Ber om ursäkt för att hoppa lite i världshistorien. Inlägget igår skrevs i förtvivlan och avsaknad av hopp. Återigen, naturligtvis var världen aldrig en idyll - ja förutom då Adam och Eva vandrade runt nakna
har alltid funnit det intressant att den första stora synden de gjorde sig skyldiga till var kunskap. Det är bara att titta på det senaste århundrade, två världskrig, ett antal Förintelser (WWII, Rwanda, Bosnien etc), civil rights, smutsiga krig i sydamerika, vietnamkriget, inhemska terrorgrupper, mafia etc, etc, etc. Vad som i mina ögon förändrats är att så många idag verkar rycka på axlarna och säga att så är världen. Ja, men det är inte så världen må
ste vara. Vi, sekulära, politiskt centristiska, har någonstans på vägen tappat bort att vi är en majoritet och att VI har makten. Inte galningarna i ISIS eller vit makt.
Vad jag försökte få fram är att islamister och extremister har vunnit iom den polarisering som skett och att både i västvärlden och i mellanöstern har den sekulära politiskt moderata majoriteten drunknat i rop om ett islamskt kalifat och ut med blatte packet. Den arabiska våren var början på något stort, en grässrots demokratirörelse som kom från medborgarna. Istället har det blivit värre. Je Suis Charlie visade den vrede över terrorn som finns hos de flesta, och nu har vi ytterligare ett attentat.
Att världen inte var en idyll innan islamisternas och högerextremisms terrordåd är otroligt sant, men just nu, just idag vill jag bara säga till alla extremister som tror att terror och död är lösningen:
UT FRÅN MITT LAND, MIN VÄRLD