U
UrsusRex
Ett hästforum OCH ett hundforum! Det här blir bara bättre och bättre 
Har precis hittat hit och tänker att man kanske borde presentera sig så att folk vet vad de ska tro om mina knasiga inlägg
Björn heter jag är 26 år. Har två hästar men för den här delen av forumet är det nog intressantare vilka hundar jag haft och har.
Har alltid haft hund i hemmet. Finnspetsar, jämthund och labrador och Vorster alla mina föräldrars hundar. Rena svensson hållna hundar för jakt.
Jämthunden Uno var dock min bästa kompis, hängde med mig överallt och skvallrade för morsan och farsan om jag ver ute på bryggan eller hittade på annat hyss som barn.
Vid femton års ålder fick jag välja på hund eller moped, valde hund och det blev en Münsterländer. Tränade rigoröst med honom på svenska hundklubben i Södertälje vilket nog både gladde och bedrövade mina föräldrar som fick skjutsa mig de tolv milen till banan två gånger i veckan. Senare bytte jag till brukshundsklubben på närmare håll.
Vi tävlade i lydnad och jakt och var mkt framgångsrika.
Vid sjutton års ålder frågade uppfödaren om jag skulle kunna ta över en av hennes tikar. Hon kände att hon inte hade tillräckligt med tid över för hunden. Jag svarade ja och tränade även henne i lydnad.
Var ett uselt poäng från championatet vilket iofs till stor del får kreditera uppfödaren som tränat henne de första fyra åren.
Sju år gammal avlivades Scott pga av en extremt ovanlig virussjukdom som i princip var hundarnas motsvarighet till Aids. Två år senare var tiden slut för Cumo 11 år. Hon var helt enkelt gammal och fick problem med hjärtat och cancer.
En ny hund införskaffades, en engelsk jakt springer för praktiskt användande inte jakt. Ville ha en mjukare hund än mina gamla tyska som alla gånger inte var så lite skarpa. Tji fick jag kan jag väl säga hon är stenhård men extremt mkt följsamare och tacksam att träna med. Men tydligen var det så att Spanieln är notoriskt känd för att vara lätt att få rådjusren vilket jag inte trodde efter att farsan köpt en spaniel från samma uppfödare (min hunds morbror) som är en sjujävel på rådjur och räv.
Med drömmar om stövare och harjakt bestämde jag mig för att även skaffa en Beagle och så vart det. Är i full gång med injagning och det är helt underbart. Den absolut sundaste hund jag någonsin träffat på i så väl humör, psyke och kropp---- underbart! Och hon kan jag bara inte låta bli att meritera och låta gå i avel!
Så det var jag och mina hunderfarenheter.
Jo åsså lite trosgrunder då. Förr var jag stenhård och fick lydig ahundar och häst men tråkiga. Nu är jag kanske lite för snäll och har mindre lydiga djur med lite olater (jag är nöjd om det kan inkallning, fot, stanna kvar och varsågod men det ska banne mig sitta och det gör det) men de är extremt mkt lyckligare och ser fram emot våra stunder tillsammans. Vilket jag också gör i högre utsträckning än förr ska tilläggas.
Jag tror rösten räcker för hundfostran samt belöning och absolut konsekvens. Behövs en handfast bestraffning så snabbt nypa tag över nosen. Behövs en handfast tillrättavisning så örat. Men som sagt ofta räcker det med rösten om man börjar i tid.
Inget mer att läsa bannor för hunden nos mot nos eller ligga som en dåre och trycka ner vilddjuret i marken tills han ger sig och gör som jag säger. Låter som jag var värsta sadisten men så var det inte heller.
Mvh
Björn
Har precis hittat hit och tänker att man kanske borde presentera sig så att folk vet vad de ska tro om mina knasiga inlägg
Björn heter jag är 26 år. Har två hästar men för den här delen av forumet är det nog intressantare vilka hundar jag haft och har.
Har alltid haft hund i hemmet. Finnspetsar, jämthund och labrador och Vorster alla mina föräldrars hundar. Rena svensson hållna hundar för jakt.
Jämthunden Uno var dock min bästa kompis, hängde med mig överallt och skvallrade för morsan och farsan om jag ver ute på bryggan eller hittade på annat hyss som barn.
Vid femton års ålder fick jag välja på hund eller moped, valde hund och det blev en Münsterländer. Tränade rigoröst med honom på svenska hundklubben i Södertälje vilket nog både gladde och bedrövade mina föräldrar som fick skjutsa mig de tolv milen till banan två gånger i veckan. Senare bytte jag till brukshundsklubben på närmare håll.
Vi tävlade i lydnad och jakt och var mkt framgångsrika.
Vid sjutton års ålder frågade uppfödaren om jag skulle kunna ta över en av hennes tikar. Hon kände att hon inte hade tillräckligt med tid över för hunden. Jag svarade ja och tränade även henne i lydnad.
Var ett uselt poäng från championatet vilket iofs till stor del får kreditera uppfödaren som tränat henne de första fyra åren.
Sju år gammal avlivades Scott pga av en extremt ovanlig virussjukdom som i princip var hundarnas motsvarighet till Aids. Två år senare var tiden slut för Cumo 11 år. Hon var helt enkelt gammal och fick problem med hjärtat och cancer.
En ny hund införskaffades, en engelsk jakt springer för praktiskt användande inte jakt. Ville ha en mjukare hund än mina gamla tyska som alla gånger inte var så lite skarpa. Tji fick jag kan jag väl säga hon är stenhård men extremt mkt följsamare och tacksam att träna med. Men tydligen var det så att Spanieln är notoriskt känd för att vara lätt att få rådjusren vilket jag inte trodde efter att farsan köpt en spaniel från samma uppfödare (min hunds morbror) som är en sjujävel på rådjur och räv.
Med drömmar om stövare och harjakt bestämde jag mig för att även skaffa en Beagle och så vart det. Är i full gång med injagning och det är helt underbart. Den absolut sundaste hund jag någonsin träffat på i så väl humör, psyke och kropp---- underbart! Och hon kan jag bara inte låta bli att meritera och låta gå i avel!
Så det var jag och mina hunderfarenheter.
Jo åsså lite trosgrunder då. Förr var jag stenhård och fick lydig ahundar och häst men tråkiga. Nu är jag kanske lite för snäll och har mindre lydiga djur med lite olater (jag är nöjd om det kan inkallning, fot, stanna kvar och varsågod men det ska banne mig sitta och det gör det) men de är extremt mkt lyckligare och ser fram emot våra stunder tillsammans. Vilket jag också gör i högre utsträckning än förr ska tilläggas.
Jag tror rösten räcker för hundfostran samt belöning och absolut konsekvens. Behövs en handfast bestraffning så snabbt nypa tag över nosen. Behövs en handfast tillrättavisning så örat. Men som sagt ofta räcker det med rösten om man börjar i tid.
Inget mer att läsa bannor för hunden nos mot nos eller ligga som en dåre och trycka ner vilddjuret i marken tills han ger sig och gör som jag säger. Låter som jag var värsta sadisten men så var det inte heller.
Mvh
Björn
