Priscilla
Trådstartare
just nu är allt bara jättejobbigt.. sitter och gråter.
har just haft ett storgräl med hela familjen.
för en tid sedan (ett halvår sen) ville min syster ha en katt.. jag frågade henne då varför hon ville det, och hon hade väl ingen förklaring, jag hade ju en och hon ville så gärna ha en egen.
så kom hon. världens gulligaste lilla kissemiss. föddes hos grannen så vi fick följa hela hennes utveckling från andra dagen. baileys fick hon heta, och hon flyttade in efter tolv veckor i livet.
så gick månaderna, allt gick jättebra med min stora katt och hon trivdes.
sen började alla problem komma.. baileys är väldigt kräsen med kattlådan, så om det inte är rent (om hon har bajsat) så bajsar hon på golvet bredvid.. min syster blev fjorton och hade inte tid med katter utan var mer och mer borta och vägrade ta ansvar för saker som hon tyckt var självklara och jättelätta för bara några månader sen...
helt plötsligt är allt jättejobbigt, hon vägrar tömma kattlådan, hon hatar katten för att den är frustrerad och jamar - när det enda den vill ha är uppmärksamhet. jag är borta väldigt mkt, då jag har väldigt långt att pendla och varje kväll när jag kommer hem efter att ha varit i stallet är det nåt som har hänt.
så nu pratade vi om hur vi ska göra med baileys.. jag vill verkligen inte ge bort henne, men jag förstår att det är det enda som egentligen är rätt, för hennes skull.
vad tycker ni? snälla, jag behöver verkligen råd. ingen annan verkar ta ansvar över nånting i den här familjen.. mammas förslag var att åka till bonden och skjuta henne =/ jag blev så arg så jag röt något om att "sån djursyn är ju sjuk" och drämde igen dörren till mitt rum.
och här sitter jag nu. hjälp mej!!
har just haft ett storgräl med hela familjen.
för en tid sedan (ett halvår sen) ville min syster ha en katt.. jag frågade henne då varför hon ville det, och hon hade väl ingen förklaring, jag hade ju en och hon ville så gärna ha en egen.
så kom hon. världens gulligaste lilla kissemiss. föddes hos grannen så vi fick följa hela hennes utveckling från andra dagen. baileys fick hon heta, och hon flyttade in efter tolv veckor i livet.
så gick månaderna, allt gick jättebra med min stora katt och hon trivdes.
sen började alla problem komma.. baileys är väldigt kräsen med kattlådan, så om det inte är rent (om hon har bajsat) så bajsar hon på golvet bredvid.. min syster blev fjorton och hade inte tid med katter utan var mer och mer borta och vägrade ta ansvar för saker som hon tyckt var självklara och jättelätta för bara några månader sen...
helt plötsligt är allt jättejobbigt, hon vägrar tömma kattlådan, hon hatar katten för att den är frustrerad och jamar - när det enda den vill ha är uppmärksamhet. jag är borta väldigt mkt, då jag har väldigt långt att pendla och varje kväll när jag kommer hem efter att ha varit i stallet är det nåt som har hänt.
så nu pratade vi om hur vi ska göra med baileys.. jag vill verkligen inte ge bort henne, men jag förstår att det är det enda som egentligen är rätt, för hennes skull.
vad tycker ni? snälla, jag behöver verkligen råd. ingen annan verkar ta ansvar över nånting i den här familjen.. mammas förslag var att åka till bonden och skjuta henne =/ jag blev så arg så jag röt något om att "sån djursyn är ju sjuk" och drämde igen dörren till mitt rum.
och här sitter jag nu. hjälp mej!!