Ja, jag tror samma. Det kanske blir en tillbakagång till att göra saker själv snarare än att köpa tjänster och professionaliseringen av branschen kanske tillfälligt minskar, vilket inte behöver vara negativt. Med eget stall och islandshästar (samt världens bästa höbonde!!!) ser jag ju också att jag själv kommer undan mycket lindrigare vad gäller kostnadsökningar än vad många andra gör. Bara en sån sak som att en islandshäst i genomsnitt verkar äta ungefär hälften av vad en normalstor swb sätter i sig är ju en stor besparing. Och så därtill billigare försäkring! Ridhus hade jag dock kunnat döda för vissa novemberkvällar, men har inget och det är vad det är - grusvägarna är våra främsta träningsbanor året omJag tänker att hästnärigen formar om sig den väg som det blir mest ekonomisk hållbar. Hästkärleken är stark hos många av oss. Kanske fler lösdrifter, hästar som klarar av att gå ute dygnet runt utan täcke, ryttare som tycker att skogen funkar som bra alternativ till ridhusen, färre välstammade högoktaniga hästar för höga priser och dyra försäkringar, och fler pålitliga ponnier som man inte siktar mot stjärnorna med. Islandshästvärlden växer sig ju stark och det tror jag står för något mer än bara de två extra gångarterna.