Sv: Valpbekymmer
Du har fått en del bra svar av Gnist och Jadzia, men jag vill tillägga vad som hjälpte på min rädda dvärgschnauzervalp.
Han sprang förvisso inte bort/ifrån hundarna, men han skällde som en besatt. Jag skrev då på ett annat emininent hundforum för att få råd och jag fick veta allt möjligt från att ta med sig en vattenspruta ut i kalla novembermörkret till att lyfta upp hunden.
Vad jag sedan gjorde - som faktiskt fungerade mycket bra, var att stanna, sätta mig på huk och erbjuda knäet. Var han riktigt rädd, så lyfte jag upp honom, klappade lugnande och stod helt still tills den förbipasserande hunden försvunnit ur vår åsyn.
Det tog ungefär en vecka, sedan var han inte så noga med att komma upp i knäet eller i famnen. Då började jag att sätta mig på huk bakom honom och klappa över ryggen. Varje gång han blev tyst, så lät jag glad på rösten och lockade med handsken, en pinne eller något annat att skoja med. Problemen avtog efter ungefär en månad. Då var han lite drygt tre månader gammal.
Nu är han 16 månader och har inte varit rädd sedan dess. Han kan skälla ibland, men numera är det nog mer för att han är schnauzer och skall säga till att han bor här. Nu tar jag tag i skägget och säger ett skarpt nej om han inte sköter sig.
Därmed vill jag ha sagt att det kan ändra sig. Vår hund var inte skygg, mest osäker, tror jag. Din hund behöver verkligen få tid på sig att finna trygghet och hade jag varit i dina kläder så hade jag hållt henne i famnen tills dess att hon slappnar av.
Min metod har givetvis sina belackare och det är ett tantmanér att lyfta upp osv; men det har jag struntat i. Så länge man är lugn och vet vad man gör så tror jag att hunden lär sig att slappna av.
Betänk att hon inte är så gammal ännu och dvärgschnauzervalpar är små! Jag såg knappt min hund när han promenerade under min stora vinterjacka.
Lycka till!
PS. jag har idag en otroligt frimodig och trygg hund, så misströsta inte!