Vantrivsel "hemma" var flyr man då?

[MajaEvelina]

Jag genomgick en skilsmässa för drygt 1 år sen som föregicks av lång tids ångest & misär. På slutet var jag otrogen två gånger vilket jag lider OERHÖRT av och får ångestattacker, skuldkänslor och till och med självmordstankar av ibland. Den ena mannen är jag tillsammans med idag & vi väntar vårt första barn ihop; denna relation i sig är mycket bra & han är så otroligt varm, empatisk, intelligent och tålmodig i min process mot att försöka må bättre.

Mitt ex vet inte om min otrohet men vi är vänner idag trots min ångest och jag försöker gottgöra honom i hemlighet genom att hjälpa till med allt möjligt när han behöver det.. Knäppt jag vet, men det är enda sättet för mig att klara av mina egna känslor. :-( Nu till saken att jag & exet vår relation till trots hade hittat drömboendet på landet där vi hade egna hästar & en underbar miljö - jag hade länge mått dåligt av mitt liv i Stockholm och äntligen fått flytta ut i naturen. Ändå ledde det fram till vårt uppbrott och jag tvingades mer eller mindre att flytta till stan igen, fast nu Göteborg, då jag hamnade i en svår ekonomisk situation efter separationen. Blev tvungen att flytta in nästan direkt med min nya partner i hans 1:a mitt inne i smeten med utsikt in i en tegelvägg på markplan.. Varken tid att sörja eller plats att vila på.

Nu har jag snart bott där 6 månader och jag håller på att gå under! Graviditeten bidrar till att min vantrivsel blir riktigt obehaglig och jag känner att jag omöjligt kan föda barnet där vi bor nu. Till saken hör att vi lyckas inte få tag i något annat mer lantligt att hyra och vi kan inte få bolån som studenter - om ett halvår föder jag och då, kanske då, har min partner fast jobb och kan låna till ett hus.

Min rädsla nu är hur jag ska klara hösten utan att gå sönder & rädslan för vad depressionen som vantrivsel bidrar till kommer göra med fostret?! Jag är förtvivlad och skäms på något sätt för att prata om detta med människor för de reagerar lite som att jag bara klagar & gnäller - men när det är som värst vill jag nästan inte leva mer! Men det kan de inte förstå.. "Hur kan man vantrivas i stan liksom?!"

Tanken på att mitt ex bor kvar på min drömplats är ibland olidlig och gör sorgen ännu värre. Känner någon igen sig eller bör jag bara stå ut med detta som ett straff för min otrohet...?

//Evelina

 

[vallhund]

Skuld? Låter som offekofta delux.
Vad säger din sambo? Kan du inte flytta till något eget boende?

 

[MajaEvelina]

Skuld? Låter som offekofta delux.
Vad säger din sambo? Kan du inte flytta till något eget boende?

Du menar att jag beter mig som ett offer? Nå, troligen, men det hjälper ju knappast i alltihop.. Oavsett om skuldkänslor genererar offerbeteende eller inte så är det verkliga känslor som är smärtsamma! Jag kan ju inte hitta eget boende pga ekonomin som är dålig iom att vi studerar och jag inser att det kan bli svårt att hitta mer jobb pga magen.

 

[Inglorion]

1. Det är oerhört svårt och jobbigt att gå ifrån ett längre förhållande, det tar tid att landa även i vanliga fall (jag separerade med skilsmässa i September förra året efter att bl.a. stressen han orsakade fick mig att ha dagliga panik och ångest attacker - Jag är oerhört glad över att jag aldrig var otrogen, hade jag varit det hade jag haft precis samma ångest känslor som dig. Egentligen inte för att jag svikit honom, snarare mig själv, vilket någonstans känns svårare att förhålla sig mot och bearbeta).

2. Det är stressigt att vara gravid, det i sig själv är en omställning av ens värld.

3. Det låter som att situationen med boendet faktist är temporär? Det är jobbigt när man inte kan ändra på den men det kommer att gå att ändra på den i framtiden (Mitt ex tog över huset i Sverige, jag bor i student korridor i en större stad utomlands och delar kök, badrum och toa med 11 andra tjejer. Dock är jag inte gravid. Det är svårt att flytta från eget in i ett mini utrymme som är allt annat än idealt, men situationen är inte permanent. Jag har också sörjt huset, men i mitt fall var det en stor ångest del så för mig känns det skönt att slippa oroa mig for det konstant som jag gjorde innan. hade jag tagit över huset hade jag oroat mig över min ekonomi istället).

Sex månader - ingen längre tid egentligen, fokusera på att det inte är permanent och försök fundera ut lösningar på det för tillfället. Om du är så stressad så kanske du borde gå och prata med en terapeut för att reda ut vad exakt det är som får dig så stressad? Det verkar ju vara flera saker, så att få hjälp att bena ut dem en i taget kanske hjälper? Vill du inte göra det, försökt sortera ut dem en och en, att slänga ihop precis allt i en hög gör det svårt att reda ut.

 

[mandalaki]

Fixa psykolog/terapeut/kurator pronto! T ex via mvc. Du har råddat ihop tankar och skuldkänslor alldeles väldigt, men du kan få hjälp att reda ut det.

 

[Fan of Bill]

Jag genomgick en skilsmässa för drygt 1 år sen som föregicks av lång tids ångest & misär. På slutet var jag otrogen två gånger vilket jag lider OERHÖRT av och får ångestattacker, skuldkänslor och till och med självmordstankar av ibland. Den ena mannen är jag tillsammans med idag & vi väntar vårt första barn ihop; denna relation i sig är mycket bra & han är så otroligt varm, empatisk, intelligent och tålmodig i min process mot att försöka må bättre.

Mitt ex vet inte om min otrohet men vi är vänner idag trots min ångest och jag försöker gottgöra honom i hemlighet genom att hjälpa till med allt möjligt när han behöver det.. Knäppt jag vet, men det är enda sättet för mig att klara av mina egna känslor. :-( Nu till saken att jag & exet vår relation till trots hade hittat drömboendet på landet där vi hade egna hästar & en underbar miljö - jag hade länge mått dåligt av mitt liv i Stockholm och äntligen fått flytta ut i naturen. Ändå ledde det fram till vårt uppbrott och jag tvingades mer eller mindre att flytta till stan igen, fast nu Göteborg, då jag hamnade i en svår ekonomisk situation efter separationen. Blev tvungen att flytta in nästan direkt med min nya partner i hans 1:a mitt inne i smeten med utsikt in i en tegelvägg på markplan.. Varken tid att sörja eller plats att vila på.

Nu har jag snart bott där 6 månader och jag håller på att gå under! Graviditeten bidrar till att min vantrivsel blir riktigt obehaglig och jag känner att jag omöjligt kan föda barnet där vi bor nu. Till saken hör att vi lyckas inte få tag i något annat mer lantligt att hyra och vi kan inte få bolån som studenter - om ett halvår föder jag och då, kanske då, har min partner fast jobb och kan låna till ett hus.

Min rädsla nu är hur jag ska klara hösten utan att gå sönder & rädslan för vad depressionen som vantrivsel bidrar till kommer göra med fostret?! Jag är förtvivlad och skäms på något sätt för att prata om detta med människor för de reagerar lite som att jag bara klagar & gnäller - men när det är som värst vill jag nästan inte leva mer! Men det kan de inte förstå.. "Hur kan man vantrivas i stan liksom?!"

Tanken på att mitt ex bor kvar på min drömplats är ibland olidlig och gör sorgen ännu värre. Känner någon igen sig eller bör jag bara stå ut med detta som ett straff för min otrohet...?

//Evelina

Jag tror inte på straff och jag tror inte att detta är ett straff för din otrohet. Däremot sitter du i en situation du vantrivs i.

Okej, du vet vad du INTE kan göra. Så vad kan du göra?

Om du bryter ner hela den stora negativa bilden och delar upp den i mindre bitar, vad här och nu finns att göra för att du ska må bättre? Ta dig ut i naturen? Även sen när det blir kyligare, kan du klä dig varmare, packa picknickkorg och ta med filtar ut i naturen och spendera långa stunder där? Naturen har helande kraft och när du nu tvingas att leva där du inte vill, kan det gå att hämta kraft ute i naturen? Så det håller dig flytande tills det är dags att kunna ändra på boendesitationen.

Fundera lite och försök hitta lösningar istället för att fastna i negativ tankespiral.

Och det där med otroheten, du kan inte få det ogjort, det har skett, så var inte för hård mot dig själv, det hjälper inte.

 

[MajaEvelina]

1. Det är oerhört svårt och jobbigt att gå ifrån ett längre förhållande, det tar tid att landa även i vanliga fall (jag separerade med skilsmässa i September förra året efter att bl.a. stressen han orsakade fick mig att ha dagliga panik och ångest attacker - Jag är oerhört glad över att jag aldrig var otrogen, hade jag varit det hade jag haft precis samma ångest känslor som dig. Egentligen inte för att jag svikit honom, snarare mig själv, vilket någonstans känns svårare att förhålla sig mot och bearbeta).

2. Det är stressigt att vara gravid, det i sig själv är en omställning av ens värld.

3. Det låter som att situationen med boendet faktist är temporär? Det är jobbigt när man inte kan ändra på den men det kommer att gå att ändra på den i framtiden (Mitt ex tog över huset i Sverige, jag bor i student korridor i en större stad utomlands och delar kök, badrum och toa med 11 andra tjejer. Dock är jag inte gravid. Det är svårt att flytta från eget in i ett mini utrymme som är allt annat än idealt, men situationen är inte permanent. Jag har också sörjt huset, men i mitt fall var det en stor ångest del så för mig känns det skönt att slippa oroa mig for det konstant som jag gjorde innan. hade jag tagit över huset hade jag oroat mig över min ekonomi istället).

Sex månader - ingen längre tid egentligen, fokusera på att det inte är permanent och försök fundera ut lösningar på det för tillfället. Om du är så stressad så kanske du borde gå och prata med en terapeut för att reda ut vad exakt det är som får dig så stressad? Det verkar ju vara flera saker, så att få hjälp att bena ut dem en i taget kanske hjälper? Vill du inte göra det, försökt sortera ut dem en och en, att slänga ihop precis allt i en hög gör det svårt att reda ut.

Tack för stöd! Jo såklart finns där hopp men jag tror som du säger att det är sorgen över det förlorade som gör det extra tufft på många sätt. Känslan av "misslyckande" att jag inte klarat mig bättre i livet :-/ Så jag är väl rädd att det i sig inte kommer gå över även om vi bor bättre sen. Smärtan av skilsmässan, otroheten & förlusten är liksom nästan mer närvarande nu när jag ska få barn.

 

[MajaEvelina]

Jag tror inte på straff och jag tror inte att detta är ett straff för din otrohet. Däremot sitter du i en situation du vantrivs i.

Okej, du vet vad du INTE kan göra. Så vad kan du göra?

Om du bryter ner hela den stora negativa bilden och delar upp den i mindre bitar, vad här och nu finns att göra för att du ska må bättre? Ta dig ut i naturen? Även sen när det blir kyligare, kan du klä dig varmare, packa picknickkorg och ta med filtar ut i naturen och spendera långa stunder där? Naturen har helande kraft och när du nu tvingas att leva där du inte vill, kan det gå att hämta kraft ute i naturen? Så det håller dig flytande tills det är dags att kunna ändra på boendesitationen.

Fundera lite och försök hitta lösningar istället för att fastna i negativ tankespiral.

Och det där med otroheten, du kan inte få det ogjort, det har skett, så var inte för hård mot dig själv, det hjälper inte.

Tack! Jag vet att jag gör många fel; isolerar mig, undviker aktiviteter, skyller på avstånden när jag egentligen borde tvinga mig själv ut i Gbgs omnejd för att få naturens hjälp.. Jag tror en stor del i detta är att jag inte har några nära vänner i stan och därför blir väldigt ensam.

 

[MajaEvelina]

Fixa psykolog/terapeut/kurator pronto! T ex via mvc. Du har råddat ihop tankar och skuldkänslor alldeles väldigt, men du kan få hjälp att reda ut det.

Problemet när man är barn till en psykoanalytiker; man blir typ immun Nejmen jag förstår vad du menar, jag är nog ute och cyklar rejält när livslusten avtar..

 

[Killaloe]

Jag funderar lite kring den praktiska boendebiten - kanske finns det möjlighet att hyra hus/stuga efter sommaren när sommarhusen börjar stå tomma? Det finns troligtvis en del om ni kan tänka er att ha lite pendlingstid till Göteborg.

Skulle en sådan tillfällig lösning kunna vara ett alternativ tillsvidare om boendet är så tufft för dig just nu? Och skulle det innebära att det är enklare att stå ut i lägenheten den tiden du måsta bo där om du vet att det kanske finns ett annat alternativ någon lånad bort?

Det kanske är ett dumt förslag som inte hjälper alls, men kanske kan det vara ett alternativ som är bättre än inget (sen håller jag med @mandalaki om samtalskontakt pronto, det är väl det viktigaste för att hittade lösning på sikt som en själv mår bra av. Sådana här kortsiktiga lösningar som jag föreslår med boende kan vara ett sätt att pussla om lite i livet, men det löser nog inga problem i längden)

 

[MajaEvelina]

Jag funderar lite kring den praktiska boendebiten - kanske finns det möjlighet att hyra hus/stuga efter sommaren när sommarhusen börjar stå tomma? Det finns troligtvis en del om ni kan tänka er att ha lite pendlingstid till Göteborg.

Skulle en sådan tillfällig lösning kunna vara ett alternativ tillsvidare om boendet är så tufft för dig just nu? Och skulle det innebära att det är enklare att stå ut i lägenheten den tiden du måsta bo där om du vet att det kanske finns ett annat alternativ någon lånad bort?

Det kanske är ett dumt förslag som inte hjälper alls, men kanske kan det vara ett alternativ som är bättre än inget (sen håller jag med @mandalaki om samtalskontakt pronto, det är väl det viktigaste för att hittade lösning på sikt som en själv mår bra av. Sådana här kortsiktiga lösningar som jag föreslår med boende kan vara ett sätt att pussla om lite i livet, men det löser nog inga problem i längden)

Det är just ett sånt boende vi söker men det verkar inte som att nån vill hyra ut över vintern tillsvidare utan enbart per vecka under somrarna. Har letat länge & överallt, satt upp annonser & lappar utan resultat. Antingen är de rädda att man ska missköta huset el så är det helt enkelt svårt på västkustenMen tack för ditt tips

 

[Squie]

Skuld? Låter som offekofta delux.
Vad säger din sambo? Kan du inte flytta till något eget boende?

Håller inte alls med dig om en offerkofta delux. Snarare en livskris med en massa känslor.

Däremot håller jag med om dialog med sambon...om sådan inte finns redan idag. O som någon annan i tråden föreslår....samtalskontakt.

 

[MajaEvelina]

Tack <

Håller inte alls med dig om en offerkofta delux. Snarare en livskris med en massa känslor.

Däremot håller jag med om dialog med sambon...om sådan inte finns redan idag. O som någon annan i tråden föreslår....samtalskontakt.

Tack Dialog har vi som tur är, han är en riktig ängel, men psykolog har jag så oturligt nog lågt förtroende till då jag växt upp med en psykoanalytiker som mamma; tyvärr inte alltid en bra sak

 

[Myrten]

Otrohet är sådant som händer. Faktiskt! Det är inget du ska "straffas" för och den relation du var otrogen i är ju avslutad. Lägg det bakom dig! Som det är nu, när du känner att du ska "gottgöra" ditt ex, är du ju delvis kvar i den gamla relationen. I längden är det helt förtärande. Din otrohet har ju på intet sätt sårat ditt ex och för din del blev den något som ledde till ett nytt förhållande och barn.

Att ditt ex bor kvar på ditt drömställe - det är nog bara att gilla läget. Du och din sambo kan inte köpa stället som jag förstår det och någon ska väl bo där. Nu råkar det vara exet. Släpp det! Bli inte kvar i den relationen på ytterligare en punkt. Relationen var ju inte bra.

Om ert nuvarande boende - finns det inga studentlägenheter i Göteborg? Med ett barn på väg och etta som enda boende kan jag tycka att det inte vore omöjligt att få förtur. Annars tror jag som @Killaloe att trycket mycket väl kan lätta efter sommaren även om det ser hopplöst ut nu. Visst, du vill bo på landet. Men om det är omöjligt att hyra något och ni inte kan köpa ännu så får det kanske vänta? På sikt kommer ni att kunna bo på landet.

Samtalskontakt - JA! Det behövs. Du behöver reda ut det här och må bättre! Din mamma är en psykolog. Det finns många andra. Och kan man få det via mvc (vilket låter mycket bra!) så kan du ju skrida till verket direkt.

Om du mår bättre av naturen ge dig ut på egen hand. Du behöver inte vänner för sådant. Packa en rygga med kaffe och macka och en god bok. Vandra runt och ta pauser då och då för att läsa eller bara vara. Hitta fler vänner kan du t ex göra genom Buke. Det finns väl många Göteborgare här?

Sen tycker inte jag det är ett dugg konstigt att du vantrivs i stan. Själv får jag allergiska utslag vid tanken att bo på landet (annat än under väldigt speciella förutsättningar som involverar ohemult mycket pengar, havsutsikt helst över Medelhavet och privatchaufförer). Men vi är olika! Jag känner många som inte kan tänka sig ett liv i stan!

 

[MajaEvelina]

Otrohet är sådant som händer. Faktiskt! Det är inget du ska "straffas" för och den relation du var otrogen i är ju avslutad. Lägg det bakom dig! Som det är nu, när du känner att du ska "gottgöra" ditt ex, är du ju delvis kvar i den gamla relationen. I längden är det helt förtärande. Din otrohet har ju på intet sätt sårat ditt ex och för din del blev den något som ledde till ett nytt förhållande och barn.

Att ditt ex bor kvar på ditt drömställe - det är nog bara att gilla läget. Du och din sambo kan inte köpa stället som jag förstår det och någon ska väl bo där. Nu råkar det vara exet. Släpp det! Bli inte kvar i den relationen på ytterligare en punkt. Relationen var ju inte bra.

Om ert nuvarande boende - finns det inga studentlägenheter i Göteborg? Med ett barn på väg och etta som enda boende kan jag tycka att det inte vore omöjligt att få förtur. Annars tror jag som @Killaloe att trycket mycket väl kan lätta efter sommaren även om det ser hopplöst ut nu. Visst, du vill bo på landet. Men om det är omöjligt att hyra något och ni inte kan köpa ännu så får det kanske vänta? På sikt kommer ni att kunna bo på landet.

Samtalskontakt - JA! Det behövs. Du behöver reda ut det här och må bättre! Din mamma är en psykolog. Det finns många andra. Och kan man få det via mvc (vilket låter mycket bra!) så kan du ju skrida till verket direkt.

Om du mår bättre av naturen ge dig ut på egen hand. Du behöver inte vänner för sådant. Packa en rygga med kaffe och macka och en god bok. Vandra runt och ta pauser då och då för att läsa eller bara vara. Hitta fler vänner kan du t ex göra genom Buke. Det finns väl många Göteborgare här?

Sen tycker inte jag det är ett dugg konstigt att du vantrivs i stan. Själv får jag allergiska utslag vid tanken att bo på landet (annat än under väldigt speciella förutsättningar som involverar ohemult mycket pengar, havsutsikt helst över Medelhavet och privatchaufförer). Men vi är olika! Jag känner många som inte kan tänka sig ett liv i stan!

Hihi, ett stort tack för ditt mycket varma svar! du har väldigt rätt på så många punkter & jag vet väl redan om dem egentligen men det är väldigt skönt att höra det från någon annan, oberoende part måste jag säga.. Otroheten ja, så är det väl men jag har verkligen svårt att förstå hur det kunde gå så långt och jag skäms så inför mig själv Men inte ångrar jag min nya partner, inte alls. Ujuj, det är så invecklat & knöligt alltihop!

 

[Killaloe]

Det är just ett sånt boende vi söker men det verkar inte som att nån vill hyra ut över vintern tillsvidare utan enbart per vecka under somrarna. Har letat länge & överallt, satt upp annonser & lappar utan resultat. Antingen är de rädda att man ska missköta huset el så är det helt enkelt svårt på västkustenMen tack för ditt tips

Jag hittade några stycken när jag kollade blocket lite snabbt, lägger in lite länkar (hoppas ok)
http://www.blocket.se/halland/50_kvm_uthyres_i_Asa_1_9_2016_tom_30_4_2017_67190621.htm?ca=11&w=120
https://www.blocket.se/goteborg/Hus_uthyres_i_Romelanda_67073375.htm?ca=11&w=115
http://www.blocket.se/alvsborg/Fullt_moblerat_med_gammaldags_charm_67250573.htm?ca=11&w=116
http://www.blocket.se/alvsborg/Stor_villa_pa_gard_i_Vastra_Tunhem_67661878.htm?ca=11&w=116

Troligtvis är inget av dessa alternativen optimala för er och det är nog svårt att hitta de lite billigare och närmare alternativen nu när sommarsäsongen är igång för fullt - men om ni kan tänka er att kika på ett större område så tror jag inte att det är helt omöjligt även om det kanske innebär att ni får lägga mer pengar på hyra/pendling än vad som är optimalt i längden

 

[MajaEvelina]

Jag hittade några stycken när jag kollade blocket lite snabbt, lägger in lite länkar (hoppas ok)
http://www.blocket.se/halland/50_kvm_uthyres_i_Asa_1_9_2016_tom_30_4_2017_67190621.htm?ca=11&w=120
https://www.blocket.se/goteborg/Hus_uthyres_i_Romelanda_67073375.htm?ca=11&w=115
http://www.blocket.se/alvsborg/Fullt_moblerat_med_gammaldags_charm_67250573.htm?ca=11&w=116
http://www.blocket.se/alvsborg/Stor_villa_pa_gard_i_Vastra_Tunhem_67661878.htm?ca=11&w=116

Troligtvis är inget av dessa alternativen optimala för er och det är nog svårt att hitta de lite billigare och närmare alternativen nu när sommarsäsongen är igång för fullt - men om ni kan tänka er att kika på ett större område så tror jag inte att det är helt omöjligt även om det kanske innebär att ni får lägga mer pengar på hyra/pendling än vad som är optimalt i längden

Tack!!!

 

[Myrten]

Hihi, ett stort tack för ditt mycket varma svar! du har väldigt rätt på så många punkter & jag vet väl redan om dem egentligen men det är väldigt skönt att höra det från någon annan, oberoende part måste jag säga.. Otroheten ja, så är det väl men jag har verkligen svårt att förstå hur det kunde gå så långt och jag skäms så inför mig själv Men inte ångrar jag min nya partner, inte alls. Ujuj, det är så invecklat & knöligt alltihop!

Du ska inte skämmas! Det är sådant som händer! Och det är över.

Jag har också varit otrogen och anser inte att det gör mig till en sämre människa. Ärligt talat känner jag rätt många personer som har varit otrogna (i en bekantskapskrets främst bestående av medelålders, högutbildade personer). Anledningarna är väl ungefär lika många som de inblandade personerna. Men jag kan faktiskt se en röd tråd - människor är människor och det är mänskligt att inte vara ofelbar. Vi gör inte alltid det som är det bästa vare sig för en själv eller andra. I ditt fall har ingen blivit allvarligt skadad eller sårad. Den som lider tycks bara vara du. Men som sagt - det är över!

 

[escodobe]

Men en etta mitt i smeten borde kunna bytas till en tvåa i förorten utan större problem?
Förorten är bra om man vill kunna ha naturen nära utan att ha bil.

 

[Myrten]

Men en etta mitt i smeten borde kunna bytas till en tvåa i förorten utan större problem?
Förorten är bra om man vill kunna ha naturen nära utan att ha bil.

Även i Göteborg måste det väl finnas naturnära områden med låghusbebyggelse?

Jag gick ut (precis utanför dörren) och knäppte några bilder på båda sidor om mitt hus i Uppsala:

Vanligt hyresbostadsområde i en av stadens utkanter. Inte landet, men gillar man grönt så borde det vara bättre än en tegelvägg som tillfällig lösning.