ja, eller vildsvin.Att veta att det finns varg i omgivningen är inget jag har brytt mig nämnvärt om, det jag tycker är obehagligare är vetskapen om när det finns björn i närområdet för de är betydligt mer oförutsägbara.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
ja, eller vildsvin.Att veta att det finns varg i omgivningen är inget jag har brytt mig nämnvärt om, det jag tycker är obehagligare är vetskapen om när det finns björn i närområdet för de är betydligt mer oförutsägbara.
ja, eller vildsvin.
Vi har årligen varg här som drar förbi. Personligen har det aldrig påverkat min ridning. Jag har aldrig upplevt att min häst reagerat på lukt av varg - om vi nu stött på sån lukt men det tror jag nog med tanke på hur nära den är ibland. Och vargen går oftast längre in i skogen, inte på dom stigarna där det ofta rids och promeneras. Och skulle det hända så är sannolikheten inte så stor att man skulle vara där samtidigt. Jag hade inte oroat mig om jag var du.Vi har en kringströvande varg här i krokarna. I morse syntes den på Ölandbron och nu ikväll gick den på golfbanan. Jag bryr mig inte direkt mer än att jag rider där varje dag. Har två rundor att rida och igår red jag runt golfbanan och idag på hingstbetet, som ligger ca 1 km från banan.
Min undran är mest hur ni som bor i vargtäta områden gör när ni rider om hästarna känner lukten av varg och reagerar? Den är alltså i vårt absoluta närområde o går. Jag tror inte i min vildaste fantasi att en ensam varg ger sig på en fullvuxen häst, men vad gör man vid möte och som sagt, om hästen känner lukten? Ska jag vänta med o rida tills rapporter kommit in att den vandrat vidare, eller hur reagerar hästarna? Har ingen lust att hamna i sken p.g.a vettskrämd häst då mycket människor rör sig i området.
Har aldrig oroat mig det minsta för vargangrepp, trots att vi har både katt, får, hund och häst på gården där hästarna står. Det enda jag undrade över var om de kan reagera vid ridning om de känner lukten då denna vargen var så väldigt nära och uppehöll sig på "offentliga" platser. Bl.a hade den passerat precis vid mitt hus, mitt över vägen är en stor arbetsplats och lite utspridda skogspartier där många går, så kan inte påstå att den betedde sig speciellt skyggt, om det nu var en varg. De hade inte fått in några bilder på den i förrgår morse, trots många observationer.Vi har årligen varg här som drar förbi. Personligen har det aldrig påverkat min ridning. Jag har aldrig upplevt att min häst reagerat på lukt av varg - om vi nu stött på sån lukt men det tror jag nog med tanke på hur nära den är ibland. Och vargen går oftast längre in i skogen, inte på dom stigarna där det ofta rids och promeneras. Och skulle det hända så är sannolikheten inte så stor att man skulle vara där samtidigt. Jag hade inte oroat mig om jag var du.
Ska också tilläggas att jag tror att det förekommit 0 dödliga anfall av varg mot människa. Dom är skygga och håller sig oftast undan oss.
Ibland drar dom förbi på konstiga platser. Men dom brukar inte stanna.Har aldrig oroat mig det minsta för vargangrepp, trots att vi har både katt, får, hund och häst på gården där hästarna står. Det enda jag undrade över var om de kan reagera vid ridning om de känner lukten då denna vargen var så väldigt nära och uppehöll sig på "offentliga" platser. Bl.a hade den passerat precis vid mitt hus, mitt över vägen är en stor arbetsplats och lite utspridda skogspartier där många går, så kan inte påstå att den betedde sig speciellt skyggt, om det nu var en varg. De hade inte fått in några bilder på den i förrgår morse, trots många observationer.
Vi har en kringströvande varg här i krokarna. I morse syntes den på Ölandbron och nu ikväll gick den på golfbanan. Jag bryr mig inte direkt mer än att jag rider där varje dag. Har två rundor att rida och igår red jag runt golfbanan och idag på hingstbetet, som ligger ca 1 km från banan.
Min undran är mest hur ni som bor i vargtäta områden gör när ni rider om hästarna känner lukten av varg och reagerar? Den är alltså i vårt absoluta närområde o går. Jag tror inte i min vildaste fantasi att en ensam varg ger sig på en fullvuxen häst, men vad gör man vid möte och som sagt, om hästen känner lukten? Ska jag vänta med o rida tills rapporter kommit in att den vandrat vidare, eller hur reagerar hästarna? Har ingen lust att hamna i sken p.g.a vettskrämd häst då mycket människor rör sig i området.
Upplever du att hästarna har vant sig vid lukten eller har de alltid varit lika obrydda?Jag har varg hemma. De stryker precis i utkanten av hästhagarna och på grusvägen hemma. Jag har sett varg flera gånger när jag varit ute och ridit.
Oftast har inte hästarna reagerat nämnvärt; någon gång har hästen blivit lite spänd men fortfarande fullt kontrollerbart.
Upplever du att hästarna har vant sig vid lukten eller har de alltid varit lika obrydda?
Lustigt att de regerande när den gick över isen men inte i hagen... Man undrar ju vad som försiggår i deras små hjärnor ibland.Vi hade en varg i närheten förra året. Såg när de gick genom flera hästhagar och ingen häst reagerade. Större reaktion när rådjur kommer springandes.
I förra stallet kom de en varg gåendes över isen för många år sen. Hästarna blev skogstokiga i hagarna. Tror mest de blev rädda att de kom någon på isen. På håll såg de ut som en vanlig hund och de är de ju vana vid.
Vad hände? *nyfiken*Råkade på en sugga med kultingar en em i skogen när jag gick med hunden. Fyy F** det vill jag aldrig mer behöva uppleva! Det var mycket värre än den gången jag råkade köra över en kulting och suggan nästan vakade över mig när jag körde hem den kvällen från jobb. Riktigt obehagligt.
På vilken av gångerna??Vad hände? *nyfiken*
Vi har mycket vildsvin och jag har råkat traska (för?) nära en flock ett par gånger i mörkret.
Jag är ju nyfiken på båda gångerna .På vilken av gångerna??
Första gången var när jag körde över kultingen. Jag jobbade på en golfklubb där ägaren även anordnade jakt resor på vildsvin på marken runt om = mkt gris då dem matades regelbundet med rester från restaurangen. Denna dagen skulle jag köra chefen och hans fru på fest och även hämta dem senare på kvällen när jag hade stängt ner restaurangen för natten. Körde en minibus, så på vägen tillbaka till klubben efter att ha kört hem folket ( ca 01.30) för att byta bil så ser jag i ögonvrån en sugga så jag stannar och hon springer över vägen och efter henne trippade åtta små kultingar. jag står kvar en liten stund för att släppa över ev efterhängande småttingar.Jag är ju nyfiken på båda gångerna .
Tur att det inte blev mer närkontakt än så! Sambon och hans gamla hund blev förföljda och omringad av en grupp grisar, de verkade dock mest nyfikna. Sambon var mest orolig för vovven och traskade snabbt tillbaka till bilen. Grisarna kom väldigt nära, bara några meter.Första gången var när jag körde över kultingen. Jag jobbade på en golfklubb där ägaren även anordnade jakt resor på vildsvin på marken runt om = mkt gris då dem matades regelbundet med rester från restaurangen. Denna dagen skulle jag köra chefen och hans fru på fest och även hämta dem senare på kvällen när jag hade stängt ner restaurangen för natten. Körde en minibus, så på vägen tillbaka till klubben efter att ha kört hem folket ( ca 01.30) för att byta bil så ser jag i ögonvrån en sugga så jag stannar och hon springer över vägen och efter henne trippade åtta små kultingar. jag står kvar en liten stund för att släppa över ev efterhängande småttingar.
Ingen kom så jag körde och kände plötsligt att bilen dunsade till och körde över ett litet gupp typ, tittar i backspegeln och ser att jag hade kört över en liten kulting likförbannat.
Inget att göra så jag kör till klubben och bytar bil och ska köra hem då står plötsligt suggan mitt på vägen och stirrar på mig. Jag körde en liten Mitsubishi colt så skulle hon gett sig på mig så hade bilen bara blivit en hög med metall. Stängde av bilen och kröp ner lite i sättet en stund, när jag startade bilen efter cirkus 10 min så var grisen borta och bilen fick gå i 150 ut ur skogen.
Andra gången var jag ute med hunden på promenad på Söderåsen, på ett par ställen finns det foder ställen där dem slänger morötter och betor och liknande några gånger om året, kl var inte så mycket så där går jag i godanro med hunden lös, och tittar plötsligt till höger för jag såg en rörelse i ögonvrån. Då står där en sugga med typ fjolårs grisar och stirrar på mig. Suggan börjar röra sig framåt mot oss, så jag vänder på klacken och springer tillbaka samma håll som jag kom samtidigt som jag skriker åt hunden att sätta fart. Han fattar nada men följer ju tack och lov efter matte som springer med armarna viftande för att varna folket som gick precis bakom oss. Man hörde grisarna fortsätta äta så dem verkar ju inte brytt sig så mkt. Men jag blev skiträdd, dem är ju inte små demdära djuren direkt.