Sv: Vi gör massor med val...
KL
Jag döptes inte som barn. Inte min bror heller, han är äldre än mig. Varför vi inte döptes beror blapå att mina föärldrars första barn föddes för tidigt utan chans att överleva. Men ingen på BB praade om varför och hr det var med barnet utan snabbt, kalla på en präst, barnet måste döpas. Det var liskom aldrig något val (detta hände ca 1966). DÅ förstod mina fräldrar att barnet skulle dö. Efteråt kände de sig så lurade. Dopet var vad alla fokuserade på och ansåg viktigt, inte deras känslor, att de fick säga farväl etc. Dessutom kommer min pappa från ett väldigt kommunistiskt hem som är väldigt religionskritiskt (men min pappa är en underbar människa med goda värderingar ändå) och för honom var detta med dop främmande.
När så vi föddes blev det aldrig att vi döptes, de ansåg inte det viktigt.
Min bror valde att inte konfirmera sig men det gjorde jag. Inte för presenterna men mest för att alla kompisar gjorde det tror jag. Idag hade jag inte valt konfirmation och jag ångrar det lite. Men då fick jag ju döpa mig innan konfirmationen, vilket jag tyckte var lite skämmigt då men mina kompisra ville gärna komma och tyckte det var spännande. Jag var den enda odöpta.
Jag kommer inte att låta döpa vår son, min sambo håller med. Särskilt efter att ha varit med på min brorsons dop där hans föräldrar lovade att uppfostra sin son i en kristen anda. Det gör de inte, hon svär som en borstbinadre och ingen av dem är intresserade av religion. jag vill inte stå där och ljuga i kyrkan.
ev har vi namngivningsceremoni senare har inte bestämt det än.