T
Tiffanys
Hej
Ber om ursäkt då detta säkert blir lite långt men ska försöka hålla det kortfattat..
Jag skaffade min katt för ungefär 6 år sedan från en lokal kattsamarit. Han såldes då som innekatt då han varit hemlös i över ett år och mått väldigt dåligt då folk varit elaka, sparkat mot honom osv
Redan från början var han väldigt försiktig och rädd av sig. Gick genast och gömde sig under sängen vid besök och så vidare. Efter över ett år var man fortfarande tvungen att gå försiktigt och så vidare mot honom då han var väldigt skygg.
Han är otroligt snäll. Aldrig bitit eller rivit någon, väldigt kelig och mysig i allmänhet. Han blev sakta bättre och bättre. Jag var tvungen att flytta hem till mina föräldrar en period på grund av andra omständigheter. De hade redan en katt (också snäll) och de kom överens men höll lite avstånd. Här insåg vi i alla fall att min "innekatt" absolut ville vara ute, även om han höll sig mest på tomten. När jag så flyttade till lägenheten så fick han bo kvar då han inte alls trivdes med att vara innekatt längre. Nästa sommar var vi tvungen att ta bort mina föräldrars katt då han var för gammal helt enkelt och sedan dess har min katt gjort stora så att säga personliga framsteg.
Hans revir är lite utökat, han är tryggare med familjen och mer som en "normal" katt. Flyr inte längre när folk kommer mot honom och så vidare. Dock är han fortfarande en väldigt känslig herre. Han tycker inte om småbarn och andra djur av uppenbara anledningar (högljudda, snabba och oberäkneliga) och blir t.ex rädd om du kastar en papperstuss åt honom, höga ljud osv.
Men han är så snäll och go och jag tror att det här liksom är det bästa han blir efter det trauma han ändå gått igenom. Vi vet inte exakt hur gammal han är men gissar på ca 10 år så det är ju ingen ålder.
I alla fall så kan mina föräldrar inte ha kvar honom till hösten. Att ta honom till mig känns inte som ett alternativ då han som sagt vill vara ute och jag har inte ens en balkong. Samtidigt känns det inte rätt att sälja/ge bort honom då han är så pass speciell och han så lätt skulle fara illa om det inte verkligen är ett lugnt och fint hem utan yngre barn, hundar osv där han får vara lite för sig själv och kan vara ute.
Tyvärr känner jag ingen med rätt förutsättningar som kan ta honom så jag funderar på att ta bort honom. Känner att det är bättre att han får somna in än att han far illa igen. Samtidigt är han ju inte gammal och fullt frisk så det känns ju inte direkt bra i magen heller..
Detta är ett sånt dilemma för mig.. Hur hade ni gjort? Vill helst inte tänka på att sommaren kommer ta slut för jag vet verkligen inte hur jag ska hantera detta..
Ber om ursäkt då detta säkert blir lite långt men ska försöka hålla det kortfattat..
Jag skaffade min katt för ungefär 6 år sedan från en lokal kattsamarit. Han såldes då som innekatt då han varit hemlös i över ett år och mått väldigt dåligt då folk varit elaka, sparkat mot honom osv
Redan från början var han väldigt försiktig och rädd av sig. Gick genast och gömde sig under sängen vid besök och så vidare. Efter över ett år var man fortfarande tvungen att gå försiktigt och så vidare mot honom då han var väldigt skygg.
Han är otroligt snäll. Aldrig bitit eller rivit någon, väldigt kelig och mysig i allmänhet. Han blev sakta bättre och bättre. Jag var tvungen att flytta hem till mina föräldrar en period på grund av andra omständigheter. De hade redan en katt (också snäll) och de kom överens men höll lite avstånd. Här insåg vi i alla fall att min "innekatt" absolut ville vara ute, även om han höll sig mest på tomten. När jag så flyttade till lägenheten så fick han bo kvar då han inte alls trivdes med att vara innekatt längre. Nästa sommar var vi tvungen att ta bort mina föräldrars katt då han var för gammal helt enkelt och sedan dess har min katt gjort stora så att säga personliga framsteg.
Hans revir är lite utökat, han är tryggare med familjen och mer som en "normal" katt. Flyr inte längre när folk kommer mot honom och så vidare. Dock är han fortfarande en väldigt känslig herre. Han tycker inte om småbarn och andra djur av uppenbara anledningar (högljudda, snabba och oberäkneliga) och blir t.ex rädd om du kastar en papperstuss åt honom, höga ljud osv.
Men han är så snäll och go och jag tror att det här liksom är det bästa han blir efter det trauma han ändå gått igenom. Vi vet inte exakt hur gammal han är men gissar på ca 10 år så det är ju ingen ålder.
I alla fall så kan mina föräldrar inte ha kvar honom till hösten. Att ta honom till mig känns inte som ett alternativ då han som sagt vill vara ute och jag har inte ens en balkong. Samtidigt känns det inte rätt att sälja/ge bort honom då han är så pass speciell och han så lätt skulle fara illa om det inte verkligen är ett lugnt och fint hem utan yngre barn, hundar osv där han får vara lite för sig själv och kan vara ute.
Tyvärr känner jag ingen med rätt förutsättningar som kan ta honom så jag funderar på att ta bort honom. Känner att det är bättre att han får somna in än att han far illa igen. Samtidigt är han ju inte gammal och fullt frisk så det känns ju inte direkt bra i magen heller..
Detta är ett sånt dilemma för mig.. Hur hade ni gjort? Vill helst inte tänka på att sommaren kommer ta slut för jag vet verkligen inte hur jag ska hantera detta..
