officiell SM gren.
Jag köpte hundmat för drygt en vecka sedan. 20 kilo. När jag skulle hiva in den i bagagen på bamsen så råkade jag riva upp ett hål i påsen. Mitt på. Trött som jag var orkade jag inte bära in den samma dag. Sen kom snön och lättjan. För att bära påsen från bilen så behöver jag peta ner den i en IKEAkasse om jag nu inte vill lämna spår som hans och greta efter mig. Fast hundmatsvarianten då och inte brödsmulor.
Det förståndiga alternativet är att skotta loss bilen, bryta sig in i den - den är vintertid mer inbrottsäker än fort knox, köra bilen 300 meter, bära upp fodret och köra tillbaka.
Det har känts otroligt besvärligt, jag har ju gud bevars varit ledig för att skriva tenta, och hundarna står ju ändå på bantingskurs så jag har istället ransonerat fodret hårt. Men idag kom jag ändå fram till att jag helt enkelt blir tvungen att hämta den där säcken djupfryst foder.
Suck och stön.
När jag tittade på bilderna från promenaden i förrgår så slår det mig att stora hunden faktiskt klarade av att agera draghjälp uppför mördarbacken utan att verka lida av sviterna. Skit samma att hunden inte dragit något annat än lekhusse de sista fem åren - han väger ju närmare 100 kilo och kan jag minnas att rottisen är inkörd så borde väl HAN minnas det med?!
Sagt och gjort. Jag dammar av det gamla säkerhetsbältet och bryter mig in i bilen, petar ner fodersäcken i ikeakassen och ägnar en kvart åt att försöka stänga luckan igen. När jag tillslut ger upp den tanken så kopplar jag på draglinorna till hunden!
Efter två meter så minns jag varför jag köpte nomesele till dobermanenn Två linor är helt klart en för mycket men det är inte något att göra åt annat än att trassla ut hunden igen.
Efter ytterligare 3 meter så inser jag att ikeakassar inte är designade för att släpas med en besvärlig dövikt i sig. Den välter nämligen.
Hela tiden.
Och då agerar fodersäcken plogbil...Det är inte en bra ide om foderkulorna ska hålla sig både torra och inne i säcken. Men rottisen drar för själ och fosterland!
De första femtioelva gångerna jag rättar till säcken så vänder sig hunden om för att se vad jag sysslar med och varför i helsike han förväntas stå stilla. Vi ska ju framåt!!
Det innebär att jag återigen behöver trassla ut hunden ur linorna och så drar vi ett par meter till säcken trillat igen. Rätta till säcken. Trassla ut hunden. Framåt.
Tillslut får vi in snitsen och hunden hunden travar käckt på medan jag håller styr på säcken! Vi passerar förbi vår lokale A-lagare som älskar rottisen och lyckas nästan välta en som ska in i porten som missade att vi hade en säck på släp
Säcken har betydligt fler hål än när jag började och jag har fått torka av av snö och grus och jag väntar just nu på att min handvärmare ska tina upp så jag kan gå ut och mecka med bildörren...
Men kul vart det!
Jag köpte hundmat för drygt en vecka sedan. 20 kilo. När jag skulle hiva in den i bagagen på bamsen så råkade jag riva upp ett hål i påsen. Mitt på. Trött som jag var orkade jag inte bära in den samma dag. Sen kom snön och lättjan. För att bära påsen från bilen så behöver jag peta ner den i en IKEAkasse om jag nu inte vill lämna spår som hans och greta efter mig. Fast hundmatsvarianten då och inte brödsmulor.
Det förståndiga alternativet är att skotta loss bilen, bryta sig in i den - den är vintertid mer inbrottsäker än fort knox, köra bilen 300 meter, bära upp fodret och köra tillbaka.
Det har känts otroligt besvärligt, jag har ju gud bevars varit ledig för att skriva tenta, och hundarna står ju ändå på bantingskurs så jag har istället ransonerat fodret hårt. Men idag kom jag ändå fram till att jag helt enkelt blir tvungen att hämta den där säcken djupfryst foder.
Suck och stön.
När jag tittade på bilderna från promenaden i förrgår så slår det mig att stora hunden faktiskt klarade av att agera draghjälp uppför mördarbacken utan att verka lida av sviterna. Skit samma att hunden inte dragit något annat än lekhusse de sista fem åren - han väger ju närmare 100 kilo och kan jag minnas att rottisen är inkörd så borde väl HAN minnas det med?!
Sagt och gjort. Jag dammar av det gamla säkerhetsbältet och bryter mig in i bilen, petar ner fodersäcken i ikeakassen och ägnar en kvart åt att försöka stänga luckan igen. När jag tillslut ger upp den tanken så kopplar jag på draglinorna till hunden!
Efter två meter så minns jag varför jag köpte nomesele till dobermanenn
Två linor är helt klart en för mycket men det är inte något att göra åt annat än att trassla ut hunden igen. Efter ytterligare 3 meter så inser jag att ikeakassar inte är designade för att släpas med en besvärlig dövikt i sig. Den välter nämligen.
Hela tiden.
Och då agerar fodersäcken plogbil...Det är inte en bra ide om foderkulorna ska hålla sig både torra och inne i säcken. Men rottisen drar för själ och fosterland!
De första femtioelva gångerna jag rättar till säcken så vänder sig hunden om för att se vad jag sysslar med och varför i helsike han förväntas stå stilla. Vi ska ju framåt!!
Det innebär att jag återigen behöver trassla ut hunden ur linorna och så drar vi ett par meter till säcken trillat igen. Rätta till säcken. Trassla ut hunden. Framåt.
Tillslut får vi in snitsen och hunden hunden travar käckt på medan jag håller styr på säcken! Vi passerar förbi vår lokale A-lagare som älskar rottisen och lyckas nästan välta en som ska in i porten som missade att vi hade en säck på släp
Säcken har betydligt fler hål än när jag började och jag har fått torka av av snö och grus och jag väntar just nu på att min handvärmare ska tina upp så jag kan gå ut och mecka med bildörren...
Men kul vart det!
