Har de så dåligt rykte som jag inbillar mig? Har stora problem med att bestämma om jag orkar med att försvara mitt beslut att ta ett korsningsföl efter mitt fina varmblodssto. Jag ska själv ha det eventuella fölet som min nästa rid- och körhäst. Jag har inga tävlingsambitioner utan hobbyrider mest i skogen och det viktigaste är att det blir en trevlig häst rent mentalt.
Har ett jättefint varmblodssto, med ett fantastiskt temperament och riktigt fin ridhästexteriör och har hittat en halvblods/tinkerkorsningshingst som har samma egenskaper. Men någonstans i bakhuvudet sitter en liten "Man ska inte ta korsningsföl efter varmblod"s-djävel och gör att jag tvekar. *suckar över mig själv*
I min värld (distans) har travarkorsningar inte alls dåligt rykte. Flera korsningar travare-arab har uppnått mycket goda resultat. Världens bästa distanshäst var under en period 2011 just en svenskfödd travarkorsning.Finns många exempel i andra trådar. Jag har själv två korsningar travare-arab. Den äldre hoppas vi mycket på och målet är SM. Ettåringen visade jag förra året två gånger, både gångerna som klass 1-föl. Citat domaren"var rädd om det här fölet. Har goda förutsättningar att bli en riktigt fin häst". Jag kommer förmodligen betäcka henne igen med en annan arab. Stoet är varmblodig travare, vacker, snäll och trevliga gångarater. Och jag förstår inte riktigt det här med att man inte ska avla åt sig själv för att allt kan hända. Ja, det kan det väl alltid och i sådant fall ska man heller aldrig ens köpa en häst som man garanterat inte kan hitta köpare åt omedelbart om olyckan varit framme. Hur många resonerar så?