ont i övrigt.
Jag har lassat upp med mat och donat och han spinner lite när han är med mig men är lite orolig i övrigt. Ska ge honom lite tid att lugna sig innan jag går igenom honom grundligt.
Jag har aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv, och haft en sån panik. Herre jävla gud. Jag har varit på jobbet i mer än 6 timmar och vet inte om han ramlat ut för en halvtimme sen eller för 5 timmar sen. Det ligger en å som är ström som sjutton just nu då dom släpper på vatten ganska nära, det är flera bilvägar bara några meter från huset och det var mörkt och regnigt och han som är svart blir i princip osynlig. Dessutom är det fredag och mycket fyllon i rörelse. Och jag vet att han inte hoppat ut genom fönstret utan antagligen lyckats ramla och han är smidig som ett kylskåp och kunde lika gärna landat på nacken eller på en vass kvist eller vad som helst.
Aslan hade sån otrolig änglavakt idag, fy fan vad jag är tacksam till högre makter och glad och åååååååh. Ville bara dela med mig av en liten 'solskenshistoria'.
Ska ringa vet imorgon och konsultera om vi ska in och röntga eller något för inre skador och så blir det till att vaka inatt ifall symptom kommer senare men just nu verkar han välbehållen, inte en stukad tass ens.
Jag förstår fortfarande inte hur han lyckats fått upp det jäkla fönstret för det är rejält tröga fönster och spärrarna sitter HÅRT.
Fullkomlig panik, vräker mig ner för trappor och ropar på honom och så sitter stackarn, blöt och tufsig och ynklig och rädd och krafsar på fönstret vid porten. Jag plockar upp honom och han klamrar sig fast för glatta livet och jag står och bölar som en idiot i flera minuter innan vi går in. Kollar igenom honom och han har lite löv i pälsen men har inte ont i övrigt.
Jag har lassat upp med mat och donat och han spinner lite när han är med mig men är lite orolig i övrigt. Ska ge honom lite tid att lugna sig innan jag går igenom honom grundligt.
Jag har aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv, och haft en sån panik. Herre jävla gud. Jag har varit på jobbet i mer än 6 timmar och vet inte om han ramlat ut för en halvtimme sen eller för 5 timmar sen. Det ligger en å som är ström som sjutton just nu då dom släpper på vatten ganska nära, det är flera bilvägar bara några meter från huset och det var mörkt och regnigt och han som är svart blir i princip osynlig. Dessutom är det fredag och mycket fyllon i rörelse. Och jag vet att han inte hoppat ut genom fönstret utan antagligen lyckats ramla och han är smidig som ett kylskåp och kunde lika gärna landat på nacken eller på en vass kvist eller vad som helst.
Aslan hade sån otrolig änglavakt idag, fy fan vad jag är tacksam till högre makter och glad och åååååååh. Ville bara dela med mig av en liten 'solskenshistoria'.
Ska ringa vet imorgon och konsultera om vi ska in och röntga eller något för inre skador och så blir det till att vaka inatt ifall symptom kommer senare men just nu verkar han välbehållen, inte en stukad tass ens.
