Vart rotar sig intresset för hund?

[MrsScabtree]

Jag låg i mina egna tankar i badkaret såhär på söndagseftermiddan och kom att tänka på det här med hundintresse.Att vissa människor inte har minsta intresse för hundar ( där är jag helt oförstående) eller kanske djur öht medan jag själv känner att livet skulle vara piss om jag inte fick ha hund. Vart rotar sig ert hundintresse? När var första gången ni kände att "en hund skulle man ha!" och kanske ännu intressantare..vad fick er att snöa in på just "din" ras/raser och den eventuella inriktningen/grenen ni håller er till (ex.lydnad, skydd, jakt)eller bara sällskap? Nu vill jag höra allas berättelser här så jag har lite kul att läsa sista helgdagen i veckan.
Shoot!

 

[Hazel]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

För mig är det nog mest sammarbetet med hunden. Träna är mitt stora intresse just nu iaf. Just känslan när man sammarbetar sådär perfekt. Glädjen när hunden lär sig något (något som jag har lärt den speciellt ) kan nästan få mig tårögd.

Att det blev en kines är väl mest bananskalshalk. Sambon är allergisk men tål kines. Denna kines som jag kännt sen han hämtades som valp skulle omplaceras.


Jag har alltid gillat hundar men varit mer kattinriktad. Men hundarna kom fram när jag började träna grannens hund. Just nu tränar vi mest klicker och agility

 

[Bebben]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Mina föräldrar hade 2 Schäfrar redan när jag föddes, och det fortsatte på den vägen liksom. Mamma och pappa separerade när jag var strax under 4 år gammal, och hundarna följde då med pappa. Pappa var instruktör inom dom flesta grenarna, och även väktare med hund. Således fanns det alltid minst 1-2 Schäfrar i hans hus. Min allra bästade vän skaffades när jag var 2 år, jag har mina allra första minnen i livet från just den hunden. Vi följdes åt i 12½ år, och han lärde mig mycket om hur man ska vara med hundar. När jag var 6 år gammal träffade min pappa en ny, som också var hundmänniska. Hon hade då 2 Briarder som både ställdes ut (Flera championat) och tävlades i lydnad (Elit, samt championat) och så en liten Am. Cocker. När dessa hundar dött av ålderdom började hon med Ceskyterriers. Även min styvmamma var instrukör i många grenar.

När jag var 11 år började min mamma med Fransk Bulldogg, och hon är uppfödare sen 6 år tillbaka. Min pappa höll aktivt på med sina Schäfrar, och skaffade även Malle, fram till 2003 då han dog.

Så jag tror inte att det finns något äkta ögonblick då jag kände att "Jag ska också ha hund!" utan det är mer så att mitt liv är FEL utan hund bara.

Jag har även en mycket nära vän, som när jag var yngre var min "extramamma" som föder upp Grand Danois, så jag har haft sådana runt mig sen jag var 10 år gammal.

Själv valde jag att skaffa just en GD som min första helt egna hund, betalad för egna pengar. Tyvärr var det en mentalt dålig hund, som fick avlivas vid 18 mån ålder. Jag fick akut ta över en omplacering ett tag senare, av rasen Fila Brasileiro. Underbar hane, som var en äldre herre redan när han kom. Hade D-höfter, så vid 7 års ålder fick vi avliva honom, han fick mycket ont när vintern kom den gången.

Sen rannsakade jag mig själv, och alla raser som finns, och valde en ny. Jag skaffade Amstaff, och kunde inte ha gjort ett bättre val Jag har beslutat mig för att starta uppfödning senare, av Amstaff då, eftersom jag verkligen älskar rasen och vill förbättra den ännu mer. Vi har ingen speciell gren som vi utövar, utan jag kör hobbyträning av många sorter här hemma. Han gillar mest av allt att kampa (), han dragtränas, vi spårar, kör roliga godis/leksak-sök, lydnad osv.
Hans utställningskarriär börjar i Maj också, och vi hoppas på många vinster där.

Det är den rasen jag kommer att hålla mig till i framtiden!

 

[Ambra]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Jag växte upp med blandrashundar (jaktmixar), så jag visste hela tiden att, en hund skulle jag skaffa, någongång!
Tiden gick men det fanns aldrig nåt bra tillfälla att skaffa hund
Min kompis skaffade sig en liten Rottis & var på mig hela tiden om att jag skulle skaffa en vovve jag med!
Började snegla på raser jag tyckte passade min livsstil & fastnade för Pinsher (mellan)!
Men så ringde min vän & upplyste mig om en liten ettårig schäfertik som skulle omplaceras, jag och min bror åkte för att hälsa på henne.
Hon var sååå fin
Lydig, snäll och otroligt välskött
Det som var fel & skälet till omplaceringen var att hon enl. ägaren hade en D-höft & kraftiga pålagringar på armbågarna..
Villkoret för att ta henne var att den dagen hon får ont så ska jag inte vänta med att ta bort henne!
Det finns inga plåtar att se (dom är inte uttagna) så jag vet faktiskt inte hur dom kunde veta så precis vilken grad det var på hennes fel!?

I dag hade jag absolut inte tagit en hund med dom förutsättningarna men då visste jag inte bättre
Och jag kunde ju inte veta att hon sex år senare fortfarande inte visat på någon hälta

I vilket fall så fick jag, på det sättet, upp ögonen för schäfern och min facination bara växer!
Nu har jag skaffat en till & räddning är det stora intresset!
Vi går just nu på införträffar för att i April göra inträdesprovet.. Bara att hoppas å be om att vi kommer med för det är så jä*la kul!

Annars så håller vi på en hel del med spår & sök med..
Har genom räddningen fått förmånen att träna med riktigt duktigt folk
//Camilla

 

[unki]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Jag var liten när jag började tjata om en hund, jag vet inte hur gammal jag var, 5-6 år kanske.
När jag var 10 år gick drömmen i uppfyllelse, jag fick en blandrasvalp (en riktig gatukorsning men världens snällaste).
Han var väl egentligen lite för stor för mig så det var mamma som gick kurser och tränade med honom,
men jag gick ut med honom och hade mycket kul med honom, vi var riktiga bästisar!
Honom hade jag tills det var dags för honom att få somna in förra året, 13,5 år gammal.
Då tänkte jag vara utan hund ett tag, men kände på en gång att det skulle inte gå. Det är så fruktansvärt tomt och tråkigt utan hund så jag förstår inte hur folk klarar det.

Jag hade redan bestämt vad nästa hund skulle bli, en pudel!

Pudlarna fastnade jag för sedan min moster köpte en storpudel tik som jag har varit jätteförtjust i från första dagen jag träffade henne.
Jag var även dagmatte åt en storpudel valp ett tag som oxå var jättemysig.

Så ringde min moster och frågade om jag ville ta över hennes pudel för hon hade inte tid med henne. Jag behövde ju inte fundera speciellt länge kan jag säga.
Så nu har jag haft henne i 1 år och hon är verkligen den perfekta hunden för mig. Hon är med mig överallt, även i stallet och när jag är ute och rider. Hon är nästan alltid lös och följer mig vart jag går. Vi tränar lite lydnad och har provat viltspår. Och nu ska vi börja på en kurs i tävlingslydnad så förhoppningsvis så blir det tävling nån gång framöver.
Nu är hon hos en hane på parning oxå (min moster som ska ha valparna) så till sommaren blir det förhoppningsvis valpar. Och jag kommer nog att behålla en valp oxå så då blir det två pudlar.

Jag kan inte heller förstå hur folk kan leva utan hundar.
Håller på att bli tokig nu när hon är hos hanen och då ska hon bara vara borta i några dagar.
Försökte klickerträna katten lite istället men det gick inte lika bra.

 

[Gnist]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Började mitt hundägande 1980 ( ) och gjorde inget speciellt med den labben i kusr/tävling etc., men vi åkte hundpulka, hon drog mig på skidor, var med på fisketurer, cykelturer etc.

Nästa hund, även det en labbe gick jag på bhk med och kom så långt att vi tävlade på DM i lydnad 1989 Tränade jämt och ständigt och även hon var med överallt på allt och inget.

Sedan träffade jag maken, som hade en finsk spets/gråhundsblandning som han jagade allt möjligt med och när labben och den blandisen dött, kom den första finsk spetsen in i vårat liv och det var runt 1990 om jag inte minns galet och därefter kom terrierna, de finska lapphundarna och jämthundarna in i livet och därifrån har det rullat på via bc, lapsk vallhund, basset fauve etc. och nu finns här nästan bara jakthundar på gården

Ett liv utan hundar är helt otänkbart

har nu tagit första steget mot att bli viltspårsdommare och en vecka av spänd förväntan ligger framför mig i väntan på besked om jag får gå aspirantkursen eller inte

 

[Glimfeather]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Ha! Jag har alltid velat ha hund (som alla barn ). Jag sparade mina pizzakanter till den framtida vovven Delade även chipspåsesom 1-åring med mormors och morfars stora st. bernardshund Ami.

Mormor skaffade hund när jag var 8-9 år. Den grejade jag jämt med och gick agilitykurs och hade mig. Jättekul

När jag var 11 eller 12 bestämde sig mina föräldrar för att köpa hund. Kollade på alla möjliga raser och fastnade för bearded collien, jag vet inte varför. Men tur var det eftersom jag jag senare konstaterades ha hundallergi, men tålde beardisen. Intresset svalnade väl lite där i tonåren, men Baloo var perfekt att ha med ut på killspanarrundorna Han var en fantastisk familjehund! Han tyckte livet var bäst när han fick följa med på mina konstiga bergsklättrarpromenader och ligga i soffan och kramas. Han kunde ligga på baksidan lös, gick aldrig någonstans, ett par gånger glömdes han ute på natten och över dagen

När jag sedan började bli intresserad på allvar för hundar var jag 17 år, gick i tvåan på gymnasiet, inriktning hästhållning. Skulle flytta till egen lägenhet med två kompisar i trean och det fanns hundgårdar på skolan. En kompis och jag var ibland ute med våra lärares fantastiskt lydiga hundar, en bc och en schäfer. Under en sån runda bestämde jag mig för att jag skulle ha en egen hund! Sparde 500 kronor i månaden, alla födelsedags och julklappspengar och allt jag tjänade på sommarjobbet mellan ettan och tvåan och betalde hela valpen själv

Ville ha en beardis till, men mamma tyckte jag skulle ha en liten, så jag kollade på allt från JRT till Staffe Men någonstans där vid staffen sa mamma stopp och ringde en beardisuppfödare och bokade en valp åt mig. Det var Sirius, som jag har nu. Då var intresset agility, lydnad och utställning. Ställde några gånger (med bra resultat) och tränade en del lydnad. Men det slutade med att han blev världens bäösta sällskapshund istället.

Förra våren började jag intressera mig mer för lydnaden och även bruks (spår). Visst är Sirius duktig, men skäller sig igenom lydnadsprogrammet och spårar bara när han vill. Då började det snurra i huvudet om en ny hund och i höstas blev jag uppringd av rasklubens omplaceringsansvariga och det visade sig att det fanns en hund i det området jag just flyttat till. En tvåårig, svart oönskad slyngel med jättebra stam. En månad senare var han min.

Har haft Gandalf i 4 månader nu och han motsvarar mina förväntningar, vi jobbar med lydnadsprogrammet, han älskar att spåra och i sommar ska vi testa på att valla

Vi hade tur som skaffade den här rasen från början för den passar mig verkligen perfekt. Precis så lättlärd jag vill ha den, positiv till allt. En allroundhund helt enkelt!

 

[vickis-pajala]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

min mor och far har alltid haft hund då jag varit liten, enda problemet med dessa hundar var och är fortfarande att ingen av dessa hundar kunnde vara lösa ute på gården, min far hävdade stark att hundar är inge leksaker, utan SKA användas till jakt.

vid detta tillfälle så bestämde jag mig för att när jag endag blir vuxen och skaffar hund så ska hunden kunna gå lös på gården och lyda ( stort lydnadsintresse), sedan så ska hunden kunna följa med överalllt.

Jag skaffade vår första st:bernards hund då vi för drygt 8 år sedan flyttade in i huset, det saknades något tyckte både jag och sambon, självfallet var det ju olyckskorpar ( läs äldre farbröder, och min pappa ) som tycket att vi genast skulle bygga en bur till hunden, vilket jag inte gjorde, hunden gick runt lös på gåden och trivdes som fisken i vattnet. Varför st:bernards hundar en kompis till mig hadde två stycken och jag tyckte om rasen lugna och coola och stora tyvärr så¨fick våran st:bernardshund problem med höfterna och efter 3 år i vår äga så fick hon försvinna till dom sällajaktmarkerna.

efter en tid utan hund, men blev gravid och skaffade häst så saknade jag någon att ta en promenad eller en ridtur med, och mitt intresse för lydnad ökade, så vi började och titta runt på labbar och skaffade oss en svart labrador som följer med familjen på äventyr, den hunden har gjort många mil brevid barnvagn eller brevid hästen, Labben är aktiv, men kan även förvandlas till en soffpotatis.

nu är jag ju sugen på att skaffa en liten valp så vi får väll se vad sambon säger

 

[Lilahnee]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Jag låg i mina egna tankar i badkaret såhär på söndagseftermiddan och kom att tänka på det här med hundintresse.Att vissa människor inte har minsta intresse för hundar ( där är jag helt oförstående) eller kanske djur öht medan jag själv känner att livet skulle vara piss om jag inte fick ha hund. Vart rotar sig ert hundintresse? När var första gången ni kände att "en hund skulle man ha!" och kanske ännu intressantare..vad fick er att snöa in på just "din" ras/raser och den eventuella inriktningen/grenen ni håller er till (ex.lydnad, skydd, jakt)eller bara sällskap? Nu vill jag höra allas berättelser här så jag har lite kul att läsa sista helgdagen i veckan.
Shoot!

Rolig tråd! Här är min historia :
Mitt intresse för hund har funnits lika länge som mitt intresse för djur, och det började så fort jag kunde uppfatta världen när jag var 2 år eller något. Jag var omgiven av hästar, kaniner, marsvin, hundar, katter och fåglar (bara smådjuren var våra egna) redan från första start, och kan därför omöjligt tänka mig en tillvaro utan något djur alls! Hur som helst så hade vi ju "bara" smådjur som hamstrar, marsvin och kaniner så hund var alltid näst högst upp på önskelistan som barn (högst upp var en Ren av någon underlig anledning ). Efter flera års tjatande från mig, min ena syster och min mamma så gav pappa och min äldsta syster upp och gick med på att skaffa vovve, på villkoret att de inte skulle behöva ha något med hundarna att göra. För det var självklart inte tänkbart att vi bara skulle ha en enda hund, då skulle ju jag och min syster behöva dela på den. o.O
Sedan följde ett år med massor av läsning och funderande på vilken ras/raser vi skulle välja. Jag fastnade för Boston terrier, Sheltie och Kooikjerhundje, min syster fastnade för Papillon.
Vi gick på HUND 1999 för att spana in de olika raserna och prata med olika uppfödare. Alla uppfödare av "mina" raser var otrevliga (pga stress) och hade inte tid att prata om sin ras. När vi sedan gick till ringen där de ställde ut Papillon så träffade vi en jättetrevlig uppfödare som tog sig tid att prata om rasen och låta oss barn klappa på hundarna osv. Det blev förstås den uppfödaren och jag ville helt plötsligt också ha en Papillon. 4 månader efteråt satt vi där hemma med varsin Pappisvalp, jag var bara 10 år gammal.
På HUND 1999 såg vi även agility och blev överförtjusta i sporten!

Idag 8 år senare ångrar jag verkligen inte valet av att skaffa hund överhuvudtaget, och det skulle vara så otroligt tråkigt om vi inte hade vovve! Jag har helt tagit över ansvaret för min syrras hund också eftersom att hon har flyttat till ett buddhist tempel.

 

[MrsScabtree]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Jag kanske också ska svara.
Så länge jag kan minnas har jag velat haft häst eller hund, men i den åldern (från när jag kunde börja prata ungefär) tjatade jag alltid om hund och "hund" stod alltid överst på önskelistorna vid födelsedag och jul. Jag fick nöja mig med att klappa och vara med på promenaderna till grannarnas hundar och även min systers bekantas labbe och schäfer...När jag var tio år fick jag dock den där förbannade hunden! En westie som är med mig än idag och vi är som ler och långhalm. Han har fått vara mitt lilla försöksobjekt så länge jag kan minnas gällande trickträning och allt annat som ska testas (numera lydnad och spår för hela slanten). Jag har hunnit beta av en till hund som vi tyvärr fick ta bort förra året vilken var mammas tax Douglas som jag dock hade som min.

Intresset för större hundar och då framförallt schäfrar kom väl i 13 års åldern när mamma berättade om morfar (har aldrig träffat honom). Han var väktare och vann ofta mästerskap med sina skyddshundar (schäfrar givetvis).
Därefter bestämde jag mig för att nästa hund skulle bli en stor hund, jag ville tävla också och har väl hunnit beta av dom flesta raserna jag skulle ha och fastnade tillslut för Beauceron..men då dök en viss herre vid namn PIRU upp och slog mig på fingrarna och menade på att sånt skit kan man inte ha till skydd...eftersom att jag bara sett räkschäfrar på senare tid var jag ändå inte alls sugen på en sån "tråkig"..men ångrade mig snabbt när jag fick se andra sidan av utbudet. Nu har jag letat hund över två år och hoppas på en nykomling till årsslutet. Tanken var att det skulle komma en till det här årsskiftet..men det blev inte så pga av vissa omständigheter.
Jag ser iaf fram emot ett liv fullt med hund av både större och mindre modell (en gång terrier alltid terrier) och hoppas snart att jag har en hund med lika höga ambitioner som matte.

 

[diartistakasha]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

För mig är mitt intresse ett ned ärvt djurintresse från många tidigare generationer. Har aldrig levt utan hund och det har inte mina föräldrar heller. Har aldrig plöttsligt kommit på att en dag ska jag skaffa hund utan det har lixom alltid varit med i planeringen. Att sen NÄR jag skaffar egen hund och inte OM, ska det vara en sån eller sån. Rasplaneringen har ändrat sig genom åren kan jag ju säga
MIn första egna hund fick jag när jag var runt 12 tror jag. Ett avlivnings objekt som morsan tog hem från jobbet.(mamma är djursjukvårdare)

 

[plymen]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Första gången jag minns(hört?) att jag vill ha en hund var när jag var ca 3 år gammal. Vi fick då familjens första katt och jag talade om för mina föräldrar att jag ska minsann ha hund

Jag fick ingen hund eftersom ingen av mina föräldrar är hundmänniskor.
För 3,5 år sedan då jag hade 1år kvar av utbildningen bestämde jag att det blir hund så fort jag kommer ut i arbetslivet!

Jag började titta runt på raser, men jäklar vad det var svårt
Har alltid älskat schäfrar, men den rasen verkade inte passa mig då jag läste på mera. För mycket sjukdomar och sedan linjeinriktningen + att jag var lite rädd att misslyckas med uppfostran då jag inte hade någon tidigare hunderfarenhet.

Efter många om och men, så fastnade jag för flatcoated retrievers pga deras underbara energiskt glada lynne. Jag ville ha en aktiv hobbyhund som hänger med överallt och är pigg på det mesta. Lydnadsprov och utställningar ville jag också gå på.

Jag hittade en trevlig uppfödare och hon fick mig engagerad i jakt/jaktprov så vi har varit inriktade på det och tränat lydnad vid sidan om och några utställningar har det också blivit!

Tyvärr hade vi otur med hunden och har nu kämpat med knäproblem i 1,5 år så för tillfället är hon bara soff och myshund och min bästa vän

 

[Nikkis]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Kul tråd!
Tja, alltså jag är ju uppvuxen med hund, mamma var uppfödare och hon har själv alltid haft ett stort hund(djur) intresse. Kanske ärver jag det efter henne?
När jag var yngre så hade vi några hundar av mindre raser hemma, mest till sällskap och avel. Då var det fortfarande 'mammas hobby' och jag var 'hästnörd'.
Men när vi införskaffade våran första stora hund, Happy, en Irländsk röd setter tik, så började jag få upp intresset av hund. Men det utvecklades ännu mer när Happy gick bort och jag sedan fick min absolut Första egna hund, Pekingesen Gobbi. Jag hade egentligen önskat mig en boxer-då jag Alltid gillat större hundar, men mor min ville inte ha stor hund hemma bla bla(det hör eg. inte hit) så det bev en liten skit-Gobbi

Men iaf, så med 2 andra av mina bästa kompisar som också hade småhund (Tibbe och Westie) så började vi hänga allt mer och mer på SHU i skarpnäck och ha skoj med hundarna samt att vi var helt 'mobbade' och hade diverse påhittade tävlingar mellan oss 3, vi sov över hos varandra med hundarna och gjorde massa (hund relaterade) saker ihop-det var riktigt kul faktiskt.

Så det har gått på den vägen, men det tog riktig fart när min pv (tack vare mig) tog över en omplacerings schäfer på 6 år. En sk problemhund, men då jag fortf. bodde hemma så blev det ändå inte 'samma sak' som med en helt egen hund, för det var mest då jag fick upp intresset av att träna seriöst och tävla med hund.
Så när jag väl flyttade hemifrån så började jakten på en ny, stor hund som passat för mina ändamål.

Hur det blev en schäfer, som numera är Min ras-är lite lustigt faktiskt. Jag hade tidigare alltid ogillat schäfrar av någon anledning, det kändes inte alls som en hund för mig. Men när Iko(omplaceringen) kom in i mitt/våra liv så förändrades allt, jag fick verkligen upp ögonen för den här underbara rasen, och det vore idiotiskt att nedgradera sig genom att byta ras!

Så det blev en till schäfer, och fler kommer det att bli kan jag lova.

Varför (tävlings & bruks) lydnad och spår blev min gren, är helt enkelt för att jag (och min hund) tycker att det är jätte roligt och det passar mig/oss.
Sen när jag själv fått ännu mer rutin och kunskap och införskaffat ytterligare en schäfer(som då kommer vara ren bruksavlad), så kommer jag helt klart att tesa på IPO, för då kommer skyddsbiten in i bilden(i mina redan övriga 'favvo' grenar) och den är jag väldigt intresserad utav.

Jag kommer nog aldrig att vara hundlös, hundsporten är helt fantastiskt rolig. Hundarna är dessutom en livsstil för mig, dom är en oerhört stor del av mitt liv, hundarna Är Jag liksom. Nej, jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan hundar, jösses vad tråkigt och meningslöst det skulle vara, när man vet hur underbart det är att ha hund.

 

[Saybia]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Mitt hundintresse rotar sig väl i att min storebror hade en stor svart blandrashund som vi rätt ofta lånade, men att skaffa en egen hund var inte aktuellt trots att jag tjatade mig blå , mina föräldrar sa bara att man blir så bunden med en hund och att jag kommer ledsna på hunden efter en tid osv.
I allafall så flyttade jag ju så småningom hemifrån, träffade en kompis med världens underbaraste hund, en border collie, så när jag då skulle skaffa mig första hunden blev det en sån. Ett vansinnigt köp från första början men det verkade så realistiskt och rätt då...
I allafall så "klickade" aldrig jag och den hunden till 100%, hon passade inte mig och förmodligen passade inte jag henne heller så jag valde att omplacera henne.
Sen skaffade min kompis (med BC:n) en chinese crested hane, en ras som jag länge hade beundrat på avstånd men som jag aldrig fått personlig kontakt med. Nu fick jag det och jag blev helsåld, inte bara på utseendet utan på personligheten, temperamentet ja ALLT.
Dröjde inte så jätte länge innan jag fick hem en vuxen chinese crested powder puff på prov, allt stämde förutom tidpunkten i mitt liv att skaffa hund så han åkte tillbaka till ägaren. Men sen var jag helt säker på att Chinese crested vad rasen för mig.
Så, hösten 2006 skaffade jag min första Chinese crested och de som har rasen brukar säga att "har man en vill man ha fler" och det stämde bra in på mig också så nu har jag skaffat mig ytterligare en underbaring Jag har då helt klart hittat rasen som är "gjord" för mig.

Inom hundsporten är det väl mest utställningar jag är intresserad av, har inte alls varit intresserad av utställning tidigare men intresset har väckts med rasen så att säga. Ännu så länge har jag mest hållt mig ringside då jag inte haft någon utställningshund men det är roligt det med. Får i allafall se om det blir ändring på det nu, att jag är mer i ringarna än utanför alltså
Annars kan man väl säga att jag är rätt "allround" inom hundsporten, jag skulle gärna testa på det mesta. Agility på hobbynivå tränar jag ibland med min ena kines för att hon tycker det är så roligt, likaså så tränar jag lite freestyle trix och sånt med henne för att hon tycker det är roligt att lära sig och vi bygger upp kontakten på samma gång.

 

[Priscilla]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Jag har alltid trott att jag var en kattmänniska. Katt och häst, det var dom djuren man skulle ha. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför man ville ha hund, man blev ju så himla låst! Och alla dessa ouppfostrade hundar, jag fullkomligt avskydde att bli överfallen när man kom hem till folk av dregglande bestar som dessutom hårade ner överallt och luktade en i skrevet. (Ja, jag duschar ganska regelbundet blev svaret på den skämtsamma kommentaren "Har du inte duschat på länge!?")

Men så satt jag en dag och filosoferade över livet och helt plötsligt damp idén ner i mitt huvud- jag vill ha en hund. Har ingen aning om var den kom ifrån, den bara dök upp.
Vad kul att man kunde hålla på med så många olika sporter! Och träffa folk verkade ju jättekul också, som en social grej. Dessutom har jag aldrig varit så mycket för att motionera, men med en hund blir man ju tvungen att gå ut. Det är ju perfekt! Så jag började leta efter lämplig ras. Skrev en lista på egenskaper jag ville ha, och sprang av en ren händelse över kooikerhondje.
En av egenskapen jag letade efter var just att den inte skulle vara översocial och att den skulle vara mångsidig- jag hade ju aldrig haft hund så jag visste inte vilken sport jag ville ägna mej åt.

Så åkte jag på kennelträff nere i Gnosjö och föll som en sten. Det var en kooiker jag ville ha. Så jag bestämde mig ganska snabbt för Goliat, hade ju fått ansvara för honom hela dagen (väldigt strategiskt gjort av min uppfödare förstår jag såhär i efterhand)

Och nu är jag mest inne på spår och agility. Ska gå kurs i båda grenarna nu i vår. Annars har jag blivit involverad i mentalbeskrivning och ska gå m1 och m2 såfort tillfälle ges, sitter även med i agilitykommittén och planen är väl att vidareutbilda mig till instruktör så småningom om allt går som det ska med Goliat och agilityn (väldigt långt in i framtiden dock).
Utställning är också nånting jag roar mej med, även om det mest är för den sociala biten så har jag såklart ambitionen att få till ett utställningschampionat på Goliat. Enligt uppfödaren har han goda förutsättningar för detta, så jag hoppas väl lite i smyg..

Nu, ett år efter att jag bestämde mig för hund, kan jag inte tänka mig ett liv utan hund. Hela min fritid tas upp av hunden och jag kan gott och väl tänka mig en till i framtiden, då med lite mer inriktning på bruks.
Såhär i efterhand inser jag att kooikerhondje inte är den ultimata rasen för mig och mina intressen, men som första hund fungerar det bra och jag skulle aldrig vilja vara utan honom och dom erfarenheter och kunskaper han har medfört.
Hundar är livet Aldrig nånsin igen ska jag vara hundlös!

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

jag har en dobermann, har alltid älskat rasen och dess utseende. Har alltid sagt att - någon dag när jag har tid och pengar ska jag skaffa egen hund,en dobermann.

Kommer ställa ut henne och träna lydnad/spår. ska börja på kurser i höst. vore även sjukt kul att träna skydd med henne, men vi får se

 

[Ainon]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

hm, svårt. När jag var liten ville jag alltid ha en hund, men sedan försvann längtan när jag fokuserade på hästarna men under gymnasietiden så väcktes intresset på nytt. Läget då var dock inte lämpligt så jag fick vackert vänta i 4 år.
När jag bestämde mig för att skaffa hund flög många raser omkring i huvudet, JRT (högställd) och tollare var oftast de som låg i toppen. Men jag insåg tillslut att min första hund skulle vara liten, en hund som är smidig att ta med överallt = under 5kg, sedan ville jag ha en utan jaktinstinkt samt utan ett enormt aktiveringsbehov då jag inte var riktigt säker hur intresserad jag var av att riktigt träna hund. Sällskapshundarna blev det då att kolla på, ville ha en tuff allroundhund i liten förpackning som kunde hänga med på allt men kanske inte måste aktiveras 7dgr/v= chihuahua blev det. Är mkt nöjd över mitt rasval

Nästa hund (ja det kommer att bli en till såsmåningom ) kommer dock vara av en lite större mer krävande ras då jag insett att jag trivs med att träna hund, störtkul

Varför jag vill ha hund är nog den nära kontakt man får med de, en följeslagare överallt och så gillar jag att träna med hunden och utveckla samspelet.

 

[Kibani]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Det här med hund blev väl att man följde med när mina föräldrar skaffade en Kooikerhondje när jag var 8. varför vet jag inte riktigt om det faktiskt var jag som velat ha hund eller om det var mamma som som ung haft kerry blue terrier ville ha hund igen. fick rätt nyligen höra att det lika gärna kunde ha blivit en softis, det råkade bara vara så att de såg en annons om kooikervalpar först

När det sedan blev så att vår kooiker inte var så förtjust i mig (lr nån annan förutom pappa o mamma heller) så ville jag ju ha en alldeles egen hund när jag var 10år. jag måste verkligen kollat på hundar efter söthetsgrad, inte visste jag bättre som tioåring men hur det nu än kom sig så fick jag en dvärgspets numer kallad pomeranian.

Men dessa blev ju aldrig mer än sällskaps hundar. Mycket tror jag beror på att det blev en så dålig start för mig och peppe (dvärgspetsen) på bruksklubben då hundarna plötsligt inte fick vistas i lokalen där teorin hölls som det var när tippex(kooikern) var liten, och min lille inte hade en bil att vara i samt inte verkade klara av att vara ensam ute (ylade o höll på).En annan faktor var nog oxå att peppe bröt benet som tvååring = tvungen att ta det lungt (trodde vi.. ) Så nånstans falnade det naiva(?)hundintresset. MEN detta intresse har nu väckts till liv igen mycket tror jag beror på att jag började gymnasiet med djurinriktning samt att en yngre kompis började hundsportsgymnasie året efter

Dock minns jag inte riktigt hur det kom sig att jag började agility med kooikern, men det var iallafall riktigt kul. visst vi var ju inte mer än glada amatörer griniga gubben o jag, båda sprang för motion. Synd bara att han var tvungen att somna in när det kändes som allt bara blev bättre o bättre... Men ända till slutet trots sina gubbsjukdomar såg jag verkligen hur han lyste upp när vi skulle åka till bruksan o träna agility(usch blir ju nästan av att tänka påt..) men just för att jag såg hur glad han blev av det så vill jag fortsätta, men med en helt egen hund ofördärvad av föräldrar som röstar ned mig när jag vill genomföra förändring.

Därför och för att jag vill ha en lite större fyrfota vän igen drömmer/siktar jag mot en Finsk lapphund jag ska bara få mitt eget liv på rätt köl först men en dag ska jag ha kooiker igen, om den härliga långhåriga modellen finns kvar

 

[eldione]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Jag är uppvuxen med hundar i familjen utan att det varit någon överdrivet stor del av livet. Har länge kännt mig mer som katt- och hästmänniska.
Känslan av att jag ville satsa mer på hunderiet kom i samband med att min stallkompis skaffade en hund och jag började planera att flytta hemmifrån, ett liv helt utan hund . Letade efter den perfekta rasen och efter något halvår stötte jag på dalmatinern När väl intresset väckts tog jag reda på så mycket information jag kunde om rasen och kände mer och mer att här har jag rasen med stort R för mig och jag blev tokkär. En aktiv ras som kan hänga med på det mesta och som passar mitt friluftsintresse. Har sedan dess tjatat hål i huvudet på min omgivning
Två år senare, för tre månader sedan blev drömmen sann, en nu 1½-årig dalmatinertik flyttade hem hos mig och jag kan nu sälla mig till den lyckliga skaran med en mattokig, springtokig, keltkig, lektokig, lertokig och allmänt tokig dalmatiner

 

[liten82]

Sv: Vart rotar sig intresset för hund?

Mina föräldrar har aldrig haft djur överhuvudtaget,
jag tjatade till mej en kanin som 10åring (hund var inte ens tänkbart).
Kaninen fick snabbt lära sej att hoppa, stanna, sitta vackert och komma på inkallning

Så fort jag flyttade hemifrån köpte jag min första egna hund, en PON. Eftersom jag ville ha en lättlärd hund så föll det sej rätt naturigt att skaffa en vallhund.