Vara med eller inte?

[Lisis]

Sv: Vara med eller inte?

Jag valde att inte vara med när min älskade häst skulle tas bort. Tog farväl i stallet, grinade hysteriskt i sadelkammaren, hör sedan hästen komma rusande in i stallet igen. Jag springer ut i stallet hästen tvärnitar och halkar fram till mig och stoppar huvudet i min famn..... Jag kan inte ens förklara hur jag mådde då.

veterinär var också med och kom in och gav lungnande han tog sedan med hästen ut.... Jag låg vid det laget som en trasa på golvet

Jag kommer hela mitt liv önska att jag varit med honom i det sista...
då hade garanterat inte detta hänt.
Min feghet känns som ett stort svek mot min älskade, hästen i mitt liv.

Detta hände för ca 10 år sedan ock det är först nu jag kan berätta om detta /L

 

[Solsidan]

Sv: Vara med eller inte?

I dag är det dags för oss...Vi ska vara med in i det sista ,men har valt att låta låta stallägaren hålla i...Vi har mest ägnat oss åt att se till så hon har det så bra som möjligt nu på slutet..2 timmar kvar

 

[zeniakas]

Sv: Vara med eller inte?

Jag var med när vi tog bort en av våra hästar,, Jag ångrar inte att jag var med.. Visst ver det hemskt men ändå känns det nånstans som att han fick trygghet och kärlek ända fram till slutet Det känns bra för mig men det är ju givetvis olika från person till person.. Men jag kände att om jag inte var med så skulle jag ångra mig som satan efter...

 

[kisse]

Sv: Vara med eller inte?

Jag är alltid med om det är mina hästar, det känns som att jag "sviker" annars (lite blödig kanske). har även ställt upp några gånger då det varit kompisars hästar och de känt att de inte klarat av det själva. Tycker dock inte att det är obehagligt på något vis. Har bara bultat, och tycker att det gått mycket bra, killen som gjort det (samma alla gånger) har varit otroligt bra med hästarna.

Känn efter vad du tror att du klarar. Min erfarenhet är att folk efteråt inte tycker attt det var så hemskt, eftersom beslutet är väl genomtänkt innan och det saknas alternativ.

 

[Sophia_]

Sv: Vara med eller inte?

För mig är det ingen tvekan om saken.
När min älskling ska springa ut på de evigt gröna, då ska jag finnas med till sista sekund. Så har jag alltid tänkt, ändå sen jag fick henne (och då var jag bara 13...). Dels känner jag mig skyldig att ansvara för henne till sista stund, dels vill jag inte överlåta det till någon annan.
Men så är jag heller inte så känslig för det fysiska med döden.

Jag skulle vara med när en stallkompis häst skulle tas bort på klinik i somras. Hon orkade inte vara med, och jag var bara helt inställd på att vara med. Men väl på kliniken visade det sig att bilen skulle inte komma förrän om två timmar, så vi fick bara ställa in hästen i en box och lämna den där. Det kändes absolut fruktansvärt. Och jag blev bara om möjligt ännu säkrare på att jag ska stå vid min hästs sida hela vägen. Inte minst för att hon har stått vid min sida i alla år.