Vart drar ni gränsen för fysiska fel?

Jag tycker det är sorgligt att så många raser har problem fysiskt; inte bara E-schäfer, mops etc. Det är många raser som har ”mindre” problem. Hängande och rynkig hud som orsakar infektioner och svamp, päls som gör att hunden inte fungerar så fort det är 15+ ute, så raka vinklar att man i princip kan garantera att hunden sliter av korsbandet någon gång, så djupt liggande ögon att ögonkanterna inte når ögongloben, saggiga ögonkanter, päls som inte torkar och utvecklar våteksem, käkar som är för smala och svaga, tänder som ramlar ur, svansar som är så hårt krullade att det orsakar infektioner, svamp och problem att skita eller om det vill sig illa missbildningar i ryggraden, långa ryggar som orsakar diskbråck, korta ben så bogen slår i marken så fort det inte är plant, hundar med inrullade ögonlock eller ögonfransar som växer fel..

Vart lägger ni gränsen? Hur ser ni på raserna eller blandningarna som har problem som inte är de som alltid tas upp?
Nu har ju jag hittat ”min” ras. Så jag är inte intresserad av andra raser direkt.
Men att jag fastnat för rasen beror ju mycket på att den är sund. Det är atletiska, alerta och friska individer som oftast lever långa liv. De är ju så lätta och har en exteriör som inte brukar ge ledbesvär i högre ålder.
Jag är inte intresserad av att skaffa djur med exteriör som ökar risk för skador och sjukdomar. Och jag är inte intresserad av att stötta avel med djur som inte är mentalt bra.
Nu när jag skulle köpa valp kollade jag på nätet bara för att se vad fasen valpar från min ras kostade nu. Då låg det annons ute om valpar av ”min ras” i närheten. De kostade 15000. Och uppfödaren verkade mest tagit sin favorithund och någon hane. Det fanns ingen info att hitta om kennel, föräldrarna etc. Det kanske är jättetrevliga hundar. Men jag vill veta att det är en rutinerad uppfödare som väljer vilka som bör lämna bra valpar ihop, som har hundar där man gärna kan se stam bakåt och se vad det varit för ngt och vad de lämnat. Och att uppfödaren är klok i socialiseringen med valpen innan vi hämtar den. Det är värt väldigt många tusenlappar för mig. Och det är skälet till varför jag valt samma bra uppfödare till mina 4 senaste hundar.

Jag hade aldrig velat stödja avel av djur som det finns en hyfsad risk riskerar lidande.
 
När du själv reagerade så starkt på att någon påstod att vinklarna var en bidragande orsak och att människor överdriver betydelsen, får du också gärna länka till forskning som stödjer detta. Vilka faktorer är enligt dig viktigare för att hunden ska ha en predisposition till korsbandsskador och vilka studier grundar du det på?
Jag reagerade inte starkt?
Jag tycker bara det är underligt att folk är så fixerade vid vinklar (åt ena eller andra hållet) när det verkar finnas många fler orsaker till knäproblem.

I de kretsar jag rör mig ser jag nämligen betydligt fler övervinklade hundar, vilket med leder till problem.

Jag har inga studier, och har inte påstått att jag har det heller. Jag vet däremot vilka linjer i min egen ras som har korsbandsskador och dessa är inte sämre vinklade än övriga - så jag blev nyfiken.
 
DCM kan ju dock drabba alla raser, så ville mest inflika att det absolut kan vara ett stort lidande för hunden och såklart inte ska tas lätt på

Hjärttester är ett bra medel, men som du ju vet så kan hunden utveckla DCM ändå även fast testet är negativt. Men ja, för hundens skull hellre dö knall fall än pga hjärtsvikt.
Absolut, men både jag och @Lilla-S tog upp dcm ur rasperspektivet. Tror nog ingen av oss tar lätt på dcm..

Nej absolut, men måste testa årligen (gärna typ var 10e månad) för att vara "säker". Som dobermannägare har man nog generellt mer koll på dcm än ägare av andra raser där dcm förekommer :angel:

Ja, vid plötslig död så är det säkert ett kort smärttillstånd precis när hjärtat packar ihop - men i övrigt tror jag den varianten är värre för ägare än för hund. Jag vet ett gäng hundar som dött och ägarna har inte märkt någonting innan det skett.
 
Absolut, men både jag och @Lilla-S tog upp dcm ur rasperspektivet. Tror nog ingen av oss tar lätt på dcm..

Nej absolut, men måste testa årligen (gärna typ var 10e månad) för att vara "säker". Som dobermannägare har man nog generellt mer koll på dcm än ägare av andra raser där dcm förekommer :angel:

Ja, vid plötslig död så är det säkert ett kort smärttillstånd precis när hjärtat packar ihop - men i övrigt tror jag den varianten är värre för ägare än för hund. Jag vet ett gäng hundar som dött och ägarna har inte märkt någonting innan det skett.
Jag tror inte heller att ni gör det för jag känner ju till er här på forumet, men en annan som läser kanske inte gör det och då ville jag bara inflika ;)

Måste vara väldigt traumatiskt för ägaren när hunden bara plötsligt faller ihop :( Vet att det finns en video på youtube med just en dobbis som jagar en boll tror jag och bara ramlar till marken och dör.
 
Det är lite så jag tänker.
Jag tror att folk stirrar sig lite för blinda på vinklarna helt enkelt.

Tack, ska läsa i natt!
Jag undrar om rottweilers ökande korsbandsproblem hänger ihop med grövre och grövre hundar? Nu har jag ju knappt tittat på en rottis de sista 14-15 åren, förrutom de två fettbergen jag möter på promenad ibland där i alla fall den ena har något bakbenen i paket i minst 2-3 gånger ..
 
Jag undrar om rottweilers ökande korsbandsproblem hänger ihop med grövre och grövre hundar? Nu har jag ju knappt tittat på en rottis de sista 14-15 åren, förrutom de två fettbergen jag möter på promenad ibland där i alla fall den ena har något bakbenen i paket i minst 2-3 gånger ..
Fetma är en stor riskfaktor, och tyvärr är många rottweilers så kallade fettweilers :(
 
Jag undrar om rottweilers ökande korsbandsproblem hänger ihop med grövre och grövre hundar? Nu har jag ju knappt tittat på en rottis de sista 14-15 åren, förrutom de två fettbergen jag möter på promenad ibland där i alla fall den ena har något bakbenen i paket i minst 2-3 gånger ..

Jag har haft liknande tankar om boxer, att det handlar om att framförallt hanarna har blivit väldigt höga. Inte nödvändigtvis grova, men höga och långbenta med långa ligament. Kan ju vara liknande.
 
Jag vill att en hund ska ha en kropp som hjälper, inte stjälper. Svans och öron ska vara fria och rörliga och fungera som kommunikationsverktyg. Likaså nos/ögonbryn/ansiktsuttryck skall vara funktionellt och tydligt med känselhår som fungerar.

Jag skulle aldrig välja en hund med ansiktspäls som behöver klippas, knorrad svans, långa tunga öron eller hudveck. Inte heller en kortbent ras eller en ras med andra exteriöra extremer.

En hundkropp för mig skall vara effektiv och atletisk och inte begränsa hundindividen.
Jag blir lite nyfiken på krullsvansen (såklart! Jag har ju en hund med knorr som jag anser vara väldigt sund i kropp och oftast knopp. :) ) det är ju rätt många urhundar och spetsar som har endera knorr eller svans med 'uppsving' och som mig veterligen inte avlats dithän baserat på utseende, det innebär inte att de inte kan användas i kommunikation eller rörelse.
 
Jag blir lite nyfiken på krullsvansen (såklart! Jag har ju en hund med knorr som jag anser vara väldigt sund i kropp och oftast knopp. :) ) det är ju rätt många urhundar och spetsar som har endera knorr eller svans med 'uppsving' och som mig veterligen inte avlats dithän baserat på utseende, det innebär ju inte att de inte kan användas i kommunikation eller rörelse.

Krullsvans var väl en av de grejer som hängde ihop med "tamhetsgener" i det där projektet när man avlade på rävar? :)

Men det är klart att svanssignalerna inte blir fullt lika finkänsliga som med en "fri" svans.
 
Jag blir lite nyfiken på krullsvansen (såklart! Jag har ju en hund med knorr som jag anser vara väldigt sund i kropp och oftast knopp. :) ) det är ju rätt många urhundar och spetsar som har endera knorr eller svans med 'uppsving' och som mig veterligen inte avlats dithän baserat på utseende, det innebär inte att de inte kan användas i kommunikation eller rörelse.
Så länge det inte är så krullat som en mopssvans så lär det knappast påverka hunden.
 
Krullsvans var väl en av de grejer som hängde ihop med "tamhetsgener" i det där projektet när man avlade på rävar? :)

Men det är klart att svanssignalerna inte blir fullt lika finkänsliga som med en "fri" svans.
Ja, det minns jag! Har i perioder sökt högt och lågt efter anledningen till "krullsvansanlaget" annars men kammat noll.

Mjao. Shiban fäller ned den både vid oro och när hon springer snabbt, den kan också bli styv vid konfrontationer. Den är ingalunda orörlig bara för att den är ringlad som standardläge. :)

Edit: det enda jag kan tänka mig saknas i det bildspråk jag kan läsa är ett slags "godmodigt svajande" men det skulle shiban aldrig i sitt liv kommunicera ändå. 😅
 
Mjao. Shiban fäller ned den både vid oro och när hon springer snabbt, den kan också bli styv vid konfrontationer. Den är ingalunda orörlig bara för att den är ringlad som standardläge.

Okej, jag uttryckte mig dumt. Jag borde inte ha skrivit det som att det är så självklart. Kan säkert vara individuellt med! En släktings förre karelare hade väldigt hårt rullad svans så jag tror kanske att hans signaler var så supertydliga svansmässigt. Den satt liksom där den satt svansen :laugh:. Så är ju inte alla rullade svansar förstås.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tror inte heller att ni gör det för jag känner ju till er här på forumet, men en annan som läser kanske inte gör det och då ville jag bara inflika ;)

Måste vara väldigt traumatiskt för ägaren när hunden bara plötsligt faller ihop :( Vet att det finns en video på youtube med just en dobbis som jagar en boll tror jag och bara ramlar till marken och dör.
Jag var med om det långsammare varianten med min rottweilervalp med hjärtfel. Det tog i sig inte lång stund, men var inte knall och fall, hon måste ha känt ångesten själv också. Och jag som visste att jag inte skulle hinna få hjälp, hinna slänga in mig och hunden i en bil och åka flera mil till ett djursjukhus mitt i natten. Det är något av det värsta jag upplevt. Medan hon ännu var klar i huvudet pratade jag och klappade henne och höll mig så lugn jag kunde, och när hon sedan var så gott som borta var jag i full panik. Det fanns inget jag kunde göra mer än att titta på och vara där medan hon dog.

Just känslan att jag inte kunde göra något, att jag inte kunde förhindra att hon dog och framför allt, att jag inte kunde förkorta hennes lidande, avsluta hennes liv själv, var fruktansvärt för mig.

Det är 2 år sedan nästa månad, jag saknar henne varje dag.
 
Jag tror inte heller att ni gör det för jag känner ju till er här på forumet, men en annan som läser kanske inte gör det och då ville jag bara inflika ;)

Måste vara väldigt traumatiskt för ägaren när hunden bara plötsligt faller ihop :( Vet att det finns en video på youtube med just en dobbis som jagar en boll tror jag och bara ramlar till marken och dör.
Förstår 😁

Ja, det är det. Jag har vänner som förlorat mer än en plus att jag var med när en bekants hund dog.
På de 5 min mellan lägerplatsen och planen så hann hunden dö i bilen, ägarna märkte det när de gick och öppnade bilen.
Tog glädjen ur den lägerdagen kan jag säga.

Hunden var diagnostiserad EQ ett par mån tidigare bara, inte ens klar dcm alltså.
Om jag minns rätt, är ett par år sedan.
 
Jag reagerade inte starkt?
Jag tycker bara det är underligt att folk är så fixerade vid vinklar (åt ena eller andra hållet) när det verkar finnas många fler orsaker till knäproblem.

I de kretsar jag rör mig ser jag nämligen betydligt fler övervinklade hundar, vilket med leder till problem.

Jag har inga studier, och har inte påstått att jag har det heller. Jag vet däremot vilka linjer i min egen ras som har korsbandsskador och dessa är inte sämre vinklade än övriga - så jag blev nyfiken.
Men du gick in och som jag upplevde det stöttade när en uppfödare av en ras med väldigt raka vinklar (och anmärkningsvärt stora problem med korsband i synnerhet som väldigt få av hundarna gör mer än vänstervarvar och promenerar) när denne inte ansåg att det ar ett problem.

Ungefär som att jag skulle säga att korta nosar är inga problem - för jag kan inte se hur podengos med kortare nosar har några fler bekymmer än andra.
 
Om långa ben vore en orsak till korsbandsproblem så borde ju var och varannan vinthund ha det?

Vad jag menade var att förändringar i storlek hos en ras, mot grövre eller högre, kan störa balansen i deras konformation. Vinthundar har ju en helt annan konstruktion där långa ben ingår. Men med boxerns vinklar och kroppskonstruktion så kanske det börjar bli ett problem när hanarna drar iväg uppåt 67-68 cm i mankhöjd (max är eg. 63).
 
Men du gick in och som jag upplevde det stöttade när en uppfödare av en ras med väldigt raka vinklar (och anmärkningsvärt stora problem med korsband i synnerhet som väldigt få av hundarna gör mer än vänstervarvar och promenerar) när denne inte ansåg att det ar ett problem.

Ungefär som att jag skulle säga att korta nosar är inga problem - för jag kan inte se hur podengos med kortare nosar har några fler bekymmer än andra.
Nä? Jag gick in och frågade om en sak jag hade tankar om, varken mer eller mindre.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp