Varje år är det samma sak – denna tid på året poppar det upp annonser på åringar födda 2012, som bjuds ut till mycket låga (under)priser.
T ex köpte min granne nyligen en hingstunge efter en riktigt fin förstaklasshingst och undan mamma med bra stam för 7.000 kr. Kul för henne, men hur tänkte uppfödaren?
Min känsla är att det oftast är privatpersoner som har betäckt ett eller två ston och som sedan vill "bli av" med fölet när det är dags för avvänjning.
Det jag undrar är hur de tänker? Har inte folk en långsiktig plan och en målsättning när de väljer att betäcka sitt sto?
Själv betäcker jag inga ston för tillfället eftersom jag har hästar till husbehov så det räcker och inte vill sälja fina föl till underpris - ska man vara krass så har jag ingen lust att bekosta någon annans hobby.
Hur resonerar ni?
T ex köpte min granne nyligen en hingstunge efter en riktigt fin förstaklasshingst och undan mamma med bra stam för 7.000 kr. Kul för henne, men hur tänkte uppfödaren?
Min känsla är att det oftast är privatpersoner som har betäckt ett eller två ston och som sedan vill "bli av" med fölet när det är dags för avvänjning.
Det jag undrar är hur de tänker? Har inte folk en långsiktig plan och en målsättning när de väljer att betäcka sitt sto?
Själv betäcker jag inga ston för tillfället eftersom jag har hästar till husbehov så det räcker och inte vill sälja fina föl till underpris - ska man vara krass så har jag ingen lust att bekosta någon annans hobby.
Hur resonerar ni?