Roucle
Trådstartare
Har sådant otroligt dåligt samvete som jag ständigt går o bär på. Vill bara dela det , men någon som kanske förstår hur det känns, och även kunna få lite hjälp om hur jag ska gå tillväga.
Jag är medryttare till två hästar, som båda två är helt underbara. Visst visar de sina dåliga sidor ibland, men som med oss människor tror jag snarare att de har dåliga dagar. Saken är den att ägaren är så himla våldsam!
Hon tolererar inget fel från hästarna och har inga problem med att kasta en borste i huvudet på ena hästen när han vill kila sig mot boxväggen. Hon rider hästarna med endast spöt som drivande hjälp, har heller inga problem med att ”spöa upp” hästarna med slag i ansitket, sparkar i huvudet/magen, 10-20 slag med pisken på rumpan mm. Det är riktigt brutalt det hon håller på med, och jag mår psykiskt dåligt av att se det. Men det värsta är att jag står där, ser det hända men inte vågar göra något. Vad ska jag göra , när hjärtat säger en sak, men huvudet en annan?
När någon av hästarna krånglar med mig vill hon att jag ska använda spöt lika brutalt som hon gör, men jag väljer att istället klara mig ur situationen med prat och lugna, mjuka hjälper. Det funkar, så varför kan inte människan förstå att hennes våld inte gör någon nytta? Kanske hon har aggrisioner inom sig , och hästarna blir syndabockar? Men ändå, någon stans inom oss måste det ta stopp, när något säger ifån att det är fel. Eller saknar människan känslor överhuvudtaget?
Visst har jag full förståelse för att man måste säga ifån ibland till våra fyrbenta vänner, men det här är extremt.
Personen i fråga älskar sina hästar och är snäll med dem också, men så fort något är fel tar hon till dessa åtgärder.
Så vad ska jag göra? Jag vill inte göra mig osams med henne, utan i själva verket är det ganska synd om personen i fråga, men jag mår dåligt av detta och vet inte om jag klarar av att "läxa upp" henne. snälla, hjälp mig!
Jag är medryttare till två hästar, som båda två är helt underbara. Visst visar de sina dåliga sidor ibland, men som med oss människor tror jag snarare att de har dåliga dagar. Saken är den att ägaren är så himla våldsam!
Hon tolererar inget fel från hästarna och har inga problem med att kasta en borste i huvudet på ena hästen när han vill kila sig mot boxväggen. Hon rider hästarna med endast spöt som drivande hjälp, har heller inga problem med att ”spöa upp” hästarna med slag i ansitket, sparkar i huvudet/magen, 10-20 slag med pisken på rumpan mm. Det är riktigt brutalt det hon håller på med, och jag mår psykiskt dåligt av att se det. Men det värsta är att jag står där, ser det hända men inte vågar göra något. Vad ska jag göra , när hjärtat säger en sak, men huvudet en annan?
När någon av hästarna krånglar med mig vill hon att jag ska använda spöt lika brutalt som hon gör, men jag väljer att istället klara mig ur situationen med prat och lugna, mjuka hjälper. Det funkar, så varför kan inte människan förstå att hennes våld inte gör någon nytta? Kanske hon har aggrisioner inom sig , och hästarna blir syndabockar? Men ändå, någon stans inom oss måste det ta stopp, när något säger ifån att det är fel. Eller saknar människan känslor överhuvudtaget?
Visst har jag full förståelse för att man måste säga ifån ibland till våra fyrbenta vänner, men det här är extremt.
Personen i fråga älskar sina hästar och är snäll med dem också, men så fort något är fel tar hon till dessa åtgärder.
Så vad ska jag göra? Jag vill inte göra mig osams med henne, utan i själva verket är det ganska synd om personen i fråga, men jag mår dåligt av detta och vet inte om jag klarar av att "läxa upp" henne. snälla, hjälp mig!