Vad göra med kollegan?

[Shaggy]

Hur ska jag hantera min kollega?

För 6 veckor sedan började jag på ett nytt jobb. Jag fick dela rum med en man som verkade trevlig om än inte helt inne i sin roll i företaget. Det senare var helt förklarligt med tanke på att han bara jobbat där i drygt ett halvår. Efter bara ett par dagar så åkte jag iväg på introduktion på en annan ort där företaget har verksamhet och har nu varit där i totalt 3,5 vecka. Min erfarenhet av orten jag ska arbeta på är med andra ord rätt begränsad och jag har bara fått utbildning inom det område jag själv ska jobba med.

I torsdags ringde så den här mannen till mig då jag var på väg hemmåt efter närmare en vecka på den andra orten. Han frågade om vad han ska använda för artikelnummer för en vara. Till saken hör att han arbetar som säljare, jag har en helt annan roll. Snäll som jag är så försökte jag hjälpa honom genom att resonera mig fram till vad som kunde vara lämpligt men eftersom jag inte känner till artiklarna alls så blev det rätt svårt. I fredags ringde kundtjänst, då hade han hänvisat en kunds fråga till mig. Jag kontaktade kunden och löste förhoppningsvis problemet. Här blev jag dock lite sur och pratade med platschefen om att han börjat använda mig som sin personliga problemlösare. Platschefen bad mig informera om det hela fortsätter vilket för mig var lagom nivå vid det tillfället.

Idag hade vi så bokat ett möte inför ett kundbesök vi ska på tillsammans om några dagar. Vid frukost så kläckte han ur sig att

Jag och Shaggy ska ha det lite mysigt vid kl 14 idag.

Jag härsknade till men sa bara något om att han skulle se upp för jag kanske bits. Under dagen snörvlade jag lite vid ett tillfälle och då började han tjata om att jag var förkyld och han vill inte bli smittad. Tredje eller fjärde gången så tröttnade jag och sa bestämt men inte ilsket att jag kunde garantera att jag inte var förkyld. Då blir han sur och säger att jag inte behöver bli arg. Större delen av dagen tillbringade jag på annan plats och skötte mitt jobb.

Jag var på plats 10 minuter innan mötet och han sa att han bara skulle skicka iväg ett mail. Jag pillade med lite saker i min dator medan jag väntade. När jag suttit i 30 min (altså 20 minuter efter att mötet skulle börjat) så blev han äntligen klar. Nu visade det sig att han inte ens kollat underlagen vi skulle titta på utan jag blev den som fick vara kreativ och ta upp det jag upptäkt i underlagen. Mötet blev 10 minuter långt och enligt mig totalt värdelöst eftersom det bara blev en information från min sida utan att han kunde ge någon respons.

Det finns lite mer saker men det blir så långt om jag ska ta med det också och det känns som om det här är rätt mycket för 2,5 vecka som jag tillbringat på 'rätt' ort.
Jag känner att jag inte vet hur jag ska hantera honom. Han kräver massor av mig men inget av sig själv. Han anser att han har rätt att insinuera inför hela personalen att vi har något ihop, vilket vi defenitivt inte har. Han anser att han har rätt att retas (?) med mig men kan inte ta att jag utan aggression svarar tillbaka. Han stjäl min arbetstid och försenar på det sättet mitt arbete.

 

[athena_arabians]

@Shaggy: Ta det med chefen och vilken j-la planta till kollega. Med tanke på #metoo kanske det är läge att tänka på hur man uttrycker sig gentemot sin kvinnliga kollega...

 

[Brandgul]

Hur ska jag hantera min kollega?

För 6 veckor sedan började jag på ett nytt jobb. Jag fick dela rum med en man som verkade trevlig om än inte helt inne i sin roll i företaget. Det senare var helt förklarligt med tanke på att han bara jobbat där i drygt ett halvår. Efter bara ett par dagar så åkte jag iväg på introduktion på en annan ort där företaget har verksamhet och har nu varit där i totalt 3,5 vecka. Min erfarenhet av orten jag ska arbeta på är med andra ord rätt begränsad och jag har bara fått utbildning inom det område jag själv ska jobba med.

I torsdags ringde så den här mannen till mig då jag var på väg hemmåt efter närmare en vecka på den andra orten. Han frågade om vad han ska använda för artikelnummer för en vara. Till saken hör att han arbetar som säljare, jag har en helt annan roll. Snäll som jag är så försökte jag hjälpa honom genom att resonera mig fram till vad som kunde vara lämpligt men eftersom jag inte känner till artiklarna alls så blev det rätt svårt. I fredags ringde kundtjänst, då hade han hänvisat en kunds fråga till mig. Jag kontaktade kunden och löste förhoppningsvis problemet. Här blev jag dock lite sur och pratade med platschefen om att han börjat använda mig som sin personliga problemlösare. Platschefen bad mig informera om det hela fortsätter vilket för mig var lagom nivå vid det tillfället.

Idag hade vi så bokat ett möte inför ett kundbesök vi ska på tillsammans om några dagar. Vid frukost så kläckte han ur sig att

Jag härsknade till men sa bara något om att han skulle se upp för jag kanske bits. Under dagen snörvlade jag lite vid ett tillfälle och då började han tjata om att jag var förkyld och han vill inte bli smittad. Tredje eller fjärde gången så tröttnade jag och sa bestämt men inte ilsket att jag kunde garantera att jag inte var förkyld. Då blir han sur och säger att jag inte behöver bli arg. Större delen av dagen tillbringade jag på annan plats och skötte mitt jobb.

Jag var på plats 10 minuter innan mötet och han sa att han bara skulle skicka iväg ett mail. Jag pillade med lite saker i min dator medan jag väntade. När jag suttit i 30 min (altså 20 minuter efter att mötet skulle börjat) så blev han äntligen klar. Nu visade det sig att han inte ens kollat underlagen vi skulle titta på utan jag blev den som fick vara kreativ och ta upp det jag upptäkt i underlagen. Mötet blev 10 minuter långt och enligt mig totalt värdelöst eftersom det bara blev en information från min sida utan att han kunde ge någon respons.

Det finns lite mer saker men det blir så långt om jag ska ta med det också och det känns som om det här är rätt mycket för 2,5 vecka som jag tillbringat på 'rätt' ort.
Jag känner att jag inte vet hur jag ska hantera honom. Han kräver massor av mig men inget av sig själv. Han anser att han har rätt att insinuera inför hela personalen att vi har något ihop, vilket vi defenitivt inte har. Han anser att han har rätt att retas (?) med mig men kan inte ta att jag utan aggression svarar tillbaka. Han stjäl min arbetstid och försenar på det sättet mitt arbete.

Aha! Var det DÄR min f.d kollega började alltså...

Jag hjälpte till i början innan jag förstod att jag täckte upp för en lat och slarvig kollega som dessutom hade högre lön än mig (och tog cred för sakerna)

Vilken mess när han slutade och cheferna upptäckte hur dåligt allt han gjort var.

Mitt tips är att sluta serva honom och ha en öppen dialog med chefen.

 

[Cattis_E]

Ta ett djupt andetag.
Tala om för honom tydligt att du inte anser att sådana kommentarer som att ha det mysigt är önskvärda utan hellre ser att han helt enkelt säger att ni ska ha möte/workshop.

Kom precis till kommande möten (dvs typ 3 min i) och om han inte är klar med vad han nu ska göra inom 5-10 min så säger du att eftersom du inte har tid nu så får vi planera om mötet för jag har inte tid att stå och vänta på dig utan har fler saker som behöver göras.

Sedan tycker jag du låter väldigt irriterad på personen, du har hakat upp dig lite och nu kommer du att reta dig på allt han gör som inte du skulle gjort.
På vilka mer sätt insinuerar han att ni har något ihop. För om det bara var den kommentaren så tar nog de flesta det som ett dåligt försök till att skoja till det. Det hade i alla fall jag gjort.

Men uppgifterna är det svårare, men kräv en motprestation.
Nedanstående kan tyckas larvigt, klart ni ska kunna prata med varandra också, men ibland finns det fördelar med skriftlig kommunikation utöver den muntliga.
Har han inte tittat på något be honom göra det och maila dig några punkter inom en lämplig tidsperiod.
Maila honom några frågor (om hur han ser det) i ett mail och se om du får svar.
Prova att göra det några gånger, fungerar inte det så får du gå till chefen och säga att samarbetet inte fungerar och att du inte får återkoppling när du försöker bolla saker.

 

[karamelldrottningen]

Vilken jobbig människa. Jag tror att det är bra att ta avstånd från honom

 

[tanten]

Hur ska jag hantera min kollega?

För 6 veckor sedan började jag på ett nytt jobb. Jag fick dela rum med en man som verkade trevlig om än inte helt inne i sin roll i företaget. Det senare var helt förklarligt med tanke på att han bara jobbat där i drygt ett halvår. Efter bara ett par dagar så åkte jag iväg på introduktion på en annan ort där företaget har verksamhet och har nu varit där i totalt 3,5 vecka. Min erfarenhet av orten jag ska arbeta på är med andra ord rätt begränsad och jag har bara fått utbildning inom det område jag själv ska jobba med.

I torsdags ringde så den här mannen till mig då jag var på väg hemmåt efter närmare en vecka på den andra orten. Han frågade om vad han ska använda för artikelnummer för en vara. Till saken hör att han arbetar som säljare, jag har en helt annan roll. Snäll som jag är så försökte jag hjälpa honom genom att resonera mig fram till vad som kunde vara lämpligt men eftersom jag inte känner till artiklarna alls så blev det rätt svårt. I fredags ringde kundtjänst, då hade han hänvisat en kunds fråga till mig. Jag kontaktade kunden och löste förhoppningsvis problemet. Här blev jag dock lite sur och pratade med platschefen om att han börjat använda mig som sin personliga problemlösare. Platschefen bad mig informera om det hela fortsätter vilket för mig var lagom nivå vid det tillfället.

Idag hade vi så bokat ett möte inför ett kundbesök vi ska på tillsammans om några dagar. Vid frukost så kläckte han ur sig att

Jag härsknade till men sa bara något om att han skulle se upp för jag kanske bits. Under dagen snörvlade jag lite vid ett tillfälle och då började han tjata om att jag var förkyld och han vill inte bli smittad. Tredje eller fjärde gången så tröttnade jag och sa bestämt men inte ilsket att jag kunde garantera att jag inte var förkyld. Då blir han sur och säger att jag inte behöver bli arg. Större delen av dagen tillbringade jag på annan plats och skötte mitt jobb.

Jag var på plats 10 minuter innan mötet och han sa att han bara skulle skicka iväg ett mail. Jag pillade med lite saker i min dator medan jag väntade. När jag suttit i 30 min (altså 20 minuter efter att mötet skulle börjat) så blev han äntligen klar. Nu visade det sig att han inte ens kollat underlagen vi skulle titta på utan jag blev den som fick vara kreativ och ta upp det jag upptäkt i underlagen. Mötet blev 10 minuter långt och enligt mig totalt värdelöst eftersom det bara blev en information från min sida utan att han kunde ge någon respons.

Det finns lite mer saker men det blir så långt om jag ska ta med det också och det känns som om det här är rätt mycket för 2,5 vecka som jag tillbringat på 'rätt' ort.
Jag känner att jag inte vet hur jag ska hantera honom. Han kräver massor av mig men inget av sig själv. Han anser att han har rätt att insinuera inför hela personalen att vi har något ihop, vilket vi defenitivt inte har. Han anser att han har rätt att retas (?) med mig men kan inte ta att jag utan aggression svarar tillbaka. Han stjäl min arbetstid och försenar på det sättet mitt arbete.

Tror inte jag kan bidra med något konstruktivt alls - men du har min fulla sympati.

Vilken praktidiot.

 

[Shaggy]

Jag hjälpte till i början innan jag förstod att jag täckte upp för en lat och slarvig kollega som dessutom hade högre lön än mig (och tog cred för sakerna)

Exakt så känns det inklusive parantesen.

 

[Shaggy]

Sedan tycker jag du låter väldigt irriterad på personen, du har hakat upp dig lite och nu kommer du att reta dig på allt han gör som inte du skulle gjort.
På vilka mer sätt insinuerar han att ni har något ihop. För om det bara var den kommentaren så tar nog de flesta det som ett dåligt försök till att skoja till det. Det hade i alla fall jag gjort.

Han ställer sig väldigt nära (läs nästan på mig). Han lägger handen på min axel (vilket var vardag på min förra arbetsplats men då med en helt annan skämtsamhet som var ömsesidig). Han berättar 'förtroenden' osv.
Jag vet att jag hakat upp mig på honom men hittills har han bara tagit utan att ge någonting alls. Han förväntar sig att jag som helt ny ska lösa hans problem och så då de där ovälkomna närmandena.

 

[Raderad medlem 6459]

För om det bara var den kommentaren så tar nog de flesta det som ett dåligt försök till att skoja till det. Det hade i alla fall jag gjort.

Och jag hade blivit snorförbannad för jag tycker kommentaren är både äcklig och fullkomligt onödig.

 

[Cattis_E]

Och jag hade blivit snorförbannad för jag tycker kommentaren är både äcklig och fullkomligt onödig.

Det menade jag inte att den inte var. Svarade utifrån vad jag som kollega tyckte om jag hörde den sägas till en annan kollega. Men det framgick nog inte tillräckligt tydligt i inlägget..

 

[Raderad medlem 6459]

Det menade jag inte att den inte var. Svarade utifrån vad jag som kollega tyckte om jag hörde den sägas till en annan kollega. Men det framgick nog inte tillräckligt tydligt i inlägget..

Jaha. Ja som kollega hade jag tyckt att det var äckligt och onödigt och att människan var total idiot.

 

[Cattis_E]

Han ställer sig väldigt nära (läs nästan på mig). Han lägger handen på min axel (vilket var vardag på min förra arbetsplats men då med en helt annan skämtsamhet som var ömsesidig). Han berättar 'förtroenden' osv.
Jag vet att jag hakat upp mig på honom men hittills har han bara tagit utan att ge någonting alls. Han förväntar sig att jag som helt ny ska lösa hans problem och så då de där ovälkomna närmandena.

Det där hade jag absolut inte accepterat. Säg ifrån att det inte är okej och ta det med chefen.
Bättrar han sig inte så ska han ha en rejäl tillsägning, och faktiskt kanske anmälas för trakasserier?

Angående arbetsuppgifterna så se mitt tidigare svar.

 

[athena_arabians]

Han ställer sig väldigt nära (läs nästan på mig). Han lägger handen på min axel (vilket var vardag på min förra arbetsplats men då med en helt annan skämtsamhet som var ömsesidig). Han berättar 'förtroenden' osv.
Jag vet att jag hakat upp mig på honom men hittills har han bara tagit utan att ge någonting alls. Han förväntar sig att jag som helt ny ska lösa hans problem och så då de där ovälkomna närmandena.

Säg åt honom att nästa oönskade kroppskontakt kommer att resultera i en anmälan (eller att han blir av med handen).

 

[SaraMara]

Säg åt honom att nästa oönskade kroppskontakt kommer att resultera i en anmälan (eller att han blir av med handen).

Oj... För en hand på axeln? Så kantig hade inte jag varit, människor som står för nära inpå mig enligt vad min personliga sfär anser lagom är visserligen jobbiga, och jag brukar backa undan såpass tydligt att det märks, och jag uppskattar inte hand på varken axel eller arm, men det är en typisk "säljargrej" skulle jag säga, som både kvinnor och män gör. Hade jag upplevt det som obehagligt hade jag vänligt bett vederbörande att sluta, eller förklarat att jag inte uppskattar kroppskontakt, men att snäsa ifrån på ett så "fräsigt" sätt känns överkurs för mig. Händer på axlar och armar förekommer så ofta att jag inte ser det som något sexuellt överhuvudtaget, flygvärdinnor som vill passera i gången, värdar/värdinnor som ska visa in i ett kapprum, hovmästare som ska visa till bord osv.

Till ts:
Vad gäller kollegan så hade jag tvärtom mot många andra verkligen inte pratat med någon chef efter två - visserligen kanske obehövliga, men ändå - frågor och ett icke-konstruktivt möte. Jag tycker det tyder på en gräslig kollegialitet att springa till chefen när en kollega ber om hjälp, en sådan arbetsplats skulle inte jag vilja jobba på. Jag får dagligen minst ett tiotal frågor från kollegor som de, när de är mogna nog i sin roll, bör kunna hantera - liksom jag ställer en miljard "korkade" frågor till mina kollegor, jag hade inte kunnat sköta mitt jobb i en kultur där "var och en sköter sitt" och hade blivit oerhört förvånad om det blivit en ledningsfråga. Om det utvecklas till att kollegan utnyttjar min arbetstid systematiskt är det en annan fråga, men det känns lite tidigt att uttala sig om efter ett dåligt förberett möte och två frågor under sex veckors tid.

Vad gäller kommentaren om "mysigt" så hade jag blivit irriterad, tagit det med personen i enrum och om det upprepats kanske tagit det vidare. Inser att det är något jag kan ha sagt själv, på ett ironiskt sätt över ett möte där jag vet att det kommer vara allt annat än mysigt (typ inledande förlikningsmöte med ilsk motpart/motpartsombud) och där jag vid något morgonmöte förklarat att "jag och kollega x ska ha det riktigt mysigt i eftermiddag". Huu, får börja tänka mig för, det är så lätt att dras in i en skämtsam och vänskaplig jargong men det kan ju uppenbarligen feltolkas ordentligt.

 

[Raderad medlem 6459]

Huu, får börja tänka mig för, det är så lätt att dras in i en skämtsam och vänskaplig jargong men det kan ju uppenbarligen feltolkas ordentligt.

Alla såna här kommentarer (och det är många nu i och med #metoo) förvånar mig så mycket. Givetvis får man tänka sig för i hur man beter sig och skämtar med kollegor man inte känner. Hur kan det tas emot med så mycket förvåning och ledsamhet? Jag trodde i min naivitet att de flesta fick med sig det hemifrån, att man är proffsig och artig på jobbet, särskilt när man är ny. Man stolpar liksom inte in och drar skämt om hur mysigt man ska ha det med en kollega man inte känner. SÅ jävla svårt är det inte.

Hur man talar till kollegor man känner är nåt helt annat, precis som att jag skämtar helt annorlunda med vänner än jag gör med min chef/avlägsna kollegor.

Slutligen: även om det är svårt för att er att inte dra olämpliga skämt med människor ni inte känner så är det liksom inte synd om er. Det är viktigare att inte bli utsatt för skämt med sexuella anspelningar än det är att få skämta fritt på sin arbetsplats.

 

[SaraMara]

Alla såna här kommentarer (och det är många nu i och med #metoo) förvånar mig så mycket. Givetvis får man tänka sig för i hur man beter sig och skämtar med kollegor man inte känner. Hur kan det tas emot med så mycket förvåning och ledsamhet? Jag trodde i min naivitet att de flesta fick med sig det hemifrån, att man är proffsig och artig på jobbet, särskilt när man är ny. Man stolpar liksom inte in och drar skämt om hur mysigt man ska ha det med en kollega man inte känner. SÅ jävla svårt är det inte.

Hur man talar till kollegor man känner är nåt helt annat, precis som att jag skämtar helt annorlunda med vänner än jag gör med min chef/avlägsna kollegor.

Min ledsamhet är inte över att jag inte får prata "som jag vill", utan över att jag, helt utan att ha avsett det, uppenbarligen är en av de obetänksamma som riskerar att sätta någon i en position som inte är önskvärd. Jag tycker alla ska rätt att inte behöva uppleva obehag pga både medvetna och omedvetna klumpigheter och reflekterade mest över att jag nog, så medveten jag ändå trott mig vara, faktiskt hade kunna kläcka ur mig något sådant eftersom det inte ens slagit mig att det kan tolkas som en sexuell invit eller som ett sexuellt insinuerande.

Jag hade nog kunnat säga det till en kund t.o.m. i rena farten, eftersom jag ofta står i så tillspetsade situationer där en vänskaplig och avdramatiserande approach ofta gör att utfallet blir bättre. Insåg mest att jag måste tänka mig för, har aldrig haft en tanke på att jag kunnat vara en av dem som någon upplever sig kränkt av helt enkelt, men mitt mycket personliga anslag i mitt yrke kan helt klart hamna fel. Du tycker kanske inte att det är svårt, men uppenbarligen gör jag det, vilket var en ny erfarenhet för mig och något av en ögonöppnare.

 

[BernT]

Alla såna här kommentarer (och det är många nu i och med #metoo) förvånar mig så mycket. Givetvis får man tänka sig för i hur man beter sig och skämtar med kollegor man inte känner. Hur kan det tas emot med så mycket förvåning och ledsamhet? Jag trodde i min naivitet att de flesta fick med sig det hemifrån, att man är proffsig och artig på jobbet, särskilt när man är ny. Man stolpar liksom inte in och drar skämt om hur mysigt man ska ha det med en kollega man inte känner. SÅ jävla svårt är det inte.

Hur man talar till kollegor man känner är nåt helt annat, precis som att jag skämtar helt annorlunda med vänner än jag gör med min chef/avlägsna kollegor.

Slutligen: även om det är svårt för att er att inte dra olämpliga skämt med människor ni inte känner så är det liksom inte synd om er. Det är viktigare att inte bli utsatt för skämt med sexuella anspelningar än det är att få skämta fritt på sin arbetsplats.

Agree! Har en kollega (man 30+) som kom till mig och två andra tjejer (vi är alla 25-27) och säger ''vad är det för skillnad på tre kukar och ett skämt? Din mamma kan inte ta ett skämt'' + fler sexskämt + diverse (som han säger) ''negerskämt''. Så jävla vidrig människa. Jag blev arg och han kände sig väl förnedrad då för sen ljög han ihop att jag skulle gjort en grej som skulle ge mig en varning. Tog hjälp av facket då och rörde upp himmel och jord, det blev ingen varning utan ledningen fick be mig om ursäkt. SÅ patetisk människa!

 

[athena_arabians]

Oj... För en hand på axeln? Så kantig hade inte jag varit, människor som står för nära inpå mig enligt vad min personliga sfär anser lagom är visserligen jobbiga, och jag brukar backa undan såpass tydligt att det märks, och jag uppskattar inte hand på varken axel eller arm, men det är en typisk "säljargrej" skulle jag säga, som både kvinnor och män gör. Hade jag upplevt det som obehagligt hade jag vänligt bett vederbörande att sluta, eller förklarat att jag inte uppskattar kroppskontakt, men att snäsa ifrån på ett så "fräsigt" sätt känns överkurs för mig. Händer på axlar och armar förekommer så ofta att jag inte ser det som något sexuellt överhuvudtaget, flygvärdinnor som vill passera i gången, värdar/värdinnor som ska visa in i ett kapprum, hovmästare som ska visa till bord osv.

Till ts:
Vad gäller kollegan så hade jag tvärtom mot många andra verkligen inte pratat med någon chef efter två - visserligen kanske obehövliga, men ändå - frågor och ett icke-konstruktivt möte. Jag tycker det tyder på en gräslig kollegialitet att springa till chefen när en kollega ber om hjälp, en sådan arbetsplats skulle inte jag vilja jobba på. Jag får dagligen minst ett tiotal frågor från kollegor som de, när de är mogna nog i sin roll, bör kunna hantera - liksom jag ställer en miljard "korkade" frågor till mina kollegor, jag hade inte kunnat sköta mitt jobb i en kultur där "var och en sköter sitt" och hade blivit oerhört förvånad om det blivit en ledningsfråga. Om det utvecklas till att kollegan utnyttjar min arbetstid systematiskt är det en annan fråga, men det känns lite tidigt att uttala sig om efter ett dåligt förberett möte och två frågor under sex veckors tid.

Vad gäller kommentaren om "mysigt" så hade jag blivit irriterad, tagit det med personen i enrum och om det upprepats kanske tagit det vidare. Inser att det är något jag kan ha sagt själv, på ett ironiskt sätt över ett möte där jag vet att det kommer vara allt annat än mysigt (typ inledande förlikningsmöte med ilsk motpart/motpartsombud) och där jag vid något morgonmöte förklarat att "jag och kollega x ska ha det riktigt mysigt i eftermiddag". Huu, får börja tänka mig för, det är så lätt att dras in i en skämtsam och vänskaplig jargong men det kan ju uppenbarligen feltolkas ordentligt.

Normalt håller jag med dig till viss del men det här är ju upprepade gånger och kollegan har ett allmänt sexualiserat tilltal. De personerna brukar inte ta hintar utan det är storsläggan som gäller. Dessutom anser jag att jag som anställd ska inte behöva ta ansvar för att bli korrekt bemött på arbetsplatsen, det är chefens jobb. Det är svårt om man är självgående och lösningsorienterad men börjar man rodda i det själv kan det blir väldigt fel. Plus att det är ju Shaggy som är ny på jobbet, inte han...

Jag är enormt försiktig med kroppskontakt även om jag är en rätt fysisk person med "rätt" personer. Dock vet jag att alla inte vill ha fysisk kontakt plus att det kan tolkas som en invit från min sida fast det inte är det.

Jargong är knepigt och kan som sagt uppfattas så olika. Ofta kan det absolut vara så att det finns de som inte tycker om jargongen men vågar inte säga något för att man är rädd för att bli ansedd som tråkig. Det är verkligen sorgligt.

Jag kan tillägga att jag varit med om rätt hård jargong vid tillfällen och varit helt ok med det men jag kommer att försöka tänka mig för i framtiden, speciellt om det kommer in någon ny i gruppen.

 

[SaraMara]

Normalt håller jag med dig till viss del men det här är ju upprepade gånger och kollegan har ett allmänt sexualiserat tilltal. De personerna brukar inte ta hintar utan det är storsläggan som gäller. Dessutom anser jag att jag som anställd ska inte behöva ta ansvar för att bli korrekt bemött på arbetsplatsen, det är chefens jobb. Det är svårt om man är självgående och lösningsorienterad men börjar man rodda i det själv kan det blir väldigt fel. Plus att det är ju Shaggy som är ny på jobbet, inte han...

Jag är enormt försiktig med kroppskontakt även om jag är en rätt fysisk person med "rätt" personer. Dock vet jag att alla inte vill ha fysisk kontakt plus att det kan tolkas som en invit från min sida fast det inte är det.

Jargong är knepigt och kan som sagt uppfattas så olika. Ofta kan det absolut vara så att det finns de som inte tycker om jargongen men vågar inte säga något för att man är rädd för att bli ansedd som tråkig. Det är verkligen sorgligt.

Jag kan tillägga att jag varit med om rätt hård jargong vid tillfällen och varit helt ok med det men jag kommer att försöka tänka mig för i framtiden, speciellt om det kommer in någon ny i gruppen.

Ja, själv är jag inte en fysisk person ens med goda vänner, jag är liksom inte "kramig" så skulle inte ta i en främmande människa om det inte vore för att i yttersta nödfall hindra någon från att springa ut över en klippavsats typ, och uppskattar inte beröring alls (till den grad att jag har mkt svårt att uppskatta massage, kiropraktik osv). Men just "hand på axel/arm" är så oerhört vanligt att jag har svårt att koppla det till något sexualiserat.

Men som sagt, vad gäller hjälpsamheten mot kollegor är jag av en helt annan skola, jag anser mig typ fortfarande vara ny på jobbet sådär sex år snart efter examen.

Vad gäller jargong så undviker jag det in i det längsta och uppskattar sällan vad som typiskt sett anses vara jargong. Nog mest därför jag blev ledsamt och lite pinsamt medveten om att jag, mitt tämligen neutrala språkbruk till trots, faktiskt uttrycker saker som för mig är så långt ifrån sexualiserade de kan bli men som uppenbarligen kan landa lika fel som att explicit antyda en sexuell relation. Obehagligt uppvaknande.

 

[tanten]

Min ledsamhet är inte över att jag inte får prata "som jag vill", utan över att jag, helt utan att ha avsett det, uppenbarligen är en av de obetänksamma som riskerar att sätta någon i en position som inte är önskvärd. Jag tycker alla ska rätt att inte behöva uppleva obehag pga både medvetna och omedvetna klumpigheter och reflekterade mest över att jag nog, så medveten jag ändå trott mig vara, faktiskt hade kunna kläcka ur mig något sådant eftersom det inte ens slagit mig att det kan tolkas som en sexuell invit eller som ett sexuellt insinuerande.

Jag hade nog kunnat säga det till en kund t.o.m. i rena farten, eftersom jag ofta står i så tillspetsade situationer där en vänskaplig och avdramatiserande approach ofta gör att utfallet blir bättre. Insåg mest att jag måste tänka mig för, har aldrig haft en tanke på att jag kunnat vara en av dem som någon upplever sig kränkt av helt enkelt, men mitt mycket personliga anslag i mitt yrke kan helt klart hamna fel. Du tycker kanske inte att det är svårt, men uppenbarligen gör jag det, vilket var en ny erfarenhet för mig och något av en ögonöppnare.

Jag har en väldigt klar gränslinje för mig själv. På jobbet är jag kollega och privat är jag privat.

Kollegor som jag arbetat upp en mer förtroendefull och privat relation till kan jag bli mer "vänskaplig" med. Men annars är jag på mitt jobb för att på bästa möjliga sätt sköta min arbetsuppgift.

Det är också en tydlig skillnad mellan att vara personlig och att vara privat. På min nuvarande arbetsplats är den linjen nästa utsuddad och jag är inte riktigt bekväm med det.

Jag tycker (kanske är jag otroligt känslig?) inte det är roligt att min arbetsledare avslutar sina mail med kram kram. Eller ropar kram och puss när hon går hem. Jag skulle inte komma på tanken att krama henne. Än mindre pussa....

Jag vet att olika människor ser på kroppskontakt på olika sätt. Men jag tycker att respekten ska finnas där tills något anat signaleras.