Våga igen till 100% efter olycka....

[Jempa77]

Den 8 oktober va jag och min "kille" med om en olycka, han blev rädd när vi red förbi en kohage och det slutade med att jag åkte i backen. Han stod kvar och lät mej ta honom, men sen kom det kossor springande emot oss och han blev rädd igen och snurrig som ja va kunde ja inte hålla honom, så han började i full kareta springa hemmåt, så rädd ja va då går inte att beskriva det ända ja tänkte " nu smäller det" han va tvungen att passera och korsa en tungt trafikerad 70 våg där det sällan tas nån hänsyn till hastighetsbegränsningen!

På nått vis lyckades ja ringa en kompis och halvsprang ömson kröp hemmåt, hästen, va det ända som rörde sej i mitt huvud....

Detta resulterade i hjärnskakning och spricka i svanskotan, tog nog nästan en månad att fysiskt bli människa igen men det värsta med det här är att jag är rädd när jag rider, jag va uppe redan dagen efter men nu nästan 2 månader senare känns det i roligt längre, får tvinga mej till stallet varje dag och det känns som att jag förstör för min häst när jag är rädd, han blir ju oxo nervös om jag är det!! Har till och från till och med funderat på att sälja, jag älskar honom!!!!!

Nån som varit med om nåt liknade och som tagit sej ur det!!

Mvh-Jenny

 

[Piruette]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

usch vad hemskt! tur att det endå gick bra för er!

jag har väl inte direkt varit med om nån jätteolycka, mer än att jag gick omkull riktigt rejält på en hopptävling en gång o både jag o hästen stod på huvudet o slog över o det var bara tur att jag inte fick hästen på mej.....

efter det blev jag rädd för att hoppa.., men det var bara att börja m låga hinder o sen var jag igång igen...

men hade en kompis som flög av o fick åka helikopter till sjukan, hon ville absolut inte rida mer o jag fick ta hand o hennes häst under lång tid... men till slut lyckades jag tjata med mej henne ut o vi började skritta tillsammans, hon fick sitta på min häst, för på nåt sätt förknippade hon olyckan m sin häst... efter ett tag började hon sitta på sin egen, bara korta stunder, ibland skrittade vi bara 5min, men det räckte... sen efter ett tag så började hon sakt återfå modet o började våga igen.... men det tog över 1år innan hon red själv.....

så jag tror att ta det i småportioner.... fixa en medryttare till din häst o gör bara det du absolut vill.....
om du ser ngn anna rida din häst utan att det händer ngt "farligt" kan det mkt väl vara så att du ganska snabbt får tillbaka suget...

 

[Jempa77]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

usch vad hemskt! tur att det endå gick bra för er!

jag har väl inte direkt varit med om nån jätteolycka, mer än att jag gick omkull riktigt rejält på en hopptävling en gång o både jag o hästen stod på huvudet o slog över o det var bara tur att jag inte fick hästen på mej.....

efter det blev jag rädd för att hoppa.., men det var bara att börja m låga hinder o sen var jag igång igen...

men hade en kompis som flög av o fick åka helikopter till sjukan, hon ville absolut inte rida mer o jag fick ta hand o hennes häst under lång tid... men till slut lyckades jag tjata med mej henne ut o vi började skritta tillsammans, hon fick sitta på min häst, för på nåt sätt förknippade hon olyckan m sin häst... efter ett tag började hon sitta på sin egen, bara korta stunder, ibland skrittade vi bara 5min, men det räckte... sen efter ett tag så började hon sakt återfå modet o började våga igen.... men det tog över 1år innan hon red själv.....

så jag tror att ta det i småportioner.... fixa en medryttare till din häst o gör bara det du absolut vill.....
om du ser ngn anna rida din häst utan att det händer ngt "farligt" kan det mkt väl vara så att du ganska snabbt får tillbaka suget...

Tack för ditt svar!! Det blir ju knappast bättre att min omgivning inte förstår, har kommit med små hintar, men dom bara " tuffa Jenny" hon blir väl aldrig rädd!!!! Nej förut va det så......

 

[Piruette]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Tack för ditt svar!! Det blir ju knappast bättre att min omgivning inte förstår, har kommit med små hintar, men dom bara " tuffa Jenny" hon blir väl aldrig rädd!!!! Nej förut va det så......

det säger väl själv självt att man blir rädd!
både för sin egen skull o hästens... det finns inget värre än o tro att ens häst ska bli ihjälkörd lr liknande...

jag vet att det var många som inte fattade att den här tjejen var så rädd heller.... i stort sett bara jag....o utan mej hade hon inte ridit idag tror jag...
(o det var därför jag blev såå arg o sa upp kontakten m henne efter att hon flyttade sin häst till ett annat stall så fort hon klarade av o rida själv igen, tack för hjälpen lixom )

har du ingen i stallet du kan prata m då?

 

[Jempa77]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

det säger väl själv självt att man blir rädd!
både för sin egen skull o hästens... det finns inget värre än o tro att ens häst ska bli ihjälkörd lr liknande...

jag vet att det var många som inte fattade att den här tjejen var så rädd heller.... i stort sett bara jag....o utan mej hade hon inte ridit idag tror jag...
(o det var därför jag blev såå arg o sa upp kontakten m henne efter att hon flyttade sin häst till ett annat stall så fort hon klarade av o rida själv igen, tack för hjälpen lixom )

har du ingen i stallet du kan prata m då?

Jo jag har min bästa kompis, hon är bra, vi brukar byta häst ibland när ja känner att ja inte orkar rida min...men det är lite speciellt med min för jag köpte honom för ca 5 mån sen som oinriden 11 åring, så jag har gjort allt själv med honom....det är väl därför mina okunniga bekanta inte fattar...å hon rider in han själv då fixar hon det här med en klackspark!

 

[Piruette]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Jo jag har min bästa kompis, hon är bra, vi brukar byta häst ibland när ja känner att ja inte orkar rida min...men det är lite speciellt med min för jag köpte honom för ca 5 mån sen som oinriden 11 åring, så jag har gjort allt själv med honom....det är väl därför mina okunniga bekanta inte fattar...å hon rider in han själv då fixar hon det här med en klackspark!

ja se folk!

men ta det du i dint akt o ta hjälp utan din kompis.... försök o inte känna ngt tvång.,.. om din häst inte gjort nåt på 11år, så tror jag nog att han överlever att ta det lungt ett tag till. tills du hittar modet o lusten igen...

 

[ecila]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Jag har varit med om nästan exakt samma sak förrutom att jag försökte leda min häst förbi kohagen och hon drog och slet omkull mej mitt på asfaltvägen (en 70-väg) och så drog hon hem till stallet. Det är inte den enda olyckan vi varit med om, vi har gått omkull pga att hon kastat sig när hon blivit rädd också osv.
Jag blev naturligtvis rädd, ffa efter den gången vi gått omkull. Jag kände precis som du att jag älskade hästen över allt annat, att ridningen är mitt liv, utan den hade jag knappt något att leva för osv. Så jag gjorde det jag var tvungen att göra. Jag red och red och red till det gick över. Jag och min häst har t.o.m ridit genom kohagar (bland korna) nu, men jag lovar att jag skakade och hade panik så jag höll på att svimma första gången. Nu när jag tänker tillbaka på den tiden så tycker jag så oändligt synd om min häst som fick uthärda min rädsla. Men en sak är säker det är att hon har inte tagit någon som helst skada av det, nu är vi ett fint litet ekipage som liatr på varann och blir hon rädd klappar jag henne lugnt på halsen och hon lugnar ner sig (när jag var som räddast ryckte jag åt mej tyglarna blixtsnabbt och instinktivt lutade mej framåt, precis som man INTE ska göra).
Det enda rådet jag kan ge är att rida, jättemycket trots att du är rädd. Rid ut med kompisar som pratar mycket och har lugna hästar så de kan distrahera dej. Sjung högt (låter idiotiskt men det fungerar) om du rider själv, man klarar inte av att sjunga och vara rädd samtidigt. Skaffa ett avslappningsband, finns ett jättebra, men man får inte göra reklam här...skickar PM.
Lycka till!

 

[skogsridmulle]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Inte exakt lika men ändå.
Vi kom i galopp på en skogsväg o skulle ta några hinder, sen fortsatte han galoppera o tja, jag hade inget emot det riktigt o kunde tyvärr inte på den korta tiden inse vad som skulle hända. Väl ute från den så blir det en kurva på asfaltsväg så vi gick omkull, det blev som bambi on ice. Som tur var för mig var det mulet så trots midsommarhelg hade jag långärmat o kom undan med smärre skrapsår, han hade skrapsår på baken.
Jag blev ganska chockad o började gå hemåt, sen inser jag att jag aldrig kommer komma upp på min sadeltvångshäst igen om jag går hem, ringer en tjej jag brukar rida för o hon undrar om han haltar o det gör han inte, så jag sitter upp o skrittar över hindret tregånger o sen rider vi hem. Jag gör tom en terapi uppsittning innan vi avslutar.
Sen ser jag att hela armhålan är uppfläkt på honom, börjar nästan grina då. Säkert 15 cm långt o två-tre cm djupt. Inget vet vill komma utan alla tre tycker att jag ska tejpa o sköta det själv.

En månad senare har det läkt o det är dags att börja rida. Han bockar av mig två gånger, tredje gången accepterar han mig, när jag sen sitter av märker jag att jag inte kan gå. Min man får ta hästen(har ALDRIG hänt förut) o jag åker till akuten, hade stukad svanskota.

Efter det blev jag rädd för att sitta upp o det satt i i flera månader. Väldigt länge var jag också rädd för att halka med honom, o är lite fortfarande. Rider vi i skogen o det är en stenparti blir jag rädd att vi ska halka o gå omkull, men det har börjat släppa lite.

Ja, vad ska jag säga. Det går över lite i taget men det tar tid o jag vet inte om man blir lika "orädd" igen. Men för mig tog det väl drygt tre månader innan jag kunde sitta upp utan magknip o ytterligare några månader innan jag vågade sitta upp när jag är ensam.
Nu klarar jag båda!

 

[Buckingham]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Inte likadan olycka som din men ganska nära
Jag var med om en olycka för ca 5 år sen nu. men det var med en häst som var ca 171 i manken och min föreddeta kompis nu hennes häst vart rädd men de var den jag red som satte i full kareta och jag tappade först stigbylarna sen började han att studsa mitt i allt,då kände jag bara att nu åker jag av. Ramlade rakt ner med vänster sidan i gruset och hela ansiktet vart skrapa,t en sten hade träffat magen eller nått, inget jag kommer i håg men rebenen vart alldeles mjuka.Ryggen fick en rigäl smäll (har ont även i dag)
Efter det vågade jag inte sätta mig på hästar över 160. Kom jag för högt började jag att skaka. Så red islandshästar ett tag och ponnyer.
Men för två år sen så sa min kompis ska du inte skaffa häst?? Jo, nja har jag råd. Jag har råd så jag åkte och kolla på en liten häst men hon fastnade inte för mig. Då åkte vi och kolla på pollen jag har i dag och han fastnade jag för. Hemta hem honom och då kom jag på ; men oj han är inte så liten så jag satte upp min syster först och hon kom inte ens upp på honom utan han stegrade och hade sig .
Då kändes det fel, jag har en häst som är stor och inte går att hoppa upp på. Flyttade hästen till samma stall min kompis stod och då vart han lugnare på nått sätt och tänkte men jag provar att hoppa upp inne på volte ,skitt jag skaka som ett litet barr
Då märkte vi/jag oxå att han inte var helt inriden samt att han var väldigt stel i kroppen och hade ont så han fick ta det lungt, det vart mer kontakt mellen oss och jag jobbade honom på marken så att han mjukade upp sig, sen så vågade jag hoppa upp å skritta. efter några dagar så vart det bättre, red ut det var så skönt att känna den känslan då när dena glädje kom försvan nästan all rädsla som jag haft.

 

[Jempa77]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Det är så skönt att höra att ni har klarat er ur det ni har varit med om och kunnat lägga det bakom er!!

Jag red i tisdags och han flummade omkring i början och det blåste och det va första gången vi red ut när det va mörkt hade dock en kompis med, inte kanske världens bästa förutsättningar, red förbi olycksplatsen, när han krånglade sa ja högt och tydligt till honom, LÄGG AV ANNARS SÄLJER JA DEJ...och sen tro det eller ej men det va på nått vis som att ja lämnade av rädslan för en stund och det märktes direkt på hästen, det va första gången ja ridit sen det hände utan att va på helspänn hela tiden och det va faktiskt ganska roligt:smirk:. Sen red ja igår och då va han jättelugnt (ja me) men därimot hans partner in crime (häst polaren) Hade en mycket dålig dag, hoppade och studsade och betedde sig som han aldrig brukar göra, men min kille han va lugn förutom en sak och det va mitt fel....

Nu ska jag åka till stallet och rida min kompis häst, min linar jag idag, vill helst inte rida ut själv just nu!

 

[__Stilett__]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

jo i somras då när jag for av hästen o landade utan o kunna röra på mig. trodde jag brötit nacken. fick hämtas akut med ambulans. sen va det många timmar som jag låg helt stilla utan o kunna röra sig. bröt ju skulderbladen, och givetvis blåslagen. en vecka senare blev jag förlamad i ansiktet...som kröp sig lite utåt i kroppen också. Jag låg i princip på akuten hela sommaren o även en del nu under hösten.

än idag är jag sjukskriven och har såklart ont i ryggen då den tog mkt stryk. självklart är man rädd när man sätter sig i sadeln igen, så rädd så man bara skakade som ett asplöv bara av att sadla hästen och sen veta att man ska rida i början.

men jag rider hästen idag igen, men sparsamt pga min rygg. har tom tävlat!
det hela va bara en total olyckshändelse. Hästen va bara väldigt glad av att få massa beröm för han gjorde rätt och det tog sig överstyr och han glädjebockade lite för kraftigt.

 

[Adelina]

Sv: Våga igen till 100% efter olycka....

Jo jag känner igen mig, det är mkt drygt att vara rädd & nervös Jag trillade av min förra häst en massa gånger pga att vi inte var riktigt ense om vem ledaren var (har jag förstått nu efteråt) hon kastade av mig varenda ridtur, tills jag EN gång lyckades hålla mig kvar, efter det gick hon som en klocka & kastade aldrig mer av mig Men det hade resulterat i en krossad arm, flera kraftiga hjärnskakningar div blåmärken osv. Hade henne i tio år sen & hade ett häst uppehåll & under tiden jag inte red blev jag att tänka på allt som kunde hänt & belv jätte nervös att rida. Samtidigt mådde jag så dåligt av att inte ha någon häst att pyssla med så jag & en kompis hyrde en otroligt snäll islandshäst som vi delade på. Det var det bästa jag gjort, att se honom ridas av någon annan & att han var så snäll & gjorde aldrig något dumt. Sen hade jag det med mig när jag skulle rida honom & det gick lika bra för mig Det resulterade i att jag vågade köpa mig en ny häst som jag tycker väldigt mkt om. Tyvärr så gick vi omkull förra vintern, var mkt snö ute & jag blev osäker på vägen & vi red rakt ner i ett djupt dike & gick omkull. Allt gick bra, var ju 1m snö så vi landade båda mjukt. Men osäkerheten kom tillbaka, kort där efter blev han rädd precis när jag satt upp så jag hamnade bakom sadeln & han blir ännu räddare & kastar av mig. sen hamnar vi i en ond cirkel & han blir osäker på mig & jag på honom så han kastar av mig2-3 gånger sista gången blir jag rejält rädd & gör illa mig i nacken rejält (ingen fraktur).

Jag har varit ute & gått en massa med honom & studerat hur han är & hur han beter sig för olika saker & vad som händer när han blir rädd. Jag har tagit hjälp av instruktör & tränat både NH & dressyr & fått lära mig hur jag ska hantera min egen rädsla & hur jag ska hantera hans rädsla & få honom att litamer på mig än, att fundera över det han blir rädd för. det har hjälpt mig väldigt mkt & visst är jag fortfarande lite nervör innan ridningen, men när jag kommit upp går det riktigt bra & jag vet hur jag ska hantera situationer som uppstår vilket medför en trygghet & säkerhet i mig som ryttare/ledare. Mkt långt & jobbigt svar men kände för att skriva av mig lite jag också