hljomalind
Trådstartare
Jag och min man har nyligen separerat. Vi hade väl innan tagit för givet att försöka köra varannan vecka (hur det nu skulle gå till?), för "så gör man ju", men sen har det fallit sig naturligt att i stället fortsätta med den rytm vi redan haft senaste året.
Vi jobbar båda oregelbundet och mer eller mindre på obekväma tider med toktidiga morgnar, kvällar och helger, och sonen (4 år) går vanliga förskoletider c:a 3 dar /vecka. Har lyckats få ihop det genom att ingen av oss jobbar heltid, och att vi har möjlighet att lämna schemaönskemål hos arbetsgivaren. Så både vi och sonen har varit vana vid att ibland är han med mamma, ibland med pappa, oftast är det den ena som hämtar på förskolan och den andra som lämnar och nästa dag kanske tvärtom. Så när vi knåpar ihop månadschemat utifrån våra jobb faller det sig ganska naturligt vem som ska ha sonen när, och då blir det ungefär vartannat dygn under veckan och så varannan helg.
Men kan det vara något negativt med att köra på så här under en längre period? Stressande för barnet? Klart det ställer krav på oss föräldrar att ha koll på var saker och kläder finns (har dock dubbelt av det mesta och släpar inte emellan några väskor) , men annars upplever jag det som att vi föräldrar trivs med upplägget, har gott om föräldraenergi när vi nyligen tankat egentid, och att sonen är nöjd att det inte blir så lång tid han inte får träffa den andra föräldern. Och så kan vi ha kvar våra jobb som vi förutom tiderna trivs väldigt bra med, och att lyckas hitta ett vanligt dagjobb är knappt aktuellt alls för någon av oss just nu.
Kan tillägga att vi bor väldigt nära varandra, separation var ett gemensamt beslut, vi är vänner och har lätt att prata och komma överens, så där har vi bra förutsättningar, men självklart är det ingen lätt sak, och vi önskar bara att det ska bli så bra som möjligt för vårt barn.
Vill gärna höra andras tankar och erfarenheter.
Vi jobbar båda oregelbundet och mer eller mindre på obekväma tider med toktidiga morgnar, kvällar och helger, och sonen (4 år) går vanliga förskoletider c:a 3 dar /vecka. Har lyckats få ihop det genom att ingen av oss jobbar heltid, och att vi har möjlighet att lämna schemaönskemål hos arbetsgivaren. Så både vi och sonen har varit vana vid att ibland är han med mamma, ibland med pappa, oftast är det den ena som hämtar på förskolan och den andra som lämnar och nästa dag kanske tvärtom. Så när vi knåpar ihop månadschemat utifrån våra jobb faller det sig ganska naturligt vem som ska ha sonen när, och då blir det ungefär vartannat dygn under veckan och så varannan helg.
Men kan det vara något negativt med att köra på så här under en längre period? Stressande för barnet? Klart det ställer krav på oss föräldrar att ha koll på var saker och kläder finns (har dock dubbelt av det mesta och släpar inte emellan några väskor) , men annars upplever jag det som att vi föräldrar trivs med upplägget, har gott om föräldraenergi när vi nyligen tankat egentid, och att sonen är nöjd att det inte blir så lång tid han inte får träffa den andra föräldern. Och så kan vi ha kvar våra jobb som vi förutom tiderna trivs väldigt bra med, och att lyckas hitta ett vanligt dagjobb är knappt aktuellt alls för någon av oss just nu.
Kan tillägga att vi bor väldigt nära varandra, separation var ett gemensamt beslut, vi är vänner och har lätt att prata och komma överens, så där har vi bra förutsättningar, men självklart är det ingen lätt sak, och vi önskar bara att det ska bli så bra som möjligt för vårt barn.
Vill gärna höra andras tankar och erfarenheter.
