I skuggan av trådar runt alkoholism:
Är det bara jag som reagerar på att vin och "bubbel" på något sätt romantiseras och ses som en självklar del i livet?
Ser jag det extra mycket eftersom jag själv inte dricker vin?
När jag säger att jag inte dricker vin ser folk ut som frågetecken och undrar om jag är nykterist eller renlevnadsmänniska. Jag dricker inte vin för att jag dels inte tycker att det är gott (Hur kan man tycka att jäst druvsaft smakar gott? För mig obegripligt, men det finns uppenbarligen andra som inte tycker som jag.) och dels för att jag får migrän av det. Jag är absolut inte nykterist, men jag dricker väldigt sällan alkohol av flera skäl. (inte gott, mår illa av att vara onykter, krockar med mediciner, vill vara nykter, känner inget behov, dricker bara sån jag tycker är gott osv)
På sociala media ser jag relativt ofta memes och andra inlägg som jag upplever romantiserar vindrickande. T.ex "det enda ord som är okej att särskriva är vin äger".
Det är ofta självklart att det ska drickas vin till mat och bubbel varje gång man firar något.
Jag är dålig på konkreta exempel just nu, men får hela tiden känslan av att vin och/eller bubbel löser alla problem. Varför är det så?
Med det i bakhuvudet tycker jag inte att det är ett dugg konstigt att personer dricker så mycket att det går över gränsen till beroende.