Vad tycker ni om true crime poddar?

[sjoberga]

Jag inser att det här kan vara ett ganska laddat ämne och lite av en kontroversiell åsikt från min sida, framförallt med tanke på populariteten säger oddsen att det bör vara ganska många här inne som är fans.

Jag har alltid varit fascinerad av allt vad mord, död och olycka heter och merparten av all "media" jag konsumerar är på något vis skräckrelaterat. Grejen är ju att filmer, serier, böcker osv inte är på riktigt utan hittepå. Det finns ingen riktig tragik eller något riktigt offer bakom.

Det dyker ofta upp på min twitter och andra forum nu om true crime poddar där det ska tipsas hit och dit, på jobbet har jag ett par kollegor som är helt frälsta och typ pratar mord som om det vore senaste avsnittet ur valfri såpa. På nätet ser jag att folk börjar identifiera sig som "murderinos", typ de som gillar mord/mördare.

Eftersom jag aldrig lyssnat på dylik podd tänkte jag att jag ändå måste bilda mig en egen uppfattning innan jag förkastar iden helt och det tips jag sett allra mest är för en podd som heter Case files, och där verkar det "bästa" avsnittet vara det som Jennifer Pan så det lyssnade jag på igår.

Alltså podden var mycket välgjord, inget snack om saken. Uppläsaren var saklig och objektiv och hans berättande var varvat med riktiga inspelningar från polisintervjuer och även ett 911-samtal alldeles i början.

Efter jag lyssnat klart är det jag minns bäst från 911-samtalet i början där man i bakgrunden kan höra pappans skrik, att då veta att detta faktiskt är äkta och skriken kommer från det faktum att han hittar sin fru skjuten i huvudet.. Då verkar jag ändå efter det jag har sett ha lyssnat på en av de mer "städade" poddarna. Har hört att de svenska generellt är värre med mer "gottiga detaljer" om mord osv.

Jag förstår inte för mitt liv hur man kan se detta som underhållning? Det är liksom riktiga människoöden vi pratar om här. Jag tänker på hur det själv skulle kännas om någon i ens närhet blev brutalt mördad och så börjar folk gotta sig i det, spekulera om de närstående och behandlar det som typ en spännande film?

Är jag helt ensam i min åsikt här? Jag tycker bara att det allmänt känns så fruktansvärt respektlöst, och som jag förstått så har ju även en av de större svenska poddarna fått kritik just från anhöriga vad det gäller just detta också.

Har lyssnat en del. Själva händelsen är inte så intressant men vägen dit tycker jag är det. Men ibland känner jag också att man tangerar gränser när identifikation är glasklar och sanningen inte är det, och hur anhöriga kan drabbas.

För övrigt ser jag inte dokumentärer som ”underhållning ”.

 

[BernT]

Tycker true crime kan vara okej om det är med respekt för offer och anhöriga. Tex ”vad blir det för mord” pratade om ett mord och skrattade och skämtade och pratade väldigt respektlöst gentemot offret. Lyssnar inte på den efter det. Sen kan jag bli så less på hur äckliga och vidriga människor det finns i världen och då orkar jag inte lyssna på true crime utan bara glättiga poddar.

 

[Exile]

Jag är lite förvånad över debatten ändå, är det det nya formatet som är skillnaden?

Efterlyst och Media har ju alltid rapporterat noggrannt. Englas begravning var väl TVsänd?

Jag har lyssnat på rättegångspodden. Det är ofta helt osannolika brott som förvånar mig och gör mig intresserad.

Jag tror det har blivit populärare sedan poddar började med det och därför blir fler medvetna om det. Som sagt det har ju alltid funnits dokumentärer och liknande kring seriemördare osv och hur de funkar, hur rättsprocesser går till osv. Jag får bara intrycket av att det liksom kommit en annan typ av innehåll nu som känns mindre fakta och mer sensation typ? Mycket gottiga detaljer om själva händelserna och offren till exempel. Läste i en debattartikel om detta jag tyvärr inte minns var (så ber om ursäkt för ingen källa) att de till exempel beskrev hur ett offer kissat på sig innan mordet. Liksom vad tillför den informationen ur ett "dokumentärt" syfte? Känns bara förnedrande mot offret och de anhöriga tycker jag.

 

[Tranan]

Triggar för mycket skit, Orkar inte med sånt. var någon podd som beskrev misshandel, och min PTSD sparkade igång rejält, förstår inte hur någon kan gilla det men det är deras sak.

 

[Ciccio]

Det är ju offentliga handlingar? Alla kan plocka hem det dom pratar om.

Tycker de poddar jag har hört har varit bra.
Bättre är TV-program på samma tema där man i princip har fått höra samma saker.

Jag tar ut mycket material, både print och ljud, men mest print som häktningsframställan och domar.
Dels för Grannsamverkans skull, bra att hålla koll på vilka man har i området.
Dels för att jag tycker att jag lär mig mycket om samhället.

Det smaklösa tycker jag inte att radioprogrammen, TV-programmen eller poddarna är. Det smaklösa är människorna som utför dessa handlingar.

Menar du allvar nu? Du kollar upp folk och beställer hem uppgifter om dina grannar?

 

[Ciccio]

För mig är det helt obegripligt att detta är så intressant. Oavsett format, tv,radio, poddar, så är det ett jättekonstigt fenomen och jo det är en ganska ny grej vill jag hävda, att gotta sig i andras olycka. Att det ”alltid funnits” skildringar av verkliga brott är väl en sanning med modifikation. Det fanns något som hette ”Kriminaljournalen” förr i världen. Det magasinet trängdes på tidningshyllan med porrblaskorna och det var inte något som gemene man köpte och läste precis.

Att man lär sig saker om samhället är ju bara en skrattretande ursäkt. Möjligt att en lär sig något om en liten, udda del av samhällsfenomen men det finns andra och bättre sätt att allmänbilda sig på.

 

[Happimess]

Jag gillar true crime så länge det är sakligt berättat och det inte drar åt narr av någon inblandad. Men att göra "underhållning" av verkliga händelser tänker jag sker hela tiden och överallt och jag har inget principiellt emot det. Men det får göras med respekt.
Rättegångspodden är tex fantastisk.
Gillar också mord mot mord, även om de kan bli lite svamliga ibland.

 

[sjoberga]

För mig är det helt obegripligt att detta är så intressant. Oavsett format, tv,radio, poddar, så är det ett jättekonstigt fenomen och jo det är en ganska ny grej vill jag hävda, att gotta sig i andras olycka. Att det ”alltid funnits” skildringar av verkliga brott är väl en sanning med modifikation. Det fanns något som hette ”Kriminaljournalen” förr i världen. Det magasinet trängdes på tidningshyllan med porrblaskorna och det var inte något som gemene man köpte och läste precis.

Att man lär sig saker om samhället är ju bara en skrattretande ursäkt. Möjligt att en lär sig något om en liten, udda del av samhällsfenomen men det finns andra och bättre sätt att allmänbilda sig på.

Jag förstår verkligen inte hur det är att gotta sig i andras olycka, att lyssna på en dokumentär skildring om ett brott. Tycker inte det är ett dugg skrattretande. Alls.

 

[Tassetass]

Jag är kluven. Å ena sidan ser jag i vissa fall allmänintresset, å andra sidan lider jag med målsägandena och anhöriga som antagligen, i flera fall, har svårt att värja sig mot det som pumpas ut i medierna. Jag har på några meters avstånd sett de som drabbats av vidriga brott, jag har sett deras anhöriga, och jag kan bara tänka mig hur det är att bli påmind. Jag minns så tydligt den gången jag varit med på en huvudförhandling som handlade om sexualbrott av den värre sorten och där jag någon vecka senare råkade möta på målsäganden på gymmet. Jag var bara protokollförare på den huvudförhandlingen, men bara åsynen av mig gjorde att hen blev alldeles likblek och snabbt lämnade gymmet, antagligen för att det påminde hen om när hen satt där och fick berätta om allt som hade hänt, höra den tilltalade, vittnen osv.

Vidare så är det svårt, om än inte omöjligt, att återge vad som hänt under en hel rättegång och att återge domar på ett sätt som ger en rättvisande bild. Vi har haft flera uppmärksammade rättegångar i min stad på sistone, och ytterligare ett par är på gång, och jag har liksom svårt att se hur tiotusentals sidor med förundersökning och tio eller tjugo huvudförhandlingsdagar ska kunna klämmas i det begränsade format som t.ex. poddar utgör.

 

[Lillgrådis]

Ja, jag är också kluven och tycker att frågeställningen är både intressant och befogad. Jag lyssnar sällan på annat än P1/P3 dokumentär i genren och de tycker jag har hållit en bra nivå även när det handlat om mordfall.

Jag upplever i alla fall att det har blivit mer och mer av sådana här "dokumentärer" och att det såklart beror på att det finns folk som vill se och lyssna på dem. Men jag kan hålla med om att det verkligen måste tänkas på anhörigperspektivet, inte minst om det är klipp från förhör eller sakframställningar under rättegångar som varit jobbiga nog att ta sig igenom en gång.

Betydligt enklare att göra program om brott utan personligt drabbade målsägande, och de kan vara nog så intressanta att lyssna på om det är samhällsperspektivet man är ute efter.

 

[hoppsann]

Menar du allvar nu? Du kollar upp folk och beställer hem uppgifter om dina grannar?

Jag ingår i en grannsamverkan, min uppgift i gruppen är att ta ut det gruppen önskar.
Vi har ett nära samarbete med en fantastisk och hjälpsam polis, som tyvärr ligger långt ifrån och som aldrig hinner ut under pågående brott. Det är ju så det ser ut på landsbygden. Vi meddelar avvikelser och får även viss information var och när vi ska hålla ögonen öppna och notera registreringsnummer på bilar osv.
Så det är riktigt, jag tar hem uppgifter om personer i min bygd. Men det är ju inte så att jag går och ser snett på de som har råkat ut.
Men vissa försiktighetsåtgärder har jag tagit, som att inte släppa iväg ungarna för att leka/sova över hos dömd pedofil och våldtäktsman t.ex. Däremot har jag haft deras ungar mycket hos mig istället.

Vi meddelar även polis om det ska installeras större portar elller bergvärmepumpar. Då kommer de ut och har extra span på det. Inte en enda pump eller port har blivit stulen sedan dess. Det är ju bra för hela samhället, inte bara den det drabbar, försäkringspengar osv. Det är för övrigt en sak jag inte kände till innan, att det försvinner så mycket sådant vid nybyggen och renoveringar. Verkar nästan som aktörerna har insiderinformation från transportföretag eller något, eftersom de verkar veta när leveranserna sker? Och åker ut och hämtar det 1-2 dygn efter leverans.

Men visst har jag tagit ut uppgifter på saker som inte rör min bygd med.
Lisa Holm och Yara-fallet är två sådana fall och några fall med hedersanknytning.

Men nej, jag sitter inte och plockar ut uppgifter som en slags hobby. Hade jag velat veta allting, p.g.a. nyfikenhet, hade jag ju tackat ja till att bli nämndeman?

 

[Seabaz]

Jag ingår i en grannsamverkan, min uppgift i gruppen är att ta ut det gruppen önskar.
Vi har ett nära samarbete med en fantastisk och hjälpsam polis, som tyvärr ligger långt ifrån och som aldrig hinner ut under pågående brott. Det är ju så det ser ut på landsbygden. Vi meddelar avvikelser och får även viss information var och när vi ska hålla ögonen öppna och notera registreringsnummer på bilar osv.
Så det är riktigt, jag tar hem uppgifter om personer i min bygd. Men det är ju inte så att jag går och ser snett på de som har råkat ut.
Men vissa försiktighetsåtgärder har jag tagit, som att inte släppa iväg ungarna för att leka/sova över hos dömd pedofil och våldtäktsman t.ex. Däremot har jag haft deras ungar mycket hos mig istället.

Vi meddelar även polis om det ska installeras större portar elller bergvärmepumpar. Då kommer de ut och har extra span på det. Inte en enda pump eller port har blivit stulen sedan dess. Det är ju bra för hela samhället, inte bara den det drabbar, försäkringspengar osv. Det är för övrigt en sak jag inte kände till innan, att det försvinner så mycket sådant vid nybyggen och renoveringar. Verkar nästan som aktörerna har insiderinformation från transportföretag eller något, eftersom de verkar veta när leveranserna sker? Och åker ut och hämtar det 1-2 dygn efter leverans.

Men visst har jag tagit ut uppgifter på saker som inte rör min bygd med.
Lisa Holm och Yara-fallet är två sådana fall och några fall med hedersanknytning.

Men nej, jag sitter inte och plockar ut uppgifter som en slags hobby. Hade jag velat veta allting, p.g.a. nyfikenhet, hade jag ju tackat ja till att bli nämndeman?

Jag tycker inte det är konstigt alls. Jag sitter på andra sidan jordklotet och läser svenska nyheter och klimatet verkar ha blivit betydligt hårdare på senare år (jag har bott utomlands i 5.5 år nu).
Det är bra med grannsamverkan!


Angående crime poddar och dokumentärer så plöjer jag allt. Tycker det är intressant!

Kollar även dokumentärer om border security, air crash investigations, bondi rescue mm...

Jag tycker inte det är nåt konstigt alls eller att gå över några gränser.
Jag gottar mig inte i andras olycka utan snarare undrar vad fan för psykopater det finns därute eller ibland "hur fan kunde det gå så snett/långt"?

Jag tittar mycket hellre på typ Veckans brott än NCIS eller CSI

 

[Voeux]

Jag säger som många andra redan sagt innan mig, för mig handlar det mycket om hur man gör det. Jag har lyssnat mycket på P3 Dokumentär och blir berörd av att höra inblandade personer berätta om händelsen. Bölade mig igenom en hel morgonpromenad till dokumentären om bomberna på Bali. Jag intresserar mig för människoöden, beteenden och händelser som berör. Men att tävla i smaskigast detaljer och vilda spekulationer är oerhört respektlöst, jag hade blivit helt förkrossad som anhörig. Det kanske är den frågan man ska ställa sig, ”hur hade jag reagerat som anhörig på det här programmet/podden?”

 

[CarEr]

Håller nog med ett flertal som svarat. Jag ser poddarna eller tv programmen som intressanta. Inte för att grotta mig i detaljer om brottet men för vad och hur saker händer. Normaliseringsprocesser exempelvis kan bli tydligt i vissa avsnitt.

Jag har nog mer noll förståelse att man kan sitta och titta på dokusåpor, men det är jag.

 

[MissFideli]

Håller nog med ett flertal som svarat. Jag ser poddarna eller tv programmen som intressanta. Inte för att grotta mig i detaljer om brottet men för vad och hur saker händer. Normaliseringsprocesser exempelvis kan bli tydligt i vissa avsnitt.

Jag har nog mer noll förståelse att man kan sitta och titta på dokusåpor, men det är jag.

Nä, dokusåpor har jag aldrig förstått mig på heller.

 

[Svarta Sara]

Eftersom jag har jobbat i larmcentralen hos Polisen och tagit många första samtal i några av Sveriges största mordfall (Knutby, Engla mm) och inlett de första åtgärderna, så är det för mig viktigt att få veta vad som gjorde att det som hände hände. Så jag läser FUP:ar för att få en helhetsbild. Men jag ser det inte som underhållning utan som en förlängning av mitt jobb, hur mina kolleger kunde lösa fallen. Även nu när jag slutat så läser jag FUP:ar när jag vet mina gamla kollegor är inblande i fallen även om jag inte är inblandad alls.

Bästa podden är Över min döda kropp, de blandar allvar och humor på en bra nivå, och är emot True Crime poddar, så vill man hålla sig i genren men utan gottadet så kan jag rekomendera den podden.

Över min döda kropp är så bra! De lyckas verkligen blanda intressanta ämnen med humor utan att det blir sjaskigt på något sätt!