Vad ska jag göra?

[privat]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag kommer inte att flytta nu, utan det blir isf efter jul (om inte mamma blir snabbt sämre under hösten).
Det rör sig alltså om 3-4mån och eftersom sambon då kommer vara i slutet på sitt slutarbete så är det mycket skrivande och det hoppas jag att han delvis kan göra från Sverige också, för jag kommer säkert behöva hans stöd också och jag kan tänka mig att det inte kommer vara så lätt att orka med att ta hand om dottern själv alla gånger heller.
Att låta dotten vara kvar hos sambon går inte heller eftersom han kommer ha mycket att göra med pluggandet.

Om det var en omvänd situation så hoppas jag att jag skulle förstå och låta sambon åka med dotten, men jag skulle åka och vara med dom så mkt jag kunde.

 

[Björk]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag förstår att du är i en jättesvår sits! Och jag har svårt att sätta mig in i den, eftersom jag aldrig varit där. Det är många bra och tänkvärda svar du fått. Mina tankar: Personligen tycker jag att för barnets skull så spelar nog faktiskt inte mormor så stor roll. Er dotter är så liten att hon ändå inte kommer att ha några minnen av mormor och för henne så är du och pappa viktigast. Det är ni som kommer att finnas i hennes liv i framtiden och detta skulle ju troligast vara faktum även om din mamma inte hade varit sjuk.

För dig är det däremot en annan sak. Och för din mamma. För dig är det ju viktigt att ta vara på tiden med din mamma nu när du vet att den är begränsad. Och för henne är det säkerligen också viktigt att du finns där, samt att hon får glädjas åt sitt barnbarn såklart!

För övrigt: För mig så är ändå den primära familjen den viktigaste att ta hänsyn till. Och för mig är min primärfamilj faktiskt min sambo och barnet. Dock tycker jag mig ana att du och sambon inte är helt på samma linje överlag? När du beskriver er två så låter det som att ni är väldigt olika som personer; att ni kanske inte egentligen har en jättestark bindning till varandra som personer? Och samtidigt kan man ju "vända på steken" och säga att om han ser dig och dottern som primärfamilj så kanske han borde förstå din situation och försöka lösa den tillsammans med dig, med någon slags kompromiss som kan funka för alla parter. För om du mår dåligt av att inte "få" vara med din mamma denna sista tid så kommer ju det att påverka både dig, honom och er dotter....

Som du ser: jag har inga bra svar. Jag hoppas ni lyckas lösa situationen till det bästa.

 

[privat]

Sv: Vad ska jag göra?

Vi har lika grundvärderingar, men även om våra länder är väldigt lika på många sätt blir det kulturkrockar och "vanekrockar". Hade hade aldrig ett vanligt förhållande innan dottern blev till. Första 6mån bodde vi i samma stad men sen har vi haft ett distansförhållande där vi setts några veckor i taget med ngr månaders mellanrum. Det var först efter dottern var född som vi flyttade ihop och egentligen började "dela liv".
Sambon har ändrat sig mkt och är en jättebra pappa, förut var han ute och festade flera dagar i veckan och kunde komma på saker 10 min innan han skulle göra dom. Nu vet hans kompisar att om sambon ska kunna följa med på saker måste dom fråga i god tid och sambon har "lärt" sig att fråga mig om det passar. Festat ordentligt har han bara gjort ngr gånger sen jag flyttade hit.

Att tänka på att dottern inte kommer att komma ihåg sin mormor gör så ont.

 

[Björk]

Sv: Vad ska jag göra?

Att tänka på att dottern inte kommer att komma ihåg sin mormor gör så ont.

Oj, ja.. förlåt, jag är ledsen att jag fick dig sorgsen.
Jag förstår det. Jag är ju själv en "äldre mamma" och förhoppningsvis kommer min son ha många minnen av mina föräldrar, men troligen kommer han ej ha kvar dem i vuxen ålder (de kommer att vara över 80 när han fyller 20 år... om de lever då) och det känns ju också sorgligt.

Förlåt om jag gjorde dig ledsen!

 

[privat]

Sv: Vad ska jag göra?

Ingen fara, det är en sak jag tänker på ofta ändå.
Jag är inte ens en äldre mamma, 25 år och min mamma har precis fyllt 50. Jag har både farmor, farfar, mormor och morfar kvar i livet. Så att mina barn inte ska få ha en mormor i livet känns så konstigt. Jag kommer ihåg hur roligt jag och mina syskon hade med vår mormor när vi var små och hur synd jag tyckte om dom som inte hade någon mormor, eller där mormor bodde långt bort.

Men dottern har en underbar farmor också, det är tur det iaf. Och en morfar och en farfar såklart.

 

[vindvissla]

Sv: Vad ska jag göra?

En fråga till er kvinnor:

Hur skulle ni göra, om ni hade nio månader kvar på er utbildning och er kille tog er ettåring för att fara till ett annat land för att umgås med en förälder under dennes sista tid i livet?

Just i denna situationen hade jag förstått det. Speciellt eftersom ts är mammaledig och han studerar heltid så hade det ju inte gått fysiskt sett att dottern skulle vara kvar med honom. Om det varit tvärtom, om jag jobbat och min sambo varit ledig med barnet och hans mamma blivit sjuk i ett annat land, då hade jag förstått om han velat vara där hennes sista tid. Jag hade fått komma och hälsa på så ofta jag kunde. Ibland är livet inte idealiskt men rätt ofta här försöker vi tänka jämställt.

Hur tycker du själv att ts ska göra?

 

[Calazirya]

Sv: Vad ska jag göra?

En fråga till er kvinnor:

Hur skulle ni göra, om ni hade nio månader kvar på er utbildning och er kille tog er ettåring för att fara till ett annat land för att umgås med en förälder under dennes sista tid i livet?

Hur hade du gjort ( ställer en motfråga )

Det är jätteknixigt och jag samtalde lite med sambon om scenariot ( nu går det ju aldrig att sätta sig in i situationen helt ).

Eftersom TS mamma är döende så vill ju såklart ts umgås så mycket som möjligt med hennes mamma = fullt förståeligt.

Pappan pluggar heltid och kan således inte ta hand om barnet..

Så hur skulle du löst det, bott kvar och träffat din mamma sporadiskt hennes sista tid ?

Jag hade ( om möjlighet finns ) tagit ledigt från skolan och skjutit upp examen några månader, annars vill jag tro att jag hade låtit min sambo och Ella flytta hem och besökt dom ofta..

 

[privat]

Sv: Vad ska jag göra?

Igår hade jag och sambon ett riktigt bra prat, vi sa kanske inte så mycket men det fanns en känsla mellan oss som kändes väldigt skön.

Jag började med att lägga fram mitt förslag om att flytta till Sverige efter jul och att han sen kommer när han är färdigpluggad och försöker med jobb i Sverige. Hittar han inget som han trivs med och när det är "över" med mamma så få vi ta en ny funderare på vart vi ska bo. Jag tror också att det finns bra jobb i Göteborg till honom (verkar så när vi kollade platsannonser) så kanske vi hamnar där. Vi kom väl inte direkt till något beslut, vi väntar lite och ser vad som händer framöver med mamma. Han tycker det känns väldigt jobbigt att vara ifrån Emilia eftersom det händer så mycket varje vecka. Han vet inte riktigt än hur mycket han måste vara här och hur mycket han kan vara i Sverige isf.

Vi avslutade med att prata lite om mamma, han sa inte så mkt men jag kände att han verkligen lyssnade och höll om mig.

 

[vindvissla]

Sv: Vad ska jag göra?

Skönt att det kändes så bra. Det viktigaste är ju att man kan kommunicera. Om ni har råd kan du ju åka fram och tillbaka ett par gånger under hösten. Nu har du ju en Sverigeresa att se fram emot i augusti i alla fall!

 

[privat]

Sv: Vad ska jag göra?

Ja, samtalet igår kändes väldigt skönt. Jag vill ju inte göra någon som inte känns ok för honom heller. Även om det inte kommer bli bra för honom så vill jag att han ska förstå och säga hur han känner.

En Sverigetur i november är inplanerad också, en kompis ska ha barn i slutet av oktober så det lockar att åka i november för att träffa den lilla också.

 

[Hyacinth]

Sv: Vad ska jag göra?

Liten undran: Hur känner din mamma?

 

[vindvissla]

Sv: Vad ska jag göra?

Nä helst ska ju alla vara glada och nöjda. Skönt att ni inte bor i typ Australien iaf!

 

[No1]

Sv: Vad ska jag göra?

Hur hade du gjort ( ställer en motfråga )
..

Sett till att inte hamna i TS situation
Nej men jag var bara nyfiken.

Jag tycker fö inte att det akuta dilemmat är att oroa sig för.
Den som det passar bäst får ta barnet, det är ändå en kortsiktigt lösning för kort period.

Det JAG hade sett som ett jättebekymmer är att ha barn med en man som helst vill bo i "sitt" land när jag helst inte bor där.

 

[vindvissla]

Sv: Vad ska jag göra?

Det JAG hade sett som ett jättebekymmer är att ha barn med en man som helst vill bo i "sitt" land när jag helst inte bor där.

Det är ju jättesvårt att veta innan.

Jag tycker det är mycket svårare att bo på Irland efter jag fick barn.

 

[Laizita]

Sv: Vad ska jag göra?

Jag tycker det är mycket svårare att bo på Irland efter jag fick barn.

Lite OT; Är lite nyfiken, varför är det svårare om man får fråga?

 

[vindvissla]

Sv: Vad ska jag göra?

För att jag är så långt ifrån min mamma. Mest. Det var inget bekymmer innan jag fick barn, men nu när hon är mormor till mitt barn känns det jättelångt. Så det är inte landets fel. Och inget jag kunde veta innan.

 

[privat]

Sv: Vad ska jag göra?

Inte hamnat i min situation?
En sjukdom är svår att förutse, och jag tror att det hade varit mycket lättare att bo här om inte mamma var sjuk.
Tycker du att jag skulle ha gjort abort? Eller kanske inte haft sex alls? (för p-piller tror man ju ska fungera)

 

[Calazirya]

Sv: Vad ska jag göra?

Lätt att säga på förhand hörrudu .

Nej men allvarligt, jag är nyfiken på hur du löst situationen mer konkret ( dvs inte bara svara att du inte skulle ha hamnat i den situationen ).

Du skriver ju själv att den som kan ska ta hand om barnet och i detta fall är det ju TS ( mamman )..

 

[No1]

Sv: Vad ska jag göra?

Inte hamnat i min situation?
En sjukdom är svår att förutse, och jag tror att det hade varit mycket lättare att bo här om inte mamma var sjuk.
)

Som jag skrev handlar nuvarande situation med din mamma om en tillfällig lösning. Det handlar om en kortare tid.
Jag ser det övht inte som ett problem, det får lösa sig helt enkelt. Genom att du som har lättast att ta hand om ett barn, just nu, tar med dig barnet och åker hem till Sverige.

Däremot ser jag (utifrån mina värderingar) ett större och mer svårlösligt problem i att du och din partner inte är enade om vilket land ni skall bo i.
Om inte en av er omvänds så innebär det att en av er inte kommer vara nöjd med något som, enligt mig, är rätt primärt för livskvalitén.
Om ni inte kan enas kan det innebära att en av er kommer ha sin avkomma i ett annat land.

Tycker du att jag skulle ha gjort abort? Eller kanske inte haft sex alls? (för p-piller tror man ju ska fungera

Jag dömer dig inte för att du gjorde ett val jag inte hade gjort.

 

[No1]

Sv: Vad ska jag göra?

Lätt att säga på förhand hörrudu .

Mammascenariot är inte det jag lägger tyngdpunkt på övht - det går givetvis inte att förutspå sjukdom.
Däremot, om man träffar en utländsk man som inte är rotad i sverige så kan man kalkylera med risken att han inte kommer vilja stanna.

Nej men allvarligt, jag är nyfiken på hur du löst situationen mer konkret ( dvs inte bara svara att du inte skulle ha hamnat i den situationen ).

Du skriver ju själv att den som kan ska ta hand om barnet och i detta fall är det ju TS ( mamman

Precis.