E
emjo
Ja, ni har ju redan frågan!
Kan ju berätta min historia:
Red en massa i min ungdom, men sen blev ju killar mer intressant och jag lade ridningen på hyllan.
Började så smått igen när jag var 21-22 och blev medryttare på ett halvblodssto.
Allt gick bra till en början men sen hände nåt med henne och hon fick en flipp när vi var ute och red.
Jag ramlade aldrig av men jag blev rädd för att rida henne och lade av igen.
Eftersom jag inte red på ett tag tog rädslan överhanden och jag märkte att jag blev nervös av att bara tänka på ridning.
Jag blev lite förbannad på mig själv och bestämde mig för att ta tag i problemet och anmälde mig och en tjejkompis till en turridning.
Fick en jättesnäll häst tilldelad och efter halva ridturen var rädslan som bortblåst och känslorna tog över.
När jag satt av var jag helt förälskad i rasen som fick mig att börja rida igen!
Numera är jag medryttare på ett underbart litet sto och ägnar all ledig tid åt att utvecklas som islandsryttare!
Kan ju berätta min historia:
Red en massa i min ungdom, men sen blev ju killar mer intressant och jag lade ridningen på hyllan.
Började så smått igen när jag var 21-22 och blev medryttare på ett halvblodssto.
Allt gick bra till en början men sen hände nåt med henne och hon fick en flipp när vi var ute och red.
Jag ramlade aldrig av men jag blev rädd för att rida henne och lade av igen.
Eftersom jag inte red på ett tag tog rädslan överhanden och jag märkte att jag blev nervös av att bara tänka på ridning.
Jag blev lite förbannad på mig själv och bestämde mig för att ta tag i problemet och anmälde mig och en tjejkompis till en turridning.
Fick en jättesnäll häst tilldelad och efter halva ridturen var rädslan som bortblåst och känslorna tog över.
När jag satt av var jag helt förälskad i rasen som fick mig att börja rida igen!
Numera är jag medryttare på ett underbart litet sto och ägnar all ledig tid åt att utvecklas som islandsryttare!