I
Ishest
Vår 11-åriga islandshäst insjuknade i kronisk fång + grov hovbenssänkning och rotation i februari detta år. Hon fick medicin och stå inne i box på vila i ca 4 månader. Efter det fick hon 3 återfall. Just nu skrittar hon relativt opåverkat i korta stunder, men kan inte ta trav. Ber man om trav börjar hon kasta med huvudet, nafsa i luften och visa smärta. Hovslagaren tror att hennes beteénde kan bero på muskelspänningar eller att hon är lat, men vi tror hon har så ont i hennes hovar (som dessutom är varma). Hästen har alltid varit en väldigt pigg och vaken häst som inte skulle dra sig för att springa.
Vet. har skrivit ett intyg om triangelmärkning, och prognosen för överlevnad enligt honom är tveksam. Vi har fått en tid för t-märkning om tre dagar, men nu har vi börjat fundera om hennes liv blir värdigt? Om det inte sker något mirakel så ser hennes framtid ut att bli i en sandhage och aldrig få ta en tugga gräs. Det är då man börjar fundera på om hästen hellre skulle vilja komma till hästhimlen. På grund av ändrade familjeförhållanden kommer vi bli tvungna att transportera henne 100 mil bort, klarar hon den resan?
Vad tycker ni och hur skulle ni göra? Det här känns mycket jobbigt då denna dam är en kär familjemedlem och vår första häst.
Vet. har skrivit ett intyg om triangelmärkning, och prognosen för överlevnad enligt honom är tveksam. Vi har fått en tid för t-märkning om tre dagar, men nu har vi börjat fundera om hennes liv blir värdigt? Om det inte sker något mirakel så ser hennes framtid ut att bli i en sandhage och aldrig få ta en tugga gräs. Det är då man börjar fundera på om hästen hellre skulle vilja komma till hästhimlen. På grund av ändrade familjeförhållanden kommer vi bli tvungna att transportera henne 100 mil bort, klarar hon den resan?
Vad tycker ni och hur skulle ni göra? Det här känns mycket jobbigt då denna dam är en kär familjemedlem och vår första häst.
Senast ändrad av en moderator: