Jag har en alldeles underbar liten valp, som är glad och lättsam i det allra mesta. De senaste dagarna har vi dock märkt vad vi tolkar som början till separationsångest hos honom.
Han har sedan dag ett här fått följa med mig när jag är ute på gården, hos hästarna o. s. v. Han är min egen hund, även om mannen naturligtvis också umgås, gosar, matar, följer med ut och kissar etc. Det har ockå varit hos mannen som Lilla L får vara när jag ska göra något då han inte kan vara med, till exempel när jag rider (eller när jag behöver åka in till jobbet eller på något annat där valpar inte kan följa med).
De senaste tre-fyra dagarna eller så, har Lilla L börjat sitta vid dörren och gnälla, pipa, eller rent av yla, när han inte får vara med mig. Det spelar ingen roll att mannen och våra två andra hundar är inne med honom, han vill bara vara med mig. Han bryr sig inte om tuggben, leksaker eller annat i sådana lägen. Det enda som kan hjälpa - högst tillfälligt - är om mannen sitter på golvet med honom och gosar. Då kan han vara lugn i några minuter, innan han åter går till dörren och gnäller, piper och ylar.
Jag vill naturligtvis komma till rätta med det här så fort som möjligt, innan det blir befäst. Har någon här några tips kring hur jag/vi bäst går till väga?
Vi ska på en julfest på lördag, både mannen och jag, och blir borta i några timmar. Planen har varit att Lilla L ska vara här hemma med hundvakt, som han känner och tycker om. Nu vet jag dock inte om risken är att han fastnar än mer i det här beteendet då?
Eller, är det helt normalt och något många valpar drabbas av, som växer bort när de blir äldre och mer säkra och självständiga? Vad har ni för erfarenheter?
Han har sedan dag ett här fått följa med mig när jag är ute på gården, hos hästarna o. s. v. Han är min egen hund, även om mannen naturligtvis också umgås, gosar, matar, följer med ut och kissar etc. Det har ockå varit hos mannen som Lilla L får vara när jag ska göra något då han inte kan vara med, till exempel när jag rider (eller när jag behöver åka in till jobbet eller på något annat där valpar inte kan följa med).
De senaste tre-fyra dagarna eller så, har Lilla L börjat sitta vid dörren och gnälla, pipa, eller rent av yla, när han inte får vara med mig. Det spelar ingen roll att mannen och våra två andra hundar är inne med honom, han vill bara vara med mig. Han bryr sig inte om tuggben, leksaker eller annat i sådana lägen. Det enda som kan hjälpa - högst tillfälligt - är om mannen sitter på golvet med honom och gosar. Då kan han vara lugn i några minuter, innan han åter går till dörren och gnäller, piper och ylar.
Jag vill naturligtvis komma till rätta med det här så fort som möjligt, innan det blir befäst. Har någon här några tips kring hur jag/vi bäst går till väga?
Vi ska på en julfest på lördag, både mannen och jag, och blir borta i några timmar. Planen har varit att Lilla L ska vara här hemma med hundvakt, som han känner och tycker om. Nu vet jag dock inte om risken är att han fastnar än mer i det här beteendet då?
Eller, är det helt normalt och något många valpar drabbas av, som växer bort när de blir äldre och mer säkra och självständiga? Vad har ni för erfarenheter?