Sv: Var är kvinnofriden?
Nej, det är inte alls fråga om en någon kollektiv heder, inte alls på det sätt som det framställts i de uppmärksammade hedersbrotten i massmedia.
Han skulle ju heller aldrig säga att det skedde pga hans heder, än mindre pga hans familjs heder.
Den sista skillnaden tänker jag mig dock kan ha att göra med olika syn på vad en individ är och vad en familj är. Svenskar är rätt individualistiska, vi ser inte en persons angelägenhet som familjens angelägenhet i samma omfattning som en del andra kulturer, och enstaka personer bär inte heller hela familjens anseende/heder på sina axlar, utan man står mer var och en för sitt eget.
Så jag håller med om att det där handlade om hans personliga heder, absolut inte hans familjs. Snarare hans heder inför sin familj, i så fall, att behöva visa för släkten att han inte "lyckats behålla sin kvinna".
Sen kontrolleras nog mycket få svenska flickor på det vis som uppenbarligen fler av invandrartjejerna kontrolleras. Men det har väl också delvis att göra med vad som ger heder (eller vad som framstår som bra/duktigt) utåt att göra.
En svensk tjej som är "en stolthet för sin familj" har väl snarare självlysande betyg, är duktig i minst en idrott och spelar ett instrument väl samt är utåtriktad i allmänhet. Svenskar kan kort sagt inte vinna vare sig heder eller respekt genom att låsa in sina flickor i hemmet (men "låsa in dem" i duktighet kan nog vara en rätt bra metod - dock inte under dödshot när flickan fallerar).
Alltså, jag spånar mest. Tänker. Det beror nog mest på det där exet som slog, just i hans fall har heder och liknande ord länge varit de som kommit för mig när jag tänkt på honom. "Ära" tänkte jag nog innan vi lärde oss ordet hedersbrott. Just att det var så tydligt - även under vårt förhållande ibland - att saker som jag gjorde kunde hota hans stolthet, och att jag borde bete mig på sätt som inte kunde hota bilden av hans normala manlighet (hur han nu formulerade det). (Han tyckte tex att jag för hans skull borde hemlighålla att jag är bisexuell.)
Jag tycker inte det är samma sorts heder.
Det är mannens personliga heder som kränks i ditt fall tror jag. Det är hans förmåga att kunna behålla "sin" kvinna som står på spel. Det är inte hans familjs heder det gäller.
Jag tror inte heller det är alls lika vanligt att "svenska" unga flickor kontrolleras, inte få utöva idrott osv heller.
Nej, det är inte alls fråga om en någon kollektiv heder, inte alls på det sätt som det framställts i de uppmärksammade hedersbrotten i massmedia.
Han skulle ju heller aldrig säga att det skedde pga hans heder, än mindre pga hans familjs heder.
Den sista skillnaden tänker jag mig dock kan ha att göra med olika syn på vad en individ är och vad en familj är. Svenskar är rätt individualistiska, vi ser inte en persons angelägenhet som familjens angelägenhet i samma omfattning som en del andra kulturer, och enstaka personer bär inte heller hela familjens anseende/heder på sina axlar, utan man står mer var och en för sitt eget.
Så jag håller med om att det där handlade om hans personliga heder, absolut inte hans familjs. Snarare hans heder inför sin familj, i så fall, att behöva visa för släkten att han inte "lyckats behålla sin kvinna".
Sen kontrolleras nog mycket få svenska flickor på det vis som uppenbarligen fler av invandrartjejerna kontrolleras. Men det har väl också delvis att göra med vad som ger heder (eller vad som framstår som bra/duktigt) utåt att göra.
En svensk tjej som är "en stolthet för sin familj" har väl snarare självlysande betyg, är duktig i minst en idrott och spelar ett instrument väl samt är utåtriktad i allmänhet. Svenskar kan kort sagt inte vinna vare sig heder eller respekt genom att låsa in sina flickor i hemmet (men "låsa in dem" i duktighet kan nog vara en rätt bra metod - dock inte under dödshot när flickan fallerar).
Alltså, jag spånar mest. Tänker. Det beror nog mest på det där exet som slog, just i hans fall har heder och liknande ord länge varit de som kommit för mig när jag tänkt på honom. "Ära" tänkte jag nog innan vi lärde oss ordet hedersbrott. Just att det var så tydligt - även under vårt förhållande ibland - att saker som jag gjorde kunde hota hans stolthet, och att jag borde bete mig på sätt som inte kunde hota bilden av hans normala manlighet (hur han nu formulerade det). (Han tyckte tex att jag för hans skull borde hemlighålla att jag är bisexuell.)