Varför romantiseras vin och bubbel?

[ameo]

I skuggan av trådar runt alkoholism:
Är det bara jag som reagerar på att vin och "bubbel" på något sätt romantiseras och ses som en självklar del i livet?
Ser jag det extra mycket eftersom jag själv inte dricker vin?
När jag säger att jag inte dricker vin ser folk ut som frågetecken och undrar om jag är nykterist eller renlevnadsmänniska. Jag dricker inte vin för att jag dels inte tycker att det är gott (Hur kan man tycka att jäst druvsaft smakar gott? För mig obegripligt, men det finns uppenbarligen andra som inte tycker som jag.) och dels för att jag får migrän av det. Jag är absolut inte nykterist, men jag dricker väldigt sällan alkohol av flera skäl. (inte gott, mår illa av att vara onykter, krockar med mediciner, vill vara nykter, känner inget behov, dricker bara sån jag tycker är gott osv)
På sociala media ser jag relativt ofta memes och andra inlägg som jag upplever romantiserar vindrickande. T.ex "det enda ord som är okej att särskriva är vin äger". Det är ofta självklart att det ska drickas vin till mat och bubbel varje gång man firar något.
Jag är dålig på konkreta exempel just nu, men får hela tiden känslan av att vin och/eller bubbel löser alla problem. Varför är det så?
Med det i bakhuvudet tycker jag inte att det är ett dugg konstigt att personer dricker så mycket att det går över gränsen till beroende.

 

[Sassy]

För egen del kan jag bara konstatera att det finns ytterst få alkoholfria drycker som på samma sätt gifter sig med rätt maträtt och gör helheten betydligt större än delarna. Precis som att det finns få alkoholfria varianter som kan ge samma smakdjup som en bra hantverksöl/cider. Tyvärr.

Jag hade druckit väldigt mycket mer vin/öl/cider om det inte vore alkohol i det, men alkoholen är en smakbärare som är svår att ersätta med likvärdigt resultat.

Om man däremot inte uppskattar smaken är det ju rent av idiotiskt att dricka det... Sen håller jag med dig om att det på vissa håll verkar vara en "grej" att man ska ha alkohol men inte har något vidare grepp om vilken alkohol och varför, och det är ju rent krasst den drog jämte kaffe och nikotin som är hyfsat accepterad i samhället.

 

[_Elly_]

Jag har också börjat fundera mer över detta fenomen senaste åren med trådar här som bakgrund. Börjat läsa ljudböcker i början av året och då jag blandar in lättsmälta böcker blir det lätt en hel del romantiserade av alkohol. Böcker som annars är bra slänger in alldeles för många vinboxar för att jag ska vara bekväm, alla era tjejträffar behöver inte alkohol i bokvärlden eller i verkliga livet. Jag är inte emot att ta ett glas vin eller flera ibland (helst annat än vin dock) men det är verkligen överallt på ett sätt som jag inte sett förut. Antagligen har det funnits där och även om jag inte drivit på det förut så har jag inte reflekterat tillräckligt. Kanske är det väldigt förstärkt nu när allt är online.

 

[Snowball]

Jag dricker inte heller vin festade en hel del som ung för det var så man gjorde där jag umgicks vilket jag kan ångra idag
Men nu dricker jag inte alls
Fick en flaska varje år utav några för de fick hämta gödsel
Sa varje gång att det behövs inte men nej de fortsatte tills jag rent ut sa jag dricker inte vin
Va varför inte
Reaktionen var verkligen komisk

Tittar man på tv serier så är det ett ständigt pimplade av alkohol faktiskt drickandet verkar vara normaliserat i stort sett varenda avsnitt innehåller drickande av alkoholhaltiga drycker

 

[Hermelin]

I skuggan av trådar runt alkoholism:
Är det bara jag som reagerar på att vin och "bubbel" på något sätt romantiseras och ses som en självklar del i livet?
Ser jag det extra mycket eftersom jag själv inte dricker vin?
När jag säger att jag inte dricker vin ser folk ut som frågetecken och undrar om jag är nykterist eller renlevnadsmänniska. Jag dricker inte vin för att jag dels inte tycker att det är gott (Hur kan man tycka att jäst druvsaft smakar gott? För mig obegripligt, men det finns uppenbarligen andra som inte tycker som jag.) och dels för att jag får migrän av det. Jag är absolut inte nykterist, men jag dricker väldigt sällan alkohol av flera skäl. (inte gott, mår illa av att vara onykter, krockar med mediciner, vill vara nykter, känner inget behov, dricker bara sån jag tycker är gott osv)
På sociala media ser jag relativt ofta memes och andra inlägg som jag upplever romantiserar vindrickande. T.ex "det enda ord som är okej att särskriva är vin äger". Det är ofta självklart att det ska drickas vin till mat och bubbel varje gång man firar något.
Jag är dålig på konkreta exempel just nu, men får hela tiden känslan av att vin och/eller bubbel löser alla problem. Varför är det så?
Med det i bakhuvudet tycker jag inte att det är ett dugg konstigt att personer dricker så mycket att det går över gränsen till beroende.

Jag kan inte se varför det inte skulle vara en självklar del av livet. Jag håller @Sassy om att det ofta är så att det är t ex vin eller öl som faktiskt förhöjer upplevelsen av en rätt på ett sätt som inga alkoholfria drycker gör.

Det finns inte heller någon alkholfri dryck som på något sätt motsvarar smaken av ett gott vin till exempel. Men det känns som om du blandar ihop just den delen med att det skulle lösa något problem. Jag ser inte den kopplingen. Alltså: det är fantastiskt gott med öl och nubbe till matjessill. Löser det något problem? Nej, inte alls.

 

[karamelldrottningen]

Det finns ju inget godare än ett rött mustigt vin !
Inte bara smaken utan värmen och allting
Den perfekta belöningen efter en arbetsdag. Eller när man känner för det. Livet blir mer färgglatt helt enkelt.

 

[Red_Chili]

Det blir onekligen nästan komiskt ibland, hur det är så självklart(!) för så stor del av befolkningen. Tex fick min partner en fin utmärkelse på jobbet nyligen, vilket inkluderade att han fick en jättestor flaska av något alkoholhaltigt som pris. Varken han eller jag fattar riktigt vad det är, för vi dricker i princip aldrig alkohol (möjligen en god cider en gång per år). Inte för att vi är nykterister, utan för att det är dyrt och inte gott

Pga det blev min reaktion lite: "Ehm... vad ska vi göra med den där?" när han visade den. Men vi ska nog smaka iaf.

Men just det där att det ses som en fin gåva som "alltid går hem". Alltså. Vi hade hellre tagit presentkort på något billigt sushiställe

 

[Shaggy]

Jag förstår inte heller. Enligt mig smakar vin ättika, champagne smaka jästpaket och öl stinker så vidrigt så jag får kväljningar av lukten.
När jag pluggade fick jag höra att jag måste lära mig dricka öl/vin för 'annars kommer ju inte folk våga beställa om det är representation' och 'det smakar äckligt först men man lär sig tycka om det'.

 

[tanten]

Det finns ju inget godare än ett rött mustigt vin !
Inte bara smaken utan värmen och allting
Den perfekta belöningen efter en arbetsdag. Eller när man känner för det. Livet blir mer färgglatt helt enkelt.

Njae, så långt ska vi väl inte dra det.

Vin är ingen belöning!! Det är en dryck.
Och färgglatt? Låter inte sunt.

Jag dricker vin. För att förhöja mat eller bara för det är gott.
Men choklad är också gott. Men SÅ fantastiskt är det inte.

 

[Sassy]

Det blir onekligen nästan komiskt ibland, hur det är så självklart(!) för så stor del av befolkningen. Tex fick min partner en fin utmärkelse på jobbet nyligen, vilket inkluderade att han fick en jättestor flaska av något alkoholhaltigt som pris. Varken han eller jag fattar riktigt vad det är, för vi dricker i princip aldrig alkohol (möjligen en god cider en gång per år). Inte för att vi är nykterister, utan för att det är dyrt och inte gott

Pga det blev min reaktion lite: "Ehm... vad ska vi göra med den där?" när han visade den. Men vi ska nog smaka iaf.

Men just det där att det ses som en fin gåva som "alltid går hem". Alltså. Vi hade hellre tagit presentkort på något billigt sushiställe

Jag förstår inte heller. Enligt mig smakar vin ättika, champagne smaka jästpaket och öl stinker så vidrigt så jag får kväljningar av lukten.
När jag pluggade fick jag höra att jag måste lära mig dricka öl/vin för 'annars kommer ju inte folk våga beställa om det är representation' och 'det smakar äckligt först men man lär sig tycka om det'.

Jag har både jobbat många år med drycker, har högskoleutbildning i det, samlar på en del och tillverkar annat (i eget bolag), och jag skulle aldrig ge bort alkohol i ett sammanhang där jag inte VET att mottagaren uppskattar just det jag tänkt ge bort, och definitivt inte förväntat mig att folk dricker i representationssammanhang (jag tycker snarare att det är rätt oproffsigt om man inte har riktigt bra alkoholfritt att erbjuda, om det prompt ska vara vin i det läget).

Det är trots allt en substans som man ska undvika i många sammanhang, och som rätt många varken vill eller bör dricka.

 

[Motacilla]

Mina föräldrar drack väldigt sällan alkohol när jag växte upp. Så för mig är utgångspunkten att man _inte_ dricker vin/öl i tid och otid.

Jag är intresserad av vin som hobby, och samlar på vin. Tycker det är trevligt att laga en riktigt god middag och kombinera med ett bra vin. Men det blir inte varje vecka, på sin höjd en gång i månaden.

Starksprit dricker jag inte alls. Öl tycker jag inte om. Cider ska vara fransk.

Drar mig för att ge folk jag inte känner väldigt väl alkohol iom man aldrig kan veta om folk t.ex har eller har haft alkoholproblem eller av annan orsak inte dricker. Då är det betydligt mer neutralt att ge t.ex blommor, biobiljetter eller ngt annat.

 

[Roheryn]

Det finns ju inget godare än ett rött mustigt vin !
Inte bara smaken utan värmen och allting
Den perfekta belöningen efter en arbetsdag. Eller när man känner för det. Livet blir mer färgglatt helt enkelt.

Jag förstår inte heller. Enligt mig smakar vin ättika, champagne smaka jästpaket och öl stinker så vidrigt så jag får kväljningar av lukten.
När jag pluggade fick jag höra att jag måste lära mig dricka öl/vin för 'annars kommer ju inte folk våga beställa om det är representation' och 'det smakar äckligt först men man lär sig tycka om det'.

Och jag förstår inte någon av dessa inställningar. För mig är vin en (oftast) god dryck, varken mer eller mindre. Jag tycker förvisso det är få saker som lyckas förhöja smaken på god mat på samma sätt som ett passande vin, men jag kan också vara utan.

Och gillar man det inte ska man självklart inte dricka det!! Jag kan också tycka att man faktiskt bör undvika alkohol när det gäller representation - det finns liksom så många anledningar till att inte dricka, och är man i en beroendeställning (som antingen kund eller leverantör till en viktig affärskontakt) så "vågar" man kanske inte säga nej.

 

[Cherarriduracell]

Jag upplever att enormt många människor dricker för att komma åt ruset och dessa människor umgås gärna i kretsar där alla känner samma så ingen ifrågasätter att vinet/ölen flödar. Riskbruk normaliseras i dessa kretsar och eftersom de är så vana vid att det är så "alla gör" så blir de helt paffa när någon håller sig till två glas eller avstår helt, vilket är synd eftersom mer och mer forskning pekar åt att negativa effekter för hälsan kommer redan vid första glaset.
Sedan är det väl absolut ett visst element av lyx och "folk med mycket pengar uppskattar detta" och på många sätt något många får träna sig till att uppskatta smakmässigt (vilket egentligen är skitkonstigt, jag tränar ju inte alls lika mycket på att uppskatta sill).

Iom att vi lever i ett samhälle som utvecklats betydligt snabbare än evolutionen hänger med i tycker jag inte det är konstigt att folk överlag är överstimulerade/traumatiserade och behöver hitta sätt att hantera allt på. Har man beroendepersonlighet är det superlätt att halka dit, speciellt när omvärlden tycker det är så "okej" med fem onsdagsöl för "grillen är ju tänd". Alkohol påverkar ju nervsystemet på ett sätt som absolut ger många en paus eller release av något slag som man upplever positivt i stunden.

Jag ger bort alkoholfritt bubbel (tex) om jag inte känner mottagaren otroligt väl. Iom min arbetsplats ser jag väldigt många som far väldigt illa och det är ingenting jag vill addera till.

 

[Araminta]

Det finns ganska många fenomen som romantiseras/förhöjs på olika sätt. Saker som i det kollektiva samtalet oftast benämns i positiva utryck, ett kollektivt gillande. Alkohol är en av dem. Semester, (par)relationer, högtider och sex är några andra.

 

[Bulldoozer]

Jag har i många år inte rört en droppe alkohol ibland undantaget nyår men även där ofta typ pommac. Det var inte för att jag var nykterist utan för att det inte passade in i mitt liv då.
Det inte heller så att jag får nån slags cravings och omedelbart drar till systemet när sociala media svämmar över av bilder på vin och bubbel.

Nu när det är sagt så har jag på senare år börjat uppskatta vin mer och mer, inte minst i maträtter som risotto eller nån mustig köttgryta men även till maten. Har dessutom blivit förtjust i "bubbel" så det kan bli sånt också ibland till mat och efterrätt. Jag tycker absolut att alkoholhaltig dryck kan förhöja matupplevelsen däremot dricker jag inte för drickandets skull så att säga och är gärna utan berusning.

Jag ser inte hur vin och bubbel skulle lösa några problem. För mig kan det vara vardagslyx (eller oftast helg) att kunna ta ett glas, vi gör det sällan då vi bor ute i ingenstans och vill kunna ta bilen om det behövs nånstans. Dessutom är det ju inte gratis och vi har annat att lägga pengar på..

 

[Palermo]

Jag ser vin etc som en liten njutning, jämförbar med en god fika. Självklara delar av livet för mig. Och ungefär lika romantiska och romantiserade. Inte direkt nyttiga, men inte heller skadliga om man förtär dem med måtta. (I många engelska och amerikanska serier dricker de MYCKET mer än rimligt.)

 

[pepp]

Jag upplever att enormt många människor dricker för att komma åt ruset och dessa människor umgås gärna i kretsar där alla känner samma så ingen ifrågasätter att vinet/ölen flödar. Riskbruk normaliseras i dessa kretsar och eftersom de är så vana vid att det är så "alla gör" så blir de helt paffa när någon håller sig till två glas eller avstår helt, vilket är synd eftersom mer och mer forskning pekar åt att negativa effekter för hälsan kommer redan vid första glaset.

Detta är min upplevelse också!

 

[Masqueradee]

Vin är något jag inte riktigt förstått mig på smakmässigt (förutom vitt vin i risotto eller rött vin i en höstig gryta) men ett glas iskallt bubbel är ju fantastiskt, en riktigt god öl likaså. Är så glad över att utbudet på både ICA och olika pubar gällande lågalkohol/alkoholfritt ökar. Förr smakade en alkoholfri öl rävgift, nu kan de vara riktigt goda! Mitt favoritmärke på bubbel gör en 0% version som smakar i princip lika som den med alkohol - me like.

Sen tycker jag dock att man kan ha flera tankar i huvudet: jag dricker alkohol ganska ofta, men tycker inte om att få det i present (är lite kräsen på vad jag tycker om) och jag hade blivit riktigt obekväm att få det av en arbetsgivare. För mig har inte alkohol och jobb ihop. Det pratades om att min arbetsplats hade fredagslotteri där man kunde vinna vin och bubbel, det hade jag aldrig ställt upp på!

 

[Stefffie]

Jag ser vin etc som en liten njutning, jämförbar med en god fika. Självklara delar av livet för mig. Och ungefär lika romantiska och romantiserade. Inte direkt nyttiga, men inte heller skadliga om man förtär dem med måtta. (I många engelska och amerikanska serier dricker de MYCKET mer än rimligt.)

Det har och @karamelldrottningen s inlagg ar min egna installning till alkohol. En vardagsnjutning, pa samma satt som t.ex. en glass eller en tupplur i solen kan vara

Jag alkohol ar for mig mer an ett komplement till en matratt, det har ett "egenvarde" dar jag bade tycker om manga alkoholhaltiga drycker, och kanslan av att vara latt berusad - tycker inte det ar nagot problematiskt med det.

Tycker inte att alkohol behover dras till enadera spets - antingen att det ar ett gift som bor undvikas, eller att det dricks i problembara mangder for att komma ifatt "ruset" och "rymma vardagen" / "bli mer rolig".
Det finns ett brett omrade i mitten, dar alkohol kan vara (men behover inte) en naturlig, odramatiskt del av livet.

 

[MJLee]

Jag dricker inte alkohol eftersom jag inte tycker om smaken. Det enda som jag någonsin gillat är mycket fruktiga drinkar där man inte känner av alkoholen (samt Mimosa). Och då köper jag hellre en fruktig drink utan alkohol för en tiondel av priset. När det begav sig så umgicks jag i kretsar där det var mingel med alkohol. Brukade ha ett glas tonic med en citronskiva i och det gick utmärkt.

Jag älskar att ha i rött vin i en gryta eller öl i köttfärssåsen (kan verkligen rekommenderas) eftersom det ger en fylligare och djupare smak. Flemish carbonades ska man ka mörk ale i, annars är det inte Flemish carbonades. Cider är fantastiskt gott i en kycklinggryta och vitt vin i fisk i ugn.

Min syster bjöd på ett gott alkoholfritt vin när min systerdotter döptes men hon kom inte ihåg vad det hette och jag har inget intresse av att dricka mig igenom en massa för att hitta det igen - alla andra alkoholfria viner har smakat pest. Det är inte av moraliska, religiösa eller andra skäl jag inte dricker. Det smakar helt enkelt inte gott. Mycket hellre Pommac än bubbel. Men ja, kan bli lite trött på att jag känner mig som jag måste rättfärdiga att jag inte dricker. Att det tas för givet att vissa faktiskt inte dricker och att det vore trevligt med andra alkoholfria alternativ än vatten och om man har tur, en cola.