H
hanami
Jag har haft lite problem med min fodervärd. Men jag har svårt att avgöra var jag ska dra gränsen och nu när jag ska flytta utomlands under en period tar det även emot lite att behöva avbryta hela de planerna för att börja jaga ny fodervärd när jag ändå inte kan få någon garanti för att jag ska hitta ett bättre ställe.
Hästen mår till synes bra. Han är i gott hull och blank i pälsen, han är pigg och har en glad blick när jag är där och hälsar på. Så långt allt väl.
Sen tycker jag att de kan vara lite för okunniga. Sist jag var där och red tyckte människorna som var där med mig att han markerade. Jag kände även att han kändes lite stel i traven. Jag bad fodervärden kolla upp detta, började även ringa runt till kliniker för att hjälpa dem på traven. Men de säger bara att han inte visar någon hälta alls längre och endast var stel för att han ridits hårt dagen innan. Nu rids han normalt.
Sedan har vi i kontraktet skrivit in att de ska stå för försäkringen- vilket de inte gör. De har haft honom i två år och inte betalat en enda gång.
Till saken hör att jag inte kan hitta mitt kontrakt, det är vansinne och gör mig tokig- men kontraktet är borta och jag kan därför inte kräva dem på pengarna.
De är väldigt bra på att slingra sig när jag ber och frågar om saker, men samtidigt kanske det bara är jag som är paranoid eftersom hästen verkar må bra?
Sen är det ju den där lilla detaljen att mamman i familjen, som väger för mycket för hästen, ändå ridit honom ibland. Jag har sedan detta framkom talat om för henne att hon inte får rida honom - både via telefon, sms och mail. Ändå sa hon sist vi pratade att hon ju "kan rida honom ibland om de andra inte har tid"... Och för mig är det tillräckligt jobbigt att tala om för en person EN gång att denne är överviktig... :/ Varför går det inte in?
Ännu en sak är ju att jag inte vill ha honom utlånad. Jag saknar honom skitmycket och vill ha honom -men jag har knappt råd att försörja mig själv just nu så det finns helt enkelt ingen möjlighet. Och när vi nyligen skulle börja leta nytt hem och jag bad dem ordna släp så vi kunde ta honom till veterinären för besiktning så hände ingenting.. Som sagt, de slingrar sig eller så förstår de inte allvaret?
Om jag trodde hästen mådde dåligt skulle beslutet kännas lättare. Nu utstrålar han dock välmående och det känns mer som att det är jag som hetsar upp mig.
Vart skulle ni dra gränsen? När är det värt att börja gå igenom allt det innebär att hitta någon ny - som kanske är bra? Det innebär ju även en eller fler flyttar för hästen - och det vill jag inte heller utsätta honom för i onödan.
Hej och hå vad detta är svårt. Kan lixom inte släppa det.
Hästen mår till synes bra. Han är i gott hull och blank i pälsen, han är pigg och har en glad blick när jag är där och hälsar på. Så långt allt väl.
Sen tycker jag att de kan vara lite för okunniga. Sist jag var där och red tyckte människorna som var där med mig att han markerade. Jag kände även att han kändes lite stel i traven. Jag bad fodervärden kolla upp detta, började även ringa runt till kliniker för att hjälpa dem på traven. Men de säger bara att han inte visar någon hälta alls längre och endast var stel för att han ridits hårt dagen innan. Nu rids han normalt.
Sedan har vi i kontraktet skrivit in att de ska stå för försäkringen- vilket de inte gör. De har haft honom i två år och inte betalat en enda gång.
Till saken hör att jag inte kan hitta mitt kontrakt, det är vansinne och gör mig tokig- men kontraktet är borta och jag kan därför inte kräva dem på pengarna.
De är väldigt bra på att slingra sig när jag ber och frågar om saker, men samtidigt kanske det bara är jag som är paranoid eftersom hästen verkar må bra?
Sen är det ju den där lilla detaljen att mamman i familjen, som väger för mycket för hästen, ändå ridit honom ibland. Jag har sedan detta framkom talat om för henne att hon inte får rida honom - både via telefon, sms och mail. Ändå sa hon sist vi pratade att hon ju "kan rida honom ibland om de andra inte har tid"... Och för mig är det tillräckligt jobbigt att tala om för en person EN gång att denne är överviktig... :/ Varför går det inte in?
Ännu en sak är ju att jag inte vill ha honom utlånad. Jag saknar honom skitmycket och vill ha honom -men jag har knappt råd att försörja mig själv just nu så det finns helt enkelt ingen möjlighet. Och när vi nyligen skulle börja leta nytt hem och jag bad dem ordna släp så vi kunde ta honom till veterinären för besiktning så hände ingenting.. Som sagt, de slingrar sig eller så förstår de inte allvaret?
Om jag trodde hästen mådde dåligt skulle beslutet kännas lättare. Nu utstrålar han dock välmående och det känns mer som att det är jag som hetsar upp mig.
Vart skulle ni dra gränsen? När är det värt att börja gå igenom allt det innebär att hitta någon ny - som kanske är bra? Det innebär ju även en eller fler flyttar för hästen - och det vill jag inte heller utsätta honom för i onödan.
Hej och hå vad detta är svårt. Kan lixom inte släppa det.