Tack för den här tråden.
Jag tänker som
@Nahar och flera av er är lite inne på, på något sätt att det inte ens är enbart hela den politiska scenen som är problematiskt, utan typ grunden för vår civilisation.
Som
@parellikusken skriver att saker kryper in i en även när vi vet att det inte stämmer. Hela det kapitalistiska, kolonialistiska, att se oss som åtskilda från och styrande naturen, andra människor, att till och med vi på individnivå mäter lyckadhet i ”produktionsmål” som är bekymret. Jag vill verkligen inte förminska hur problematiskt och rent ut farligt för många individer och hela samhällsutvecklingen det är att lagstifta bort mänskliga rättigheter för utsatta grupper, tvärt emot.
Min förståelse eller tanke har varit att det är otroligt svårt att ändra ett (tusenårigt) paradigm inifrån det självt, med dess egen logik och medel. Därför jag har försökt leva ett alternativ (vilket jag råkar tro grunda sig i regenerativ matproduktion och allt som följer därmed: icke-exploatering av människor, land, djur samt människan som del av och positiv steward för ekosystem). Men det sätt jag valt förutsätter en frisk och funktionell kropp, vilket jag inte har just nu. Då blir jag mer mainstream, för allt annat kostar energi som inte finns. Jag tror att detsamma gäller för alla. Så länge vi fyller livet så till den grad med tidsmässiga och pengamässiga påfrestningar tror jag att, framför allt vi som levt i ett system som levererat en viss nivå mänskliga rättigheter, är för upptagna för att riktigt orka/kunna försöka klara något mer än vardagen.
Det gör också att det hamnar på minoriteterna att driva rättvis förändring, vilket är såå galet. Som om det skulle åläggas varje individuellt misshandlat barn att få slut på det, istället för förövaren.
För mig som svenskfödd, akademiker, medelinkomsttagare, med ett icke normbrytare grunduttryck har det varit intressant, hemskt och frustrerande att vara på studiebesök i lågstatuskategorin långtidssjuk kvinna.
Självklart målar jag min grind i pridefärger när vänner blir utsatta för hot och hat i ditt hem pga sin pridemålade grind, eller kanske mer korrekt för deras samkönade parrelation. Och självklart pratar jag irl och på nätet i stil med #jagärhär, dvs utan att skamma, svartmåla eller nedvärdera folk som uttrycker människofientliga åsikter och annanfiering. Men sedan då?
I grunden tror jag vi som civilisation behöver anpassa oss till befintliga resurser (jorden, inte de 4,2 jordarna) och att det för oss som överkonsumerar behöver ske genom att verkligen titta på behov/begär. Omvärdera vad vi faktiskt behöver och hur lycka faktiskt genereras i våra liv. Så länge vi tror att vi måste konsumera 4,2 jordklot för att vara lyckliga kommer det alltid finnas människor som uppfattas som hot mot den egna lyckan. Eftersom vår kultur bygger på annanifiering som metod att kunna bruka våld och exploatera människor (slavhandeln började ju som bekant inte med Afrika-Amerika utan fanns i romarriket, Egypten) samt på att se jorden som förbrukningsvara (också skild från oss), så tror jag även om det är totalt utmattande att tänka så, att de är grundmekanismerna som behöver förändras.