Vägen tillbaka

fnykis

Trådstartare
Undrar om det finns någon som är där jag är just nu.

För att göra en lång historia kort.

Började rida i 6 års åldern, Är nu 33. Har jobbat som hästskötare, vik instruktör osv. Gått VULK kurserna och red på MSV nivå när jag var på topp.
Sedan kom en livskris och vikten var uppe i nästan 200 kg. Opererade mig och är nu nere på 98 kg. Har återvänt till stallet men har än så länge bara tömkört, hanterat och gjort stallarbete.

Längtar upp på hästryggen så det värker i kroppen, är också övertygad om att min vikt kommer rasa när jag börjar rida igen.

När ska jag våga fråga om jag får prova att rida? Håller till på en ridskola och tänkte prata med ridskolechefen om en "provapåprivatlektion" på typ 30 minuter. Det är nog vad jag orkar. Tror jag kommer orka rida lätt typ ett varv... Men jag är också övertygad om att jag inte kommer skumpa omkring, har ändå känslan kvar i kroppen.. tror jag..

Det är nu 10 år sedan jag red....

Någon som känner igen sig eller vill kommentera?
 
Sv: Vägen tillbaka

Jag känner inte igen mig, men jag har haft andra livskriser istället och du kommer att komma tillbaka om du bara vill! :)

Att rida är ju som att cykla, har du en gång väl lärt dig så finns det där även om det kan vara ringrostigt i början.
Om det finns ngn viktbärande häst att tillgå så tror jag inte alls att ridningen kommer att vara något problem för varken dig eller häst.
98kg är ju inte galet tungt, det är ju vad en vältränad karl väger och som ombörjare tror jag också att du kan hålla styrsel på kroppen så att det går bra.

Om det inte finns någon viktbärande häst att tillgå så är det väl ändå det bästa motivationen man kan få för att gå ned i vikt?
Så du äntligen kan börja rida igen :)
 
Sv: Vägen tillbaka

Jag gjorde i princip ett uppehåll i ridning i 15 år, jag fortsatte visserligen jobba med hästar men bytte över till travhästar och red/satt in någon travare ibland men ingen seriös ridning alls.
Sen började jag rida lektion igen... Fast jag började hos en CR instruktör så första året gick nästan åt till enbart skrittarbete och hitta balansen i min egen kropp, och det var toppen! Så absolut finns det en väg tillbaka, jag är betydligt mer mogen som ryttare numera, tar kanske för stort ansvar för att det ska bli bra, även om min instruktör ibland påpekar att hästen faktiskt är lite lat, det är inte jag som gör fel. :grin:

Så ta dig tillbaka på hästryggen igen!
 
Sv: Vägen tillbaka

Säger som dom andra, upp på hästryggen igen :)

Jag har precis skaffat häst igen efter ett uppbrott på 5 år och jag är apnervös men det kommer ju gå galant. Hade egen häst i 16 år innan det så jag är inte direkt novis på området men ändå känns det lite nervöst. Men det är som det ska vara.
Klart man är lite nervös i början men efter ett tag så har man kommit in i det igen.
Längtar jättemycket efter hästen som kommer om 3 veckor!

Så kör på!
 
Sv: Vägen tillbaka

Jag känner igen mig till viss del. Började rida som barn(4 år ca) Gått på ridgymnasie, jobbat på Irland som turridningsguide samt på jaktstall, red MSV Dressyr. På grund av en händelse på jaktstallet så kom jag av mig med hästar då jag återvände till sverige. Det var inte kul längre.. hade mer eller mindre ett uppehåll på ca 8 år. red ett par gånger som medryttare men då vikten ökade(pga stress och ångest) så tappade jag självförtroendet. Jag skämdes och tyckte att folk tittade.

Så smått började jag hjälpa en gammal instruktör med in/tillridning av hästar, jag var den som "åkte" på hästarna, han började lära om mig ;) I januari köpte jag min egna första häst då jag inte fått någon medryttarhäst då jag vägt för mycket (75kg) ??!! Känner mig supergrön, sitsen och balansen finns kvar..nu börjar jag hitta känslan mellan mig o min häst.. MEN det är jobbigt när folk tänker och kommenterar saker och ting som om jag är total nybörjare.. folk som inte känner en eller sett en rida förr.. de drar sådanan slutsatser. Jag är GRÖN som hästägare.. men inte annars.. bara ringrostig. Det är en väg tillbaka, man kommer dock inte dit föräns man är uppe i sadeln igen ;) Kämpa på! Klart att du ska börja rida, i din takt. och så mkt väger du inte nu att det inte skulle finnas någon häst att rida nån gång i veckan! :)
 
Sv: Vägen tillbaka

Vad härligt att du har hittat tillbaka till stallet och börjat finna dig själv igen.
Själv började jag rida igen för ett halvår sedan, då hade jag haft uppehåll på 20år.....Jag e ff ringrostig och känner mig som en nybörjare..haha...ja jisses. MEN kul är det iaf och man påbörjar en ny resa mot nya mål och får saker som skingrar tankarna. Lycka till
 
Sv: Vägen tillbaka

Jag red inte på tio år, hade samvete för förra hästen som visade sig ha en nackskada som hon haft mycket ont av länge, men visade aldrig nått. Sen red jag en gång på turridning med en kompis. Sen köpte jag en egen, läste på och uppdaterade mig om foder osv. Det har gått som på räls :)
 
Sv: Vägen tillbaka

Längtar upp på hästryggen så det värker i kroppen, är också övertygad om att min vikt kommer rasa när jag börjar rida igen.

När ska jag våga fråga om jag får prova att rida?
Är det vikten som hindrar dig att fråga?

I så fall - fråga FÖRRA VECKAN!
Alla normala halvblod bär upp din vikt utan problem!
Min vikt är i ungefär som din och min häst (21 år) både bockar och busar glatt med mig på ryggen...

IMAG0696_zps586fedc8.jpg


OM jag vore du så skulle jag be att få börja skritta och trava lite på egen hand, orkar man inget så är en ridlektion ganska meningslös.
 
Senast ändrad:
Sv: Vägen tillbaka

Om det inte finns någon viktbärande häst att tillgå så är det väl ändå det bästa motivationen man kan få för att gå ned i vikt?
Allt detta tjat om "viktbärande"!
En helt vanlig häst med adekvat ryggmuskulatur i normal träning ska rimligen klara belastningen av en fullvuxen man. Det är vad de sen hundra+ års tid är avlade och utvecklade till att kunna göra.

Nog för att vi sitter på ett forum där en majoritet är tjejer, men vad väger ni karlar som rider? Vad väger era partners som suttit på era hästar?

TS - upp och rid med dig, har inte ridskolan så har säkert någon annan en häst som är lämplig, med tanke på att du dessutom har balans långt utöver vad en nybörjare har, vilket påverkar en hel del!

Låt det inte bli ett moment 22 för dig. Just do it.
 
Sv: Vägen tillbaka

Håller med de andra, men var beredd på att du fått en annan tyngpunkt liksom och får lära om.. Jag var hemskt mager som ung, och nu har jag gått upp så jag ligger 10 kg över det jag borde väga (gått upp 30 kg), och för mig var det som att börja om på ett sätt, visst satt sånt som lättridning och tygeltag, men min balans och tyngdpunkt hade ändrats, vet inte om det är så för alla dock. Det tog några gånger innan jag börjat få kläm på min nya kropp, dock har lederna fått mera belastning och jag har inte samma styrka att stå i lättsits som innan t ex. Men jag ökade mina 30 väldigt fort, så, kroppen hann väl inte med liksom, var ju runt 30 år då jag började öka, så kroppen hade väl vant sig vid min undervikt. Skönt det finns hästar för de flesta iaf! :)
 
Sv: Vägen tillbaka

Allt detta tjat om "viktbärande"!
En helt vanlig häst med adekvat ryggmuskulatur i normal träning ska rimligen klara belastningen av en fullvuxen man. Det är vad de sen hundra+ års tid är avlade och utvecklade till att kunna göra.

Nog för att vi sitter på ett forum där en majoritet är tjejer, men vad väger ni karlar som rider? Vad väger era partners som suttit på era hästar?

TS - upp och rid med dig, har inte ridskolan så har säkert någon annan en häst som är lämplig, med tanke på att du dessutom har balans långt utöver vad en nybörjare har, vilket påverkar en hel del!

Låt det inte bli ett moment 22 för dig. Just do it.

Jag håller med dig i stort, men alla har inte vältränade kralliga halvblod som kan ta 100kg.
Jag tex har ett väldigt nätt fullblodssto och trots att hon är helt okej tränad så skulle jag inte vilja skicka upp någon som väger 100kg på henne.
Jag är själv ingen lättviktare heller, min kropp verkar bestå av bly men jag försöker att kämpa bort de onödiga extrakilona för att jag tycker att jag är i tyngsta laget för min häst även om hon inte på något sätt visar att jag skulle vara för tung än sålänge.

De flesta killar jag känner väger runt 85kg +- lite grann men de sitter inte på mitt sto.
De får åka på min islänning som verkar kunna bära 200kg när han är vältränad.
Han kan gå långt med tung ryttare utan att se det minsta bekymrad ut, tvärtom busar och leker gärna.
 
Sv: Vägen tillbaka

Jag håller med dig i stort, men alla har inte vältränade kralliga halvblod som kan ta 100kg.
Jag tex har ett väldigt nätt fullblodssto och trots att hon är helt okej tränad så skulle jag inte vilja skicka upp någon som väger 100kg på henne.
Och jag har ett litet nätt fullblodssto som jag själv inte har nån plan på att låta bli att rida, efter att någon annan ridit in den.

Och då är vi ju tillbaka i diskussionen om vad som är rimligt att en häst orkar bära, den diskussionen finns det rätt många trådar om på "Ridning" så den behöver inte fortsätta här också.
 
Sv: Vägen tillbaka

Vill inte heller att tråden ska handla om vad en häst kan bära. Mitt orosmoment är det samtal med ridskolechefen där jag får tala om vad jag väger och fråga om jag får prova att rida, tänk om jag får ett nej!! Då skäms jag ihjäl! Nästa problem, hur tusan ska jag komma upp? När jag red på topp vägde jag 78 kg till mina 160 cm och hade ett helsike att komma upp på alla hästar.....
 
Sv: Vägen tillbaka

Vill inte heller att tråden ska handla om vad en häst kan bära. Mitt orosmoment är det samtal med ridskolechefen där jag får tala om vad jag väger och fråga om jag får prova att rida, tänk om jag får ett nej!! Då skäms jag ihjäl! Nästa problem, hur tusan ska jag komma upp? När jag red på topp vägde jag 78 kg till mina 160 cm och hade ett helsike att komma upp på alla hästar.....

Hört talas om pall?;)
 
Sv: Vägen tillbaka

Jag använder alltid pall, tom när jag ska upp på islandsponnyn som är endast 135 hög.

Finns ingen anledning att göra det svårt för sig eller att hänga i hästarna i onödan.
På ridskolor brukar det ju dessutom finnas typ som en "uppsittningsplatå" för att underlätta uppsittning för funktionshindrade.

Så upp kommer du nog :)
 
Sv: Vägen tillbaka

På en pall såklart!! Jag är inte överviktig men kort och använder pall till allt som är större än shettis :D
 
Sv: Vägen tillbaka

Hahahaha, fy fasiken så underbara ni är!!!! Tack för ert stöd :) På fredag ska jag få be att få prata med ridskolechefen i enrum, lär ju skaka...
 
Sv: Vägen tillbaka

Heja heja! Ridskolehästar är ju vältränade och ridskolechefen vet väl om att du är en duktig ryttare. Det gäller ju bara lite "åka" i skritt och trav om jag förstått det rätt. Det kommer gå kanon! :) Uppdatera gärna!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 413
Hästmänniskan Gjorde ett konto här enbart för att få lite svar på saker jag går och klurar på! Jag hoppas att tråden ligger på ett passande forum :)...
Svar
7
· Visningar
1 317
Senast: Zpunk
·
Skola & Jobb Hej Buke, Jag skriver under anonymt nick pga att det är personligt och allmänt jobbigt. Bakgrund: Jag jobbar som konsult sedan några år...
2
Svar
28
· Visningar
4 174
Senast: monster1
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
31 317
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp